av Cloette

Cloette
sön, 2024-07-21 - 16:28

Hej. Jag var aktiv här för ett år sedan och några av er kanske minns mig. Jag hade som intention att bli helnykter och inledde starkt med tre nyktra månader. Det var inte ens speciellt svårt när man väl hade bestämt sig. Så långt allt väl.

Så blev det plötsligt tyst från mig och en och annan tänkte väl sedan att hon har rasat igenom igen. Not so :D Här är jag ännu, still going strong. Fast lite kanske det är en sanning med modifikation, så vänta, vänta jag ska berätta. Ifall någon har råkat ut för något liknande kanske jag kan vara med och inge hopp.

Tre månader gick alltså bra fast det stormade rejält omkring mig då. Jag passade på och förlängde min utlovade nykterhet till fyra månader i stället, jag lovade Självhjälpsprogrammet det.
Någonstans började det gå snett här fast jag inte riktigt var medveten om det där och då, då det i övrigt var mycket turbulens kring mig. Hjärnan började vråla att VA F*N ÄR DET HÄR! VI SA JU TRE MÅNADER! TRE!! INTE FYRA! Så nästan på dagen som tre månader nykter tog jag mig ett glas med mycket blandade känslor. Ena delen av mig ville bara hälla ut glaset och den andra delen drack upp två glas vin.

Därifrån tog ett måttligt drickande vid, som jag inte ens kände igen som ett måttligt drickande. Jag hade ju intentionen att bli helvit och fattade inte att jag hade gått och blivit måttlighetsdrickare. Med måttlighetsdrickande menar jag att jag drack en fjärdedel till en femtedel av vad jag tidigare druckit och med rätt långa pauser där emellan. Så den delen är faktiskt sann: en längre tids paus får hjärnan att reboota sig och vissa kan faktiskt bli måttlighetsdrickare. Kruxet är bara att hur definierar man måttlighetsdrickande, det är ju sist och slutligen väldigt personligt, och hur ska man få det att hålla över tid?

Nå väl, turbulensen lugnade lite ner sig och jag fick tid att fundera över mitt drickande igen. Jag definierade drickande plus tre andra bromsklossar som begränsar mitt liv, och som jag inte vill släppa. Jag funderade över att vad ger dessa bromsklossar mig som jag inte vill/kan släppa, och är det faktiskt sant att de ger mig det här? Eller är det en myt? Eller har bromsklossarna faktiskt tidigare gett mig något, men som inte längre tjänar till något idag?

Långt, långt blev det här så jag ska begränsa mig här nu för tillfället. Min nya tråd lägger jag upp i Det vidare livet för det är där jag känner att jag är. Helnykter är jag igen, då jag identifierade alkoholen som en av bromsklossarna och krossade flera myter. Ser fram emot att få diskutera övriga bromsklossar som ju också finns i livet, tillsammans med er.

Cloette
mån, 2024-07-22 - 19:23

Guten Abend! Dagen har bjudit på strålande solsken varvat med störtregn men huvudsaken är väl ändå att man har semester. Det är så att säga en perfekt tid att ägna sig åt personlig utveckling.

Jag nämnde tidigare om 4 saker som jag inte kan/vill släppa som begränsar mitt liv. Dessa bromsklossar är för mig i fallande ordning, där 1. är svårast att släppa och 4. är lättast att släppa:

1 Vågen
2 Sockret
3 Alkoholen
4 Nikotinet

Helt otippat för mig kändes Nikotinet lättast att släppa. Nikotinet som är nästan lika beroendeskapande som heroin, och enligt experterna är nikotinet väldigt svårt att sluta med. Och jag tror att många kan känna igen sig, snusandet kan kännas väldigt svårt att släppa.

Jag funderade både fram och tillbaka om det här och frågade mig: Vad ger mig nikotinet som jag inte kan/vill vara utan? Vilken fördel ger det mig som är så stark att jag fortsätter med det trots att det är både dyrt och ohälsosamt?
Jag kunde ärligt svara att det inte ger mig några fördelar längre. Förut trodde jag att det var lättare att hålla vikten med hjälp av snus och det har varit en stark anledning till att jag har hållit på med det så länge.
En myt. Som jag har trott har varit sann. Man går inte ner 5 kg i vikt och hålls där med hjälp av snus.
Sedan har jag också använt nikotinet som en stressdämpare, lite som en nervmedicin. Men jag känner att det inte behövs längre. Jag har andra tekniker för sådant.

