Gift i 25 år med en delvis varm, rolig, begåvad, charmig man som inte druckit dagligen men som när han dricker ibland blir sur, hånfull och elak.
Det har ibland inte skett på några år men i snitt en gång om året.
Han dricker gärna vin till maten varje dag och blir då ibland lite mässande och kan inte ta in andras sinnesstämning. Inte elak men liksom inte i samma verklighet som andra i rummet. Han är alltid självcentrerad, vilket alltid är ansträngande, men det tilltar ibland när han får i sig vin.
Men de flesta ggr så blir han inte obehaglig. Jag blir trots det ofta nervös och spänd när han tar fram vin för jag känner att jag inte vet hur det slutar.
Han har alltid haft dålig ekonomi och vi har en nu 24-årig son med psykiska funktionshinder som jag fortfarande tar hand om till viss del.
Sexlivet har sällan varit bra och nu existerar det inte. Nu säger han att han ska lämna mig för att jag klagar på honom och inte är intresserad av sex. Klagandet rör mest hans relation till alkohol.
Jag har tyckt illa om alkoholen, usla ekonomin och att ha huvudansvaret för sonen och kraven på sex.
Ändå känner jag att jag inte kan välkomna hans beslut.
Jag har få vänner efter år som dygnetrunt-förälder och inget fast jobb. Fattar inte hur jag ska få till ett gott eget liv. Dålig ekonomi o snart pensionsålder.
Behöver kontakt med andra som förstår. Finns det irl möten som är bra? Al-anon?

Är han ens alkoholist?

Borde jag tagit allt med en klackspark?

Hej och välkomna till detta forum. Fortsätt att skriva av dig, det brukar hjälpa. När jag läser din text, så är inte alkohol beroende det centrala. Jag läser mellan raderna att du inte trivs i din situation. Din beskrivning av din make i början av din text säger mycket… ”Han är delvis varm…”Är det något som tänkt på?
Sedan förstår jag din ekonomiska situation, det är inte lätt att bryta upp när man står utan ekonomisk trygghet. Jag har vänt mig till kommunen för hjälp- kanske kommunen kan hjälpa dig?
Fortsätt skriv av dig om du behöver. Kanske någon annan kan ge dig bättre råd. Ta hand om dig- det finns bara en av dig🙏

Tack för ditt varma svar.
Menar du att alkoholen inte är ett problem? Vi har andra problem såklart men det känns ändå centralt.
Eller är alkoholen sekundär menar du?
Vill gärna förstå hur du menar.
Kommunen vet jag inte vad de ska göra?
Alltså är inte kritisk till det du skriver mer att jag inte riktigt förstår. 🌸

Har ni haft dialog om det dagliga vindrickandet eller vilka spelregler som ska gälla hemma hos er? Det är fullt möjligt att han är alkoholmissbrukare med det där slentriandrickandet, men det kan också vara annat som påverkar att han har behov av att dricka. Verkar han må psykiskt bra? Stress på jobbet? Alkohol är en snuttefilt för många, det behöver inte vara det huvudsakliga problemet även om det ofta känns så.

Hej silverarmband.
Om han trots att du inte tycker om det nästan dagligen dricker vin så tror jag att han och givetvis du har problem med alkoholen.
Att leva med någon som behöver den sortens stimuli brukar betyda att man i grunden inte mår så bra.
Kanske pga er livssituation med ett handikappat barn.
Kanske också så enkelt att han inte får fullt utlopp för hur mycket han egentligen skulle vilja dricka.
Alkohol i sig skapar ofta en ångest som då måste spädas på med mer alkohol.

Vad händer om du säger,jomenvisst så gör vi.
Vi skiljer oss och du får då kanske någon sorts start pga att ni får dela upp ert bohag/överskott på hus eller bostadsrätt.

Hur går du vidare då?
Lägg energi på det och börja skapa en reservplan för hur ditt liv kan bli efter en separation.
Kanske enklare,gladare och friare?

Tack!
Ja, nu äger han det mesta så ekonomin blir sämre om jag separerar.
Men det får såklart inte styra.
Han mår inte bra och det är pga för lite sex o ömhet. Jag mår dåligt av för lite ekonomisk trygghet och föräldraengagemang från honom. Och alkoholen.
Men tänker att det är kanske inte alkoholism som ligger i botten.

@Silvermamman I ditt inlägg finns så väldigt många saker som jag skulle vilja bemöta, men jag tror att det vore bra för dig att främst prata med professionella terapeuter om det här. Al-Anon kan nog också få dig att hitta lite trådar.

”Han mår inte bra och det är pga för lite sex o ömhet” ”Skulle han dricka om han hade ett friskt barn…” I dessa rader, och även i annat som du skriver, känns det som att du tar ansvar för, och känner skuld för, hans alkoholmissbruk.
Men. Det är ALDRIG ditt fel, eller ditt ansvar, att din man väljer att dricka för att lösa sina problem. Just detta känner jag ändå att jag vågar skriva eftersom jag själv både är alkoholist och medberoende till en alkoholist (och dessutom har barn med svår psykisk ohälsa, vilket jag vet kan vara en ingång till beroende).

Läs inlägget från @Ullabulla några gånger, hon är både klok och erfaren, och vet samtidigt hur svårt det är att vara medberoende. All kraft till dig!

@Silvermamman Jag menar att det finns bara en av dig och du ska vara rädd om dig. Om din man är alkoholberoende så är det inget du kan göra för att hjälpa honom, såvida han inte vill hjälpa sig själv. Av din text att döma, så är din man inte redo att ta någon hjälp. Men DU kan få hjälp med ditt mående om du vill och känner. I min kommun finns det ett telefon nummer man kan ringa som anhörig och få hjälp. Hoppas det förtydligade mitt svar