@Flarran Grattis på din nyktra 1-årsdag! 🥳🥳🥳 Jag har god chans att komma ihåg den här dagen för jag slutade också den 9, fast i februari. Nästa gång firar jag 5 nyktra år, tjoho!

Kram 🐘

@Flarran Grattis på 1-årsdagen, men framförallt grattis till ditt nya framtida liv. Stanna kvar här och skriv, det hjälper både dig själv och många andra som fortfarande kämpar. Kram

God morgon! @Carisie, Det ligger en hel del i vad du säger om att man ju inte vill ta bort sånt som har varit hjälpsamt för att kunna hålla sig nykter och alkoholfri så här länge. Känner inte att det är riktigt säkert än fast jag nu vet så himla mycket om hur alkohol fungerar. För det är så lätt att man i en svår och deppig stund kan snubbla till. För plötsligt kan man då utan att knappt veta hur det gick till upptäcka att man som en idiot sitter och slår sig själv i skallen med en flaska igen.

Har ju för längesen och i förra årtusendet och i början av detta ett par gånger varit alkoholfri i en hel månad och sedan trott att det var okej att ta sig en liten jäkel ibland. Men det visade det sig ju sedan att det inte var liksom. För då började ju allt snart bara om och rullade på precis likadant som innan alkoholstoppet. Hade väl även då halkat in i nykterheten som av en slump. Det var väl då lite andra grejer som fick en att i en ljus stund tänka lite vettiga tankar.

Men den här gången var det ju mycket mer som stod på spel kände jag. Så vill inte allt för fort bli så himla stor på mig än att jag kan säga att, nu är jag klar och kommer att vara nykter för alltid. Man är kanske lite töntig som nyktert kämpar på och skriver en massa tok. Men kanske är man då i alla fall en någorlunda logiskt tänkande tok i alla fall.

För vill inte hamna i samma spår som jag vinglade omkring i för bara drygt ett år sedan. Har nog fått en gnutta mer förstånd hoppas jag liksom. Nu har jag hur som helst rejäla alkoholfria starkvaror i min kopp här på bordet i form av galet starkt kokkaffe. Sånt tillsammans med en portionssnus det blir man då inte dum i huvudet av i alla fall som väl min gamle far kanske skulle ha sagt. Hoppas att du får en fin dag och inte behöver stressa och slita ut dig allt för hårt på jobbet idag kompis.

Förresten, det var trevligt att du @Andrahalvlek också tittade in här på morgonkvisten sånt uppskattas då utan tvekan. Fem nyktra år i februari kompis, det är inte illa pinkat alltså. Ser nu att det har börjat ljusna ute här på gården, så ska nu försöka att ta mig utanför dörren om en liten stund. Men någon rask promenad blir det då inte, utan väl mer lite strosande i snigelfart och kanske en vända till matbutiken efter lite mera mjölk känns det som.

Ha det gott mina vänner!

@Flarran God morgon! Klara blir vi när vi levt klart😁. Jag kommer snart att ha varit nykter i 3 år och skriver fortfarande på detta eminenta forum😁. Det är just för att inte glömma och så klart för att det är så givandet att vara delaktig i forumet, läsa, skriva och ta del av varandras livsresor.

För mig är livsresan en process på många olika livsplan, som påverkar varandra och är beroende av varandra. Ordet process betyder utveckling, att något förändras från ett tillstånd till ett annat. Processen är det som skapar värde i form av en produkt, och i detta fall tänker jag ett värde i form av tex nytt förhållningssätt till synen på alkohol och till andra livsområden i ens liv. Ibland krävs det att man lägger mer tid i en process för att få själva livsprocessen att fungera bra, som alkoholprocessen eller den inre psykologiska processen. Och även att det kan bli stopp i någon process och då får man ta en titt på vad som orsakar stoppet och laga eller smörja kugghjulen så att det inte skaver. Jag tror också att har man tillit till processerna, så innebär det att man tar en dag i taget, oavsett hur länge man varit nykter, man har tålamod och acceptans, man försöker ha positiva tankar, man lyssnar inåt och då man kan också hitta vägen ut och framåt.

