Det är väl ingen konst att vara nykter och alkoholfri bara man låter bli att dricka nervgiftet alkohol. Självklart egentligen, men så himla svårt när vardagen är som den är. Har läst en del trådar och uppdaterat mig även denna morgon och försökt att fokusera på det viktiga att inte ens fundera på att bara kanske prova att dricka en gång till. Detta för att inte falla för dumheter som att köpa nån skit som man sen bara mår dåligt av. Något man sedan medicinerar mot och sedan bara kör på med rakt in i kaklet liksom.

För när jag tar mig en öl eller en slurk med vin så har jag i princip släppt ut en ande ur en flaska som sedan får mig att tappa fattningen helt. Det blir lugnt och skönt först. Får även energi först att göra en massa grejer som jag inte annars orkar bry mig om att göra. Får då även inspiration till att skapa instrumental musik som jag inte har haft ork och energi till att pyssla med alls knappt som ny-nykter. Saknar faktiskt skaparglädjen som fanns tidigare.

Men har ju nu hunnit att analysera mig rätt väl och förstår att när man väl har halkat in i alkoholdimman så blir hjärnan även seg som en deg. Det är liksom som att man har fyllt skallen med ett klibbigt klister. Jag bryr mig inte om hur jag mår då, det får gå som det går, det känns inte alls så himla tungt och mörkt. Jag bryr mig inte, jag slipper tänka och känna så himla mycket av det mörkt jobbiga som jag som dystymiker gör för det mesta. Det är inte klokt att det ska vara så här.

Man kan verkligen undra när det vänder och planar ut och åtminstone blir till en neutral känsla i alla fall. Nykter på vita knogar är ju något som man har hört talas om. Men lever nog faktiskt trist nog ända sedan jag var rätt ung eller till och med rätt liten på själva livets vita knogar i grunden utan att det beror på alkohol, och tycker och känner väl som oftast att allt bara är ett meningslöst och jobbigt tvång. Har det egentligen materiellt sett rätt så bra. Har inga krav längre, ingen yttre stress och press som ligger på.

Har medvetet valt bort sådant som stressar och splittrar mig för att orka existera. Men har ingen ork, ingen energi, och ingen egentlig motivation till att göra någonting alls. Det får gå som det går, det får vara som det är. För jag känner inte att jag kan göra något åt hur det är. Som sagt det får gå som det går, för det gör det ju i alla fall. Dystra tankar en dag i november, men inte jagad av någon alkoholdjävul i alla fall. Mest väl bara naturligt trött på det mesta.

Borde väl kanske inte skriva så mycket som jag gör känns det. Men hade det inte varit för detta eminenta forum så hade jag nog inte suttit här i köket alls vad det nu ska vara bra för. Nej, nu börjar mitt nedstämda jag och sinne bli lite för djupt och nu får jag fokusera på att få upp persiennerna här i köket och att kanske än en gång ta mig en kopp med varm choklad och några limpmackor. Kanske är det bara näringsbrist som gör att jag gnyr och gnäller igen. Borde väl egentligen skämmas för att jag inte känner mig så tacksam över tillvaron som man väl borde göra.

Förresten, @Molnet, det var trevligt att du tittade in igår. Sånt uppskattas kompis. För det är inte lätt att vara människa alla gånger som en bekant man hade brukade säga, och nog hade han rätt i det. Minns en annan bekanting man hälsade på ibland som rätt ung, vilken sade att man får dra ett streck och gå vidare. Det ligger nog en hel del i det också. För att bara sitta och älta sådant som man inte kan påverka gör ju ingen människa glad alltså.

Nykter och alkoholfri det är jag då trots alla dystra odds och det är väl något att vara tacksam för och vem vet, kanske blir den här dagen en fantastisk sådan. Något som blir till en ljus bild man sedan vill spara i sitt minne för att kunna plocka fram i tanke och känsla när det kanske blir mörkare tider. Men se där, man lyckades än en gång hitta en hoppfull gnista till sist.

Ha det gott!

@Flarran Oj, där satte du huvudet på spiken. Att leva på själva livets vita knogar. Exakt så känns det för mig i mina mörka stunder.
Och jag kände mig så värdelös och förlorad i min behandling när inte nykterheten hjälpte mig (såsom AAs nionde löfte lovade).
Vi måste nog helt enkelt lära oss att acceptera och omfamna vårt svårmod.
Har en vän som beskriver det som att vi människor är födda att spela olika på livets klaviatur. En del är lyckliga (?) nog att endast spela och höra en oktav i mitten. Kram och kämpa på ❤️

Man borde egentligen ta och slänga ut telefonjäveln genom fönstret. Men det vore väl bara korkat och rätt opraktiskt på många olika sätt. Men nog faen blir man störd när en sån skitgrej ringer och väcker en helt i onödan när man för en gångs skull lyckats somna. Förbannade försäljare alltså.

