av viktoria

Och så är jag då här...resan har varit lång och svår...och som askungen sa "alldeles underbar" på ett sätt. Jag lever, jag överlevde inte bara, jag lever faktiskt.

Skrev mitt första inlägg på forumet 2009 i augusti, då under nicket "Victoria", med c. Skrev inte i egen tråd, utan ramlade in lite här och var där jag kände mig hemma.
Var nykter lite över tre månader från november samma år.
Återfall.
Nu nykter sedan exakt två år tillbaka.

mulletant
lör, 2012-04-14 - 06:45

du är tillbaka och har fått dela dina upplevelser med nån som känner igen sig. Att inte bli bekräftad i sin verklighetsuppfattning kan göra en människa galen, det är jag säker på (menar inte att skrämmas): Har tänkt på det när jag varit i situationer där jag "ser" saker som som är på gång, eller som jag tycker är helt "fel".... Sånt gör mig helt förvirrad och "sjuk" om jag inte får dela med nån annan och blir bekräftad i det jag ser. Jag menar det här på allvar - inom sekter får mänskor inte tala fritt med varandra - på det sättet upprätthålls maktstrukturer. Nu bär det iväg med mina tankar men jag kom in på det här spåret när jag tänker på att vara ensam nykter i flera dygn med mäsnskor som dricker (blir alltmer berusade?) och tycker att det är den nyktre det "är fel på". När jag skrev det här, fick den här kopplingen, fick jag en starkare känsla för hur du har det i ditt sammanhang. Klokt att du tar dig för nåt nytt och socialt!

Min pension ja... min egentliga pensionsålder infaller om 3 år men jag har olika valmöjligheter alltifrån att gå i deltids- eller förtidspension nu eller jobba flera år till. Det är där jag måste komma till beslut och klargöra vad jag vill. Mitt jobb kräver mer än heltid så deltidspension är verkligen inte smart - då måste jag ha andra uppgifter och det är kanske inte möjligt. Nära tillhands är att ta ut innestående ledighet en dag i veckan från hösten och sen gå i pension om ett år. Det är först nu jag börjar känna en djup tillit till att inte bli/göra mig ensamstående och det ger en annan tankefrihet. Jag har gjort några uppbrott och arbetsbyten i livet men det här är det sista så jag vill veta vad jag gör. Jag gillar mitt jobb men det är för mycket - jag vill annat också som jag inte hinner och orkar nu. Nu har jag en stark önskan att ta vara på livet som det är.

Kram till dig vännen V, önskar dig en fin och vilsam dag! / A

mulletant
lör, 2012-04-14 - 06:50

absolut! Vi har precis talat om det Mm och jag fast i ett annat sammanhang. Tänk så fint att prata med sina barn som du gjort med din dotter. Hon har en klok mor som tagit väl vara på sina erfarenheter och är generös att dela dem vidare. / A

Stigsdotter
tis, 2012-04-17 - 13:12

...skriva och peppa dig till att INTE igen tänka tanken att det är dig det är fel på, överkänslig osv. Jag förstår hur ensamt det måste kännas emellanåt att vara den enda, den avvikande. Usch, kände ett obehag när jag läste om din påskhelg och mötet med väninnan. Jag ville säga så mycket men dina andra vänner har visst skrivit ned det mesta här ovan så jag kan inte annat än hålla med - följ din inre kompass.

Jag ser att en stor vinst jag kommer göra genom att vara nykter är just att kunna vara en god förebild för mina döttrar.

Någon av mina arbetskamrater satte bra ord på den situation som uppstår när någon helt plötsligt inte dricker, att denne på något sätt blir ett hot mot de andra dels genom att vara "den duktiga" som alla tycker är lite småjobbig (för att man är avundsjuk för att man inte är lika duktig själv kanske) och dels genom att vara den "iakttagande" den som ser allt som eventuellt händer, kanske lägger på minnet osv.

Kram från mig

viktoria
mån, 2012-04-23 - 23:37

Tillbringat en knapp vecka med syster + familj. Mosters mest älskade lillpojken. Svåra dagar på många sätt. Ni som känner mig här vet vår historia. Smärtan i min bröstkorg tar sådan plats att andningen är besvärlig. Rent fysiskt svårt att andas faktiskt. Vi skiljs åt imorgon igen för ett tag, och jag känner för första gången på riktigt panik över dagar som inte kommer att komma. Jag har levt på en (inbillad?) övertygelse att hon är här då lill* kommer till världen. Måste finnas här. Nu känns det inte som en övertygelse. Paniken kryper under huden. Jag håller den där, förtränger för att hålla ihop mig själv inför lilla pojken. Jag ska bryta ihop först imorgon då planet lyft. Först då. I natt är det tufft att vara.