Men klara blir vi inte, för livet är en enda stor process som hela tiden pågår.

Ha en fin dag kompis!❤️

Nu har kaffet intagits och energinivån höjts ett par snäpp. Ja, så pass att jag fått på mig kläderna redan vid åttatiden, vilket inte hör till vanligheterna. En känsla av att inte bara släpa mig iväg till ett sophus har nu förbytts till en känsla av att det nog är dags för en liten cykeltur till en matbutik nån kilometer bort har infunnit sig. Får inte sitta och häcka lägre nu tills anfallet av att röra på mig går över alltså. Måste gripa det här tillfället och liksom flyga iväg medans det finns lite energi över till sånt känner jag. Vet ju hur snabbt jag annars bara gäspar och degar ihop. Men får nog tvinga i mig en limpsmörgås med ost på och en skvätt med mjölk först så att inte alkoholdjävulen får möjlighet att få mig på konstiga tankar i matbutiken känner jag i stunden. Det var förresten kul att ni @Blenda och @vår2022 skrev några rader, sånt uppskattas och ger lite extra energi.

Ha en fin dag mina vänner!

Det kunde man då aldrig tro igår. Ja, att man idag skulle komma sig för att ta sig utanför dörren på morgonen utan att ha något speciellt mål så som bolaget i sikte. För tidigare som för drygt ett år sedan så var det väl mest för att skaffa öl, vin och sprit som man gick ut liksom. Men nu efter att ha kastat hushållssoporna så lyckades jag faktiskt ta mig en spontan sväng på cykel på några kilometer och med mobilen fota lite fina höstträd. Dessutom blev det en rejäl veckohandling av konserver, så som tonfisk och mera god sallad i glasburk, samt limpa, bullar och mjölk med mera. Tänka sig, man skulle ju nästan kunna tro att man har gått och blivit som normalt folk. Vem kunde väl tro att ett sådant underverk skulle kunna ske liksom för bara drygt tolv månader sedan. Förresten, det var kul att du @Cashsmash tittade in en sväng idag kompis och skrev lite trevligt.

Ha en fortsatt fin dag!

Grattis på ettårsdagen Flarran!! Så glad för din skull! Du har kämpat så bra fast det varit tungt ibland. Härligt att höra om cykelturen också, bra sätt att fira!

Det är är kul att ha kompisar som förstår det här med hur knepigt det kan vara med det psykiska tänkandet och grejer kring min tidigare galna överkonsumtion av alkohol. Hade jag inte hittat hit till detta eminenta forum så hade jag nog inte kommit så pass långt i min återhämtningsprocess liksom. När jag kom hem efter min trevliga cykeltur så blev jag efter en stund så trött att jag var tvungen att vila mig och somnade till på eftermiddagen. När jag sen vaknade kände jag mig lite uppgiven på något sätt och började bli deprimerad egentligen helt i onödan. Men så funkar ju jag tyvärr rätt ofta. Men då gick jag in här och läste lite på forumet och även såg att ni @B.Å @Carisie @Kennie hade skrivit lite trevligt och då ljusnade det faktiskt i sinnet igen. Så jag kör vidare i det alkoholfria spåret. Man tror det inte ibland, men håller man bara i nykterheten och gör sitt allra bästa så blir det med tiden lite bättre verkar det som.

Ha en fin kväll!

Fredag det betyder fest! Ja, så tänkte man i en massa år innan man till sist halkade in i nykterheten för lite drygt ett år sedan. När jag inte kunde sova i natt på grund av allmän oro och nedstämdhet som jag haft inom mig allt sedan jag var rätt liten, vilket jag väl tjatat om på min sida tillräckligt. Hur som helst, så gick jag då upp och ut här i köket i natt och tänkte att det väl liksom var dags att fylla på med lite bränsle. Ingen alkohol alltså, utan bara något så naturligt som ett helt vanligt glas med mellanmjölk och en kanelbulle, tänka sig.

