av uttern

uttern
sön, 2024-09-08 - 16:34

Jag har slutat dricka sen några månader men det jobbigaste är mina föräldrar. Varje gång vi träffas så kontrollerar de mig som hökar. Jag känner mig helt omyndigförklarad när jag inte ens kan dricka en läsk utan att de är där och kontrollerar. Om jag säger ifrån så antar de direkt att det är för att jag dricker något annat. Hur kan man få de att förstå att mitt problem är den ständiga övervakningen? De gör det svårare för mig att hålla mig nykter eftersom den här misstänksamheten orsakar så mycket ångest för mig. Jag bor ju ensam, men vi ses ändå så pass ofta att det här är ett stort problem för mig

Carisie
sön, 2024-09-08 - 22:47

@uttern Hej 👋🏼 Ledsen för tråkigt svar men kan du prata öppet med dem? Tala om att du känner dig kontrollerad och hur det får dig att må/känna? Om inte så är det nog bara att låta tid passera och reparera förtroendet. Alt dricka läsk ur oöppnad flaska/burk så de hör/ser. Det fixar sig.
🩵

uttern
mån, 2024-09-09 - 06:39

@Carisie tack för svar. Jag har försökt förklara vid flera tillfällen, men hon vänder direkt allting till att handla om henne och sen får jag spendera en natt med gråt och ångest för att hon ger mig dåligt samvete. Allt jag säger tolkar mamma som att det är hennes fel att jag haft problem.

Carisie
mån, 2024-09-09 - 08:42

@uttern Men du?! Då får du kanske säga det "det här handlar inte om dig - jag äger mitt problem". Jag antar att du har ett hum om medberoende eller anpassningssyndrom? Jag vet inte hur djupt insyltad du var i alkoholen eller hur insyltade dina föräldrar var? De kanske har svårt att lita på att du inte dricker men borde försöka hejda sitt kontrollerande. Det kan vara svårt nog att vara nykter och man kan känna sig driven till att dricka eftersom "det spelar ingen roll vad jag gör - de tror att jag dricker ändå". Du kanske kan vända på det och låta dem svara på frågor. Varför de kontrollerar dig, på vilket sätt de tror det blir bättre? Kanske fråga vad du kan göra för att de ska ta dig på allvar? Eller helt enkelt ta en paus från dem (och informera dem varför) och arbeta på dig själv. Som du beskriver det att din mamma tar skulden för ditt problem är ju inte riktigt sjysst tycker jag men som jag skrev innan om medberoende så kanske det är så för henne. Försök prata med dem i en neutral miljö och på en eftermiddag eller en lunch där alkohol ändå (kanske) skulle vara borträknat.

Hur har du det annars i din nykterhet? Trivs du?
🩵

Lora
mån, 2024-09-09 - 13:14

Ett tag in i min nykterhet slog det mig att det finns två olika strategier kring bråk i relationer. Det finns de som skickar över allt ansvar på andra då de inte klarar vända spegeln mot sig och sedan de som gör tvärt om. Båda är osunda. Vi är lite oskolade att våga titta på situationer neutralt. Titta på oss själva med snälla ögon så man kan vägleda sig själv och vi fultolkar gärna andra.

För min del innebär den insikten att jag som lätt suger åt mig andras problem och tar över dem måste bli vaksam. Även lära mig sätta gränser då det inte är speciellt sunt att ta över andras tillkortakommanden. Säga det hör till dig och inte automatiskt tro att allt har med mig att göra.

Det har verkligen gjort susen. Man mår bra av att sätta gränser och se att man inte måste hantera allt och alla. Så mitt tips. Släng över bollen och be dina föräldrar hantera sina känslor. Inte lägga över dem på dig. Sedan se till att vara lite snabbare under konflikter att fundera över. Handlar detta om mig eller handlar det om motparten? Sedan lära sig sätta apan där den hör hemma och låta dem lära sig hantera sig. Alla måste inte tas hand om. De är ok att folk är lite halta och lytta.