av 3nja

3nja
tis, 2024-07-16 - 18:01

Har länge försökt skapa en tråd, men kommer av mig, suddar ut, börjar om.. men nu känner jag mig redo att skriva, och hoppas att någon orkar läsa och kanske svara, om man känner igen sig, har tips eller råd att ge.

Min sambos drickande har varit en stor del av vårat liv i många år. En outtalad hemlighet bara jag och han vet om. Att det har kunnat vara en hemlighet är väl för att han "skött det snyggt", dvs skött sitt jobb, aldrig druckit på dagtid osv.

Alkoholen har varit en så central del av hans (=vårt) liv att jag knappt vet vem han är utan en öl eller ett glas vin i handen. Allt går (och ska) enligt honom firas med alkohol... att solen skiner, att rätt lag vann fotbollsmatchen, att det är fredag, måndag eller söndag.

Jag har försökt få honom att trappa ner/sluta dricka i så många år att jag till slut gav upp. Jag insåg att han aldrig kommer att ändra sig om han inte själv vill , eller att något allvarligt händer pga hans drickande.

Hans drickande har lixom tagit upp hela min tillvaro, jag visste precis vilka dagar han åkte till bolaget, vilka dagar han kommer dricka mindre = när han börjar jobba tidigt dagen därpå (kanske "bara"5 glas vin, mina favoritdagar, då vet jag att han inte blir full) Istället för att längta till helgen när sambon är ledig har jag nästan bävat för den, för då vet jag hur mycket han kommer dricka.

Samma med sommarsemester, när mina vänner bara längtar till deras sambos är hemma 4 veckor, har jag haft ångest över det, då det innebär stora mängder alkohol varje dag i 4 veckor...

Sambon försvarar sig genom att säga att han aldrig blir otrevlig eller våldsam när han dricker, och har väl då tyckt att jag inte haft något att klaga på.

När han dricker blir han väldigt glad, skrattig, lite högljudd, känslosam, myssugen... och jag blir bara äcklad av hans beteende. Han har aldrig blivit direkt otrevlig men däremot småtyken, fällt kommentarer, kommit med klagomål om mig osv.

Själv dricker jag i stort sett aldrig. Visst kan jag uppskatta ett glas bubbel tex, men det stannar alltid vid ett glas och det kan gå månader mellan glas ett och två, så att säga, och mycket är för att jag blivit så fruktansvärt avtänd på alkohol pga sambon.

Jag ryser av ljudet när en ölburk öppnas, när vin kluckar ner i glaset osv. När vi varit på semestrar och alkoholen alltid har varit det viktigaste.. vart finns närmsta bolag tex, och hur mycket alkohol som än fanns på hotellrummet/I stugan osv skulle det alltid letas upp en bar, för det är ju så trevligt att beställa "något gott" från baren. Efter en resa tänkte och hoppades jag varje gång att han skulle ta det lugnt ett par dagar, men han såg alltid till att vi var hemma innan bolaget stängde.

Några extremt få gånger har han blivit utan , men har då åkt och köpt krisöl i form av folköl istället.

Oftast har jag varit tyst , men någon gång gjort misstaget av fälla någon kommentar i form av "igen?!" när han efter en blöt kväll/helg styr mot bolaget.. men då är det ju jag som är sur, missunnsam, taskig, tråkig och som ger honom onödiga pikar.. därför slutade jag tillslut att kommentera.

Jag har gråtit massor över detta genom åren , känt mig ensam och dum och undrat om det kanske är jag som är tråkig och att hans leverne är helt normalt.. sen hör jag från vänner och kollegor som berättar att deras sambos kanske tar någon öl på helgen ibland.. kanske varannan helg..och så sitter jag där med en sambo som dricker rätt stora mängder varje dag.

För att spola fram historien en aning har sambon äntligen fått hjälp mot sitt drickande. En situation gjorde att han tillslut insåg att detta inte är bra , han blev erbjuden hjälp och tackade ja till det.

Nu är han låg och deppig. Ingenting är kul, festen är bokstavligt talat slut. Vem är han nu utan sin stämningshöjare? Kommer han kunna och vilja umgås med vänner och göra sånt vi alltid gjort , nu när han inte dricker?

