av Flarran

Flarran
tis, 2024-07-16 - 10:37

God morgon! Nu är det tisdag och jag har vaknat till någorlunda efter några timmars sömn. Man ska väl inte sitta uppe hela nätter och pyssla med sin hobby om man vill kunna sova ut skapligt liksom. Men när jag är glad och ivrig så blir jag lätt som ett glatt barn i sinnet. Det är lite som julafton när man har nya leksaker eller som för mig, studioprylar att leka med. Har i tanken hälsat på skaparen och hans son innan jag klev ur sängen och har bett om ursäkt lite smått för min barnslighet att tycka lite väl mycket om prylar kanske och världsliga saker så som musik.

Men fick en känsla av att den högste förstod det hela, men även gav mig känslan om att det nog blir bra bara man inte glömmer bort vad som är det viktigaste för själen så att säga. Har nu lite mild träningsvärk efter cykelturen igår då jag lyckades att ta mig upp för en lång och rätt brant backe sittandes och trampandes på min cykel. Skröt ju lite om mina bravader i ämnet fysisk träning igår. Det märks då att jag har ett barnsligt sinne i grunden. Men skaparens son har ju sagt att man ska vara som ett barn för att komma till himmelriket. Så på den punkten är man väl inte en så stor syndare kanske.

Dricker nu ett glas med kallt vatten och tänker på att det är ljusår bättre än att hälla i sig en massa alkohol som man gjorde som av rutin var dag i så himla många år. Klagade ju igår över mitt mående psykiskt och var väl inte någon muntergök kanske. Men det går alltid lite upp och ned i humöret. När jag läser här på detta eminenta forum lär jag mig så mycket om livet som jag väl har missat mycket av i alkoholdimman tidigare liksom. Precis som man bygger muskler kan man bygga upp sitt psyke och även andliga tänkande om man är envis och håller fast vid alkoholfrihet tror jag. Tacksamhet är något jag nog får träna på att känna, för den känslan har väl inte varit så levande i mig alla gånger så att säga.

Men jag kämpar då på även denna dag nykter på och med Herrens hjälp så går det mesta vilket man i svåra stunder har svårt att tro på ibland. Gårdagen har varit, morgondagen har man inte sett och idag hjälper Herren har jag hört ibland. Nog är det väl så allt. Vill nu gärna komma iväg åt nåt håll för att simma lite idag. Men är som sagt rätt så mör i kroppen efter gårdagens fysiska ansträngning. Så man får väl se hur det går med den saken. När jag nu ser ut genom mitt köksfönster så ser jag att det verkar att kunna bli en fin sommardag i alla fall. Det var kul att du @Andrahalvlek skrev en rad igår, sånt uppskattas kompis.

Ha en fin dag!

Flarran
tis, 2024-07-16 - 18:12

Nu är det kväll och idag har jag då inte fått mycket gjort. Tidigare innan jag halkade in i ett nyktert tänkande och nu verkligen försöker att vara alkoholfri trots att det oftast känns rätt så tomt och grått, kunde jag konstnärligt sett få en hel del gjort. Förra året vid den här tiden så hade bara en resa direkt så snabbt som möjligt in till närmsta bolag varit det som hade stått på att-göra-listan vid ett känsloläge som detta. Men nu kan jag då som igår helt kallt cykla förbi denna butik för flytande nervgift utan att känna så mycket sorg och saknad över att inte vara en av deras trognaste kunder. Sitter nu här och dricker ett stort glas med kallt vanligt vatten då jag nu beslutat att försöka att ransonera på läsk och söta drycker då vikten väl inte är den mest optimala enligt läkarexpertisen så att säga. Det är väl inte så värst mycket jag är bra på, men alkoholfri är jag då och det känner jag mig faktiskt rätt stolt över att vara ännu efter mer än drygt 8 månader och 3 veckor på detta forum. Kämpar alltså nyktert vidare en dag i taget.

Ha en fin kväll!

Flarran
ons, 2024-07-17 - 03:19

Det är mörkt, det är natt, det regnar och det smattrar dystert mot köksfönstret när jag sitter här ensam i köket och undrar vad det är för mening med allt. Sommar är det, men det kunde lika gärna varit höst känns det som nu. Var är solen och värmen som man hoppats på skulle infinna sig inom en på riktigt så att säga. Nykter det är jag, ingen alkohol finns i huset och det är väl bra det, i en deppig stund som denna. För annars hade nog en burk eller flaska öppnats.

Börjar kunna det det här nu. Tänker inte så värst positivt nu, det känns mest som att allt bara går runt och att allt bara står och stampar på samma plats. Tittar tillbaka på mina knepiga inlägg som skrivits här på forumet och förundras lite över min envishet i att vara nykter. Viljan till förbättring finns, men motivationen sviktar nu rejält, det känns rätt så meningslöst alltihop. Har då varit öppen och berättat sånt som väl kanske inte skulle ha sagts över huvud taget.

Men vem bryr sig väl om det. För om hundra år eller säkert bra mycket kortare tid än så är det väl ingen som minns att man ens funnits och kämpat liksom. Tung stund denna, men det är ju inget nytt för en tänkande nedstämd orkeslös dystymiker som mig. Hopplöshet är den känsla jag känner nu. Motvind och uppförsbacke brukade jag säga att allt kändes som för det mesta till min gamla kloka morsa när hon fanns som ett litet stöd en gång för länge sedan.

Kanske är sinnet lite ljusare om nån timme, kanske blir det bättre om en stund, men nog känns det som att man kan det här nu. Många ord om väl ingenting alls egentligen har formats till meningar som väl få är det minsta genuint intresserad av vilket väl är rätt så förståeligt liksom. Öppnade just köksfönstret och kände en kall och rå vind och tänkte att man kanske skulle ta och ta en vandring ut i det tomma mörkret för att kanske genom detta kunna skingra lite mörka och uppgivna tankar.