När jag hade intagit min nattmat så kom jag på att man ju skulle kunna ta och redigera lite bilder från den trevliga cykelturen man hade varit ute på dagen före. Så därför slog jag på min mobil och kopplade även ihop den med min dator. Flyttade över några bildfiler på höstmotiv till datorn och skrollade igenom min mobil efter fler bilder att redigera när man ändå var igång.

Då hittade jag foton tagna från några månader in i början av min nykterhet. Det var foton från stadens galleria och även Systembolagets skyltfönster som visade avdelningen för starköl och flera av de sorters burkar och flaskor som jag tidigare varit en storkund av. Minns att jag fotade lite i och utanför gallerian när jag i februari detta skottår 2024 stod och väntade på en taxi efter att ha handlat en del elektronikprylar i en butik i stadens galleria. Minns att det var snöslask den dagen och att man var uppfylld av en lågmäld känsla av sorg över att inte hade handlat alkoholhaltiga drycker.

Just då vid det aktuella fototillfället innan jag hade grottat ned mig så pass mycket i nyktra fakta om substansberoende och alkoholens skadeverkningar, och hur hjärnan fungerar när det gäller sånt som drömmar, minnet och känslor. Så kunde jag inte alls placera och förstå denna märkliga känsla av tomhet, sorg och saknad inom mig alltså. Detta då jag ju själv av egen fri vilja fyra månader tidigare hade beslutat mig för att inte dricka nån alkohol längre. Vad var det egentligen som pågick i min skalle och hjärna tänkte jag väl medans jag i ett snöblandat regn stod där och väntade på taxin.

Detta foto med produkter från bolagets sortiment väckte i natt inte länge några tankar alls på att ge upp min nyktra och alkoholfria tillvaro. För i natt så sade mig denna bild inte så värst mycket längre alltså. För jag fick inte faktiskt mer alkoholsug av den än om fotot kanske hade föreställt en del av interiören på nån bensinmack. Ja, med diverse oljeflaskor ståendes på rad i någon hylla för sådana produkter. Kanske har man förhoppningsvis börjat att tillfriskna en aning nu så här drygt tolv månader efter det allra sista intaget av alkohol så att säga. Nej, nu får man väl sluta att skriva en massa tok och kanske slå sig lös på en kopp med starkt kokkaffe sade mig en nykter känsla.

Ha det gott!

@Flarran Det är häftigt. Hur något som tidigare uppfyllt hela ens väsen plötsligt inte betyder något. Jag kör förbi avfarten in till bolaget flera gånger per vecka. I mitt gamla liv kastade jag alltid en blick in på parkeringen för att bedöma hur mycket folk det var där inne. ”Ska jag passa på?” Efter ett halvår nykter slutade jag helt att kasta den blicken in på parkeringen, och jag tänkte knappt på att jag slutat med det. Det var en milstolpe.

Jag får obehagliga barndomsminnen. Ute med mina föräldrar på semesterresor var det första min pappa skulle lokalisera den ”gröna skylten”. I varenda jävla byhåla. Tragiskt. Och jag som barn trodde att alla föräldrar tänkte så, ”var är bolaget?”

Kram 🐘

Hejsan! @Andrahalvlek, Ja nog är det lite märkligt hur tankar kring alkohol kan förändras om man väl förstår vad det är för något. Det är ju inte en dryck som man blir uppåt och glad av på riktigt i längden så att säga. Bara mest en bedövning och ett dyrt och dåligt sömnmedel.

När jag började med skiten så var det först rätt så spännande och lite förbjudet och väl lite som att tjuvröka vilket man ju testade på men inte fastnade för märkligt nog. Men det var väl för att mina helnyktra föräldrar rökte som ena borstbindare när man växte upp. Kommer ihåg att jag gömde cigaretterna för morsan ibland och då blev hon inte glad om man så säger. Hon var helt fast i den grejen som hon väl skrev om i en av sina dagböcker, hon kunde helt enkelt inte sluta röka fast hon ville.