Adde
tis, 2012-04-24 - 06:47

är starkast när man vet vad som komma skall och det är svårast att trösta då. Men du har ju fördelen med att ha tillgång till hela ditt känsloregister idag och det är en makalöst helande kraft.

Lita på din styrka och känn mina tankar.

viktoria
ons, 2012-04-25 - 15:34

Jag är här, och har inte klappat ihop. Tack för ert stöd och er varma omtanke. Den är värdefull, tro mig! Blev lite stilla och ro i mitt sinne då vi skiljts åt igår. En paus. Jag skäms lite då jag tänker att det är den pausen min syster och hennes man inte alls får, någonsin. De måste stanna i den verkligheten de har tills det är över. Ingen paus. Men jag har paus nu. Sånt är livet.
Tänker fortfarande en hel del på det här med att inte glömma, vad gäller alkoholen. Hur det ska bli efter att lill* har kommit. Fortfarande känner jag en rädsla, ett gnag djupt där inne, över att sedan kanske inte kunna riktigt förnimma det verkliga i att jag inte KAN dricka alkohol. Mitt förnuft vet det, men tänk om jag bara liksom tappar förankringen i nykterheten. Eftersom jag inte känner att jag är "aktivt" alkoholfri nu. Bara självklart/tvång? alkoholfri som jag förväntas vara då jag är gravid. Blir inte av med känslan att risken finns att tappa greppet. Måste komma ihåg vikten av forumet, vikten av att ta del av andras berättelser för att minnas vem jag själv är, vart jag kommer ifrån, hur jag mådde då och hur jag mår nu.
Tycker det känns så fint att det är fart och fläkt på forumet, nya hittar hit, och flera verkar faktiskt bli kvar, eller återkomma, än jag upplevt tidigare. Stabilt och härligt gäng! Nu ska jag nog gå in och skriva en liten rad till Vana, länge sedan hon hördes av...

mulletant
fre, 2012-04-27 - 16:08

komma ihåg vikten av forumet är en påminnelse för mig också... en påminnelse om hur farlig alkoholen är, hur förödande. Det är nog lätt hänt att glömma bort faran med att dricka "lite" eller "måttligt" när det dricks så förrädiskt vardagligt runtom. Risk att man glömmer att den här verkligheten som är levande här på forumet finns och att den är verklig. Den är så osynlig annars...
Bara några tankar... är eftermiddagssömning:) Hoppas du har det gott... Kram / A

viktoria
fre, 2012-04-27 - 23:02

Ja, det har varit ett par goda dagar A! Jag har kännt lugn och ja...balans faktiskt, trots en helt annan känsla för några dagar sedan. Ikväll har vi spenderat ett par timmar hos vänner på kalas. Det bjöds kaffe och tårta och alkohol var inte ens ett alternativ för någon. Väldigt skönt och avspänt. Den stora skillnaden slog mig - alla fick tala till punkt och alla blev lyssnade till. Ingen misstolkade något och stämningen var välvillig och varm. En stor kontrast till det jag upplevt på sammankomster den senaste tiden. Känner tacksamhet.
Idag har jag spenderat min arbetsdag i en lokal granne med systembolaget i min stad (ett litet extrajobb jag ägnar mig åt ibland). Valborg måste vara en riktigt alkoholfylld helg slog det mig. Genom mitt fönster såg jag den strida strömmen av människor in och ut ur butiken som aldrig verkade ta slut. Folk bar ut lådvis. Fick mig att känna lite dubbla saker. Lättnaden över att jag inte längre ingår i strömmen, men samtidigt fick jag en släng av saknad efter den känslan jag tidigare kunde ha inför liknande helger. Inte saknad efter alkohol i sig, utan mer hela paketet. Förväntan av något slag, upprymdheten då jag gjort mitt inköp och var på väg hem. Känslan av att ha hela härligheten framför mig. Flera lediga dagar, fest och stoj och stim. Värmen i kroppen då jag tog de första munnarna rött vin. kanske göra sig snygg inför kvällens party. Ja, mycket av min eg njutning av alkoholen har handlat om timmarna, minutrarna, sekunderna innan. Egentligen en form av lustfylld förväntan precis innan jag börjat dricka. För sedan gick det ju raskt utför. drack för fort, var bladig redan innan jag hunnit till festen, och restn av kvällen ett enda långt maraton för att hitta den "rätta stämningen"- "om jag bara dricker ett gals vin till blir det nog lite roligare, lite gladare, lite festligare. Nej, så blev det sällan alls! Och nej, jag saknar det inte. Men den korta förnimmelsen, kanske kroppsminnet, tog mig på sängen kan man säga. Har inte haft något som liknat ett sug på länge. Men på ett sätt var nog detta ett kort sug. Endast ett ögonblick, men ändå. Nu är det godnatt för mig, imorgon blir det lite jobb, och sedan ledighet till onsdag. Är så tacksam för att ni alla finns här, att forumet finns och att jag hittade hit!