Men vem vet var man hamnar om man bara går rakt fram i en stund som denna. Det är inte lätt att vara människa alla gånger. Tar nu och stänger av min dator och säger god natt rakt ut i det tomma för mig själv. Ha det gott och kämpa på är egna ord som liksom ekar tomt i mitt huvud nu när hösten inte känns så värst långt borta.

Det är inte konstigt att man har druckit alkohol i olika former på det destruktiva sätt som man gjort så många gånger. Men det gav väl egentligen ingenting det heller. Halmstrån och glimtar av ljus och lycka har man har man då famlat efter så många gånger. Nu känns det mörkt, men det är ju inget nytt alltså. Börjar nog kunna det här nu som sagt var.

Kämpa på mina vänner!

Kevlarsjäl62
ons, 2024-07-17 - 04:30

@Flarran Har liknande funderingar i min del av landet, så här i vargtimmen. Inte så lätt ibland att motivera sig till någonting alls och eftersom jag på första parkett följer hur totalt alkoholen kan ta makten över en människa, så har du min allra största respekt, varje timme av dagarna som går. Man lär sig något nytt i varje möte med en annan människa och du kan nog inte förstå hur mycket dina inlägg ger mig möjligheter att bryta ny mark. Kanske är det just det som är meningen med allt just nu, att hitta nya vägar i ett liv som ibland känns övermäktigt. Hur som helst, tack för att du finns här

Flarran
ons, 2024-07-17 - 08:06

Det var en svår natt med jobbiga tankar. Det kändes som att det inte fanns mycket energi kvar till att kämpa och gå vidare. Tyckte det var rätt jobbigt med regnvädret och slog på min mobil för att kolla dygnsprognosen som inte gjorde mig mera munter liksom. Tänkte att jag skulle ta en skärmdump på mobilen, men just då hade jag inte kommit underfund med hur man gjorde alltså, så plockade fram en gammal kamera och fotade av mobilen för att dokumentera väderläget i stunden så att säga.

När jag ändå hade mobilen igång så fick jag en ingivelse att gå runt ett varv i lägenheten och filma mina rum och materiella tillgångar så att säga. Det slog mig då att jag egentligen har det ganska bra och att det vore korkat att bara slänga bort alltihop som jag hade haft lust att göra stunden innan jag kollade på min videofilm alltså. Nu har ja ätit frukost med två limpsmörgåsar och ett glas mjölk, tog till och med en god mandelkubb till efterätt liksom. Har nu dragit upp persiennerna här i köket och det regnar fortfarande. Men nu känns det rätt okej igen.

Kan nog säga att det nog är en mening i att jag är så pass orkeslös som jag är för det mesta. För då är risken minimal att jag rusar iväg och tokar till allting på det sätt som låg nära tillhands då jag var mer eller mindre berusad som jag var för det mesta i så himla många år. Får väl till Herren sända en liten tacksamhetens tanke att jag fått chansen att lära mig leva på riktigt utan att vingla omkring i en alkoholdimma och vara så där frånkopplad som man var tidigare känns det som. Det var även tur att jag började skriva av mig på detta eminenta forum tror jag, fast det tar en hel del energi. Förresten, Tack till dig @Kevlarsjäl62 för att du tittade in här och skrev några ord vilket uppskattades.

Ha en fin dag!

Carisie
ons, 2024-07-17 - 08:44

@Flarran Hej 👋🏼 Jag känner igen dystra tankar då man vaknar ensam mitt i natten och snöar in på tankar om existensen. Jag vet att jag brukade tänka att om jag dör nu - så är det jobbet som kommer att sakna mig först. Detta helt utan tankar på suicid utan bara en bottenlös känsla av att vara ensam och övergiven. Tankar som mattats och mildrats efter att somnat om en stund för att senare möta dagens ljus i ett annat mindset. Men där i mörkret under natten hade det kunnat slinka ner lite "självmedicinering". Tur att vi inte är där längre 🍀 eller jag ångrar mig. Det ligger ett gediget arbete bakom att vi inte är där längre ✅ Hoppas du får en fin dag 🩵

Flarran
ons, 2024-07-17 - 22:37

Nu är det kväll och dags att lägga sig snart kom jag på en kort stund efter att jag nyss vaknade till och först trodde att det var morgon. Sände till och med en tacksamhetens tanke till skaparen på det sätt jag börjat göra om mornarna till Herren. Detta då jag så smått har börjat inse att det finns sånt att vara tacksam för fast man ibland väl inte visar det så himla tydligt mot den högste.

Tänk så det kan bli fast man är helt nykter och har varit alkoholfri i över åtta månader, och väl egentligen nio om man ska vara lite petig. Men räknar för enkelhetens skull bara de nyktra dagar som jag har varit här på detta forum som medlem. Men jag var ju rätt trött efter en svår och dyster natt så gick spontant och lade mig för att vila och somnade till på en lite tokig tid vilket väl var nåt som jag behövde då jag var helt manglad och slut liksom.

Har inte varit speciellt dyster under eftermiddagen, tvärt om faktiskt. Har pysslat lite med min gamla mobiltelefon och upptäckt lite kamerafunktioner och även testat ett stativ jag köpte på loppis för ett fåtal kronor för ett tag sedan. Har alltså varit lite spontant kreativ och tror att jag nog hittat tillbaka till lite av min konstnärliga känsla igen. Brukar ju mest bara gnälla och gny vilket ju inte är något att hålla på med i längden, då sånt ju bara drar ned ens humör i onödan.

Förstår att det är många precis som jag som tänker på det här med existensen och livet i stort som i smått alltså. Tänker nu på att det faktiskt inte är så dumt att få vakna till och vara nykter och slippa att ha ett behov av att rusa iväg efter alkohol ständigt som man gjort i tidigare år. Det var då allt ett jobbigt slaveri kan jag utan tvekan säga. Sitter nu och dricker lite läsk med smak av grapefrukt och har det hur bra som helst här i köket. Det är sjutton grader varmt ute på gården, men känns ändå nästan som höst men vad gör väl det när man kan sitta inomhus i värmen och ha det gott som nu.

