Hej!
Jag och min sambo har haft ett turbulent år med mpnga konflikter mellan oss men också med hans ex.

Han har dämpat det genom att dricka en del, han har också haft sådana perioder innan han träffade mig.
Nu har han bestämt sig för att vara nykter och jag stöttar honom i det.

Men min fråga är hur förlåter man elaka saker som blivit sagda på grund av alkoholen?
Och hur går man vidare tillsammans från saker som gått fel och blivit förstört.

User37399

Det där är något som jag när jag befann mig i det som jag upplevde svårt.

Finns ingen mottagare efteråt liksom då den friska delen aldrig skulle sagt så.

Och är det minnesluckor så..

Min vän jmf det med en man som slår o sen inte kom ihåg/ det slog slint.

Men börja med att se om nykterheten verkligen håller i sig.

Det tar tid innan han eventuellt kan ta hand om detta o dina upplevelser. Om någonsin..

Jag tänker att det antingen går, eller så går det inte.

Det beror väl på om något på djupet verkligen gått sönder.

För mig har det varit viktigt att vi kunnat prata om det som hänt och att maken kunnat ”äga” det han gjort och sagt.

Att jag kan lyfta situationer som på något sätt påminner om saker som hänt och som fortfarande triggar mig, och att vi kan prata om det.

Och att jag inte längre tar ansvaret för relationen, dvs rättar till eller ”gör saker bra” när vi varit oense.

Men jag tänker som sagt att det väl till stor del beror på vem man är och vad som hänt.

Och att man tillåter sig tiden det tar att förlåta och bygga upp förtroendet igen. Det tar tid och det är sannolikt så att man kanske inte befinner sig på ”samma plats” i relationen på ett tag. Och det behöver också få vara okej tänker jag.

@Tsukyou då går du själv och lär dig av dina insikter 🤗 Tids nog kanske du också omvärderar vad som är viktigt för dig - för mig blev det efter ett tag tydligt att jag inte vill vara i en relation med någon som inte kan eller vill ta hand om sig själv, så det tar jag med mig framåt.

Det där är svårt. Min man, nu nykter sedan 2 år tillbaka, förstår inte alls att hans tidigare beteende, svek, lögner mm påverkar mig fortfarande. Det är inte så att jag är orolig för att det ska hända igen, men jag kan inte heller helt släppa hur lätt han tidigare haft för att ljuga för mig, om stort som smått. För honom är det nuet som betyder något, han vet vilket arbete han gjort och gör med sig själv och hur säker han är på sin nykterhet och sitt mående. Jag behöver lita på honom kan kan "bara" göra det. Jag vet att OM han börjar dricka igen tar det lång tid innan jag kommer att märka det, han är duktig på att dölja det. En risk jag får ta. Det är ett ständigt arbete för mig, att inte låta det oroa mig eller påverka mig. Det känns bra, det vi har.
En del saker får man nog bara släppa, saker som sagts på fyllan, innan självinsikten slog till. Det kan vara smärtsamt, men jag försöker se det som att det var den sjuke alkoholisten som pratade, beroendepersonligheten. Jag tror också på samtalshjälp, tillsammans och enskilt. Här där jag bor finns tyvärr bara en så kallad utbildning att få för anhöriga, inte några samtalsgrupper eller liknande. Men vi har tagit hjälp tillsammans, som varit bra, och min man gick länge hos alkoholterapeut och har nu regelbundna möten med AA och ACA.

User37399

@Tsukyou
Då går du men noterar att det är ett bevis på var han befinner sig när det gäller er o hans nykterhet

Bara att acceptera hans val - sen har du ju rätt att välja hur ditt liv ska se ut