av Flarran

Flarran
tis, 2024-11-26 - 10:04

Tacksamhet är något som man ibland kan ha svårt att känna eller få något grepp om. Detta fast man väl någonstans inom sig har en känsla av att det kanske handlar om att man nog kanske i alla fall borde känna en gnutta mer ödmjukhet och att det även kan vara en gåva att ibland få må lite extra fysiskt dåligt som man gör ibland när man kroppsligt vissa dagar inte är på topp. Ja, när man är så pass sliten att man kan glömma bort en stund hur taskigt man kanske mår psykiskt som väl denne knepige skribent gör för det mesta.

Har varit ut på nätet och läst att nån för en massa år sedan på ett forum nånstans ställde sig en fråga om hur alla människor hann med så himla mycket. Detta då frågeställaren tydligen hade fullt upp med att bara hinna med det allra mest nödvändiga för att kunna arbeta med nåt trist intetsägande lönearbete för att kunna finnas till. Ja, det vanliga att att ta sig fram och tillbaka till nåt kanske trist arbete för att på så sätt få ihop till det dagliga brödet för att fortsätta att traska runt i ekorrhjulet. Med väl siktet inställt på en kanske förhoppningsvis dräglig sista tid i livet som pensionär.

Denne skribent fick då höra att det handlade om prioriteringar och planering. Vissa talade om att man inte fick vara negativ, bitter och slö, andra skrev något om risken med ett ostrukturerat liv och lathetens förbannelse, andra om vikten av att man skulle se positivt på allting och även se till att schemalägga sin tillvaro då dygnet endast hade 24 timmar. Många var inne på att man skulle vara smart nog att skynda sig att ta vara på den korta tid man har till förfogande en liten stund här på jorden. Något som vettigt folk alltså förväntades att göra från vaggan till graven för att hinna med liksom.

När man genom livserfarenhet har tappat tron på de flyktiga mänskliga ideal som en gång var det man kanske satte sin tilltro till, och de man barnsligt kanske såg upp till och väl kanske litade på till hundra procent till sist kanske har visat sitt rätta ansikte. Ja, och i mångt och mycket bevisat att de helt kanske tycks sakna allt av de svar man en gång barnsligt trodde att de hade. Ja, när sånt som vetenskapens logiskt namnkunnigas bilder av en uppmålad realitet kanske en aning har grumlats.

Då är det inte så konstigt kanske, att man då som i mitt fall som trött dystymiker bara ständigt blir allt mer övertygad om att det bara är skaparen och hans son som rätt få vill tro på, som är vägen sanningen och livet. Vilket då rent själsligt sett är det viktiga att tänka på om man nu tror på att man kanske har en själ som bor i ens trötta och kanske lite slitna kropp.

Har funderat på hur många det är som bara kan se det som klart syns och kanske är befriade, eller i avsaknad från ett andligt tänkande och att det enligt dagens olika gurus tydligen ska handla om att bara tro på sig själv, och sedan andas på rätt sätt och genom kanske lite gymnastiska övningar komma till en punkt där man kan låtsas, eller få sig själv att tro att allt är bra oavsett om det kanske är så eller inte alltså.

Hade det varit för lite drygt ett år sedan hade jag nu suttit och varit rätt berusad av alkohol. Njuter nu faktiskt helt alkoholfritt av ett glas med vatten och det ny-nyktra livet så som jag upplever det i stunden. Minns att det står skrivet i en skrift att tala är silver och tiga är guld. Men ibland mår man inte bra av total tystnad. Man ska inte trycka ned allt inom sig då det ofta leder till depression har man läst att lärda psykologer har sagt.

Men nu har jag då i skrift talat ut en del och väl lärt mig lite om konsten att stå ut med en hel del också liksom. För om man inte lär sig det. Så blir det till sist bara allt för motigt att ta sig igenom var dag och då är det lätt hänt att man riskerar att väl i bästa fall kanske snart se sig tanklöst sittandes och liksom slå sig själv i huvudet med en flaska, ja, berusad näst intill medvetslöshet och inne i en tom och intetsägande alkoholdimma igen.

Något som i bästa fall bara stjäl en massa tid som man tillfälligt tycks ha till låns en stund för att kanske ha till bättre saker att göra. Som att kanske försöka att ta till sig lite andlig visdom om högre ideal och därmed kanske lära sig en del matnyttigt ur den heliga skriften som kan få en att känna äkta tacksamhet till sin tillvaro hur den nu än ser ut. Nej, nu är det nog dags att sluta filosofera här vid sitt köksbord och försöka att dra upp sina persienner och släppa in lite av morgonens bleka dagsljus och kanske ta sig en liten kopp med kaffe.