Det krävs egentligen inte så värst mycket för att man ska må bra ibland tänker jag i stunden. Har väl som min gamla mor brukade säga rätt ofta fokuserat på ett feltänk och därmed ofta missat de små ljusglimtar som kan lyfta en till lite mer ljust och gladlynt tänkande. Men ska försöka att börja tänka lite mer positivt när jag kan och då inte är direkt är galet nedstämd som man var i natt. Det är rätt så mycket att tänka på som inte bara handlar om alkohol så att säga. Det positiva tänkandet och hur man ser på saker och ting kan då verkligen förändra ens sinnesstämning har jag börjat förstå.

Förresten @Carisie, det var trevligt att du tittade in i morse och skrev lite kompis, sånt uppskattas. Nu sitter jag och har vaknat till här vid min dator. Detta på helt fel tid egentligen. Men tänker att det har väl ingen betydelse att man råkat vända på dygnet så att säga då det ju inte spelar så stor roll när man inte har några tider som man måste passa. Kanske tar jag och går ut med en soppåse om en stund och får mig lite frisk luft i realtid utanför min dörr. Det är allt en frihetskänsla på riktigt att vara alkoholfri och faktiskt rätt så stort att kunna förstå att uppskatta detta nya tillstånd.

Ha en fin kväll!

Flarran
tors, 2024-07-18 - 11:10

Tankar en torsdagsmorgon i nyktert tillstånd. Alkohol är ett lösningsmedel, men för människan är det ingen lösning i positiv bemärkelse när det blir för mycket av den varan. För till och med sådant som i grunden är fint och vackert löses upp och blir till en suddig röra som till sist saknar alla konturer och den fasthet som ett meningsfullt liv kräver en hel del av.

Man kan i en uppgiven och ofta eget skapad dumhet och fåkunnighet känna sig vara klok och intelligent i berusat tillstånd, men man kan inte stava till ordet intelligent ens till sist. Man kan än mindre förstå den enkla bild av helhet, sammanhang och andlig storhet i det enkla och normala som man som nykter i ljusa stunder kan se hur klart som helst. Det är mycket som inte går att begripa sig på som bara liksom blir till en ren självklarhet när man fått gåvan att förstå vikten av att vara nykter. Många pusselbitar faller då liksom på plats.

Det är inte lätt att vara människa alla gånger det förstod då skaparen eftersom han till och med sände sin egen son för att andligt överbrygga det gap och den klyfta som finns mellan det världsliga och det andliga när det gäller för människan att växa och andligt hitta rätt väg för det själsliga alltså. Så kändes det just nu i stunden då jag tog mig en liten slurk vanligt vatten här vid mitt köksbord. Har redan i tanken hälsat på skaparen och hans son lite smått så som för att säga god morgon.

Det är lite grått utanför mitt fönster idag, men jag känner mig då rätt lugn och fri från känslan av att vara jagad inifrån och behöva nervgiftet alkohol för att orka med tillvaron. Det är mycket tid som man kan känna har gått förlorad och kastats bort i alkoholdimman, men nog har man fått en viss erfarenhet i alla fall som nog var nödvändig att få för att kunna förstå skaparens storhet liksom.

Den största rikedom man som människa kan ha är inget av materiell natur. Det största att vara tacksam för är då allt att ha fått gåvan att kunna känna närhet till skaparen alltså. Mycket tok har man väl gjort, tänkt och sagt, och mycket har man väl missat i alkoholdimman kan man tänka, men som alkoholfri börjar mycket så här efter några månaders nykterhet då att klarna.

När det känns jobbigt gör man nog bäst i att ta det lugnt och förlita sig på Herren känns det som. Har nyss läst några ord ur min kristna mors gamla dagbok och sett att hon då hade en levande tro på skaparen trots hennes svårigheter med det psykiska måendet, vilket väl ger ett visst hopp i alla fall. Det talas i skriften om frön som kan falla i god jord och ge god tillväxt andligt sett. Nog är det väl så tänker jag just nu när jag vädrar här i mitt kök. Man behöver inte jaga så himla mycket efter sånt som man nog redan har inom sig kan man tänka ibland.

Ha det gott!

Flarran
tors, 2024-07-18 - 17:29

När man inte längre har som sin hobby att med alkohol ständigt förgifta sig själv, sitt sinne och inte minst den själ och livsande man har fått till låns så att säga. Då måste man till sist försöka att hitta fram till en ny hobby eller gå tillbaka till nåt som intresserat en tidigare innan bara en massa glas, burkar och flaskor med flytande nervgift blev till allt man nästan kunde tänka på.

Har ju alltid varit rätt så musik och därmed även i det sammanhanget rätt teknikintresserad, så har idag försökt att ruska liv i en gammal dammig dator som knappt använts, men som nog trots ett rätt gammalt operativsystem nog kan komma till användning på nåt kreativt sätt för att förhoppningsvis kunna köra lite äldre musikprogram som väl inte trivs så värst bra i modernare datormiljöer.

När jag bara drack en massa sprit, öl, vin och sån där skit så slocknade nästan allt intresse för allting som inte med en rejäl procent kluckade i en flaska liksom. Det är rätt så skrämmande egentligen vad alkohol kan göra med en människa alltså. Men nu så tänker man då i stunden en aning klarare alltså.

Vem vet, kanske kommer man även utanför dörren en sväng idag också. För det är ju inte det bästa att bara sitta still och häcka vid en dator. Men nån pulshöjande träning i flygande fläng står då inte på nån att-göra-lista. Men soppåsen i diskbänken måste ju ut så man får väl sätta på sig tofflorna och få ändan ur vagnen och gå en sväng runt kvarteret så att säga.

Ha en fin kväll!

