av Flarran

Carisie
lör, 2024-11-23 - 04:25

@Flarran Hej 👋🏼
Jäklar vad han ansätter dig nu? Alkoholsatan alltså. Tror han att du ska vekna bara för du är/var sjuk? Skicka över fanskapet till mig så ska jag läxa upp honom 🥊.

Skämt åsido så tycker jag att du är superstark som håller ut! Livet, i vad det än består av, är ändå bättre utan. Eller tycker du inte det? Jag känner mig jämnare i humöret och lugnare själen.

Hoppas du sover gott nu.
🩵

Flarran
lör, 2024-11-23 - 04:59

När man minst anar det så kan en äkta julkänsla av stilla normal trevlighet komma en hel månad för tidigt fast det inte ens är snö utanför ens vardagsfönster. Hade precis druckit en kopp med varmt te med lite socker i och en skvätt med mjölk och ätit några rostade franskbröd med smör på.

Fick då för mig att helt nykter som vanligt vilket nu blivit lite av en normalitet då jag precis varit alkoholfri skribent i 1 år och 1 månad på detta forum, vilket jag nyss såg att det har hunnit bli fast det är lite svårt att tro det egentligen. Men hur som helst. Då jag inte kunde sova eftersom jag väl sov lite för länge på helt fel tid. Vilket väl inte är något man ska göra för att väl på rätt sätt komma in i en bra sömnrutin.

Men hur som helst så slog jag på min TV, och där visades en gammal film som jag även har nånstans på DVD. Men i alla fall. Satte i min TV-stol och åt lite mikro-poppade popcorn och drack en slurk med vanligt kolsyrat vatten och slötittade på en gammal film man sett så himla många gånger tidigare genom åren. Då plötsligt kom en känsla över mig som om jag precis nästan liksom hade åkt tidsmaskin till en tid då det mesta var bra mycket enklare och man inte som så ofta numera bara för det mesta tänker negativt om det mesta vilket jag blivit trött på att göra så ofta.

Hur som helst så kan det kanske finnas några guldkorn liggandes djupt inom mig som kanske gör att det är meningsfullt att försöka att fortsätta att hålla sig nykter och alkoholfri vilket jag i princip var på väg att helt ge upp att hålla på med. Så ska därför försöka att låta bli att åka iväg till bolaget som jag nästan hade spikat som ett måste att göra klockan tio idag.

Tänk så fort en känsla av djupaste tomhet och uppgivenhet kan svänga till att bli till lite ljusare tänkande bara lite si så där. Mycket märkligt hur en hjärna fritt av sig själv kan arbeta fast man är spiknykter och helt vaken. Förresten, @Carisie tack för att du tittade in och skrev kompis.

Ha det gott!

Fastforwardnorewind
lör, 2024-11-23 - 07:44

@Flarran Åk inte till systemet är du snäll! Vi är måna som håller på dig och även jag. Skriver inte så mycket- men läser och dina inlägg är så bra och du skriver så fint. Vore väldans trist om du skulle behöva börja om igen med ditt kämpande! Håll ut, det går över (hoppas jag- är inte alls så långt i min nykterhet som du)

Flarran
lör, 2024-11-23 - 12:57

Så har man då fått sova tre timmar och vaknade 10.35 och kände sig lite allmänt tom och satte sig upp i sängen och funderade vad man skulle göra av denna dag som ser ut att bli precis så som vilken dag som helst. Mådde riktigt bra en liten stund i natt vilket var helt otroligt. Känner mig nu bara liksom ett jaha, vad ska man göra nu då...

Hade det funnits nåt att dricka som inte var av typen läsk, juice, kaffe eller saft, utan öl eller vin så hade det inte varit någon tvekan utan då hade man redan korkat upp och kört igång direkt. Normalt sett, sedan ett bra tag är det ju varm choklad som gäller, men nu är mjölken slut så det blir inget av med min ny-nyktra rutin som fungerat bra i flera månader. Har ingen ork att gå ut och handla heller.