mulletant
sön, 2012-04-29 - 07:53

helt säkert en blöt tillställning för många. Så mysigt det låter med kaffekalaset, just det du beskriver om samtalet har jag lagt märke till - inte minst lägger man märke till motsatsen när alkoholen finns med i bilden. Den lustfyllda förväntan känner jag också igen och jag är säker på att utan forumet skulle jag inte ha stått emot frestelsen, och trycket, att återgå till matvinet och det-ska-vi-fira-bubblet. Och då skulle vi har varit tillbaka i eländet igen, det är jag övertygad om. Jag känner av den där frestelsen emellanåt men kort, kort och sen inser jag och då är det lätt.

Idag får vi besök av den yngste sonen med det yngsta barnbarnet. Imorgon blir det elda och grilla korv. Jag har tagit ledigt imorgon och gjort undan så att jag kan njuta. Vårkram / A

vana
tis, 2012-05-01 - 09:13

ja,det är ju det vi aökisar får göra avkall på.den festliga stämningen,förväntningarna,osv,allt det positiva som hör alkoholen till,för de av oss som kan hantera den..........

mulletant
sön, 2012-05-06 - 08:20

tankar - du som är nära jordelivets båda ändpunkter. Jag har haft en omtumlande valborgshelg och vecka. Alkoholen gjorde ett intrång, kort men med kraftfulla konsekvenser. Jag är tacksam över det som hände och på det sätt det hände, det har inneburit att ytterligare ett lager klädddes av i den närmaste kretsen, de som visste fick nya insikter. Inte är det lätt, nej, men mest är det befriande. Kram / A

Stigsdotter
ons, 2012-05-09 - 13:10

"Att vara nära jordelivets ändpunkter" Det var vackert uttryckt tycker jag, och stämmer ju så väl, det är där Viktoria är!

Jag måste bara få påpeka att inte ska väl vi alkisar tvingas göra avkall på sådant gott som festlig stämning, förväntningar osv? Nog måste det vara möjligt att lära sig att uppleva detta inför annat än alkoholen? För egentligen är det ju festen, samvaron, samtalen som är det viktiga. dessa ser vi ju också fram emot men på något sätt har alkoholen tagit över, tagit hela rollen. Nog måste vi kunna ge tillbaka rollen till annat som är viktigt här i livet? Annars blir det ju för träligt tänker jag...

Sedan apro på att hålla upp med alkohol när man är gravid. En läkare jag träffade nämnde just detta som ett bevis på att beroendet sitter mycket i huvudet, man kan bestämma själv. Det är vanligt att kvinnor som dricker mycket kan hålla upp en längre tid under graviditet och amning, utan problem, men att de sedan trillar dit igen.

Men, det gör inte du, du kommer att fortsätta ta hand om dig.

vana
ons, 2012-05-16 - 09:12

jag menade inte så,att vi ibnte ska ha kul i livet,när vi är nyktra.
Stämning är fint.Förväntningar är fint.
Jag menar att,som ett gammalt förhållande som gått i kras,
så vill man gärna minnas de goda stunderna.
Så ock,i alla fall för mej,stundtals,
vill jag gärna minnas de goda stunderna under dryckernas tid,
o de fanns ju de åxå,men de gick överstyr.

viktoria
ons, 2012-05-16 - 12:34

jag har inte övergett forumet, och blir så glad och rörd över att se att forumet inte övergett mig, fast jag inte hörts av på ett tag. Kände att jag bara ville ge ett livstecken ifrån mig, orkar inte läsa ikapp och skriva så mycket precis nu.
Inatt fick min lillasyster somna in. Jag var inte på plats, hann inte, men hon "var förbi" hos mig inatt och tog farväl. Hur märkligt det än låter. Jag fick en kroppslig förnimmelse och tänkte: undrar om hon gick nu? Och en halvtimme senare ringde min andra syster som var där och meddelade att så var det. Ledsen och lättad och med ett märkligt lugn sitter jag nu här med lill* sprattlandes och bökandes i magen. 5 veckor kvar och jag tackar...ja vem som nu ska tackas för den påminnelsen om livet. Många kramar så länge...

mulletant
ons, 2012-05-16 - 13:12

av dig. Inte överger vi varandra, inte så där bara.
Livet är stort, och döden... Hon förstod förstås, din lillasyster, att du inte hann och tog vägen förbi dig.

Kram / A