Men 55 minuter i Lurbo blev det i alla fall. Mörkt är det ute igen, men vem fasen bryr sig väl i det. Man har ju taklampa för faen. Har då käkat pyttipanna idag. Kanske därför som man somnade som en klubbad säl och drömde nåt knepigt jox man nu glömt efter en stund.

Jaha, Nu plötsligt dök alkoholdjävulen upp också. Ska vi inte gå ner till matbutiken och köpa oss lite folköl idag. Det kan väl aldrig skada... Nej! Vik hädan Satan säger jag. Hum... Kan man nästan höra och känna den fule frestaren sucka. Där han väl så att säga sitter i ett hörn och putsar sina horn och fingrar på eldgaffeln i väntan på att man väl ska falla till föga för frestelsen att ta den breda vägen in till bolaget efter en flaska portvin med mera...

Men idag blir det då inget sånt. Det är jag då alldeles för trött för, och det kanske man ska vara rätt tacksam och glad för. Hade man haft mera energi så hade man kanske kunnat synda mera än vad man väl orkar göra kan man tänka. Nu får man väl vara glad om man orkar att ta sig en kopp med kaffe, eller en slurk med energidryck av något slag som man funderar på att göra.

Förresten, @Blenda, såg att du tittat in här kompis och skrivit några ord, sånt piggar alltid upp i det dystra höstmörkret. Ja, nog vore det kanske enklare om man var lite mer så att säga själsligt tondöv och bara hörde och kände av kanske, som mest någon enskild ton, eller bara en oktav av livets plinge-lingande symfoni som alltid spelas runt omkring en i stunden om man lyssnar noga och är uppmärksam liksom.

Ha en fin kväll!

Man ska använda sin överskottsenergi som man kan få när man exempelvis blir lite ilsken på störiga säljare som ringer och väcker en i onödan för att väl uppvakta en mest hela tiden med diverse erbjudanden man inte har efterfrågat.

Ja, alltså vända negativ energi till något positivt alltså. Tänkte så här i kväll och passade på att gå utanför dörren med en soppåse fast det var mörkt och ruggigt ute. När man ändå var igång så blev det faktiskt en promenad för veckohandling till matbutiken.

Tänk att jag inte hade en enda tanke på nån alkohol eller öl när jag var i butiken. Mycket märkligt alltså. Kom på detta efter att jag hade pumpat i lite luft i mina cykeldäck hemma i källaren då jag hade ovanligt mycket energi. Tänk att alkoholdjävulen inte hade varit närvarande alls i min tankevärld på hela promenaden.

Kanske håller det så sakteliga på att gå åt rätt håll fast negativitet suttit som fastgjutet i sinnet så himla länge. För i just denna stund är jag faktiskt rätt positiv konstigt nog. För en gångs skull kan man då säga att det finns en känsla av tacksamhet. Det vill inte säga lite för att vara en sån dysterkvist som man väl allt för ofta är.

Förresten, @Molnet, det var kul att du tittade in en sväng här. Sånt ger faktiskt också en aning positiv energi och får en att försöka att kämpa på nykter och alkoholfritt fast det i bland känns som att man väl går i uppförsbacke och konstant motvind.

Ha en fin kväll mina vänner!

Tänk att man kunde känna feststämning av något så enkelt som en halvliter vanligt kallt kranvatten. Har nu pumpat upp lite extra positiv energi med gammaldags hederlig Rock n roll och i skrivande stund så är det Stray Cats och deras svängiga låt – Rockin All Over The Place som snurrar runt i mina hörlurar. Long Live - Rock N Roll!

Ha det gott!

Torsdag och nu verkar man ha gått och blivit snuvig också. Hade det varit tidigare innan man fick för sig att bli nykterist så där helt plötsligt efter bara en 45 år med tanken så som klistrad på flaskan. Man började väl i stort sett redan som 12-åring dyrka berusningen och krypa inför alkoholdjävulen. För lite drygt ett år sedan då hade det bara funnits en medicin man tänkt på mot förkylning, och det hade då inte varit ett litet beskedligt glas med vitaminberikat kosttillskott alltså.

För sådant tjafs hade man bara fnyst åt. Detsamma hade även gällt alla tankar på en kopp med te och kanske lite honung. Det enda man hade kunnat tänka på hade varit att släpa sig iväg till närmsta bolag efter alkohol i högsta procent. Inte hade man väl trott sig bli något friskare för det, men man hade då inte märkt av snuvan på samma sätt så att säga. Tror att man nog får börja den här dagen med att stärka sig med en röd grapefrukt känns det som.

Kanske dags för en kopp kaffe också om det finns en slurk kvar i termosen. Kom på att jag inte har tittat på några trista och deppiga nyheter från vår snurriga värld på rätt så länge. Det var nog kanske därför som det kändes lite ljusare i ens oftast mörka sinne en stund i går. Man ska nog fokusera på trevlig musik och sånt man gillar så att man inte bara rätt som det är kör ner i alkoholträsket igen sade mig en känsla i stunden, och då får man då verkligen ransonera på nyhetsintaget alltså.

Ha en fin dag mina vänner!

@Flarran Du ser att kortare promenader funkar som värsta uppåt-medicinen för dig! Att kropp och knopp får ut och röra på sig lite är så välgörande, även om det är mörkt ute. Kortare promenader dagligen tror jag skulle göra underverk för ditt humör, förvandla dig från en dysterkvist till en liten positiv lärka 🥰 Nja, kanske inte. Men en lite mindre dysterkvist åtminstone!

Kram 🐘

Hejsan! @Andrahalvlek, Promenad i rask takt uppför en backe som det blev igår för att jag ville bevisa för mig själv att jag kunde om jag gav mig fasen på det har väl sina fördelar får man väl motvilligt erkänna. Men det får väl inte bli en vana för då går man väl snart och blir en stollig promenadmissbrukare som så många andra.

Har ju hört om folk som får rena abstinensen om de inte får sin dagliga träningsrunda på några kilometer. Hade tänkt att cykla en sväng idag, men då gick man och blev snuvig och inte har man sovit heller. Det låter väl som undanflykter och slöhet, men idag är jag då oskyldig på den punkten. Har då dragit upp persiennerna här i köket och tittat ut på gården, fått lite frisk luft i nosen och skådat den bleka morgonsolen.

Känner ju till att promenader är rena dunderhonungen mot deppighet när man väl lyckas att röra på sig som det blev igår. Men cyklar ju helst då jag alltid gillat det bäst, men idag blir det nog att ta det lite lugnt känns det som i stunden. Men det börjar väl sakta sjunka in att promenader inte är helt fel.

Ha en fin dag kompis!

@Flarran Godmorgon!Igenkänningsfaktor stor.Tidigare har jag alltid kurerat förkylningar,värk fysiska krämpor med A.Bara för att man inte märkt av dem lika mycket då & för att orka mer.Sen jag bestämde mig för att ändra taktik för 2 mån sen har jag ” råkat” ut för en rejäl förkylnin,en långvarig stukning som gjort att jag haft svårt att gå utan att halta pga värk.Nästan utebliven sömn på det.Nu är förkylningen borta & stukningen bättre och jag har inte använt huskuren A till något av det utan fått gilla läget.Acceptans. Använt hederliga huskurer & sunt förnuft med stukningen.Har varit långa 2 mån med att rehabilitera nykterheten,tillfrisknandet & diverse prövningar.Ser det som att den högre makten försåg mig med dessa prövningar tidigt på denna resa för att jag skulle få möjlighet att visa för mig själv att jag klarar det utan att ta till A..Och det har jag gjort.Heja heja.Har inte varit lätt & tungsinthet dyker upp & med det tankar/saknad efter A.Men se den ska jag inte nappa på.Kurera dig nu med hederliga;sunda huskurer,en liten promenad/cykeltur ute i friska luften i dagsljus.Lite kaffe rockn roll & skippa trista nyheter så ska du se att du får en fin dag i dag kompis!

Hejsan! @Molnet, Trevligt att du tittade in här kompis. Det känns lite fånigt att man skulle få en släng av snuva nu när man var på gång och tänkte cykla lite idag. Pumpade ju cykeln igår. Men har nog lite feber nu då jag fryser om knäna vilket jag brukar göra innan en förkylning riktigt bryter ut. Så vill försöka att ta det lugnt och vila så kanske det går tillbaka eller ger med sig rätt så snabbt.