Tänk, bara lite frisk luft och som från ingenstans alltså kom då en liten känsla av tacksamhet. För nog har man det väl ändå rätt så bra och fint så som nykter och alkoholfri om man tänker efter lite alltså. Magen mår skapligt och inte kostar det en massa pengar heller att nyktert och alkoholfritt sitta och filosofera för sig själv i lugn och ro. Sju grader varmt ute och ingen snö och is att halka omkring i heller om man skulle ta sig en en liten promenad. Ska man tänka, så ska man tänka positivt annars blir allt bara trist och jobbigt sade mig nu en rätt logisk känsla.

Ha det gott mina vänner!

Flarran
tis, 2024-11-26 - 15:15

Varför får man plötsligt ett alkoholsug när man minst kan tänka sig att ett sådant skulle kunna dyka upp hux flux liksom. Det var något som jag plötsligt kom att tänka på när jag satt här vid datorn efter att ha tittat på lite trevliga videoklipp från tuben och tyckte att jag trots allt hade det rätt så bra. För visst har man väl ännu lite känning av att det kanske fortfarande kan vara lite snuva som man har kvar, konstigt vore det väl annars med tanke på de senaste dagarnas temperatursvängningar.

Men i stunden är det då inte mer besvärligt än att man känner sig skapligt nöjd och glad att man var klok som inte bara rusade iväg i panik i morse till vårdcentralen och kanske blev matad med piller och diverse kemikalier och vacciner i sprutform man kanske inte alls hade mått så bra av. Har väl med åren blivit lite fånig och fått lite piller och sprutskräck kanske. Borde väl egentligen lita på att sjukvården vet bäst i allt medicinskt kanske, och sluta att vara en så försiktig general så att säga.

Hur som helst, så kom ett alkoholsug nyss som en blixt från klar himmel. Men då gjorde jag som man har lärt sig genom att bland annat läsa här på detta eminenta forum, samt efter att ha kollat en massa videos och lyssnat på en hel del poddar på nätet. Jag stannade medvetet till och lugnade mig och tänkte en stund på det här med HALT och då kom jag på att man nog troligen befann sig i en återhämtningsfas efter förkylningen. Detta väl blandat med trötthet och kanske en aning hunger då jag väl är lite slarvig med matrutiner, och ännu har väl inte hjärnan lärt sig riktigt att koppla rätt.

Detta då man automatiskt plötsligt utan någon synbar anledning tänkte att: Nu skulle det suttit fint med lite vin eller några starköl. Detta fast jag ju har varit helt alkoholfri i över ett år. Man är då allt lite knepigt konstruerad tänkte jag och suckade för mig själv. Men sedan kom jag på att det är ju rätt normalt att få såna där känningar ibland. Man är ju inte ensam på den punkten på det här forumet. Det här med återfallsprevention och att det är viktigt att tänka på att bromsa sig och att inte bara svepas med av en känsla och helt ologiskt rusa iväg till bolaget, eller efter folköl i matbutiken.

Som tidigare storkonsument av alkohol i tid och otid så är då det här saker man verkligen måste arbeta på och ha levande i sin tankevärld. Speciellt nu när det går mot jultider med alla dess luriga drycker som i årtionden varit förknippade med julfester, nyår och sånt där liksom. Förra året som rätt så ny-nykter så visste jag då inte alls hur jag skulle kunna ta mig igenom dessa helger. Men nu har jag ju lite mer erfarenhet genom att det då gått en hel del tid och att man verkligen har arbetat med sitt nyktra tänkande. Men inte skulle jag då än klara av att vistas i nån miljö där alkoholen flödade fritt så att säga. För så säker på mig själv det känner jag mig då inte alls än liksom.

Nu när jag har skrivit lite tok så har alkoholdjävulen så att säga lämnat lokalen och det är jag då tacksam för. Nykter och alkoholfri det är man så länge man inte faller för frestelsen att handla onyttiga drycker och sedan får man även om det bjuds på starka drycker tänka på att aldrig ta det första glaset, burken eller slurken med alkohol. Det är något som jag ännu i tankens värld håller på att marinera känslan och tänkandet med. Men nu får det vara bra med skrivande på en stund då magkänslan säger att det är dags för lite påfyllning av bränsle i form av kanske en god färdigrätt eller kanske en liten minipizza påvärmd i mikron alltså.