Så här finns ingen dissonans längre. Då blev det hur lätt som helst att sluta och jag har ändå en över 40 årig historia bakom mig som nikotinanvändare. Jag tror att får man psyket med sig så kan man genomföra de flesta förändringar i sitt liv, även om man naturligtvis får kämpa på ibland.

Auf Wiedersehen

Cloette
ons, 2024-07-31 - 18:51

Här i störtregnet sitter jag och funderar. Jag vet inte om detta är rätt forum för mig att skriva i, jag misstänker att så inte är fallet men jag kör ännu på.

Jag har gamla ätstörningar i bagaget. Det involverar då sockret och vågen, det kan nog alla med ätstörningar hålla med om. Och kanske också nikotinet, man har ju hört om att på 40-talet uppmanades kvinnor som ville gå ner i vikt av sin läkare att börja röka då det minskade på aptiten.

Så kommer vi till alkoholen. En helig ko här, vilket jag kan förstå. Och missförstå mig inte, jag är här för att slippa nikotinet, alkoholen, sockret och vågen. Men ändå: på 60-talet eller när det nu var uppmanades kvinnor att ta en sup innan måltid, det skulle hindra att man åt för mycket. Och som man förstår handlar det om dåtida ätstörningar här, att det var belöningscentra som kickade in och hindrade en från att överäta när alkoholen redan har gjort sitt.

Och jag kan säga att själv är jag väldigt bekant med att ersätta måltider med alkohol. Win-win liksom, man behöver inte äta för att bli mätt, man får dricka och framför allt: man går ner i vikt. Och man gör det verkligen, och det här gör det svårmotiverat att hålla sig nykter på sikt, speciellt med gamla ätstörningar i bagaget, man ska fan gå upp i vikt för att bli nykter. Vilket går helt emot gamla ätstörningar.

Men jag kämpar vidare.

Himmelellerhelvette
ons, 2024-07-31 - 19:39

@Cloette Jag har också druckit alkohol för att inte behöva äta. Ätstörningen är min grund till allt beroende. Jag tyckte det blev så mycket lättare att ta hand om ätstörningen när jag slutade dricka, jag åt på regelbundna tider 4-5ggr/dag och lyckades hålla vikten utan allt kämpande med att ta hjälp alkoholen som sedan gav mig grov ångest, sömnstörningar och en borttappad självkänsla . Jag fick in bra rutiner på träningen till följd av att jag slutade dricka också vilket hjälpte att hålla vikten väldigt bra. När jag drack blev det ofta att jag hoppade över träningen, ibland i flera månader. Sedan jag slutade dricka har jag tränat regelbundet i två år.
Nu har jag återfall i min ätstörning efter jag slutade med nikotinet.
Men jag tänker som så att ätstörningen är min grund i missbruk. Jag har tagit bort alkohol och sedan nikotin så nu är det bara ätstörningen kvar och jag jobbar på den. Svårare under semestern men tänker ta ett krafttag om den när semestern är över.

Forumet heter alkoholhjälpen men det är så bra att vi även kan skriva om andra problem för alkoholen är egentligen inte problemet, det är lösningen! Om vi lär oss att lösa problemen behöver vi inte medicinera med alkohol. Kram

vår2022
ons, 2024-07-31 - 21:21

@Cloette Håller med @Himmelellerhelvette om att bakom alkoholproblemet ligger ofta orsaken till alkoholberoendet och att sluta dricka är lösningen. Som nykter man komma åt det som skaver och ge sig en möjlighet till att må bra. Det ena beroende kan lätt gå över i ett annat när missbrukar något. Själv har jag snusandet kvar att ta itu med och emellanåt ett starkt sockersug. Lättaste sättet att inte äta sött är att avstå helt, precis som med alkoholen. Det går att äta måttligt ett tag, men sedan eskalerar det lätt igen. Så du skriver i rätt forum😁.