Flarran
fre, 2024-07-19 - 01:20

Här går man då inte efter klockan direkt tänkte jag när jag nyss kom innaför dörren efter att ha tagit mig en promenad i mörkret efter att ha slängt en soppåse som man väl skulle ha kastat lite tidigare om man inte hade slumrat till en stund vid tv:n. Denna flimmerkomod som farsan brukade säga är då inte ett så dumt sömnpiller liksom. Det blev då till sist i alla fall några hundra meter av spontan promenad i sommarnatten. Har inte kommit in i nån rutin alls när det gäller sovtider, men vem bryr sig bara man är nykter och alkoholfri vilket jag är. Har inte heller något alkoholsug eller planer på att rusa iväg till bolaget när det öppnar om några timmar trots att det är fredag. Hade det varit för ett år sedan så hade tanken då med garanti varit helt annorlunda på den punkten kan jag då säga.

Ha en fin fredag!

Flarran
fre, 2024-07-19 - 10:55

Det är väl ingen konst att vara nykter, det är ju bara att låta bli att dricka sprit eller att inte inta någon annan dryck med alkohol i, så som öl eller vin alltså. Det är väl ingen kost att vara en glad skit om man inte är deprimerad och ständigt nedstämd. Det är väl ingen konst att vara alkoholfri och hålla sig nykter om man har hittat sin egen väg här i livet som får en att känna en mening med tillvaron.

Men om man tittar faktiskt på saker och ting så kommer man hur som helst till sist att vara aska spridd för vinden eller att ligga som benknotor och multna i någon grav någonstans. Det är ibland rätt lätt att känna sig trött på allting. Man kan ibland vilja och känna sig behöva vila ifrån sig själv. Men tänker här på ord av min helnyktra mormor som brukade säga att, vila det får man göra i graven.

Sedan fick man väl även höra något ord om att man skulle lova att aldrig bli som sin gamle farfar som väl blev känd för sitt drickande tills han inte längre kunde hålla på som han visst gjorde då hans mage väl sade ifrån liksom. Spiknykter på vita knogar kan man vara av olika anledningar. Men äkta nykter och känna sann förnöjsamhet med tillvaron kräver nog tilltro till lite mer än att bara ha goda föresatser och förhoppning om en bättre morgondag här i världen.

När jag inte kunde sova på vettig tid i natt då jag hade sovit på helt fel tid om man nu då inte är en nattmänniska vilket man faktiskt ju kan vara. Då fick jag plötsligt för mig att städa lite i mina pappershögar med gamla brev, fakturor och reklam som blivit liggandes då jag som nedstämd dystymiker inte har haft ork och kraft att städa upp i oredan efter mer än trettiofem år av i stort sett en mer eller mindre ständig berusning. Hittade då en massa kvitton här och där från bolaget som visade att jag inte alls varit direkt snål mot staten när det gällt frivillig skatteinbetalning via skattepålagor för inköp av hälsovådlig alkohol.

Sitter nu här vid mitt köksbord precis som så många dagar tidigare och filosoferar lite stilla över tillvaron och dricker ett glas med vanligt vatten och tänker att det spelar ju egentligen ingen som helst roll med någonting alls, om man nu inte tror att det finns ett andligt liv för ens själ efter detta jordiska jagande så att säga. För då kan man ju festa på tills ögona blör och livslågan slocknar som ett flämtande ljus som har brunnit ut. Nu skiner solen utanför mitt fönster och det känns som att det inte vore så dumt att ta sig en cykeltur till någon trevlig sjö för att få sig en liten simtur.

Men trist nog har jag trots att jag har sovit gott i fem timmar ingen som helst kraft och energi till att göra något som helst. Det är så jävligt att man skulle kunna bli så förbannad på alltihop att man bara gav upp och gick och hängde sig i källaren. Men det är då inget nöje som nån jävel ska få uppleva. För man kan precis som att vara nykter på vita knogar även leva på dessa omtalade knogars sätt. Vilket jag väl har gjort ända sedan jag var en liten grabb. Nu ska jag ta och fylla på mitt glas med vatten för sånt blir man då inte helt knäpp i skallen av. Inte kostar det heller många ören.

Har nu i tanken hälsat på min Gud och hans son Jesus Kristus och andligt även bett om lite extra kraft och styrka till att orka gå vidare ännu en dag. Man är kanske en korkad idiot som har en tro på något som inte syns, men ändå inom en känns helt närvarande. Det har man väl ibland en känsla av. Men det skiter jag fullständigt i då det ju för mig känns helt rätt och märkligt nog även fungerar alltså.

Man kan välja sin livsväg, och man kan välja att spotta på allt som kanske är heligt som man väl gjorde som fyllskalle ibland. Sommartid är det nu och jag har tittat på några naturbilder jag tog med min mobilkamera för några veckor sedan och tänker att skaparen han är då fantastisk som har skapat så mycket vackert som kan få en att känna tacksamhet om man nu har begåvats med den förmågan. Har inget alkoholsug idag heller utan det räcker gott med lite vatten som inte är så dumt att börja sin dag med så att säga. Ska nu gå ut på min balkong och få mig lite frisk luft.

Ha det gott!

Flarran
fre, 2024-07-19 - 20:32

Tänk, det kunde man då aldrig ha trott i morse. Men nu har det cyklats säkert en mil i alla fall. Kom mig även för att fota lite naturbilder och testade mobilkameran lite mer ingående. Men någon vidare videokamera är det väl inte i den, då bilderna blir rätt skakiga om man inte står still eller går försiktigt i snigelfart med den.

Men det är ju heller ingen actionkamera så att säga. Det höll inte på att bli något bad först som var orsaken eller motivationen till att man kom utanför dörren. Vilket man till sist ändå lyckades med. För efter några kilometer på cykel så var orken nästan slut. Det blev ändå faktiskt en simtur på minst en tre hundra meter kan jag tro. Hade ju bett till skaparen om lite mer kraft och energi när jag stod i skuggan av ett par buskar och flämtade när det var som allra varmast och soligast.