Det är inget roligt det här att man aldrig tycks bli fri från längtan att slippa vara så här hit och dit i känslan när det gäller att försöka att orka med att existera och att behöva fundera på drickande av alkohol jämt nästan. Viljan att vara duktig finns, men har tröttnat på det mesta och känner att det nu skulle behövas en rejäl paus. Men en resa iväg till bolaget blir ju inte bara en liten paus. Det blir med största sannolikhet en ny-start på något som kanske även troligen blir till ett avslut.

Klockan 15:00 stänger bolaget och då är det för sent att handla sånt som jag vet inte är nyttigt men som jag känner skulle behövas för att få vila liksom. Hade jag inte fått för mig den förra hösten att börja skriva en massa tok så hade det varit lättare. För då hade jag nu inte alls suttit och funderat på om jag skulle åka till bolaget eller inte. För då hade jag bara klätt på mig och skyndat iväg till stan fast jag är trött och av förkylning rätt så småfrusen. Men skulle jag idag gå in på bolaget så är det inte starköl eller vin som står på agendan om man så säger.

Det är bara det starkaste som man tänker på och inget fjuttigt småtjafs. Har kontanter hemma nu så det är bara att i princip handla precis vad man känner för och slå sig lös så som aldrig förr. Det går utan tvekan att dricka som om det var den sista dagen på jordklotet och det är inte helt otroligt att det även för min del då även blir som så. Har nu druckit en kopp med ljummet kaffe och ätit tre mandelkubb. Har satt på mig ett par mysbyxor extra då jag frös så förskräckligt om knäna igen.

God morgon! Förkylning, tänkte jag. Har nu satt på mig tofflorna också då jag frös så om mina tår. Har ingen ork och lust att göra någon riktig mat fast jag väl har det mesta i konservväg i skafferiet och även färdigrätter i frysen som går att värma i mikron. Hittade en påse med godisbilar i skåpet som jag äter som lördagsgodis eller frukost i stunden. Det är kallt ute såg jag. Det ser riktigt vintrigt ut där på gården och en fem minus nånting är det väl. Så någon cykeltur till nån loppis är då inget som finns på kartan så att säga. Bolaget stänger nu om drygt två timmar. Men tar man och ringer efter en taxi så hinner man då i tid gott och väl.

Varför kämpar man på och är duktig kan man då fråga sig när allt ändå bara går åt helsike ändå är känslan man har vid detta köksbord. Borde kanske stänga av datorn och sluta med skrivandet och gå ut en sväng utanför dörren. Men om jag gör så. Ja, då vet man ju vart man hamnar för man hinner ju utan problem gå ned till stan om man vill vara duktig och träna, som ju ska vara så himla fint och bra enligt expertis. Fast för mig i denna stund så vore det nog inte direkt så himla bra alltså.

Kanske skulle man värma på sig en burk med ravioli, det var då inte igår. Då får man ju nåt annat att tänka på och hinner slå ihjäl lite tid tills systemet hinner stänga så klarar man sig igenom den här underbara dagen också. Borde kanske lyssna på lite musik, men har faktiskt ingen lust till det heller i stunden. Det är bara en massa gny och gnäll som man sitter och skriver. Men nykter och alkoholfri det är jag då utan tvekan och det får man väl vara tacksam för. Det var trevligt att ni tittade in här @Fastforwardnorewind och @skrynkelnylle sånt uppskattas mina vänner.

Ha en fin dag!

Carisie
lör, 2024-11-23 - 14:16

@Flarran Det var väl en envis bacill som inte vill ge sig?! Sätt på dig mössa. Det gör jag när jag är sjuk. Det är så mycket värme som försvinner genom hjässan. Är jag riktigt dålig så petar jag i mig 1g paracetamol + 400 Ipren på kvällen och sover i full mundering - mössa & raggsockor utöver pyjamas. Oftast har jag svettats bort det mesta över natten. Panodil har ett pulver som man löser upp i hett vatten & dricker - smakar mentol/svarta vinbär och det lindrar bra när man är snorig och har ont i halsen plus att man blir lite varm i kroppen av att dricka det.

