Min man har åkte till vår husvagn i morse efter ett bråk i går kväll.Han drack sig redlös och ramlade igen och kissade ner sig.Jag tyckte det skulle bli så skönt att få vila upp mig lite i helgen.Men så fort han åkt blev jag rastlös o började oroa mig för honom.Jag saknar den han är innerst inne.Vi har varit tillsammans i 47 år,sen vi var tonåringar.Jag vet inte hur jag ska leva utan honom.Jag vet hur bra vi kunnat ha det.Han har börjat med antabus och går på samtal hos en läkare.Men så nu ikväll så ringde han och jag hörde direkt att han druckit.Så ledsen o besviken man blir.Hur blir det nu när han kommer hem?Hur ska man orka?

@sliten61
För att du ska få vila upp dig, så behöver du sätta en gräns. Det är väldigt svårt, men det går om du vill och jag tror att det skulle vara hjälpsamt om du tog professionellt stöd, i den processen.
Önskar dig all kraft att ta hand om dig!

@sliten61
Så du kämpar, men att du tappar orken är lätt att förstå.

Det där med att oroa sig gör ju inte att han tar tag i saker, det hjälper inte. Kan du försöka ha det som mantra? ...

Ja, man saknar den del som inte hör till "beroendedelen", man VET ju hur en person kan vara. Men det är ju något man inte själv kan styra, det är upp till den andra att bli mer den icke beroendedelen.

KRAM.

@Självomhändertagande Tack snälla för svar det betyder så mycket.Djävulsdansen är en bra beskrivning.Känner mig så kluven.Jag vill ju så gärna att han ska bli frisk.Jag vet ju vilken fin människa som finns därinne men jag vet att gränsen är nådd nu för vad man orkar med.Det känns så tydligt.

@sliten61 Skickar en massa kramar. Medberoende är väldigt tufft men man måste börja någonstans med att lossa dess grepp. Börja där det känns bäst för dig, t.ex. med att fundera på vem som bryr sig om ditt mående när du nu bryr dig om hans. Det är väl knappast han. Är det du? Eller ingen alls? Hur vill du ha det om en vecka, tre månader, ett halvår?