Ha det gott!💕

Cloette
tors, 2024-08-01 - 18:39

@Himmelellerhelvette Ätstörningen är också grund till mitt beroende som med åren har utvecklats till nikotin-, alkohol-, socker-, vågenberoende. Träningsberoende hade jag i 20 årsåldern då jag tränade väldigt destruktivt. Träningsberoendet har också senare kommit från och till på besök under årens lopp, bra att jag kom på det för träningsberoendet kan ju komma på besök nu också. Skulle ju vara verkligt fruktbar jord just nu, då jag redan tidigare har fimpat alkoholen och nikotinet och faktiskt överlevt det, men så gav jag mig på sockret. Och den är inte att leka med.

Just det där som du skriver att när du slutade med nikotinet så fick du återfall i din ätstörning. Jag märker också att när jag tar itu med något från min lista över beroende, så vacklar alla de övriga till när man plockar bort ett.

Men vi kämpar vidare!

Cloette
tors, 2024-08-01 - 18:45

@vår2022 Så sant så, att bakom alkoholproblemet ligger orsaken till alkoholberoendet. Jag har funderat såå mycket kring det där och jag återkommer alltid till att det är sammanflätat med ätstörningen på något vis. Jag visade tecken på framtida ätstörning redan i 5 årsåldern då jag inte vill vara klädd i vissa kläder då jag kände mig tjock. Verkligen kände mig. Och jag var inte tjock, jag är inte tjock nu och har aldrig varit tjock. Allt det här vet jag rent intellektuellt. Men, men, beroendet.

Jag läste någonstans att det håller på att forskas om alkoholberoende i kombination med ätstörningar. Spännande forskning som jag väntar på att ska bli klar!

Himmelellerhelvette
fre, 2024-08-02 - 07:56

@Cloette Kan det vara att belöningssystemet i hjärnan är skadat? Jag tror att vi alltid kommer få vara uppmärksamma på när något inte längre är lagom för det är som att vi måste ha något att överdosera? Jag är totalt vågenberoende men hade aldrig hört talas om det innan du nämnde det. Jag väger mig varenda morgon och har många gånger under livet tänkt ta med vågen på semestern men har inte kunnat med. Sedan har jag njutit så mycket av att kunna släppa vågen under semestern, så skönt det hade varit att bli av med hysterin kring vikten men samtidigt vägrar jag gå upp i vikt. Lite som jag viste att alkoholen var skadlig för mig men jag vägrade säga det för då skulle den tas ifrån mig och hur skulle det fungera. Det gick ju hur bra som helst så jag behöver ta tag i kampen mot vågen och ätstörningen. Jag vet att jag bara måste vara DÄR, där jag bestämt mig men jag känner att jag inte är där än. Eftersom jag skadat knät och väntar på operation vet jag att det är länge till jag inte kommer kunna röra mig som jag behöver för att hålla vikten därför vet jag att jag inte kan ta fullt ut tag i ätstörningen förrän jag är återställd. Usch så hemskt det låter. Jag ska alla fall försöka bli bättre. För ätstörningen är som med alkoholen. Jag kan i perioder hålla den till bara helgerna. Jag har även varit utan den i 9 månader då när jag blev nykter men då överdoserade jag nikotin istället….

Hur går det för dig? Kram

Cloette
fre, 2024-08-02 - 12:59

@Himmelellerhelvette Belöningssystemet i hjärnan är absolut skadat. Jag är sockerberoende sedan liten utan att riktigt någonsin gått all in där. Har inte fått några riktiga konsekvenser av det alltså. För träningen, alkoholen och nikotinet kom in och vikarierade för sockret där. I kombination med ätstörningen gjorde det att någon större viktuppgång aldrig riktigt blev av. I omvärldens ögon såg jag ut som hälsan själv och jag tror att vi är många som har varit där. Ser ut som världens hälsosammaste och så är man allt annat än det.

Check på den att vilja ta vågen med sig på semestern 😊 Hur rubbat, nu när man ser det i skrift. För andra kan det ses som ett väldigt trivialt problem, det är väl bara att slänga ut vågen?! Men för somliga av oss blir vågen en besatthet också och det är därför jag nu ska skippa alla saker på min lista.

Alkoholen och nikotinet är skippat och det gick bra. Över förväntan alltså. Men sedan då jag gav mig på sockret, nu svajar det kan jag säga. Det är därför jag anser att alla de här 4 bromsklossarna på min lista hör ihop och nu ska de alla väcks! Och idag är det en bra dag, allt lugnt. Kram tbx!