Apropå den där butiken, Apotek Röda Näsan, jag har förstått att du är hårt ansatt av alkoholdjävulen just nu. Jag kan också förstå att livet kan kännas så tråkigt och dystert att man ifrågasätter sitt varande, livsstil och existens. Men jag tänker att du har ett liv i alla fall. Alkohol erbjuder ju bara kortvarig lycka, ro, jämnmod - vilket som - men det är ju under förutsättning att man inte slutar. Hamnar på ruta ett. Dag noll. Det har jag förstått att du inte vill men det blir svårt att ha kakan och äta den. Jag gillar vad Nemo Heden säger "allt du sätter före din nykterhet kommer du att förlora". Vad förlusten skulle utmynna i vet bara du. Jag vet att jag hade blivit ensam, förlorat vänner & familj samt slutligen arbete och förstånd innan döden kommer och tar mig. Jag vet ju hur jag varit under mina karatefyllor - som en hjärnkapacitet zombie. Jag vill inte leva så över huvudtaget- det är inte mitt riktiga jag. Jag vet väldigt lite om dig men det tittar ju fram stunder av glädje hos dig ibland som du skriver om. Jag hoppas att stunderna ska bli längre och komma oftare för dig och att alkoholdjävulen ska lämna dig ifred.
Stor kram ❤️

Flarran
lör, 2024-11-23 - 17:49

Det är bara att bita ihop och vandra rakt fram utan mening eller mål ungefär som en halvt glapp väggklocka som tickar och går och går och inte kommer nånstans. Kanske även lite som en gammal skrotbil uppställd på pallbockar där hjulen hjälpligt sakta slirar och snurrar runt och motorn brummar och skramlar och har sig på sitt eget sätt. Men ändå ingen praktiskt rörelse vare sig hit eller dit.

Men alltid så roar det väl nån som passerar förbi att det kan vara så pass mycket rörelse i ingenting alls egentligen. Har nu åter en gång snart lagt ännu en dag bakom mig och fast man mår som man gör så är det väl inte så uselt att det inte kan bli sämre. Något som väl sedan rätt länge alltmer blivit lite av ett inkört sanningsenligt mantra och väl lite av ett logiskt faktum.

Bolaget nere på stan fick då inte se mig som kund av diverse alkohol idag heller. Sparade därmed en skön slant och det är väl inte fy skam liksom med tanke på ens psykiska och nu även av förkylning lite fysiskt motiga och trista mående. Det är inte många minuter i denna värld som man saknar den dag när ljuset av naturliga skäl nån gång i framtiden slocknar.

Sitter nu stilla här i köket och njuter av det relativt ny-nyktra livet precis som så ofta i takt till lite svängig Rock N Roll som då med garanti inte ger någon baksmälla i morgon. Har även gjort ett mindre stordåd som jag inte trodde att jag skulle kunna komma mig för att orka göra.

Har nämligen vattnat mina halvvissna blommor i krukorna på dess respektive fönsterbräda och de får väl stå kvar där de står så som en symbol för en hyllning till det liv som man ännu är en del av en stund på denna snurriga jord så länge man andas och njuter av tillvaron. Har då inget att sakna eller att förlora om hjärtat av en lycklig slump skulle ge upp av sig självt och stanna i denna sekund. Men med tanke på mitt psykiska usla mående blir man väl säkert närmare hundra år kan jag tänka.

Brukade väl till min rätt enkle och levnadsglade far försöka att förklara vad dystymi och kronisk depression är för något liksom, men tror inte att han fattade det hela och det var det väl lika bra att han slapp att göra kan man tänka. Tacksamhet sägs vara viktigt att känna och är väl något som kanske kommer helt naturligt den dag dystymin kanske är ett minne blott.

Ha det gott mina vänner!