Jag känner mig taskig som innerst inne är överlycklig. Såklart inte över att sambon är deppig men över att han äntligen har tagit emot hjälp, nu behöver jag inte ha ångest över lediga helger, semestrar, onsdagar och fotboll på Tv:n..

Men självklart är det mycket tankar också.. när kommer vi kunna umgås med vänner igen? Göra roliga saker nu när han inte kommer dricka..

Det känns som att jag blir straffad för att han inte kunnat hantera alkohol och nu behöver sluta, och leva nyktert som mig.. han tycker synd om sig själv och tycker att det är orättvist att hans vänner (som kan hantera alkohol) kan dricka.

Det är än så länge för tidigt att veta hur framtiden blir, om han kommer kunna lära sig att dricka med måtta eller om han måste sluta helt, men vad är måtta för någon som druckit 365 dagar om året i många, många år?

Jag älskar min sambo och kommer stötta honom i detta till 100%. Ni som varit i min sits, vad kan/ska jag göra?

Åsa M
tis, 2024-07-16 - 20:43

@3nja har du funderat på att söka hjälp för egen del? Det låter som att du har tagit mycket stryk av att vara medberoende. Har du funderat på om du orkar vara i en relation med någon som har de här problemen? Hans hälsa kan du ju inte påverka, bara din egen. Och er relation handlar ju om mer än summan av hans och ditt mående...

Lisbro
tis, 2024-07-16 - 21:44

Hej 3nja!

Tack för att du beskrev hur ni har det. Jag vet inte vad du ska göra, men jag ville bara säga att jag känner igen mig i väldigt mycket av det du skriver. Det har pågått i många år, och jag känner mig väldigt ensam i vår situation. Han slutar dricka ibland, och då får jag nytt hopp, som sedan grusas igen och igen. Han har använt Antabus många gånger, men av nån anledning slutar han alltid ta den och så blir det samma visa igen. Nu har han somnat på soffan redan vid halv 9, regnet strilar ner, och jag känner mig hjälplös och alldeles slut😔
Har din man testat antabus nån gång? Hur har det funkat för honom?

Mvh LisBro

3nja
ons, 2024-07-17 - 12:35

@Lisbro Tack, skönt på något vis att veta att man faktiskt inte är ensam om sin situation, men jag är ledsen för din skull att du haft/har liknande ♥️
Min sambo har aldrig provat antabus.

Det känns som ett klurigt fall då jag skulle vilja kalla honom en högfungerande alkoholist. Som det framgår i min tråd har han druckit enorma mängder, och iom det byggt upp en extrem tålighet mot alkohol.

Det krävs oerhörda mängder för att det ska märkas på honom att han är full, men beroendet är ju lika illa för det såklart.

Han har aldrig druckit på dagtid, utan druckit från ca 19-20 på kvällen och framåt. Han dricker snabbt, öl och vin slinker ner som vatten. Dagtid har han varit som vem som helst som jobbar, tränar osv , vilket såklart gjort det lättare för mig att vara medberoende och blunda för hans problem , då dom gått att gömma och glömma på dagarna.

Det känns jobbigt att ingen av våra vänner vet om detta. Dom har såklart sett att sambon druckit mycket när vi umgåtts, men dom har väl förmodligen trott att det tillfälligt för just den kvällen. Dom vet ju inte att han drack i förrgår, igår och kommer dricka i morgon och övermorgon också..

Jag hoppas bara att han lyckas ta sig igenom detta och att han kan finna och känna glädje utan alkoholen😏

Åsa M
tors, 2024-07-18 - 10:52

Det där med att "ingen har märkt" undrar jag om det kan stämma, om han dricker så mycket? Något märks alltid. Mitt ex hade en massa klagomål på sig på jobbet men eftersom han var "högfungerande" så var det ingen som drog direkt parallell till att det kunde vara alkohol, men att något var FEL märkte många.
Vad säger de på din sambos jobb?

