av Flarran

Flarran
fre, 2024-11-15 - 17:32

När man inte mår så värst bra och har tid att tänka mer än vad man väl behöver så kan man börja fundera lite djupare på känsla i sammanhanget kring det här med att känna tacksamhet. Tänkte just på att ett litet problem, eller kanske en rätt svår situation man haft snabbt tappar i betydelse när man plötsligt får en knepigare situation eller utmaning att handskas med.

Det kan rent av bli så att man sitter och saknar gårdagen och en tidigare upplevd mycket vår situation alltså. Detta då den tidigare lite svåra tiden eller situationen skådad lite i backspegeln jämfört med kanske den aktuella stundens knepigare utmaning ter sig som en alldeles underbar tid. Hur dåligt man än i stunden kanske mår ska man nog därför vara lite tacksam för att det inte är värre än vad det kanske är.

För har man exempelvis skoskav så har man ju hur som helst troligen ett par skor, och ändå ett par fötter att släpa sig och ta sig fram med även om det kanske är dystert i sinnet. Det är det ju faktiskt inte alla som har. Tänk igår var jag missnöjd över att vara förkyld med feber i kroppen, nu har jag även en släng av huvudvärk och det är ju en situation som är sämre än upplevelsen av gårdagen.

Så nu sitter man här i sitt kök och saknar hur fint det var trots att det var rätt dåligt igår. Nog tänker man lite klarare som nykter och alkoholfri. När jag nu tog en slurk med kranvatten tänkte jag på de som törstar i kanske en ödslig, torr, dammig och het öken och funderade lite på hur avundsjuka de kanske skulle vara på en till synes lycklig människa som mig vilken har vatten att dricka då det garanterat inte ger sådant som baksmälla dagen därpå vilket ju ett vin med nervgiftet alkohol rätt ofta ger om man inte förstår att dricka vanligt vatten i stället.

Det finns mycket visdom man kan ta till sig från alla möjliga håll och då inte minst från diverse lyrik inom sång och musik. Har ju som dystymiker inte mycket ork och energi och är väl kanske inte alltid en solstråle direkt. Men då kan man ju när man så orkar pigga upp sig med lite svängig musik. Har just lyssnat på en låt med Nisse Hellberg - Nu gick jag in i en vägg igen. Tänkte då på det här med igenkänningens glädje vilken ibland kan få en att orka ta ett steg till fast man stunden innan känt sig färdig att ge upp och börja dansa efter alkoholdjävulens pipa.

Ha en fin kväll!

Flarran
lör, 2024-11-16 - 02:24

Man har inte roligare än man gör sig sade min mormor. Jag tänkte lite djupare på dessa visa ord för en stund sedan. Satt nyss och suckade i mitt kök och tänkte på att det var bättre förr, men det är väl bara en tankevurpa om man ser lite logiskt och konkret på saker och ting. Lördag hela veckan lång sjöng Kurt Ohlsson & Damorkestern en gång i tiden. Humor det är allvarliga saker som man inte skrattar bort liksom.

Det tänkte jag nyktert på när jag hade vaknat till efter att ha sovit några timmar på helt fel tid, men som ändå var så himla rätt enligt min kropps sätt att uppfatta det hela tydligen. Nog är det allt lite intressant hur pass olika vi människor är, och hur olika man kan uppfatta saker och ting. Sitter nu här mitt i natten och dricker en kopp med varmt kokkaffe vilket känns helt rätt i stunden, men väl enligt experter på sömnens gåta och metoder för att hamna i sömnfas och liknande säkert är helt fel.

För inte ska man väl sitta uppe och kolla på roliga videoklipp på nätet mitt i natten, då är man väl inte riktigt klok egentligen. Men vad som är klokt eller mindre sådant är väl kanske rätt så relativt egentligen. Bara man inte har det så tråkigt och jäkligt deprimerat eländigt att man börjar att slå sig själv i huvudet med en flaska vin eller sprit och kanske frivilligt dricker nervgiftet alkohol så får man väl vara glad sade mig en logisk tanke.

Ha en fin lördag!