Blev tydligen bönhörd då jag nästan ett tag exploderade av energi. Då blev man så positiv i sinnet att faktiskt även alkoholdjävulen tittade fram i tanken och liksom fick en att börja tänka på att fira det hastigt påkomna energitillskottet med alkohol. Men den enkla prylen gick jag då inte alls på. Har ju gett mig sjutton på att vara nykter så länge som det bara går alltså.

Tog i stället fram en flaska med kallt kolsyrat vatten som fanns i ryggsäcken. Efter simturen kände jag mig så duktig att man då plötsligt fick påhälsning av alkoholdjävulen återigen. Började tänka på en åktur in till bolaget som man gjort så himla många gånger varje år efter en längre simtur. Men i stället så plockade jag fram en medhavd burk med energidryck som tömdes på stående fot, och då gav sig till sist alkoholsuget med sig. Allting går tydligen bara man är envis som bara den alltså. Sitter nu alkoholfri och dricker lite kallt kolsyrat vatten vilket inte är så dumt liksom.

Ha en fin kväll!

Flarran
lör, 2024-07-20 - 08:38

Varje dag är en ny möjlighet att börja om och att försöka göra rätt. Det är inte lätt, men det är fast man ibland har rätt så svårt att tro det, faktiskt möjligt om man verkligen vill och försöker. Inom varje människa finns det livskraft som kan växa till under rätt förutsättningar. Man kan som människa falla många gånger innan man med staplande steg tar de första på den väg som nog kan leda hur långt som helst på gott, men i värsta fall även på ont. Det har man väl kanske förstått genom den skola man gått i där bekantskapen med alkohol väl blev lite väl ingående.

Nu här i stunden med träningsvärk efter gårdagens energiurladdning med ett hålligång i naturen som om man var tio år eller nåt sånt. Så är jag då rätt tacksam för att få vara nykter utan en kemisk baksmälla och tankar på att omgående direkt än en gång förgifta mig med starka drycker för att må konstlat bra en kort liten stund till hög kostnad. Mör som en bankad biff i kroppen är jag nu efter lite rask cykling, simning och en massa filmande med mobilen. Blev många rätt intressanta naturbilder faktiskt.

Sitter nu här vid köksbordet och dricker vanligt vatten och ser hur sommarsolens strålar skiner in lovande genom mitt köksfönster. Borde kanske ta mig lite av det dagliga brödet som om mornarna nu i åtta månader och fyra veckor drygt som medlem på detta forum ofta blivit till limpa och mjölkchoklad. Ja, precis som förr i tiden när man var liten grabb och då långt innan man visste vad öl, vin och sprit var för nåt. Har nu trots en del träningsvärk i rygg och ben, inte det minsta alkoholsug vilket jag då är tacksam för.

Kom nu på att man faktiskt har kaffe i en termos på bänken, så tror att jag tar mig en kopp med sånt ute på min balkong och försöker att vakna till på riktigt. Vem vet, kanske får man kraft av skaparen att göra nåt stordåd idag med. Men man ska kanske vara försiktig med vad man ber till Herren om, för när man ber om extra energi så kan det lätt bli träningsvärk av kalaset har man förstått. Men hellre då det än en vedervärdig baksmälla av nervgiftet alkohol så att säga.

Ha en fin lördag!

Flarran
lör, 2024-07-20 - 19:03

Sitter nu vid datorn och dricker igen. Ja, ingen onyttig alkohol i form av kanske öl vilket det kunde ha blivit då det ju är lördag och att man var iväg på stan och solen sken som bara den. Nej, bara vanligt kallt kolsyrat vatten slurkas det nu på, vilket då behövdes då man faktiskt var iväg på cykel åt ett ovanligt håll med en backe som kan få de flesta att sucka och stöna när de ska försöka att ta sig uppför den för egen maskin alltså.

Hade bestämt mig efter att ha köpt lite skrot på en loppis för att försöka att ta mig en simtur idag också fast man var ganska mör i kroppen sedan gårdagens övningar. Tog mig till en badplats en halvmil bort där man suttit och druckit en hel del öl och vin genom åren. Men den här gången så fick det allt bli en liten pärondryck med sugrör i stället.

Tycke att man skulle ha nån belöning då man väl simmat åtminstone 250 meter i alla fall. Så nu har man nyktert invigt ännu en gammal badplats förknippad med drickande av alkohol. Men när jag var nästan halvvägs hemma fick jag alkoholsug en stund och tänkte på folköl då ju bolaget var stängt sedan flera timmar. Men då åkte en vattenflaska ur ryggsäcken fram och efter några rejäla klunkar ur denna så knäcktes alkoholsuget och den fule alkoholdjävulen blev så att säga blåst på konfekten även denna sommardag.

Ha en fin kväll!

Flarran
sön, 2024-07-21 - 02:02

Samlar nu mina tankar i natten efter en händelserik dag som sakta sjunkit in i mitt nyktra alkoholfria medvetande. Det är allt många delar att processa när man går från ett liv som från tolvårsåldern nästan helt har kretsat kring alkohol och berusning. Det är många minnen och tankar man har att bearbeta. Nog är det en resa allt att gå från ett destruktivt tänkesätt till ett lite mer positivt alltså.

När jag nu tittar på de bilder jag tog med min enkla mobilkamera igår. Vilket erbjöd en av de soligaste sommardagarna här på länge. När jag skådar välkända vyer så känner jag viss stolthet över att kunna sitta här i stunden och alkoholfri skriva dessa ord. Men känner samtidigt en viss saknad efter tider som gått, och då väl mest kanske glimtar av en tid innan man började med alkohol för så många år sedan. Men nog förstår jag allt för väl hur det kunde bli som det blev.

Det är inte lätt att vara en känslomänniska alla gånger. Det var väl därför som jag blev tvungen att stänga av mitt väl lite för aktiva analyserande tänkande och kännande innan jag var redo för de djupa tankar som kan få en fåkunnig person inom det mer känslomässiga att bli rätt så sliten och överväldigad. Det är mycket som missats och feltolkats efter vägen kan jag då säga. Man har då allt rusat rakt fram och inte tänk så värst klart ens de dagar man inte ens varit alltför berusad.

