av Varafrisk

Varafrisk
fre, 2024-08-23 - 23:14

Känner mig känslomässigt urladdad efter begravningen idag. Så sorgligt men så fin🙏🏻 Ord som jag bär med mig efter prästens tal i kyrkan är ”Det viktiga är inte att fylla livet med dagar utan dagarna med liv” …så sant🙏🏻

Kram forumvänner och extra styrka till er som kämpar❤️🙏🏻

Ny dag
lör, 2024-08-24 - 06:36

@Varafrisk Så fint. Att fylla dagarna med liv! Den tar jag med mig. En begravning är alltid dränerande, mycket känslor även om personen inte är direkt familj. Ta hand om dig och maken idag och försök fylla helgen med liv ❤️🥰.

Varafrisk
lör, 2024-08-24 - 09:10

@Ny dag Tack! Ja, det är dränerande med begravningar. Här var änkan tre år äldre än mig. Man blir påmind om hur snabbt livet kan förändras. Under veckan som har gått har jag tänkt mycket på hur livet kan förändras, var ju väldigt fylld av de tankarna i början av min mans sjukdomstid med matstrupscancern. Läste någon fin text om att när någon dör kommer vi inte ihåg den personen för att hen har det dyraste huset eller den högsta lönen utan för vem var personen. Texten handlade även om..hur vill jag själv bli ihågkommen...det fick mig verkligen att tänka efter. För jag tänker...hur jag själv vill bli ihågkommen handlar mycket om iaf för mig..är jag mitt sanna jag?? Och, sanningen att säga så är jag nog långtifrån mitt sanna jag...och det handlar mycket om min självkänsla/självförtroende. Och ibland blir det särskilt tydligt...då kan jag ofta känna mig väldigt arg...och arg på andra...vilket beror på att min självkänsla/självförtroende vacklar. Jag har därför under mitt liv ofta med människor/vänner som är väldigt olika mig, där man mer är intresserad av det ytliga än det djupa.

Jag började skriva här idag för jag känner mig så arg...vilket grundar sig i det jag ovan har skrivit...ilskan handlar även om övergivenhet. Igår när vi var på begravning träffade vi ett par kompisar som vi umgicks med mer förr och i synnerhet jag umgicks med kvinnan. Kvinnan och jag är väldigt olika. Ok, jag tänker att jag kanske inte behöver berätta hela bakgrunden för då blir det ett väldigt långt inlägg men....när vi umgicks kände jag att jag blev "den lilla" . Det var inte så att hon ville att jag skulle vara den personen vilket gjorde att jag blev osäker och för istället säga hur jag kände vad som hände inom mig så kanske jag skrev ngt som hon upplevde som en pik....ja så ni förstår...vänskapen rann ut. Och...jag var nykter på den tiden. På något vis kan jag känna mig väldigt arg och övergiven för att hon "dumpade" mig...för vi pratade aldrig om vad som hände utan det var mer som om du inte sköter dig då får du inte ha kvar mig längre som din vän. Vi har barn i ungefär samma ålder. Så hon frågar mig om min son hur han mår och jag frågar om hennes barn men hon frågar aldrig om min dotter. Hon vet att min dotter har varit jättesjuk men jag känner och jag vet...att det här med psykisk ohälsa det vågar vi inte beröra. Så jag berättar för henne lite kort om hur det är för min dotter. Fast jag känner så tydligt att det finns ingen mottagare där...det finns ingen mottagare för de svåra bitarna. Min man, hennes man och en man som sitter bredvid oss pratar om sport. Samtalet kommer in på golf...och min man får frågan igen för vilken gång i ordningen vet jag inte...du är inte sugen på att spela golf...sedan kommer nästa fråga till oss båda...spelar ni padel. Jag tänker efteråt ..varför känner jag mig så sänkt..jo men jag vet ju...hennes man säger allt blir roligt med en boll...istället för att säga jag tycker att allt är roligt med en boll. Jag tycker att inget är kul med boll..men det säger jag inte. Så vad vill jag säga med detta då?? Kanske att när människor pratar om saker som det är normen och jag inte känner att jag passar in....så vill jag inte tappa bort mig själv...jag vill vara trygg i mig själv...och jag vill berätta om mina intressen...kanske fråga...ni har aldrig funderat på att bli volontärer...kanske gå hem till en ensam människa och prata lite grann? Och...jag vill inte känna mig bortvald...när vår son började bli en stökig kille året han fyllde 15 samtidigt som min pappa dog och mamma blev ensam samt att min syster var sjuk i cancer...så var min tid fylld av jobb och att ta hand om andra. Vi var som oftast alltid hemma på helgerna pga att vi var trötta men att vi hade en son som drog iväg, som många gånger drack alkohol...så vi kunde inte hänga med på fester, konserter mm för att vi helt enkelt inte orkade...och vi vill finnas för att kunna hämta vår son om det behövdes...vara hemma när han kom hem. Man kan undra...satt ni inte gränser...för den uppmaningen fick jag av min svåger...jo, vi satte gränser...men en stark agressiv och ledsen 15-åring är svår att hålla fast...så jo...vi satte gränser. Det här blev långt...men många av de människor som jag känner mig övergiven av som inte fanns kvar som vänner när vi behövde träffar vi i olika sammanhang idag...och jag både vill och inte vill träffa dem....och de har absolut inte förstått någonting!
Så himla skönt att träffa min terapeut på fredag så jag får ut min ilska...min frustration!