Ha en fin kväll!

Molnet
tis, 2024-11-26 - 15:43

@Flarran Hoppas du blir frisk snart men kanske är dax att uppsöka vårdcentralen en sväng?Bra jobbat med HALT & distraktion när du fick alkoholsug.Det är konstigt vilka spratt kroppen kan ställa till med.Ha en fin kväll!

Flarran
tis, 2024-11-26 - 23:59

Nu är det natt och sovit har jag redan gjort på väl lite fel tid som vanligt. Somnade ju av ren utmattning till på eftermiddagen, men bryr mig inte. Sover väl när jag vill eller så känner för. Då jag inte har något arbete eller annat som ligger på och tvingar mig till att vara som alla andra och dansa efter klockan. Jag kan jag sova och även äta när det fungerar liksom. Har då inget alkoholsug i stunden vilket jag då är tacksam för.

Det var så himla jobbigt att alltid vara tvungen att jämt rusa iväg till bolaget och släpa på kassar med flaskor för att kunna få vila ut en stund i alkoholdimma. Har känt mig förkyld ett tag, fast nu säger mig något att det nog kanske även är något annat inblandat. Kan väl vara någon annan slags infektion i kroppen. Så borde väl logiskt sett om tillräcklig motivation och livslust fanns gå till vårdcentralen och kolla upp vad det kan vara.

Men tror att jag sätter min tillit till Herren och ber honom om ett litet underverk så att jag om skaparen så vill gör mig frisk. Hade jag haft familj och nära och kära som jag känt mig behöva kämpa på för. Så då hade jag säkert tagit mig i väg till sjukvården för länge sedan. Men känner ingen motivation till att stäva efter att bli så värst mycket äldre. Fast visst kan jag som frisk vandra vidare som nykter i några år till som jag har det just nu rent mänskligt sett.

Man kommer väl kanske som min rätt så unga kristna kusin gjorde till en punkt där man till sist om det kanske känns allmänt svårt. Till sist till en punkt där man överlämnar allt åt Herren. För vad ska man kämpa på för om man inte känner att man har något som det är riktigt värt att kämpa för. Men nu om jag i denna stund skulle dra min sista suck. Så sker det då som nykter och med ett klart sinne vilket då är en gåva att vara tacksam för. Skaparen har då alltid varit snäll vilket jag alltid har känt. Så det blir nog bäst det som sker. Tänker här som min gamla mormor att jag hade velat hinna med att städa upp lite här i huset så att ingen behöver städa efter mig.

Men att kanske tvingas fira jul och nyår på sjukhus som det kanske finns risk för att det blir om jag uppsöker sjukvården är inget som jag känner vara någon mening i då man väl inte känner någon motivation till nånting egentligen. Borde kanske inte ha skrivit något alls på detta eminenta forum. Det känns i skrivande stund lite konstigt att jag nu tänker som jag gör. Har ju själv ibland försökt knuffa iväg folk till sjukvårdens läkare och sedan tänker jag själv inte söka någon hjälp där.

Det handlar nu inte om hjälp med att sluta dricka alkohol för det har jag ju själv lärt mig att göra med hjälp av ett logiskt tänkande, envishet och tips från nätet och poddar och videos. Nu handlar det om att få en känsla av att det är värt att leva vidare rent allmänt. Men jag känner då ingen skam då jag har hållit min del i avtalet jag i tanken den förra hösten slöt med skaparen om att vara helt nykter till sista andetaget bara jag fick vara kroppsligt frisk. Det kommer jag att hålla oavsett hur jäkligt jag än mår. Men rädd för det naturliga slutet det är jag inte. För alla ska vi ju den vägen vandra som även mina gamla föräldrar gjorde för några år sedan.

Minns hur de kämpade och slet kroppsligt för att få leva dag för dag. Men de hade väl motivation av att kanske jag fanns till kan jag tro. Samtidigt så gav jag inte upp heller då jag inte ville skämma ut mina föräldrar. Det var väl de tio guds bud och det om att hedra mina föräldrar i kombination av att jag inte ville skämma ut dem och ge dem sorg i onödan som höll mig ifrån att bara ge upp för egen hand liksom. Något sådant som att avsluta tillvaron för egen hand det tänker jag inte göra nu heller. För det står i skriften att man inte ska döda, så därför lever jag vidare så länge Herren så vill.