Kör nu lite gammaldags Rock n Roll och en del upptempolåtar i popstil i hörlurarna för att inte bli alltför melankolisk vilket bara drar ned en dystymiker som mig i en depression som risker att mötas av ett felaktigt beslut av att stilla en inre oro som bara kommer att kosta mig ännu en värdelös fylla som väl bara kommer att starta om samma trista snurriga karusell som man känner till allt för väl. Förstår psykiatrins folk att de inte hade något att komma med. Det var för många delar jag hade att bearbeta som jag väl själv sade redan en av de första gångerna jag talade med nån slags psykolgexpert på öppenvården som jag inte längre tillhör. Man är ju nu färdigbehandlad bevars.

Terapeut har jag ändå fått vara åt mig själv från dag ett då ingen expert tycktes ha någon större kompetens när det gällde just mig och mina låsningar psykiskt. Men det är väl som man känt i en massa år att ska man få något gjort så får man alltid göra det själv. Har nu bara ett fåtal destinationer kvar som ska laddas med nyktra erfarenheter som helt alkoholfri. Sen får man väl se var man hamnar liksom.

Det är inte helt enkelt att hålla motivation till att nyktert gå vidare när man ofta känner sig så himla nedstämd och trött på allt. Men gör då mitt bästa nu i alla fall. Ha en fin söndag tänkte jag skriva. Men det kändes väl lite tomt och futtigt i det känsloläge man befinner sig i nu när man sitter och dricker lite läsk med smak av grapefrukt som det kändes för att slurka på i skrivande stund så att säga.

Har inga krav på mig eller nån nära vän i hela världen att tala med eller ringa till. Har väl egentligen inte heller nåt vettigt att säga. Men har då i alla fall känslan av en inre och nära kontakt med skaparen vilket känns bra och väl är det högsta man som människa kan hoppas på att ha. Ska nog be till min skapare om lite mera kraft, energi och positiv känsla så att man orkar ta sig iväg till några ytterligare platser i stadens omgivningar så att man kan ladda om dessa platser med lite nya nyktra erfarenheter och kanske hitta fram till något vettigt beslut för att kanske förhoppningsvis växa lite mera rent andligt sett.

Har ingen halleluja-sång i mina hörlurar utan samma gamla spår som snurrat runt i så många år och väl liksom etsat sig fast i mitt musikminne när det gäller rytmik och stilar som jag gillar. Tänk om man hade börjat fundera lite mer så här tidigare, vem vet var man då hade varit på för nivå eller plats i denna vandring här i världen. Men man ska väl inte fundera för mycket för då blir man väl bara trött och behöver sen snart stänga av hjärnan med nervgiftet alkohol igen vilket väl inte är direkt optimalt liksom.

Du kan då allt brukade farsan säga, och nog hade han väl rätt i att när man inte tror att man har mer att ge så finns det alltid lite till kraft att skrapa ihop för att ta sig ytterligare ett steg framåt på sin livsstig så att säga. Körde idag lite egen spontan KBT och talade lite vardagligt och ytligt med ett flertal okända människor längs vägen för att väl bygga upp min självkänsla en aning. Det går även att sätta sig över en inre social ångest fast det väl kostar på en hel del rent energimässigt.

Men man får ju inte alltid så värst mycket gratis här i denna värld. Man får ofta göra allt jobb själv har jag lärt mig med åren. Men det står väl även så lite kryptiskt i skriften om att skaparen hjälper den som hjälper sig själv. Då jag nu liksom har borstat av mig offerkoftan och bitit i det sura äpplet och insett en del saker jag inte kunde greppa för bara ett år sedan. Så förstår jag att det krävs bra mycket mer än att bara vara nykter för att hitta fram till en inre frid och kanske en sann förnöjsamhet.

Precis som i en överfylld hårddisk så krävs det att man ibland kastar bort vissa filer eller omvärderar en del som man inte andligt och själsligt har nytta av tänker jag. För mycket splittrat tänkande blir bara psykiskt jobbigt är en lärdom man väl till viss del fått som helnykterist efter dessa 8 månader och fyra veckor på detta forum. Har nu knappat lite spontant på mitt tangent bord i lite drygt en timme för att väl komma i lite mer balans. Man måste ibland jobba en hel del för att smälta en dags intryck liksom. Nu är mitt glas med läsk nästan tömt och det är dags att stänga datorn för att kanske träffa John blund känns det.

Ha det gott!

Flarran
sön, 2024-07-21 - 14:57

Nu säger jag hej från mitt kök där jag nyktert sitter lugnt denna soliga sommardag och dricker lite vatten ur mitt favoritglas. Söndag och vilodag är det vilket passar helt utmärkt då jag är rätt så mör i kroppen efter gårdagens fysiska och psykiska ansträngning. När man vandrar vägen fram utan att behöva tänka allt för mycket på andras väl och ve hela tiden eller jaga efter gods och guld så är det rätt så lätt att bli en aning självcentrerad. Men säg den människa som egentligen i grunden inte är rätt så självcentrerad. Det mesta för de flesta utgår väl egentligen från ett eget tillfredställande av det flyktiga jaget.

Har nu öppnat mitt köksfönster och även fått mig lite frisk luft efter att ha fått sova rätt så bra efter gårdagens strapatser. Borde väl göra en massa nyttigheter som man inte har kraft och energi att ta tag i, men det spelar väl egentligen ingen roll vad man pysslar med så länge man är nykter och alkoholfri vilket man då är. Har inget alkoholsug eller begär efter en flyktig berusning som bara egentligen är en jakt efter ingenting alls. Mår fysiskt rätt skapligt och det är då något att vara tacksam för eller åtminstone rätt så nöjd över.