Flarran
lör, 2024-11-16 - 08:21

Det är märkligt att man kan få insikt om saker som man inte kunde greppa alls tidigare när man som jag var i stort sett helt fångad och fast i ett feltänk om att alkohol skulle vara en frihet att få hålla på med hur länge som helst. Minns för många år sedan när jag började att bli allt mer fast i drickandet. Kommer ihåg att jag då önskade att jag skulle få vara berusad för alltid, då det kändes bättre än att vara nykter och alkoholfri. Tänk så tokigt man kan tänka alltså.

Det som jag önskade mig egentligen var ju inte att vara liksom febrigt dimmig och frånkopplat berusad i sig. Jag önskade mig så klart att få må bra och inte känna mig illa till mods. Vilket jag nu som nykter ser handlade om att jag befann mig i en situation som jag inte alls trivdes med. Jag använde alltså alkohol som ett medel för att orka stå ut med en situation som min kropp och psyke inte alls ville befinna sig i förstår jag nu.

Har ju varit snuvig och lite febrig ett par dar och nu i morse när väl febern släppte fick det mig att då plötsligt minnas hur det kändes i kroppen dagligen i en massa år. Det är inte klokt, men jag valde frivilligt alltså att för dyra pengar gå omkring i en sjukdomskänsla utan att jag kunde förstå det hela. Så visst blir då hjärnan som de lärde om beroenden säger kapad, och allting blir förvridet när man tanklöst kanske väljer att berusa, eller rättare sagt förgifta sig själv i tron om att man mår bra då.

Man ska lyssna på sin kropp och ta inre oro och ångest på allvar för att kunna ta sig framåt och inte stagnera i ett tillstånd där man inte utvecklas. Man måste respektera sig själv och bli sin egen bästa vän och inte gå med på att gå emot sin egen inre natur eller känsla för att kanske vara på ett sätt som man kanske innerst inne vet inte passar en liksom. Självsnäll det ska man vara, och att slå sig själv i skallen med en flaska och förgifta sin kropp med alkohol är då inte att vara snäll mot sig själv. Tänk att det ska ta så himla många år alltså innan man kan börja fatta en så pass enkel grej liksom.

Ha det gott mina vänner!

Flarran
lör, 2024-11-16 - 17:39

Har inte haft den minsta tanke på alkohol eller drickande av sånt fast det har varit lördag och jag väl inte är helt frisk ännu från förkylning än då jag än en gång började att småfrysa lite alldeles nyss. Tacksamhet ska man ju känna, men i stället när jag började känna mig frisk från förkylningen och inte upplevde mig det minsta jagad av alkoholdjävulen så började jag så smått känna mig likgiltig på något kallt och frånkopplat sätt. Det var en stund ungefär som att, jag skiter väl i världen och hur andra mår, för det har väl inte jag nåt att göra med.

Då för första gången egentligen som ny-nykter kände jag en aning skam. Inte för att jag väl i stort sett supit bort det mesta av livet, för det har jag väl försonats med och förlåtit mig själv för rätt så längesen då jag ju vet att jag till stor del drack på grund av mina psykiska problem. Nej, jag kände inom mig att jag började vandra iväg från skaparen på ett sätt som inte kändes bra för mig. Det är inte lätt att vara själsligt medveten och känna sig vara kopplad till skaparen alla gånger. Så får väl kanske be Herren om lite andlig vägledning så att jag inte blir så självgod att jag blir andligt utarmad.

Herrens vägar äro outgrundliga har man ju hört och får väl försöka att gå emot min inbyggda slöhet och försöka att gå ut på nätet och kolla in någon predikan fast det inte är söndag idag. För man får väl inte gå och bli som de där man har hört om från biblisk tid som blev hjälpta av Gud och hans son Jesus Kristus och sedan inte visade den minsta tacksamhet för att de hade blivit friska. Men nu är jag ju inte religiös i kyrklig bemärkelse så att det stör kanske. Men får väl ändå kanske fokusera lite mer på det andliga då det väl kanske är dags för det. Nej, nu ringde matklockan inom mig också, så det får väl bli en påvärmd färdigrätt i mikron eller kanske en pizza och lite sallad samt en slurk med läsk av något slag tror jag bestämt.

Ha en fin kväll!