Idag ska vi gå ut på restaurang med våra barn och fira min man som fyllde år i torsdags därefter åker vi hem och äter tårta samt att mannen ska få presenter. Imorgon åker min man och dotter och tittar på fotboll så de är väl borta ca sex, sju timmar. Då ska jag ta hand om mig själv, rensa tankar, planera veckan och försöka landa i mig själv...vara nöjd över den jag är och dit jag har tagit mig.

Ha en fin lördag! Kramar!

Ny dag
lör, 2024-08-24 - 09:18

@Varafrisk 🥰 Kan känna igen mig i mycket du beskriver. Relationer för mig som är känslig är skitjobbigt för jag analyserar allt och det är dränerande. Så bra att du skriver, jag riktigt känner din sorg och frustration. Den ska ut. Du är en fantastisk person med hjärtat på rätt ställe. Du är unik och omgivningen borde vara tacksam över att få ha en person som du i sin närhet! Stor kram och jag hoppas du låter din terapeut lösa dagens text❤️

Varafrisk
lör, 2024-08-24 - 15:52

Tack @Ny dag ❤️ Ja , det finns nog en del sorg och frustration som ligger och skvalpar….som kommer upp t ytan vid möte med olika möten och händelser😉

Ha det fint❤️Kramar 🤗

Varafrisk
sön, 2024-08-25 - 11:08

Söndag och en hel dag framför mig…Bara min dag! Ingen att ta hänsyn till! Min man och dotter åker iväg på fotboll vid 11-tiden och är väl hemma runt 18. Har tänkt att skriva lite dels utifrån ett av stegen dels för att rensa hjärnan för att sortera lite vad jag vill prata m min terapeut om. En timma går så snabbt! Ikväll ska jag se på ”Vilket liv” där Tomas Ledin är kvällens gäst.