Cloette
fre, 2024-08-02 - 17:55

Hur kommer det sig att jag lägger upp en tråd i Det vidare livet när jag verkar vara i start up fasen med alla mina beroenden kan man fråga sig. Jag tänkte sätta på pränt här lite hur jag tänker:

Jag tänker att min process mot nykterhet började i juli ifjol när jag lade upp min första tråd här i forumet. Jag var nykter då i 3 månader vilket aldrig hade funkat annars utan forumet. Intentionen var då helnyktert, vilket det också är än idag.

Efter de 3 månaderna som nykter då slog hjärnan bakut när jag ville förlänga min nykterhet, och jag lärde mig från det att inte sätta upp något tidsbundet mål med nykterheten. Det följde ett halvår när jag egentligen inte hade något upplägg för mitt drickande och mynnade ut i ett måttligt drickande, vilket jag har insett som först nu. Drömmen för många, men inte för mig. Jag vet att det kommer en dag då det inte längre är så måttligt för mig, speciellt nu när jag också börjat ta tag i mina andra beroenden.

Därför lade jag upp tråden i Det vidare livet då jag tänker att det är här jag är nu. Orkar inte längre hålla på och älta för mig själv hur det känns när suget tar över och då dystern kommer på besök. Been there, done that. Allt går över.

Och visst, jag kan ännu falla och alla kan falla. Men det nya målet är att:
Det är här och nu som gäller och framåt.

Trevlig fredagskväll på er alla!

Cloette
lör, 2024-08-03 - 07:38

Guten morgen!
Här skymtas ett förmiddagsdis som inte riktigt kan bestämma sig för om det ska bli regn eller sol idag. I övrigt är det alles in ordnung.

Jag tänkte idag skriva lite om hur jag tänker angående min tredje svåraste bromskloss-att-ta-itu-med, nämligen Sockret.
Nu tycker kanske vän av ordning att jag går alltför snabbt fram här. Först nikotinet, så alkoholen och nu sockret. Bara rakt av. Men det här är en process som har pågått under en ganska lång tid, så tiden är absolut inne för Sockret nu.

Sockret ja. Det finns de som påstår att alla som har någon form av beroende och ätstörningar först hade problem med sockret, alltså sockret kom först. Behöver inte betyda att man vräkte i sig godis, när jag växte upp på 70-talet fanns det inte så mycket godis att vräka i sig. Men det var sylt på vaniljglass, sylt på gröt, ja det var ett enda sockrande.

Som jag tidigare nämnt så har jag redan som 5åring ansett mig vara ”tjock”. Som 9åring bantade jag och min 7åriga kusin tillsammans. Inga vuxna visste om det här, vi visste på något sätt att det var förbjudet att barn skulle banta. Som 11åring visste jag redan vad man ”skulle äta”. Uppgifterna var hämtade från ”Det Bästa” då det inte fanns sociala medier på den tiden.

På 80talet, som 19åring, insjuknade jag i vad som säkerligen idag skulle kallas för Anorexia nervosa. Menstruationen försvann och jag löptränade i -25 grader med feber i kroppen och en annan gång jag bröt ett ben i foten då jag bara sprang på. En gång hade jag stukat foten men lade bara iväg ut och springa med resultat att hela foten och halva underbenet var blått efteråt. Skulle man kanske fått diagnosen Ortorexia idag?

Hur som haver, med den här bakgrunden förstår man säkert att Sockret inte haft så stort utrymme i mitt liv under tonåren och som vuxen. Det var helt enkelt Nikotinet och Alkoholen som tog över. Allt för att inte öka i vikt, för nu var det Ätstörningen som bestämde.

Är det någon annan som kan relatera till det här att först kom Sockret av allt det ni senare kom att bli beroende av?

