Hej

Jag är ny här och har insett att min relation till alkohol inte är hälsosam.
Jag har förnekat att jag har problem och säger varje gång att jag ska skärpa till mig, att nästa gång blir det inte så illa.

Jag dricker inte på vardagar, dricker inte heller varje helg, mitt problem är att när jag väl dricker så dricker jag snabbt och för mycket, jag tappar kontrollen och utsätter mig själv för farliga situationer samt att jag sårar min man så otroligt mycket.
Jag har varit otrogen ett flertal gånger och jag har en sån skam som trycker över bröstet. Jag skulle aldrig göra något sådant när jag är nykter. Jag ver att jag inte kan skylla enbart på alkoholen, jag står för vad jag har gjort men den senaste gången bröt ner mig totalt och jag ville inte existera längre. Jag har alkoholister i släkten och jag har i botten ångest, depression och självskadebeteende.
Om man dricker varje gång att man får minnesluckor, när man inte vet sin gräns utan bara fortsätter..är det ett beroende? Rörigt inlägg men min hjärna är kaos just nu.

Hejsan! LaFleur, Har läst ditt inägg och känner igen tankegångarna om hurvida drickade av alkohol kanske var onyttigt och kanske att man hade ett beroende, fast man ju inom sig nånstans ändå visste svaret på frågan hela tiden. Detta trots att hjärnan väl inte var så speciellt klar och direkt väl inte alltid heller var helt med på banan när man ofta vinglade omkring i den suddiga, disiga och dimmiga alkoholdimman och ständigt väl bara hade siktet intställt på fortsatt berusning och väl i stort sett inget annat alltså. Mitt enkla men i sanning rätt svåra tips att följa är att helt ge sjutton i att dricka nedbrytande onyttigheter och dricka vanligt vatten i stället. Detta låter så som spiknykter i stunden så himla enkelt och självklart, men är en rätt svår konst att bemästra stundtals, vilket man då känner till alltså.

Kämpa på kompis!