av Siva

Siva
mån, 2024-09-30 - 14:19

Jag har varit tillsammans med min man i ca 35 år. Han har alltid gillat alkohol, men jag har ändå känt att han har haft kontroll över det när barnen bodde hemma.
Våra utlandsresor har han börjat dagen med att ta en "hutt" sen fortsatt, vid lunch kan han inte vara kvar på stranden längre för då är han packad och behöver vila på hotellrummet, jobbigt med värmen... Jag visste inte hur mycket han drack förrän en affärsinnehavare tackade för allt han handlat hos honom.

När vi är hemma så säger jag till honom att inte börja dricka så tidigt på morgonen för det fungerar inte, han säger att han ska bättra sig, istället för att bättra sig tar han med ölen in i duschen, går bort och slänger skräp och har ölen med sig dit, har även hittat 1 liters vin i hans morgonrock, halvfulle, tomburkar i badrumsskåpet.

Vi bråkar varje helg just nu. Han börjar dricka på fredag när han slutar på jobbet och är inte nykter på hela helgen. Säger jag någonting så får jag så mycket otrevligt tillbaka.
Är jag inte hemma en vardagkväll så måste han trösta sig, för det är så tråkigt annars.

Han kan lägga sig kl 9 en lördagkväll, då kan han inte gå rakt, säger inte någonting till mig utan är fruktansvärt sur, jag blir bara glad att han lägger sig, då får jag en stund för mig själv. Frågar jag honom varför han beter sig så här, så är det mitt fel, jag pratar inte med honom säger han, han skapar problem. Nu sitter jag här och har ont i magen och vet inte hur jag ska orka fortsätta, vill jag leva med honom, orkar jag leva med honom. Han kommer aldrig sluta dricka alkohol säger han. Det är så mycket mer jag kan berätta om, men jag slutar här, behövde skriva av mig.

has
mån, 2024-09-30 - 15:09

@Siva utifrån din beskrivning skulle jag tro att din man inte kan sluta dricka. I förnekelsen byts det gärna ut till ”jag vill inte sluta dricka”.

Om du inte redan är insatt i vad beroendet gör med den beroende, kan det vara bra att läsa på för att öka förståelsen och därigenom kunna ta det mindre personligt (väldigt svårt ändå, eftersom alla otrevligheter ju drabbar en själv. För mig blev det i alla fall lättare när jag kunde påminna mig om att det inte handlade om mig!).

Om du ska stanna eller gå kan bara du själv hitta svaret på. Att leva med någon som är beroende tar väldigt mycket energi, på flera plan.

Kanske kunde det vara bra med en samtalskontakt för din egen del så du får hjälp att reda i alla tankar och känslor som gärna blir väldigt trassliga när den man älskar har en beroendesjukdom.

Ta hand om dig❣️

Ros
mån, 2024-09-30 - 15:52

@Siva Vill bara ge dig en STOR KRAM. Tror du ska söka hjälp och prata med någon. Du har rätt till ditt eget liv och lyckliga dagar. Förstår din ångest inför helgerna och hur de ska sluta. Ta hand om dig KRAM.

Åsa M
mån, 2024-09-30 - 18:00

@Siva han verkar fullkomligt sakna sjukdomsinsikt och inget du säger kommer påverka hans konsumtion. Jättebra att du skriver här, vi är många som delar dina erfarenheter. Mitt ex kunde en vanlig lördag börja dricka tidig förmiddag och fortsatte fram till läggdags. En dag räknade jag vinglasen från ca 12.30 och han fick i sig 9 st. 9 st!!! Det var ett brutalt uppvaknande för mig.
Man kan inte resonera med någon som är beroende. Det är bra om du orkar prata med någon för egen del. Också bra att du funderar på vad du själv orkar med. Själv blev jag lättad när min relation tog slut (mitt i ett av hans fyllerants kl. 03.00) och jag har aldrig sett tillbaka. Det var som att få ett nytt liv.

ann74
ons, 2024-10-02 - 18:07

@Siva ja det är trist känner igen mig i din situation vi har levt ihop i 25 år och barnen bor hemma ännu. Jag fick mitt uppvaknande förra året och bor tyvärr fortfarande kvar. Varför vet jag inte. Jag trodde också jag ville leva med honom men börjar tvivla mer och mer väntar på en bra lägenhet för mig och barnen. Min jobbar tyvärr skift och gick på ledig vecka idag och nu är han redan halv full och så kommer det antagligen att vara 1 vecka nu. Och tyvärr ska inte han heller sluta dricka han har inga problem det är jag som har det för jag fattar ju inte att man måste få dricka efter att man jobbat. Men det tog lång tid för mig att förstå att detta var fel. Men lider med dig🤗

Siva
tors, 2024-10-03 - 10:49

@ann74 Det är svårt att lämna, när han är nykter så älskar jag honom fortfarande men så kommer helgen och fyllan, då vill man bara lämna. tror hela tiden att efter ett samtal "nu blir allt bra", det kan bli lugnt en vecka sedan ser man smusslandet igen. Jag har bestämt mig för att jag måste må bra i första hand, men det gör ont när man får påhoppen som man inte förtjänar.
Ta hand om dig ❣️

Siva
tors, 2024-10-03 - 10:55

@has Tack ❣️ man är inte ensam om att ha det så här, men när man sitter där så känner man sig ensammast i hela världen. När jag blir arg på honom så lovar han att bättra sig, för "husfridens skull", det är ju inte det svaret jag vill ha. Jag vill att han ska sluta dricka, men det kommer aldrig hända.

Jag har försökt söka upp fakta hur jag ska tänka och göra. Jag måste börja må bra själv för att orka leva vidare.

Siva
tors, 2024-10-03 - 10:59

@Åsa M Så är det, han har inget beroende säger han. Jag har sagt att jag vill hjälpa honom, men han har inga problem. Nu ska han inte börja dricka så tidigt säger han, för "husfridens skull" Jag vill ju att han ska sluta dricka helt för att vi ska kunna ha ett bra liv tillsammans. Jag läser och försöker förstå hur sjukdomen är, behöver veta mer för att kunna börja må bra själv.

Tröttiz
tors, 2024-10-03 - 12:11

@Siva
Hej.
Det är jobbigt med beroende, både för den med beroende och anhöriga ...
I egenskap av anhörig vill man ju gärna hjälpa till, som du skriver "att du vill hjälpa honom".
Det som kommit fram ovan är att det är den beroende som kan göra jobbet liksom, vill någon sluta så får man , som jag ser det stöda den i detta.

Så här spontant kommer jag att tänka på Craig Nakken, kolla gärna upp honom. Han har skrivit om just beroende. Beskriver bra tycker jag, tips till dig för att förstå mera.

Kram på dig,
och glöm inte bort dig själv!

sliten61
fre, 2024-10-04 - 17:53

@Siva Jag blir nästan mörkrädd när jag läser ditt inlägg!Det känns precis som det är jag som skrivit detta.Jag njuter också av kvällarna när min man somnat vid niotiden,ibland tidigare.Han var så full vid fyratiden idag så han kunde knappt gå.När maten var klar skulle han inte äta utan kastade all mat i slasken.Om jag går till frissan en eftermiddag så är han alltid full när jag kommer hem.Jag lider med dig,vet precis hur det känns.