Tomas Ledin var min tonårsidol. Första gången som jag såg honom uppträda var i ett mycket litet sammanhang någon mil utanför min stad. En idrottsförening hade alltid en sommarfest en söndag varje år och där såg jag Tomas Ledin första gången. Den festen var sommarens höjdpunkt varje år! Jag kom att tänka på min uppväxt när jag läste @Se klarts inlägg om arbetarfamiljer på 50- och 60-talet. Jag växte ju inte upp i en arbetarfamilj men i en lantbruksfamilj på 60- och 70-talet. I mitt hade vi ingen toalett inomhus förrän jag var 10 år. Jag bodde i en liten by. Och jag minns att min mamma sa att vår familj var alltid sist med allt när det gällde jämförelse med övriga familjer i byn. Vi hade inte råd. Vi hade flera uthus på vår gård där ett bla innehöll källare i ena ändan och brygghus i den andra ändan. I brygghuset fanns en stor ”gryta” där vatten kokades för att sedan kunna bada i en stor zink- el plastbalja. På sommaren ställdes baljorna ut och man badade utomhus. När det var mörkt stod pappa i detta brygghus och väntade på mig när jag var på utedass. Jag var otroligt mörkrädd. Innan vi hade råd att sätta in toalett och badrum i vårt hus hade vi en bastu. Men så äntligen kunde vi sätta in både badrum och toalett till bekostnad av järnspisen och ett stort skafferi. Min mamma var ”hemmafru” vilket kan låta lyxigt men hon var även lantbrukarhustru. Vi hade en 200 kvadratmeter stor köksträdgård med potatis, grönsaker och bär. En stor trädgård med plommon-, äpple- och päronträd. I källaren fanns det alltid konserverade plommon, inlagda gurkor, potatis, morötter och drickabacken. Det kändes som min mamma alltid stod i köket och lagade mat till sommarbarn och släktingar fr Skåne. Även om vi hade toalett inomhus så fick vi ändå nyttja utedasset för att spara på vatten. Det lagades mat t män som hjälpte pappa i skogen el med annat. Vi hade grisar, höns och hundar. När jag började skolan tyckte jag en del mat var konstig. Stekfläsk var rött inte brunt. Blodpuddingen var som en skosula, mamma gjorde egen. Jag fick alltid hjälpa till hemma. Det absolut tråkigaste var att plocka sten på markerna eller plocka blåbär el bära in ved. Vad vill jag säga med detta??? Det är ju kanske inte så himla intressant att läsa. Det kan ibland kännas som om jag är född för en hel evighet sedan när jag berättar om min uppväxt för yngre kollegor det är trots allt endast drygt 60 år sedan. Jag är äldst på min arbetsplats och yngsta kollegan är 25 år. Jag tänker att vi alla är så viktiga på vår arbetsplats. Vi hade det tufft ekonomiskt i min familj men vi var självförsörjande. Så från utedass till digitalisering…det är ändå en livsresa…och det digitala kan ibland vara svårt att förhålla sig till…vi får inte tappa mötena. Hem t mitt föräldrahem kom fiskbilen, drickabilen, när räkningar skulle betalas bjöds tanten el farbrorn som körde postbilen in på kaffe. Man tog sig tid..🙏🏻

Oj…vad det här kanske blev flummigt men ändå kul att skriva om…fast kanske inte på tal om alkohol utan på tal om livet.

Kramar 🌺🥰

Andrahalvlek
sön, 2024-08-25 - 15:00

@Varafrisk Tänk så olika våra bakgrunder är. Och hur barndom och bakgrund faktiskt präglar oss, lär oss hur vi ska agera och bete oss mot andra tex.

Jag tänker på det ibland när det pratas om att nysvenskar inte anammar vårt ”svenska tänk” tillräckligt snabbt. Hur skulle de kunna göra det? De allra flesta har nog inte ens kontakt med en svensk familj. Vi svenskar brukar vara stolta över ordning och reda, förmågan att köa, organisera, utvecklad diplomati osv, men det beror ju på att vi är uppväxta så, har fått den programmeringen. Det kan inte vara lätt för en familj med många barn som precis flyttat hit, att förstå hur vi vill ha det. Allra helst inte eftersom de flesta svenskar är tysta och tycker att ”de borde förstå”. Som om de vore tankeläsare.