Sisyfos
lör, 2024-07-20 - 07:35

Här finns en liten film om belöningssystemet som brukar rekommenderas inne på beroendesidorna. Kanske kan vara bra både för dig och för din sambo att titta på. https://m.youtube.com/watch?v=OqUg9ehXiYw
En stor del av hans liv har handlat om alkohol. Nu är det slutdrucket. På beroendesidorna där folk jobbar med att sluta dricka av egen vilja jobbar många med att ersätta alkoholens kickar med annat, t.ex träning. Belöningssystemet är ur funktion och det gäller att hitta tillbaks till sig själv utan alkohol. Vad tyckte din sambo och du om att göra tidigare?
Med de mängder du skrivit att han druckit och med den inställning han har haft är det ytterst tveksamt att han skulle kunna dricka ”normalt” i framtiden. Måtta är ytterst lite - om man går på socialstyrelsens rekommendationer 9 glas i veckan hlgst tre per tillfälle - och några av oss som dricker ibland, tycker att det ändå är för mycket. Alkohol ger oro och ångest även i små mängder.
Sen tycker jag att du ska ta hand om dig själv. Kanske prata med någon? ibland kan man få några samtal via vårdcentralen med kurator el psykolog.
Det är egentligen inte din hemlighet att bära. Du har inget att skämmas för och eftersom han har ansett att hans drickande är fullständigt normalt borde du egentligen ha kunnat prata helt öppet om det, utan att det vore ett problem.
Jag hoppas att det ordnar sig för er till det bästa. På beroendesidorna finns de här historierna om de som slutat och får livslusten tillbaka. Skicka honom dit, så kanske han kan börja se annat.

3nja
sön, 2024-07-21 - 23:51

Tack för alla svar , jag uppskattar dom verkligen.
Såklart kan jag inte till 100% veta att ingen i vår närhet misstänkt något , men sambon har haft samma jobb och samma chef i snart 10 år.
Han har en ganska hög position på sitt jobb och är vad jag märkt väldigt omtyckt av alla kollegor och chefen.

Han har aldrig kommit varken full eller bakfull till jobbet.

Jag inser mer och mer att skulden och/eller skammen inte är min , och att jag inte bär ansvar för hans drickande.

Just nu fokuserar vi på nuet men också framtiden, och att sambon ska få fortsatt hjälp med sitt beroende.

Samna
tors, 2024-07-25 - 10:33

Känner igen mig i det du berättar. Min sambo dricker även dagligen, oftast från dagtid tills han somnar, alltså även på arbetet. Den här klumpen i magen man börjat få när man ser den där ölburken, hur dem öppnas en för en. När han är full och inte kan behärska sig och luktar öl får en att bli så avtänd. Jag äcklas ju av honom i de stunder. Vill knappt dricka själv mer, ibland kan jag ta nån öl med fastän jag inte gillar det bara för det blir mindre för han att dricka. Vet inte vad som är bäst att göra om det är att vara tyst och inte bry sig, eller försöka stoppa när han vill köpa mer och prata. Inget hjälper, det är väl det att han måste vilja själv.
För första gången sa han imorse att han behöver ha hjälp, att han inte kan kontrollera det och att det inte är normalt. Det känns väldigt skönt han insett, men jag vågar inte hoppas för mycket. Tror inte det kommer ske en handling från det än iallafall och förmodligen kommer han hem senare med en öl i handen och några mer.
Hur tog din sambo steget? Vad fick han att inse till att faktiskt göra en förändring. Det här med att känna sig tråkig kan jag verkligen förstå.
Jag vet tyvärr inte heller vad du ska göra, älskar du honom och du mår bra i relationen följ ditt hjärta och finns där för honom som ett stöd. Du har även påverkats av detta och dina tankar som du har borde du också prata ut om, till psykolog tänker jag. Så även du kan jobba bort det, fokusera på dig själv och få dig själv att må bra. Mest för ditt eget bästa, sen tror jag att om du är stark kan du dra med han upp på ett annat sätt och vara hans pelare. Inte för att tynga dig, du måste skydda dig själv från att låta hans problematik dra ner dig. Men finnas där så inte han känner sig ensam, för han har säkert också mycket jobbiga tankar o känslor.
Jag hoppas allt blir bra för er, allt löser sig med tiden. Och att inga andra dåliga vanor ska påverka erat liv och relation
Och kom ihåg, du är bra

3nja
sön, 2024-07-28 - 21:31

@Samna Tack så mycket för ditt svar!❤
Min sambo tog egentligen inte tag i problemet själv eller frivilligt , det var hans kropp som fick en fysisk reaktion orsakad av mycket drickande under lång tid. Han blev då erbjuden hjälp och tackade ja.

Hade inte det hänt hade han aldrig slutat, så det var verkligen "tur i oturen". 🙏