Men att ringa till sjukvården det gör jag då inte, för sådan stark livslust det har jag då inte fast det väl visst finns sådant som jag uppskattar i tillvaron. Den mörkaste destruktiva depressionen har då lämnat mig sedan jag valde att bli helt nykter och alkoholfri vilket jag är och kommer att vara hur illa jag kroppsligen än mår. Känner att jag har gjort mitt då jag ätit min blodtrycksmedicin och skött om min kropp så gott jag kan. Men nu så lägger jag allt övrigt i Guds och Herrens starka hand.

Känner att det här nu har kommit till en punkt då det är dags att egentligen starta en ny tråd under rubriken - Det vidare livet, och kanske gör jag det framöver om det är min Gud och Jesus Kristus vilja att jag ska göra så. Förstår nu min kristna mor bra mycket bättre samt även varför min far varje kväll bad till Gud i Jesus namn så att säga. Men vill här inte bli religiös och fånig för sånt har jag själv trots min tro på skaparen ofta varit smått allergisk mot och bara fått obekväma känslor inför. Vilket inte är något jag vill ge någon stackars läsare på detta forum som kanske råkar snubbla in på min lite knepiga sida här på forumet. Men vill hur som helst tacka er alla som peppat mig till att vara nykter och alkoholfri vilket jag är och kommer att vara livet ut.

Ha det gott mina vänner!

B.Å
ons, 2024-11-27 - 07:02

@Flarran god morgon kompis .

Jag tycker du ska ta kontakt med vården och få hjälp med dina kroppsliga besvär. Jag förstår att du inte vill ”störa” på VC och att du brottas med mörka tankar men det är helt onödigt att plåga sig själv när det troligtvis hjälper med lite antibiotika och vila. Jag blev också väldigt sjuk av influensan som går nu så jag förstår din frustration. Du kan kontakta kry och prata med en läkare där så slipper du ta dig till VC.

Snart är det jul och visst kan man fira den på sitt eget lilla sätt, tända ett ljus och njuta av en bit skinka och kanske lite julmust. Ge inte upp nu Flarris, allt kommer bli bra och jag tror verkligen inte du kommer behöva ligga på sjukhus över jul. Men jag tycker absolut du ska kontakta en läkare så du får bli kry ❤️

Ta hand om dig nu, jag tänker på dig och hoppas du mår bättre snart 🥰

Andrahalvlek
ons, 2024-11-27 - 08:00

@Flarran Du är varmt välkommen till det ”Det vidare livet” 🥰 Här bollplankar vi allt möjligt som hör livet till. Att sluta dricka är steg ett. Sen kommer steg två, tre, fyra osv. Klara blir vi aldrig. I början kändes den tanken nästan förlamande, men efter ett tag trösterik. Det finns alltid nya sätt att utvecklas på 🤩 När vi slutat dricka måste vi ta itu med orsakerna till att vi drack - och det är en häftig resa! Vi är många som gjort stora förändringar i våra liv.

Kram 🐘

Flarran
ons, 2024-11-27 - 08:26

Kämpar vidare fast det var rejält mörkt inom mig igår. Tänkte ett bra tag igår och i början av denna onsdag faktiskt på att ta och skita i att fortsätta att försöka att vara nykter och började allvarligt fundera på alkohol igen fast jag vet att det inte är något att hålla på med.

Har inget större förtroende och tillit till sjukvården längre sen jag i princip blev utkastad från öppen-psykiatrin och fick någon slags nybakad så kallad allmän fast läkarkontakt på en vårdcentral. Nån märklig figur som jag väl inte direkt kan påstå var den rätta läkaren för mig. Borde väl som du @B.Å skrev, ta och kontakta nån annan läkare.

Men har inte så mycket ork att hålla på liksom. Men kanske är det som du säger bara nån antibiotika och vila som behövs efter den jobbiga förkylning eller influensa som jag har haft ett tag. Men jag blir ibland så där fånigt panikartat nojig och då har jag ju tidigare innan jag började skriva lite här på forumet alltid löst sådan oro med flytande ”hälsokost” från bolaget.

Det var bra att du skrev idag kompis, för har väl känt mig lite splittrad i tanken. Men har då ätit min frukost i form av te och rostad bröd med smör på. Då blev jag lite lugnare i alla fall. Ska nu dra upp persiennerna här i köket och sen ta och vila mig en stund och förhoppningsvis få sova lite extra vilket då behövs.

Förresten, @Andrahalvlek, det var kul att du också tittade in en sväng kompis. