av Inovi

Inovi
mån, 2024-11-11 - 19:53

Hej jag är ny här inne.
Lever med min man sedan 35 år, har två vuxna barn som flyttat hemifrån och har egna familjer.
Min man har alkoholproblem, dricker öl eller vin i stort sett varje dag, blir otroligt lättirriterad och grälsjuk på mig.
Försökt att prata med honom om detta men får till svar att han inte har några probem.
Hans familj har sett problemet i flera år men stoppat huvet i sanden.
För två veckor sedan så flyttade jag till vår sommarstuga för jag inte stod ut längre, då hade jag pratat med hans föräldrar och bror de pratade äntligen med honom.
Nu I är han så förbannad och kränkt av mig att jag har basunerat ut en lögn.
Hur kunde jag? Vad ska du ljuga om nästa gång?
Säger att han aldrig kommer att förlåta mig för detta…
Nu sitter jag här med enorma skuldkänslor för att det är kaos i familjen.
Gjorde jag rätt som involverade hans familj?

Åsa M
mån, 2024-11-11 - 21:53

Anfall är bästa försvar... klart han reagerar kraftigt om det gäller något han själv aktivt förnekar. Bra gjort av dig att du involverade familjen. Hade de inte märkt något? Vad är din plan nu?

has
mån, 2024-11-11 - 22:06

@Inovi visst är det lite ”lustigt” att vi känner så? Att vi får dåligt samvete och tvivlar på att vi gjort rätt, när vi bara sagt som det är?

Det låter som det var väldigt klokt och bra att till sist ta det steget.

Förnekelse, lögner och manipulation är kända symptom på alkoholism.

Du har all rätt att göra det som blir bra för dig, och det är inte du som orsakar kaos!

Hoppas dina val kan hjälpa din man att komma till insikt. Om inte så har du tagit ansvar för den du verkligen har ansvar för - dig själv.

Ta hand om dig!

Letlive
mån, 2024-11-11 - 22:54

Alkoholberoende är en progressiv sjukdom. När en närstående får en progressiv sjukdom blandar man in familjen. Tycker det var bra att du kontaktade hans familj. Du ska inte behöva bära på allting själv. Mitt tips är att ignorera hans anklagelser och inte gå in i en debatt om verkligheten med honom. Det var ett misstag jag gjorde med min fru. Jag sa att ”du försover dig alltid till jobbet eftersom du inte kan kontrollera ditt drickande” och hon svarade direkt att alla försover sig ibland och det har ingen med hennes alkohol att göra. Det är en pajkastning som leder ingenstans. Verkligheten är verkligheten oavsett vad han tycker. Vanliga människor dricker inte flera öl eller glas vin nästan varje dag. Inser han inte det har han fel. Och jag tror innerst inne att han vet han har fel. Och vet han inte det kan du inte göra så mycket.

Inovi
tors, 2024-11-14 - 05:57

@Åsa Jo de har märkt i flera år hur han har ändrats, ivarje fall hans mamma och syskon. Ringer ofta syskonen när han druckit och de hör att han sluddrar och upprepar sig. Hans pappa är väldigt konflikträdd så honom manipulerar han direkt.
Jag vet inte min plan just nu… som jag skrev har jag bott i sommarstugan men flyttade hem i måndags( han frågade ifall jag skulle komma hem) för jag trodde vi kunde prata men möttes av iskyla, ilska och hot om att han vill skiljas.
Så naivt av mig, men det där hoppet som man har livar att nu låter han annorlunda.
Så nu funderar jag på att flytta igen.

Inovi
tors, 2024-11-14 - 06:11

@has ja det är väldigt konstigt att man känner så.
Når jag bott i sommarstugan så börjar jag tänka att det kanske inte är så farligt ändå, misstror mig själv.
När han är på sitt jobb som han sköter jättebra , och det är ju klassiskt svar att jag sköter ju mitt jobb, jag har inga problem, då kan han låta precis som vanligt så jag blir manipulerad och tvekar på om detta var rätt beslut.
Jag känner också sådan orättvisa och sorg över att det är jag som måste lämna vårt hus, vi bor i hans föräldrahem, min trygga punkt, nära till mitt jobb för att han inte kan inse att alkoholen är problemet och han blir elak när han dricker. Eller jo han erkänner att han blir elak mot mig men det är ju för att jag är som jag är och tjatar.

Inovi
tors, 2024-11-14 - 06:19

@Letlive jag försöker verkligen att inte gå in i debatt med honom för pajkastning har vi hållit på med i åratal, jag har föreslagit parterapi så vi han få tips om hur vi ska kommunicera med varandra men sån skit och flum och dårdoktor tror han inte på… hur ska någon som inte känner mig kunna ge tips om det är hans svar.
Hur har det gått med din fru? Har hon kommit till någon insikt?

Åsa M
tors, 2024-11-14 - 22:22

@Inovi jag tror att man ska inte underskatta kraften i att hemligheten nu är känd, så att säga. Om det har gått att förneka det tidigare för att man inte har pratat om det så går det inte att göra det längre.
Han kommer säkert vara arg länge, för han känner sig förstås sviken, men du har verkligen inte gjort något fel. Du har uppmärksammat ett problem som har funnits där länge och som inget annat har bitit på.
Mitt ex levde också i total förnekelse, trots att han haft rejäla alkoholproblem tidigare i livet så klarade han inte av att erkänna att han var där igen. Han blånekade, försökte släta över, bortförklarade, ljög. Jag fick rådet att prata med hans chef och det gjorde att han blev ålagd att påbörja behandling. Han blev sjukskriven, var inlagd, kom tillbaks för att arbetsträna, men allt blev pannkaka. Detta pågick i fyra år. Nu har han just sagt upp sig mitt i ett fyllegräl med sin chef mitt i natten.
Vad vill jag säga med det här? Hans resa kan vara väldigt lång. Din verkar ha inletts redan, du vill inte vara medberoende och det är väldigt sunt. Om du kan, försök lägga lite avstånd mellan er, både fysiskt och mentalt, så att du kan få ro att fundera på vad du vill. Vill du rädda relationen? Eller orkar du inte? Vill han verkligen skiljas? Man måste kunna prata med varandra i en relation för att den ska fungera. När mitt ex blev sjukare kunde vi inte längre prata. Jag försökte hjälpa honom ändå, men dwt gick inte. Så här i efterhand kan jag känna en stor sorg över hans bristande sjukdomsinsikt men det är ju så den här sjukdomen fungerar. Vill han inte ha hjälp, och förmår inte att göra någon ändring på egen hand, så blir det väldigt svårt att klara relationen.

Letlive
fre, 2024-11-15 - 18:40

@Inovi Min fru är numera nykter och har gått på antabus i två månader. Det hon säger tyder på att hon har sjukdomsinsikt men samtidigt vet hon ju också att det är exakt vad jag vill höra. Om jag får gissa tror jag inte att hon på riktigt insett hur destruktiv hennes relation till alkohol här. Och det är inte mitt jobb att övertyga henne. Det känns skönt: jag är med min fru för vi, just nu, har det bra. När vi inte längre har det bra får jag omvärdera. Tills dess kan jag bara ta ansvar för min sida av relationen.

Om jag kan få dig ett litet välmenade tips så skulle jag kräva en ursäkt när han är elak mot dig. När jag började läsa om medberoende insåg jag vikten av röda linjer. Jag tolererar inte elaka kommentarer oavsett om min fru har druckit eller är nykter. Hon får be om ursäkt dagen efter. Gör hon inte det är det slut. Det låter hårt med är viktigt för mig. Varför ska jag spendera mitt liv med någon som aktivt trycker ner mig?