Hej,
Jag mår jättedålig för igår. Firade min sons födelsedag och givet så drack vin mm.
Förlorade min man för snart 4 år sedan och då blev det en vändpunkt med mitt drickande.
Drack varje kväll tills jag deckade. Dricker inte lika ofta idag, men när jag gör det blir det ofantliga mängder. Oftast är jag glad och pigg, men ibland blir det som det bor en demon i mig som tar över. Blir först väldig ledsen och tårarna rinner, sen blir jag arg och skriker och gapar på alla.
Min son har sett mig genom de senaste åren och självklart vill jag inte att han ska se mig såhär, ingen annan heller för den delen.
När "demonen" tar över blir det som jag är med i en skräckfilm. De jag har omkring mig står eller sitter bara helt stilla. Som de har frusit i tiden.
Då blir jag rädd för dem och vill bara fly.
Min partner är arg och besviken på mig och min son och hans flickvän tyckte det var otäckt att bevittna.
Vet ej om jag har kvar min sambo......
Det känns som jag inte passar in i livet längre. (inga självmordstankar)
Jag måste ta tag i detta nu innan alla försvinner ur mitt liv.
Ibland mår jag dåligt och gråter när ingen ser.
Pratade i 2 års tid men en präst det var bra. Försökte få stöd från sjukvården men de ville bara stoppa i mig tabletter vilket jag inte vill.
Googlade runt på nätet och hittade denna sidan, läst många trådar och kände kan ni skriva om era problem så kan jag med det fast det tar emot och blotta sig.
Alkoholen intalar man sig att det är en vän vilket den absolut inte är.

@@alli Välkommen hit! Det låter som en bra idé att du tar tag i drickandet innan du förlorar dina närmaste. Jag drack som du, ofantliga mängder, men sedan upphåll däremellan. Men det är också ett beroende, kallas kontrollförlust.
Jag höll upp helt i tre månader och upptäckte hur härligt det är att slippa vara bakfull eller ha fruktansvärd ångest… Nu utan alkohol i 1,5 år.!
Det är enklare att sluta helt eftersom suget somnar in efter ett tag. Och när man inte kan kontrollera alkoholen är det mest bara något hemskt och inget att sakna.
Ta hjälp av alkoholprogrammet här, ring alkohollinjen så får du ngn att prata med, läs o skriv nkt här. Det är mina råd.
Men ta framförallt chansen att sluta. Du kan må så mkt bättre.
Kram❤️

Tack för ditt svar :)
Min sambo hade ett långt utlägg för mig igår kväll. Jag förstår precis vad han vill säga. (Han dricker inte alls.)
Jag vill ju givetvis behyålla honom, den ända som är i min ringhörna.
Sug efter alkohol har jag hela tiden fast jag inte druckit varje dag på snart 2 år.
Tyvärr så finns ju alkoholen överallt och är en del av allt umgänge, vi ska på kalas på lördag och kommer inte dricka något. Det som också blir jobbigt är att se när alla blir fulla.

Men demonen som jag har i mig får inte komma ut mer, har skämt ut mig tillräckligt för en livstid....
Har också slutat att röka efter 43 år. Det känns bra så hgoppas när tiden går att det kommer att kännas lika.

@@alli Suget går över. Men bara om man inte dricker alls…
Att alkoholen finns överallt stör mig inte längre. Det är ungefär som att inte röka. Andra röker, men det stör bara om de röker på mig:)
Alltså går jag på middag och fest utan ångest eller oro.
Jag pratar med folk, dansar gärna, när jag är trött går jag hem. Sover gott…
Jag ger mig rätten attt ha kul och vara närvarande utan alkohol. Dessutom har jag upptäckt att det var nog jag som drack mest i mitt umgänge.
Många är väldigt måttliga, fast jag aldrig märkte det.
Hur som helst: du kommer inte att bry dig om alkoholen som du gör nu. Visst, A finns i många sammanhang men det kommer inte att förhindra dig att delta!
Ta tag i saken nu, du kommer inte att ångra dig!
❤️👍

Jag har levt med alkohol hela mitt liv. Min pappa var alkoholist men slutade nästan att dricka helt.
Min första kille i ett längre förhållande var full jämt :(, tyvärr dog han av alkoholen.
Min man i över 30 år drack nästan varje dag och var verbalt elak mot mig i fyllan. Han dog i cancer för snart 4 år sedan.
Jag själv medicinerade mig för jag blev ensam kvar, av mina 2 barn har jag bara kontakt med en idag.
Träffade min nuvarande sambo som inte dricker alls, som ger mig pikar när jag dricker, elaka såna.
Jag förstår när man ser att ens partner dricker mest av alla på träffar mm att det inte är roligt att vara med.
Vet att han när vi varit på fester så registrerar han allt vad jag säger och gör och får höra det dagen efter.
Jag mår inte bra men vill inte in i sjukvården.
Mitt sug för att slippa ångesten mellan gångerna jag dricker är hög, men just nu vinner förnuftet.
Går ut med mina hundar tidigt på morgonen och får på så sätt ur mig lite av trycket i kroppen. Gråter och låter kroppen jobba.
Känns lite bättre efteråt.
Vill inte vara den som alla pratar om och alltid får ringa eller messa och be om ursäkt för mitt beteende.
Nu 4 dagar utan någon dricka.
Vet jag skriver osammanhängande men känns ganska bra att få saker på pränt.

@@alli Det är jättebra att du skriver här. Det gör det lättare att själv se vad som hänt, kanske också vad man behöver.
Det känns som du haft många svårigheter i ditt liv. Men det är aldrig försent att ta tag i det.
Jag tycker inte din sambo har rätt att vara elak mot dig. Känns inte så hjälpsamt just nu…?
Jag vet hur du menar med att vara trött på att göra bort sig, vara den som ber om ursäkt osv.
Det sköna är att du kan slippa det nu. Och folk glömmer oftast fort… kämpa vidare och ta hjälp här. Skriv varje dag om du känner för det!
Du kommer att bli starkare med tiden och må bättre!❤️🙏🏻❤️

@Amanda L
Nej jag vet......
Var på födelsekalas fest i lördags och kände mig jättestressad för att vara nykter.
Kände hans blickar när vi satt och åt och när jag pratade med bordsgrannarna.
Tog 1 cider med alkohol till maten. Det var det ända jag drack. Vi var väl hemma runt 23- tiden.
Känner mig så stolt! Allt gick bra fast tycker han kunde sagt något, eller inte. Vill inte heller bli behandlad som typ en hund: duktig du är.....
Just nu känner jag att jag klarar av att vara med andra som dricker utan att bli den som alla pratar om efteråt.
Suget för jag mår dåligt finns kvar men detta är en början på något nytt.

@@alli Bravo!!! För varje gång du lyckas blir du starkare och starkare. Fortsätt kämpa!❤️🙏🏻
Synd att du inte får det där stödet. Kanske han inte vill att du ska lyckas?
Men måste du ta fajten själv, så gör det. Du kommer aldrig att ångra dig. Kram❤️❤️