Förlåt, nu virvlade jag iväg, men jag blev inspirerad när jag läste om din uppväxt. Det skiljer inte jättemånga år mellan oss, men det låter mer som du levde på min pappas tid. Min uppväxt i en storstadsförort känns nog lika främmande för dig. Även om jag förvisso minns att min farmor och farfar fick toalett inomhus när jag var 12 år. De var nog väldigt sena.

Kram 🐘

Varafrisk
sön, 2024-08-25 - 17:45

@Andrahalvlek Tänk våra sommarbarn som kom fr förorten i Gbg. Två somrar fick de leva m utedass😅
Mina föräldrar var inte på ngt vis efter sin tid (det låter som du skulle sagt så men det menar jag inte)men det var ekonomin det föll på. Fast vi var ju rika på mat. Jag minns när jag hälsade på ett av sommarbarnen i tonåren. Så lite mat kände mig nästan aldrig mätt och en mamma som sällan var hemma.
Jag tänker att min bakgrund, min uppväxt ja allt vad jag har med mig har jag sådan nytta av i mötet m andra människor. Så om jag får säga det själv…det jag är bäst på i mitt jobb är relation och förmågan att sätta mig in i andras livssituation!

Nu ska jag lägga ner granola i burkar som jag gjort idag plus att jag ska göra tre-veckors-sallad därefter ett bad. Tänker att maken kommer hem snart❤️

Kram🌺

Sisyfos
mån, 2024-08-26 - 07:02

Det har hänt mycket Tänk vilket jobb att sätta in rinnande vatten och avlopp i ett hus. Förstår att det kostar både tid och pengar. Och det är inte så länge sen. Tänker på de stora sekelskiftesvåningarna i Sthlm. Där satte man också in toalett och dusch i garderoberna. Tur att man hade tjocka väggar för rören.
Och tänk vilken lyx med färska grönsaker och mat från grunden. Precis så var det hos min mormor. Egen blodpudding från ”hemodlad” gris. Egen pölsa. Vi hade gratis skolmat och det ska man ju vara evigt tacksam för, men särskilt gott och vällagat var det ju inte på den tiden.
Ha en fin vecka!

Varafrisk
ons, 2024-08-28 - 06:57

@Sisyfos ❤️ Jag tänker att rinnande vatten var något som fanns i mitt hem sedan lång tid före badrum och toalett. Det var ju faktiskt lyx att ha järnspis för när strömmen gick kunde man alltid laga mat och det var varmt i köket. Skafferiet var ju också lyx.

Idag är jag riktigt riktigt ledsen. Ont i magen. Igår var jag på banken. Och det var långt ifrån upplyftande. Har man som jag varit lågavlönad och inte jobbat så mycket heltid så blir pensionslivet inga sötebrödsdagar precis. Har inte heller mycket sparat. Så länge vi är två kommer det väl funka men om min man dör före mig så kommer det inte gå. Så det blir att jobba heltid de resterande åren av yrkesverksamt liv😢

Andrahalvlek
ons, 2024-08-28 - 09:08

@Varafrisk Förstår att du är ledsen 😢 Pensionssystemet suger för alla de kvinnor som under många år jobbat deltid för familjens skull. Om gubben dör står man där liksom. Plus att väldigt många lever kvar i relationer som är destruktiva. Av ekonomiska skäl. Och eftersom det är kvinnor som drabbas pratas det inte så mycket om det i samhället. Inte tillräckligt mycket i alla fall.

Just därför blir jag så provocerad av ”soft girl”-trenden, där unga kvinnor berättar om sitt ”hemmaliv”, då de blir försörjda av en man. Ekonomisk jämställdhet är så viktigt! Jag blir varm inombords när jag hör min äldsta dotter prata om sin och sambons ekonomi. Hon gör alla rätt! Hon vill inte kalla sig feminist, men när jag hör henne prata är hon verkligen feminist. Precis som sin mamma.

