Dag 1 (egentligen dag två nykter. Men anser idag vara upplyselsens dag) av 365 utan alkohol.

Jag är inte en person som dricker varje dag, Det brukar vanligtvis gå någon vecka eller till och med en månad eller två mellan mina galna fylleslag, vilka oftast yttras i min ensamhet. För mig är "det gamla vanliga", att jag anser mig ha varit duktig och förtjänar en öl, ett glas vin eller en drink. En drink blir snabbt till två, som går över i tre... Och efter den fjärde så kommer naturligtvis den femte. Sen blir det svart.

Jag är en person som lider av ångest, och jag har så länge jag kan minnas haft ganska taskig självkänsla. Jag anser mig vara social och andra skulle beskriva mig så, men min ångest och mitt övertänkande har alltid satt krokben för mig.

Mitt problembruk började när jag innan jag visste att jag skulle träffa andra människor, kände ett behov av att "värma upp" med två - tre 0,5L 7.0% cider så att jag inte skulle vara nervös när jag träffade personerna. Dessa personer kunde vara mina bästa vänner vilka jag inte borde känna en sån stress över att träffa... Sak samma, ni förstår nog alla att min briljanta plan av att "värma upp" gjorde mig full, och mitt konsekvenstänkande försvann, jag dricker mer när jag väl är med personerna och blir ännu mer full och skämmer ut mig... Vaknar dagen efter och ångesten är så stark så allt jag vill är att dämpa den med alkohol... Men 99 av 100 gånger låter jag bli, i alla fall nu på senare år då jag vet att dricka dagen efter en ordentlig fylla slutar bara i sämre mående och outhärdlig ångest.

För kanske två månader sedan så drack jag för mycket igen, och jag blev väldigt besviken på mig själv och lovade mig själv att inte dricka på minst ett år, som ett bevis för mig själv, och för bättre livskvalitet.

Men så i förrgår hände det igen. Jag hade vid den tiden börjat hitta ursäkter till att "Äsch, det var ju inte så farligt det som hände sist. Jag har ju varit duktig, jag förtjänar en liten sup!"

Efter ett kort tjafs i skallen så vann alkoholisten i mig och jag gick till bolaget och köpte ett kvarting. EN sup blev det ju knappast och det visste jag ju innerst inne innan att det inte skulle bli. Det var ju precis det jag tjafsade med mig själv om innan jag tog beslutet. Inom loppet av några timmar så var hela flaskan slut... Jag kände mig skön. Men av någon anledning så kände jag mig inte tillräckligt skön och jag var inom kort iväg till bolaget ännu en gång för att köpa ett kvarting till... Börjar smutta på den och inte kort efter är det svart.

Vaknar dagen efter och mår skit. När halva dagen har gått så berättar min tjej för mig hur jag har betett mig. Jag har skrikit och gapat och stört grannar och betett mig som skit. Skrikit rakt ut ur fönstret över hela gården. Bråkat med och varit dum mot tjejen och skämt ut mig så jävla mycket... Jag vågar knappt gå utanför dörren i rädslan att stöta på mina grannar och jag är arg på mig själv och förvirrad över varför jag gör så här mot mig själv och de jag älskar.

Sanningen är den att jag inte kan dricka som vanligt folk. Jag KAN INTE dricka "en drink". Jag KAN INTE gå på middag och dricka ett glas eller två till maten och sen vara nöjd där. Det är min stora förnekelse om min obefintliga disciplin när det kommer till alkohol som gång på gång lurar mig att den här gången kommer det bli annorlunda!

Det är nu idag som jag slutar förneka detta och infinner mig i att jag KAN INTE dricka alkohol, inte en enda droppe, i alla fall inte på ett långt tag framöver, tills jag börjar finna ro i mig själv.

Gången innan när jag gjorde så här så lovade jag mig själv att söka professionell hjälp om jag inte klarade av att hålla mig från alkoholen utefter mitt löfte till mig själv och det är därför jag är här och skriver av mig. Jag ringde idag till Alkoholhjälpen med gråten i halsen och talade ut om mina känslor och funderingar och min stora besvikelse på mig själv. Bara det i sig var skönt. Jag har ingen att prata med och i familjen jag har vuxit upp, likt så många andra Svenska familjer, så pratar vi inte om obehagliga saker.

I morgon ska jag ta kontakt med vårdcentralen och se om jag kan få tid hos psykolog för att ta itu med min ångest, mina sömnproblem och mitt taskiga självförtroende och självkänsla.

Jag vet inte exakt vad jag har för avsikt med detta inlägg mer än att få skriva av mig, och att så att säga få det "skrivet i sten" att jag vill bli en bättre människa. Att ha något att titta tillbaka på och minnas hur jag kände i denna stund när suget kommer och jag känner att jag "förtjänar" att bli berusad.

Jag är glad över att ha hittat detta forum och har under dagen läst igenom många av er andras historier och det känns skönt att bara få bekräftat att det finns så många som är i liknande sits, och vi alla vill bli bättre människor, för sig själv, och eller andra.

Tack allihop och jag tror på er, precis som jag efter idag också tror på mig själv!

Tack och hej, ha det bäst!
//Åke

@Ångest-Åke Så bra att hittade hit och delar din historia med oss. Vi är många här som vaknat med denna ångest och kämpat så som du gör nu. Du är inte ensam ska du veta.

Jag kan inte heller ta mig ”ett glas” och jag har äntligen (!) accepterat att så är det. Jag är inte unik, vi är många som inte kan och det bästa vi kan göra för oss själva det är att ge upp, sluta lura oss själva och låta bli att ens försöka.

Låt resan börja :)

Här i forumet hämtar vi stöd och får nya insikter. Du är så välkommen hit och nu behöver du aldrig mer känna dig ensam.

Vi gör det tillsammans, heja oss och grattis du som tagit så kloka beslut och redan har två dagar bakom dig 🌟

Hej och välkommen till detta fantastiska forum @Ångest-Åke! Här kommer du få bollplanks tankar och känslor med oss som gått igenom eller går igenom samma kamp. Skriv och läs mycket, det har hjälpt många och mig med. Kram❤️