Nu när det ju är söndag så slog jag nyss upp bibeln för att väl hitta något ord för att förhoppningsvis få lite mer andlig vägledning och själslig kost så att säga. Tänker att nu har väl världens pastorer haft sin söndagsshow eller gudstjänst som det heter. Nu har det säkert sjungits några andligt klingande sånger och ord om hur saligt det är att giva bort sina pengar till kyrkans gärning har väl även säkert predikats i vanlig ordning för den skara som kanske lyssnat på sånt kan jag tänka.

Det är allt skönt att slippa sitta och trycka i sommarvärme i en kyrkbänk och låtsas vara salig och förnöjsamt glad fast man väl mera har samma gamla inbyggda nedstämdhet som alltid. Det skulle vara en lögn och ett rent hyckleri att förställa sig och yla med i nån gospelkör när man nu känner så som man gör. Men alla har väl sitt sätt att tackla vardagen och även helgdagar kan jag tänka. Har då ändå läst Fader vår, eller Herrens bön och även tagit del av de tio budorden som man printade ut på skrivaren och satte upp på kylskåpsdörren i våras för att ha nära till hands liksom.

Har nu till skillnad mot att för det mesta bara lyssna på världsliga toner nu faktiskt lyssnat på lite andlig musik som ens gamla kristna morsa brukade köra då och då på sin rassliga kassettbandspelare. Det är märkligt att hon orkade med sin tillvaro och klarade av att hålla ut och vara med till sista andetaget. Men det var ju en rätt stark tro som hennes ande vilade på liksom. Tala är silver och tiga är guld har man väl hört sägas ibland. Nog har man väl varit bra på att tiga många gånger. Kanske alltför bra om man ska vara sanningsenlig. Tystnad om det mesta, ofta väl vilande på en inre feghet, kanske även stundtals grundad på känsla av en slags stolthet på nåt sätt.

Bläddrade för en stund sen i min mors gamla dagbok och väljer här att citera en textrad från en av hennes dagsbetraktelser för rätt längesen vilket hon nog inte skulle ha haft något emot. Fick upp en dagbokssida för tankar hon hade i november år 1983 där hon med blyerts skrev följande rätt så tänkvärda ord: ”Ibland är tystnaden och stillheten mer talande än ord”. Kan då skriva under på att det ligger rätt mycket sanning i dessa ord.

Har nu medan jag knappade på mitt gamla tangentbord lyssnat på en av morsans favoritlåtar med sångerskan Christina Gunnardo och sången Jesus bara du. Man kan då allt fira en gudstjänst på rätt många sätt. Det är väl rätt mycket man inte kan förstå, men med tiden så ger sig väl det mesta kan man tänka. Nej, nu är det nog dags för lite dagligt bröd känns det som. Får väl köra igång mikron.

Ha det gott!

Flarran
sön, 2024-07-21 - 18:51

Det är intressant det här med alkohol och att vi människor kan ha en vardag som ser hur olika ut som helst. Men ändå så har vi ofta problemet med konsumtion av starka drycker gemensamt i olika hög grad så att säga. Måttlighetsdrickare, eller findrinkare var man väl inte direkt förra året vid den här tiden. Det kan man då se inte minst på de skrynkliga kassakvitton från bolaget som nu har sparats i en bunt som varnande exempel då alkoholdjävulen så att säga ibland hälsar på i ens sinne.

Denna söndag har det varit rejält varmt och soligt och nog har man väl tänkt tanken att det skulle vara trevligt med en kall pilsner vid nån badstrand i närheten. Men sen vet man ju hur det blir. Då kommer tankar som från ingenstans rätt som det är, att gick det bra med nån folköl, så går det säkert även bra med ett glas portvin, nån snaps, eller varför inte bara en god likör till kvällen och så vidare.

Så går då inte utanför dörren idag och iväg till lokala matbutiken efter mera mjölk som kanske skulle behövas. Detta då risken finns att man i sommarvärmen även kanske kommer hem med ett sexpack pilsner eller två beroende på känslan i stunden. Man ska ju inte kasta sig i fara i onödan har man hört. Kör alltså helt alkoholfritt vidare precis som från dag ett på detta eminenta forum. Det tog jag mig allt en slurk med kall energidryck på faktiskt.

Ha en fin kväll!

Flarran
mån, 2024-07-22 - 09:55

Nu är det måndag och en ny vecka har tagit sin början. Har sovit några timmar men är väl rätt trött ändå, det tar ju en stund innan man kommer igång, det brukar det ju ofta göra. Nu är det lite grått utanför mitt köksfönster men det känns ändå rätt lugnt och fint på nåt sätt. Nu när jag dricker mitt morgonvatten så tänker jag tillbaka på helgen och förra veckan som gick. Det var verkligen fina sommardagar med en sol som nästan sken lite alltför varmt. Man är då aldrig nånsin riktigt nöjd, men nog var det väl rätt fina dagar man fick vara med om som nykter och faktiskt helt alkoholfri.

Har läst lite i min mors gamla dagbok och sett hur hon kämpade med både tankar på det andliga och hur hon hade att brottas med vanliga mänskliga tankar. Det var väl lite som vädrets skiftningar i hennes sinne precis som det väl är hos de flesta människor. Det är mycket som sker som man inte kan se utanpå folk direkt och mycket förstår man väl lite bättre när man fått smälta saker och ting och allt liksom kan beskådas i sitt rätta perspektiv liksom.

Jag växte då upp i ett helnyktert hem, men inte var det väl lugn och frid alltid för det kan jag då säga. Min mor hon hade sin psykiska sjukdom att dras med och levde och kämpade för att få komma hem till Jesus och Gud fader. När jag tänker på min far så hade han också en stark tro på Gud och Jesus och han gjorde också sitt allra bästa och kämpade på för att saker och ting skulle fungera. Han hade då allt en stark livsvilja ända till sista andetaget. Jag har inget illa alls att säga om mina föräldrar då de faktiskt gjorde allt som de kunde utifrån sina unika förutsättningar. Man kan inte göra mer än sitt bästa eller lära ut sånt som man inte kan.

