av Embla80

Embla80
tis, 2024-10-22 - 11:41

Jag har landat i en ny relation där partnern inte nämnde något om alkoholproblem förrän vi träffades och han blev kalasknas.
Jag valde ändå att stanna men markerade tydligt att jag inte vill att han dricker när vi ses, då jag tycker att fylla personer är opålitliga och jag är lite rädd för dem.

Nu har vi varit tillsammans i 2 månader bara och han är nykter sedan drygt 3 veckor, på hans eget initiativ.

Men, nu till dilemmat. Innan han blev nykter så gav han mig så mycket validation. Både med eller utan alkohol i kroppen.
Men nu när vi ses är han bara trött och ”ser” mig inte längre.

Jag vill inte lägga för mycket i hans knä då jag vet att han kämpar just nu. Och psykiskt är han rätt ostabil. Fast han säger att han mår bra och att han ser ljust på framtiden.
Han säger att han älskar mig och att det inte finns någon annan.
Men vi har lite avstånd till varann och har inte möjligheten att ses så ofta.
Är det vanligt att den nyktra tappar lusten och suget? Och finns det nån chans att det kommer tillbaka? Eller är det bara så enkelt att han tappat känslorna och håller kvar mig för att det är bekvämt?

Känner att jag inte vill ha den dialogen med honom i nuläget då jag inte vill trigga. Jag vill lita till hans ord, han har inte svikit mig ännu.

Åsa M
tis, 2024-10-22 - 17:52

Jag känner igen detta. Mitt ex var oerhört intensiv innan vi blev ihop och jag lät mig duperas av det. Sen ägnade han mest tiden åt att supa, angsta och låtsas som ingenting. Man ska inte underskatta hur mycket en missbrukare faktiskt behöver nära relationer, men på sina villkor. Frågan är väl om det är villkor som du accepterar?

Embla80
tis, 2024-10-22 - 19:40

@Åsa M Ja, han hade liksom ett jämt flöde av lovebombing. Fick mig att känna mig åtrådd och vacker. Men när han var full kom den destruktiva ångesten och mörka tankarna, men även där kom kärlek och uppskattning.

Vi träffades för första gången sen han blev 100% nykter, i helgen.
Då fanns det inte mycket alls. Han var mest trött.
Han sa att han älskar mig, men inget positivt om mig över lag. Inget alls av det han gjort innan, utöver pill i håret eller klapp på benet.
Försöker mest reda ut om det beror på att kroppen försöker återhämta sig efter alla år av misskötsel, vilket jag hoppas på, eller om hans känslor för mig berodde på alkoholen.
Mina egna trauman, med dålig självkänsla som resultat, gör att jag övertänker allt och automatiskt tänker på att ”klart att han tröttnar, alla andra har ju gjort det”.

Åsa M
tis, 2024-10-22 - 21:29

Jag kan bara tala från egen erfarenhet, men jag borde ha anat att den där över-intensiva uppvaktningen maskerade andra problem hos honom.
Och hos mig! Jag ville ju tro på det. Även fast det verkade för bra för att vara sant.

Nu flera år senare skulle jag betrakta det som en enorm röd varningsflagga. Jag kommer inte falla för det igen.
Om jag vore du skulle jag försöka separera det:
Varför föll du för det? Och hade du fallit för personen som han är utan det beteendet?
Man får inte glömma attmånga missbrukare är enormt manipulativa. Det är väldigt lätt att dras in och tro att det är deras beteende som måste ändras, men man är ju två i en relation. Man kan fatta egna beslut också. Och det bör man, om de har så svåra problem...

Självomhändertagande
tors, 2024-10-24 - 15:04

@Embla80
Hej, jag läser här sällan. Ditt inlägg berör mitt yngre jag och mitt nuvarande jag.
Viktiga frågor du ställer. Jag tror inte att min historia hjälper dig att ta beslut.
Jag har lärt mig att lyssna på mina behov. Att vara snäll och vänlig med mig själv.
Det är en gåva som jag utvecklade efter att jag valde att stanna kvar med mitt ex, då jag upptäckte som du, efter kort tid, att det fanns en osund alkoholkonsumtion.
Jag dansade med länge, men sen avbröt jag den dansen.
Jag tror att medvetenheten är en kompass. Och att var och en följer sin.
Vad känns rätt för dig?
Lycka till.

Jenny
fre, 2024-10-25 - 13:31

@Embla80 din partner har slutat dricka och du märker av en förändring i hans bemötande. Fullt förståeligt att det väcker en massa funderingar på vad det står för och en oro för hur det ska bli framåt. Kanske saknar du också hur han var förut, delar av honom som just nu inte är tillgängliga? Vad bra att du skriver här och delar dina tankar!

Det är vanligt att det tar på krafterna att bli nykter eftersom kroppen behöver återställa sig, både fysiskt och psykiskt och ofta tar det lite tid att hitta den balansen. Att han har låg energi behöver kanske inte betyda att hans känslor för dig har svalnat utan att han, precis som du beskriver, just nu har det tufft med sig själv. Även om det inte finns några garantier så finns det en möjlighet att han sinnesstämning förändras, att han får mer ork till dig och relationen. Vad tror du om det?

Du är klok som uppmärksammar din partners beteende och reflekterar kring vad du behöver i ert förhållande. Du vet bäst vad som funkar för dig och hur mycket tid och tålamod du vill ge relationen. Utifrån att du skrev att du vill ge honom ditt förtroende, ville jag bara öppna upp för att det är en process som kan ta lite tid. Hoppas att det känns okej.
Hur går tankarna nu?