Himmelellerhelvette
lör, 2024-08-03 - 10:45

@Cloette Jag blev heller aldrig sockerberoende riktigt eftersom jag tidigt började med nikotinet redan som 13åring, jag bantade redan då också och kom på som 15åring att jag inte behövde kämpa så med att äta lite utan istället kräkas upp det som inte var tillåtet enligt min ätstörning. Jag insåg när jag var ca 28år att jag kunde dämpa suget på kvällarna med ett till två glas vin. Så det gjorde jag oftare och oftare. Jag tror inte jag hade börjat missbruka alkohol om jag inte hade haft ätstörningen i grunden. Kram

Pilla
tis, 2024-08-06 - 19:34

Cloette
Jag har läst i din tråd och känner igen mig i mycket du skriver.
Är också tillbaka och började skriva här på forumet för nån vecka sedan med alla känslor det innebär.Samtidigt som jag behöver vara här med mina inlägg så känner jag mig lite som att det inte går att lita på mig när jag varit ifrån men vi gör detta för att vi ska må bra.Nu försöker jag tänka på mig själv och mitt mående.Jag tror på dig!
Från Pilla

Cloette
ons, 2024-08-07 - 18:12

@Himmelellerhelvette Jo ätstörning och alkoholberoende har helt klart ett samband tror jag. Jag väntar bara på forskningsresultat där och det kommer nog att komma. Vi är många som lider och långt upp i vuxen ålder. Kram

Cloette
ons, 2024-08-07 - 18:20

@Pilla Tack för att du tror på mig 😊 Själv känner jag mig lite ambivalent då jag nu har bestämt mig för att angripa hela problematiken på mitt eget sätt, men jag tror att alla har sitt eget sätt att komma tillrätta med sina problem. Jag tror att i mitt eget fall är alkoholproblemet mycket större än att jag bara lägger av med att dricka. Liksom att jag också har andra problem som jag behöver komma tillrätta med.

Cloette
ons, 2024-08-07 - 19:19

Tjaba!
Sockret ja. Jag har nu försökt ta itu med den bromsklossen. Då måste man först identifiera att vad är Sockret för en. För mig är sockret: godis, glass, läsk, chips o. dyl. Sedan kommer mera otydligt att är sockret också fika med släkt och vänner? Spagettimåltider med familjen? Potatis som tillbehör när man äter tillsammans med familjen?

Som jag för tillfället har identifierat det är sockret godis, läsk, glass och chips. Som det har varit för mig de senaste 30 åren, inget svårt att avstå ifrån p. g. a. ätstörningen. Visst, några tillfällen av hetsätning har förekommit, men jag kan säga att det kanske har varit tio gånger under 30 år. Ätstörningen har hållit koll på att detta inte har skett.

Jag har hållit koll på det genom att äta ordentligt tre gånger per dag, och att äta ordentligt enligt LCHF. Men just nu stormar det då jag har skippat alkoholen och nikotinet. De är de två som har hållit koll på att sockret inte har fått övertaget. Step by step.

Andrahalvlek
ons, 2024-08-07 - 22:51

@Cloette Så är det. Sluta dricka är steg 1. Sen följer steg 2, 3, 4 osv. Klara blir vi aldrig. I början var det knäckande, men numer gillar jag det. Att utvecklas hela tiden.

Att missbruka alkohol är bara ett symtom. Det är orsakerna till att vi dricker som vi behöver ta itu med. Vi dricker ofta på känslor, på trötthet/stress. Vi använder alkohol både som startgas och fartdämpare. Och vid glädje och sorg. Allt detta måste vi lära oss att hantera på annat sätt.

Alkohol har jag inte druckit på 4,5 år. Nu försöker jag göra samma resa med sockret. Dag 37 utan socker idag. Men nikotin i form av snus tänker jag fan behålla.

Kram 🐘

Cloette
tors, 2024-08-08 - 08:19

@Andrahalvlek Precis som du skriver att "klara blir vi aldrig."Jag tänker också så, att det är en process och att det dyker upp nya grejer och insikter hela tiden. B. la. funderar jag mycket över hur ofta jag brukade dricka på stress. Det har inte riktigt sjunkit in förrän nu.

Angående sockret kan vi visa fingret åt det, ja riktigt säga fuck you åt det!! :D

Pilla
tors, 2024-08-08 - 13:27

Cloette
Tack för dina rader🙏och påminnelsen om att vi alla har vår väg att gå.Sånt behöver jag påminnas om.Och hoppas det går bra för dig också med önskningar om att du får mår bra på din väg/Pilla