Måste väl nu i denna stund säga att jag trots allt är tacksam för att jag fick ha de föräldrar som jag fick mig tilldelat. Har sett mycket inifrån och även förstått vad en familj är för något. Man behöver inte ha mycket till jordiska tillgångar för att kunna känna sig rik. Det tar ibland många år innan man kan förstå saker och ting. Kan då säga att det är sant att man inte får mera prövningar än vad man klarar av. Skaparen vet då verkligen vad man behöver. När jag lyckades ta mig utanför dörren och badade i lördags efter en cykeltur och simmade på den plats som jag gjorde så hade jag längtat efter detta i flera dagar. Ja, att just få komma till denna plats för att få uppleva den med ett nyktert sinne.

Har tittat lite på de bilder som jag tog med min mobilkamera och ser att jag nog var och nosade lite på en del av det som var eller är som nog är en glimt av hur paradiset kanske kan vara. Jag brukar bara deppa, gnälla och gny, men så är väl vi människor rätt ofta då vi inte kan se det vackra som finns i stunden innan det fina och vackra kanske är på väg bort. Tacksamhet för det enkla och naturliga är väl något man har att jobba på för att väl få ett högre själsligt lugn kan kan tro. Det är mycket tok man tänker och gör i svaga stunder och ibland blir det bara för mycket och då är det allt tur att man har känslan av närhet till skaparen.

Man är nog som starkast när man inte tuffar till sig konstlat utan vågar att vara naturlig och den man väl egentligen är. Det är nog ingen slump var man som människa hamnar på för slags ställe eller vilka saker man måste gå igenom för att växa liksom. När jag gick i skolan var jag utanför och inte med i någon gemenskap alls egentligen. Var dag i skolan upplevde jag bara som ett jobbigt tvång. När jag ofta kände mig mobbad och utsatt så bad jag till Gud om att få vara osynlig så att mobbare inte skulle se mig, och inte en enda gång så svek mig skaparen när jag bad till honom om vad jag behövde så att säga. Det står i skriften om att man ska bedja och att det då ska vara en givet.

Har väl inte varit så duktig på att bedja om sånt som är det bästa att be om kanske. Men jag försöker då ibland att be om kraft att stå ut och orka gå vidare ännu en dag. Men ser egentligen ingen mening med den vandring man har att pyssla med på denna jord. Känner mig egentligen inte ens direkt hemma i nån församling av idag. Då de väl ofta tycks ha kommit långt bort från den enkla tron på skaparen som väl bär en vägen fram. Men man ska väl inte döma och det är inget jag gör heller, men nog finns det en känsla av att församlingar kunde göra ett bättre jobb för skaparen än vad de väl ofta kanske gör.

Nu är det alltså måndag igen och luften känns lite sval, men jag upplever då ingen stress av att behöva rusa iväg för att ta vara på dagen i alla fall. Det känns rätt lugnt här vid mitt köksbord. Pysslade lite i natt med att göra lite enkla rytmer med mina nya studioprylar jag köpt de senaste veckorna. När jag gör musik så tänker jag ofta på min mormor som var duktig på handarbete som att sticka strumpor och virka gardinkappor och sånt där. Det är lite liknande att göra musik.

För toner de kan fogas samman till mönster som sedan kan bli till en intressant helhet om man har en någorlunda vettig tanke på vad man vill åstadkomma så att säga. När jag gör musik så går jag på ren inspiration och knåpar ihop sånt som känns rätt i stunden. Brukar ofta börja med en trumrytm och sedan lägga en basgång och så vidare. Det handlar inte om att göra verk som ska kunna dra in en massa pengar genom att följa nån strukturerad mall för att kanske passa nån viss målgrupp eller nåt sånt. Nej, det är numera mest en slags terapi ungefär som att sticka en grytlapp eller att virka ett sängöverkast som tidsfördriv vilket väl gamla mormor pysslade med ibland.

Har ingen aning om vad jag ska hitta på att göra idag, men någon vända till bolaget för att handla alkohol står då inte på nån att-göra-lista. Det känns lite märkligt att inte ha fyllan som min bästa vän och en ständig berusning som min hobby längre. Men ibland så får man väl en känsla av att man skulle vilja få ledigt och vila sig från sig själv, men då får man väl kanske be till Herren om lite extra lugn, glädje och harmoni inom sig tänker jag nu i stunden. Har läst lite inlägg här på forumet igen och ser att många har det jobbigt på olika sätt. Nog är det knepigt att vara människa vissa dagar det känner man då allt till. Men här vid mitt köksbord så är det då lugnt i denna stund.

Ha en fin dag!

Flarran
mån, 2024-07-22 - 11:58

Nio månader gammal precis är man idag som nykter skribent på detta eminenta forum. Alltså nästan som en jollrande liten unge i nykterhetens tecken för att väl skoja till det hela med en liten glimt i ögat så att säga.

Kom att tänka på vad farsan sade nån gång när man var en liten grabb. Han hade visst inte velat haft några ungar, husdjur eller ens några blomkrukor att släpa och dra på. Men morsan hade andra tankar på den punkten så att säga. Först så kom blomkrukorna, sedan en katt och en höstdag visst denna knepiga skribent.

När farsan såg en för första gången så var han faktiskt visst rätt glad över ens ankomst hur som helst. Nog är livet en märklig resa allt. Nu är de väl dags för lite lunch känns det som och kanske dags för pytt i panna eller kanske lite korv och mos.

Har inte riktigt bestämt menyn ännu, men det ger sig nog liksom. Bara man går på magkänslan så blir det nog rätt. Det står väl även skrivet nånstans att det mesta går att äta och dricka, men att allt väl inte är så nyttigt.

Så något flytande nervgift i form av alkohol är då uteslutet även denna dag som dryck till det man tar sig till sitt dagliga bröd så att säga. Vin och öl kan säkert i lagom mängd vara bra för de som inte har problem med överkonsumtion av sånt. Men till denna skara tillhör man ju inte vilket man väl har förstått liksom. Så hoppar över starka drycker även denna dag då det nog är det bästa i alla fall.

Ha det gott!