Hej!

Känner att jag behöver lite råd och stöd. I oktober iår, 16 oktober exakt, är jag 5 år nykter. Sen jag blev nykter har tiden inför årsdagen varit lite extra tuff. Jag blir betydligt mer bitter, irriterad, deppig och tom, starkt sug som jag dämpar med stora mängder nikotin m.m. Iår är det extra tungt i och med att 5 är en ganska stor siffra. Och stoltheten jag kände vid första pret som nykter har gått över i en slags besvikelse.

Efter stökiga tonår med blandmissbruk och tungt drickande blev jag nykter som 20 åring med hjälp av antabus och diverse mediciner. När jag blev nykter var det en som sa till mig att suget efter rus kommer försvinna efter första två åren som nykter. Nu sitter jag här idag, 5 år senare, och kommer ofta på mig själv med att ångra min nykterhet, arg på mig själv som inte kunde kontrollera det och förstörde mina egna möjligheter till att få supa till då och då som vuxen. Jag har ofta sug som jag lindrar med stora mängder snus och cigg.

Jag vet inte vart jag vill komma med detta, vill kanske mest skriva av mig. Men det jag undrar till er som varit nyktra en längre period, försvinner suget? Längtan efter att få dricka ett glas vin eller två efter jobbet och bli lite mjuk och avslappnad?

Har inte gått i AA innan pga alltid stått mig tveksam till det, och nu känner jag att det är försent iom att jag ändå varit nykter så länge.

@Pastorius HEJ! 👋🏼 Fem år ändå?! MÄKTIGT!
Även om du inte känner nån glädje eller hur man nu ska uttrycka det.

Jag tror på själva AA-modellen att det inte alltid räcker med att ta bort substansen för att trivas i sin nykterhet. Jag kan nog inte förklara så bra utan jag föreslår att du lyssnar på
avsnitt 68 i "En beroendepodd" - den finns på Spotify bla. Det är förutom en lifestory av en idag aktiv beroendeterspeut som ger handfasta råd fast det är i diskussionsform också.

Bara ett tips 🙏🏼
🩵

@Pastorius Jag traskar i dina fotspår, jag firar min 5-årsdag i februari. Jag känner inget alkoholsug. Typ aldrig. Möjligen blir jag kort påmind i vissa situationer, men det flaxar snabbt förbi. Kallar det vin-flashar, som blixtsken som snabbt far förbi.

Jag har dock delvist ersatt med socker, men även den nöten försöker jag knäcka. (59 dagar sockerfri, tjoho!) Nikotin i form av snus tänker jag dock inte avstå.

Man brukar säga att det inte är hållbart i längden att vara nykter på ”vita knogar”. Med det syftas på att man bildligt talat tar sig fram i livet med hårt knutna nävar, för att vara beredd att slå ifrån sig. Det är inte sunt att fastna i tänket ”MÅSTE vara nykter”.

En nykter resa börjar ofta med ”får inte dricka”. Men man behöver förflytta sig vidare till ”jag vill inte dricka” och slutligen ”jag slipper dricka”.

I ”jag slipper dricka” ingår en tydlig stolthet över sin nykterhet, att man både kan och vill prata om det öppet. Att man fyller sitt nyktra liv med roligheter - visar för sig själv och andra att man kan göra allt man vill som nykter. Men i det ingår sällan pubhäng och fyllefester - för det är inte roligt längre!

Fortsätt skriv här på forumet. Vi är några stycken ”gamlingar” som håller till under ”Det vidare livet”. Vi stöter och blöter alla frågor som uppkommer när man har varit nykter en tid. Många av oss har gjort stora förändringar i våra liv.

Kram 🐘

Hej @Pastorius! Det är jättebra att du skriver! Jag har lärt mig att det du dras med kallas ”att ta sig fram på vita knogar” Det är att man fortsätter känna kampen, man fortsätter lida kan man säga.
Det som krävs är jobbet med sig själv tror jag. Att bara sluta dricka och sedan inte göra något mer än så gör att man känner som du gör tror jag.
Jag har varit nykter i två år. Jag hjärntvättade mig med nyktra fakta genom böcker som ”This naked mind” av Annie Grace finns som ljudbok på storytel! Den rekommenderar jag dig starkt att lyssna på alternativt köpa och läsa på svenska om det känns bättre.

Jag lyssnade på avsnitt 1-70 av alkispodden med Johan och Roger, underbara killar bägge två med olika historier om sitt drickande och sin nykterhet.

Jag tror det är oerhört viktigt att lära sig om hur beroendet fungerar och vad det är för processer som drar igång, att lära känna sig själv och jobba i stegen oavsett hur man gör det. Jag har låtit mig inspirerats av AA, tagit till mig av det dom jobbar med och gjort lite på mitt sätt som känts bra för mig. Jag har säkert läst 10böcker där författarna berättar om sitt missbruk och hur de tog sig ur det bl.a. dessa böcker som även finns på storytel om man gillar ljudböcker:

• This naked mind
•Beroendepersonligheten
•Skål ta mig fan
•Jag som var så rolig att dricka vin med
•Beroende, en bok om missbruk och vad det gör med oss och dom vi älskar
•Beroende på ren svenska

Flera andra poddar

Jag tror det är viktigt att hålla det uppdaterat varför man inte kunde fortsätta dricka, varför man var tvungen att sluta. Tänka på den mentala besattheten, där man alltid tänker på nästa gång man ska få dricka, hur mycket man ska dricka, hur länge ska det räcka, och sedan smygdrickandet, ångesten, sömnsvårigheterna….

Jag tror också verkligen att vi behöver ett sammanhang med andra som förstår oss och vet vad vi gått igenom/går igenom! Livet är riktigt jävla jobbigt ofta! Men att ha ett sammanhang som på detta forumet eller på AA är viktigt! Jag guppar i svackor hela tiden, jag skriver om det här och får stöd och det känns lite bättre. Ensam är inte stark! Jag tänkte länge på att börja gå på AA just bara för att få sammanhanget men det blev aldrig så men jag tror inte dom skulle säga att det inte går att börja komma dit bara för du varit nykter i fem år.

Skriv massor på forumet om hur det känns så bollplankar vi, ger varann nya synvinklar.

Jag har inget sug särskilt ofta men när jag får det blir jag livrädd och då brukar jag lyssna om på ”This naked mind” eller lite poddavsnitt. Beroendet är listigt som tusan! Det ligger där och vilar sedan kommer det upp till ytan då och då och ljuger om att det nog inte var så farligt ändå, visst kan vi väl dricka, vi var inte alls beroende och det kan vi väl inte varit om vi varit nyktra i flera år, så gör väl ingen beroende? Listig och jävligt lurigt så man måste ha koll som du faktiskt har nu när du skriver här om din oro kring din 5års dag! Kram❤️