Kram 🐘

Se klart
ons, 2024-08-28 - 18:48

Ja herregud @andrahalvlek och @varafrisk- softgirltrenden, man baxnar. Vi pratade om det senast idag på jobbet. Det är svårt att råda kring heltid eller deltid när barnen är små, men jag kan också se att de som går ner på deltid ÄNDÅ jobbar nästan lika mycket som heltidarna. Så jag brukar pusha på framförallt kvinnorna (97% av mina kollegor) att hålla i, även under småbarnsåren. Samtidigt: min mamma var hemma med oss ända tills jag började skolan. Det var väldigt värdefullt för mig som var ett känsligt barn. Och det möjliggjorde för min pappa att kunna satsa på sitt jobb- som tog väldigt mycket tid. Idag är min mamma fattigpensionär. Men hon har barn som har goda inkomster så för henne blir det bra ändå. Men utan oss hade hon haft det väldigt knapert.
@varafrisk det är spännande och fint att läsa om din uppväxt, det känns som det bubblar ur dig, jag tycker du ska skriva mer om det, nycklar finns på många ställen när vi ska låsa upp livet.
Vårt landställe hade utedass när vi köpte det: hade varit uthyrt många år, alla hushåll i vår by var väldigt ”primitiva” sett till bekvämligheter.
Det liv du beskriver låter som något många talar drömmande om men som du skriver- vilket jobb! Har du läst Maj-triologin av Kristina Sandberg?
Jag tror du skulle tycka om den.
Kram från en stund på soffan efter en väldigt lång dag!

Varafrisk
ons, 2024-08-28 - 21:29

@Andrahalvlek @Se klart Jag blev så väldigt glad för att ni kommenterade mitt inlägg. Det var betydelsefullt för mig❤️
Jag har varit så låg efter besöket på banken. Idag vid lunch kom tårarna när jag berättade för två kollegor. Två kollegor varav den ena är 56 år har varit änka i 17 år. Hennes två barn var inte gamla när deras pappa dog. Den andra kollegan är skild och har varit det länge och levt ensam. Hennes dotter var inte heller så gammal när hon skilde sig, Är 61 år. De har inte haft något val än att få klara sig själv ingen man att luta sig emot så som jag haft.

Jag har funnits väldigt mycket för mina barn vilket jag inte ångrar men jag kommer bli drabbad ekonomiskt av det. Tiden före jag utbildade mig till socionom så var jag så otroligt osäker på min egna kapacitet vilket säkerligen bidragit till timanställning och vikariat och som oftast deltidsanställning. Och sen har jag verkligen inte varit den mest sparsamma dvs jag har köpt böcker, fina hår-och hudvårdsprodukter, går t frissan mm. Det leder inte mig framåt att grubbla över vad som har varit utan se framåt. Jag har haft väldig ångest sedan igår. Nu får jag försöka smälta det här och ta nya tag om några dagar.

Det är kul att ni även kommenterar vad jag skrivit om min uppväxt. Flera kollegor som jag arbetade med inom Elevhälsan för nio år sedan sa ofta att jag skulle skriva en bok. De tänkte delvis på att vara förälder till mina barn mm. Jag tycker ju om att berätta och har inte så många att berätta för. När jag ser tillbaka på min barndom och uppväxt så tänker jag att jag har varit med om mycket…om utvecklingen på landet. Jag gick på en landsortsskola fr ettan t sexan. Högstadiet gick jag i en något större ort men gymnasiet i den stad jag nu bor i. Då gick ju inte alla treårig linje men jag gick treårig humanistisk. I min klass gick många elever vars föräldrar var egenföretagare, läkare, advokater, VD. Det var första gången som jag kände att jag var fr landet…att det var skillnad att vara fr staden eller landet. Min klasskamrat vara pappa var advokat hans syster träffade jag nu för några år sedan i rollen som min socialsekreterare/behandlare. Hon berättade att min klasskamrat var alkoholiserad och bor i USA samt att pappan/advokaten även han var alkoholiserad. Hon själv blev medberoende.