Det var till och med en bekant till familjen som lovade henne tusen spänn en gång om hon slutade med rökning, men hon kunde faktiskt bara hålla upp en halv dag, och slutade inte förens hon väl var tvungen då hon till sist knappt kunde andas. Hon fick nån svår astmaliknande hosta, som inte gav med sig förens hon hade slutat och gått över till nåt portionssnus.

Hon brukade säga att det var tur att min far var så militant motståndare till allt vad alkohol hette för annars hade hon väl fastnat i den grejen med sade hon. Min far han var mer viljestark och följde läkares instruktioner och åt alla piller de skrev ut på löpande band, då han ju hade den största respekt för läkare eftersom han själv hade jobbat många år inom sjukvården.

När han hade haft sin första hjärtinfarkt som 52-åring sade en läkare att, nu måste du sluta röka, och det gjorde han då omgående från den dagen direkt utan att trixa det minsta. Tror även att han nåt år senare lade av med snusandet och sparade i sin kyl en snusdosa som minne och en rolig grej som han sade. Han var en rätt livsglad man och hängde med i rätt många år fast han hade svåra bensår, och hamnade i rullstol, och då och då fick nån mini-tia eller vad en mindre stroke kallas för.

Han var en riktig kämpe faktiskt. Men han hade ju ingen depression och sånt jobbigt heller alltså. Morsan hade ju sånt i form av en tungt medicinerad bipolär variant, men hennes gudstro höll väl henne uppe mot alla odds liksom. Men den sista tiden på sjukhus efter en lång tid på bland annat intensiven med slangar både här och där, för ett brustet åderbrock i halsen, vilket väl troligen berodde på en utsliten lever efter många år med mediciners biverkan, då höll hon då på att helt tappa tron.

Varför ska jag vara så sjuk sade hon, men då sade jag till henne, håll fast vid din tro, och det gjorde hon då faktiskt. Märkligt nog lyssnade hon oftast på vad jag sa. Hon var en riktig kämpe hon också vilket jag brukade säga ibland och då blev hon glad. Kommer ihåg att jag vid ett av de sista besöken hos henne just hade varit in på bolaget och fyllt en ryggsäck med burkar och flaskor vilket hon väl inte gillade. Men hon förstod väl att jag hade det svårt kanske.

För hon tjatade aldrig på mig om att sluta med drickandet, utan hon tittade mest trött på min väska vid besöket och sade, den ser tung ut den där... Och jag svarade då nåt i stil med, ja, mjölkflaskor väger en hel del. Sen var det inte mer med det. Tänk att det ska ta så himla många år ibland att börja fatta saker och ting. Nu när jag gjorde min veckohandling igår så tänkte jag på att det allt är bra att slippa släpa runt på en massa tunga burkar och flaskor från bolaget jämt. Något som man ju gjorde så länge innan man till sist halkade in i nykterheten.

Borde väl sluta med snusandet också då det ju inte är bra för blodtrycket vad jag förstår. Kollade trycket nyss och det var väl inte det bästa alltså. Men håller väl på att så sakteliga att fasa ut den grejen också. Kanske blir man en renlevnadsmänniska om Herren så att säga står en bi på alla sätt. Men ibland så är man väl inte så himla stark i tron som man kanske skulle önska, men kämpar i alla fall vidare som alkoholfri, då det ju har sina fördelar.

Ha det gott kompis!

@Flarran hej kompis, ville bara titta förbi och önska dig en trevlig helg.

Jag tycker alltid så mycket om att läsa dina texter förstår att du kämpar ibland och det är så värdefullt att vi delar med oss. Och stöttar varandra – och det är du bra på!

Sen är det är väldigt underhållande och roligt när du skriver om hur livet var förr. Jag ser dina föräldrar framför mig, du har verkligen en gåva fina Flarris och jag är så glad att du är här med oss. En dag i taget om och om igen 💪

Kram ❤️