av L3dsen

L3dsen
lör, 2024-09-21 - 22:00

Behöver nog bara få skriva av mig. Jag känner mig så himla ensam. Personen jag anförtrott mig till har jag börjat få en känsla att personen inte vill väl utan endast vill ha information för att kunna förstöra mer.
Nu sitter jag bara och väntar på att han ska sluta fly och bestämma om vi ska sälja bostaden eller om han ska köpa ut mig. Men mitt psyke brister av att vara i detta hushållet där jag behöver trippa på tå hela dagarna. Jag är känslomässigt slut och går på sparlåga. Jag gråter och gråter och börjar även gå ut över mitt jobb. Börjar få panik för om jag får sparken så hamnar jag på gatan. Vet inte alls vad jag ska göra och vill bara bort. Känns som jag snart går under och att jag inte har några direkta vänner att ta stöd hos gör inte saken bättre. Visst har min familj osv. men har alltid haft svårt att öppna upp mig och allt detta känns som något jag inte orkar ta med dem. Känns som de bara kommer bli ”lämna” och känner bara att ”ja vad tror ni jag försöker göra?”.
Känns bara hopplöst just nu och behöver verkligen styrka för att ta mig igenom allt detta. Känner mig trasig, lurad och oönskad…

ChangedMe
sön, 2024-09-22 - 14:34

@L3dsen känner så med dig❤️ känner igen alla dessa känslor trots att min numera är nykter sen 9 månader tillbaka. Jag har inte kunnat lämna än men vill fortfarande det då stressen fortfarande sitter kvar i mig och tilliten är borta. Men av anledningar jag inte vill skriva här sitter jag fast. Men detta med att gå på sparlåga, det gör jag fortfarande och även detta med att det påverkar mitt jobb så jag förstår verkligen dina tankar helt och hållet. När man bara vill bort men är fast av olika anledningar, som dessutom vänner och familj kan ha svårt att förstå då det ju även är ett medberoende med i bilden förmodligen. Just den sortens kommentarer om att "det är väl bara att lämna" får man från människor som inte har en aning om vad det innebär att leva med en alkoholist och eventuellt även vara i ett medberoende. Man måste få ta den tiden man behöver, såvida det inte är barn med i bilden som givetvis gör det hela mer akut i vissa fall. Känner även igen detta med att anförtro sig åt någon man tror vill en väl, som sen visar sig att så inte alltid är fallet. Ibland måste man kanske ta risken ändå, när jag väl berättade för min familj och fler vänner så blev jag glatt överraskad av deras otroliga stöd trots en del svartvita kommentarer som tyder på att de inte kan se alla gråzoner i livet, så du kanske skulle pröva? De kanske inte reagerar så som du tror utan kanske kan ge dig stöd utan förväntningar och krav på vad du ska göra. Det låter som att din man manipulerar/gaslightar dig genom att fly undan beslut om bostaden. Känner igen det också.... Och när man redan är trasig och känner sig lurad och oönskad som du säger så är det inte svårt att tyvärr bli manipulerad och känna sig helt fast i den situation man befinner sig i. Jag känner så otroligt med dig, kan känna genom det du skriver hur slut du känner att du är och jag hoppas att du kan hitta stöd utifrån. Många kramar till dig❤️