För tar man ut sig helt så kanske det inte är så bra tänker jag. Men har det här nyktra året drygt faktiskt, varit fri från förkylningar och kroppsliga knepigheter, med magen och sånt som konstig verk här och där som var så vanligt när man bara drack en massa alkohol jämt. Immunförsvaret har nog blivit lite starkare i alla fall.

Men det är jobbigt att inte kunna sova riktigt som man ska. Det blir inte många timmar på en natt och det sliter en del på psyket liksom. Vill inte heller äta sömnmedicin i onödan då jag inte gillar tabletter något vidare. Försöker även ransonera på lugnande tabletter som jag har då jag inte vill hamna i nåt pillermissbruk. För vill ju försöka att fungera skapligt ändå vilket ju är det bästa. Funderar nu på att ta en kopp med te snart. Har faktiskt en ny oöppnad burk med honung så kan lyxa till det lite. Det var flera år sedan jag åt honung, så det är lite nytt och spännande faktiskt.

Ha en fin dag!

Man kan åka rymdraket och vetenskapen kan en massa prylar men att fixa så att man slipper råka ut för en jobbig förkylning eller bota den med nåt piller de klarar de då inte av. Hade en förkylning som denna kommit i början av min nykterhet där jag nu varit alkoholfri en bra bit över ett år.

Då hade man då lagt ned den nyktra kampen rätt omgående. För hade det stått starksprit i skåpet av typen örtlikör eller nåt så hade man nog kört i diket idag. Men har inte ens ork att tänka på att ringa efter taxi in till bolaget. Så man får väl vara tacksam för att man knappt har energi till att knappa på detta tangentbord. Nu får det allt vara nog med läsande och skrivande på ett tag alltså.

Kämpa på!

Har man gått och blivit forummissbrukare på gamla dar. Försökte sova en stund. Tänkte att det skulle kurera förkylningen. Det är fånigt med feber som vandrar runt liksom. Tidigare idag så frös man om knäna, sen var det skapligt en stund. Nu har man frusit om armbågarna och nu verkar febern försöka att formera sig till att bli lite mer jämt fördelad. Det ska väl kanske vara jämna plågor så att säga. Minns den knepiga feberkänslan man hade i kroppen i så många år som överkonsument av alkohol. Det var då nåt i hästväg och åt helsike mest hela tiden.

Nu är man sen rätt länge nykter och njuter av det alkoholfria naturliga livet som alltså går sin gilla gång från punkt A till punkt B, och sedan så får man se vad det blir alltså. Upp eller ned, någonstans mitt emellan eller kanske ingenstans alls kan man fundera över. Men sådant är det ju Herren som styr över och det får man väl vara tacksam för. Det är då den renaste sanningen, åtminstone i min värld med snuva som nu gör min gamla trista dystymi sällskap.

Försökte ju sova bort en liten stund, men det gick då inte alls för gamle John Blund med sitt sömnpulver verkade då helt ha tagit semester. Men det spelar då ingen roll. För somnar det gör man ju ändå till sist. Brukar ju alltid slockna av total utmattning som en klubbad säl när energinivån är nära nollpunkten liksom. Så det finns då ingenting att oroa sig för.

Tänk hade skaparen inte varit lika självklart närvarande i min tankevärld. Ja, som att detta rum man sitter i är fyllt med luft som man andas i stunden. Så då hade det nog varit lite svårare att stå ut med tillvaron kan jag tro. Nej, nu satte magen i gång och knorra också.

Det behövs väl påfyllning av bränsle, energi med vitaminer och mineraler som ska hit och dit. Magkänslan signalerar tydligt om att det är dags att värma på en lasagne i mikron. Kanske även komplettera med ett litet fat med sallad. Så man får väl ta och göra på det viset. Fasen nu fryser man om knäna igen, jäkla förkylning alltså. Det är nästan så att man blir full i skratt över hur jäkligt det kan vara ibland.

För man ska väl inte klaga, då inget ju är så uselt att det inte kan bli sämre alltså. Konstigt att man inte är hopplöst mörkt deprimerad, man borde borde ju logiskt sett bara ta och ge upp. Men man är väl lite felvaggad en gång i tiden kanske. Nej, nu får man ta och släpa sig en meter till frysskåpet och få in lasagnen i mikron sade mig en känsla utan tvekan. Tänk nu har man skrivit lite mera tok igen, vem kunde väl tro nåt sånt för bara ett par timmar sedan alltså. Förresten @Carisie, det var trevligt att du tittade in kompis, sånt behövs då ibland.

Ha en fin kväll!