På tal om min barndom så lutade min mamma vår egen lutfisk i vårt brygghus. Första gången serverades lutfisken kokt men sedan gjorde hon sufflé på den. Vad vi idag kallar marängsviss kallade min mamma hovdessert med hemlagad chokladsås.

De böckerna som du nämner @Se klart har jag i min bokhylla. Vet inte om du har rekommenderat de tidigare fast jag har för mig att det var FinaLisa🤔 Jag har dock inte läst dem men det är kanske tid för det nu.

Kanske blev lite rörigt inlägg men så får det vara…förresten varit på yinyoga för första gången i mitt liv. Vilken fin ledare och vilket härligt pass🙏🏻Fastän jag är stel som en pinne….🙈

Nu blir det snart sängen😴

Kramar 🥰

vår2022
ons, 2024-08-28 - 22:00

@Varafrisk Jag tycker också att det är så intressant och spännande att få ta del av dina barndomsskildringar på landet. Du är väldigt duktig på att skriva och du beskriver det så målande. Skulle verkligen bli en bra bok!

Det brukar alltid lösa sig på något sätt även om man inte kan se det i stunden. Människan är väldigt anpassningsbar och uppfinningsrik. Så många gånger jag tänkt att det kommer att gå åt skogen och inte sett någon lösning, men har ändå alltid hittat en väg ut. Så det löser sig alltid på något sätt. Kram❤️

Varafrisk
ons, 2024-08-28 - 22:00

@Himmelellerhelvette Tack för omtanken❤️ Jag är 62…hade kanske tänkt att gå ner i tid men nu blev det annat. Men …jag ska göra vad jag kan för att ändra det här tänket…ska träffa min terapeut på fredag hon kanske kan vara behjälplig🙏🏻

Kram❤️

Varafrisk
tors, 2024-08-29 - 07:00

Tack @vår2022!❤️ Jag hade missat ditt inlägg ibland skriver man ju samtidigt.
Vad du skriver om hur jag beskriver som tex nu min barndom har andra sagt t mig..kanske är det dags att lyssna på det nu😉

Jo, men på ngt vis löser sig saker och ting. För min del behöver det processas för att därefter förhoppningsvis ha landat i ett lugnare tillstånd..omprioritera…var sak har sin tid🙏🏻

Kram❤️

Varafrisk
tors, 2024-08-29 - 20:40

Alltså…vilken vecka😔Ja, först var det ju pensionen. Den är inte lika ångestfylld men det gnager ändå inom mig. Imorgon skulle vi åka t Örebro för att se Miss Li samt bo på hotell men det blir inget med det. Det var sedan tidigare bestämt att vår hund skulle sövas ner och röntgas för att se hur hennes tänder ser ut. Vi har ju misstänkt att det inte har varit bra pga lukten fr mun. 19 tänder har opererats bort. Min man fick med sig smärtstillande. Hon är nu påverkad av narkosen. Så vi avbokade hotellet. Har försökt sälja biljetterna men ännu inte fått ngt napp. Det är så svårt att vara matte när jag inte riktigt vet hur hon mår, om hon har ont🥲Det är klart att jag tänker att jag kunde gjort något bättre. Veterinären sa t min man att tandlossning kan vara genetiskt. Han sa även att det är inte så länge sedan man lyfte det här med tandvård. Jag läste även att det är vanligt med tandlossning hos äldre hundar. Fast …det går inte undvika ändå att jag känner lite skuld😢Älskade Bella❤️❤️ Tandvård ingår inte i försäkringen så 17700 kostade det hela. Men snart är pengarna ett minne blott men idag är det tungt. Fast idag är det inte pengarna som skaver utan att det är tufft för vår hund…det gör ont i hjärtat❤️

Kram🌺