av evve

evve
tis, 2024-11-05 - 23:20

För tre år sen skrev jag här om min sorg efter min pappa som gick bort i sviterna av alkohol. Igår fick vi reda på att morfar har gått bort under helgen. Hemtjänsten hittade honom. Han har haft alkoholproblematik en lång tid men det har eskalerat oerhört dom sista sex åren, sen han blev ensam efter skilsmässan med mormor. Det har bara gått utför. Det har varit otroligt jobbigt för min familj, för man har inte velat lämna honom till sitt öde. Men den här helgen orkade inte nån komma på besök, även fast han bönade och bad så gråten kom. Men ingen orkade.

Fan asså jag är så less på detta. Såklart blir jag påmind om min egen pappa, som gick till samma öde vid 55 års ålder.
Samtidigt känner jag lättnad över att nu är det fan äntligen slut på det här - det finns ingen kvar att känna en sådan stress och oro för. Båda är borta.

Men det är tungt. Det känns meningslöst att människor ska plåga sig på detta viset ändå in i det sista. Det går inte att hjälpa folk som inte vill bli hjälpta själva. Man bara tittar på.
Nej fyfan.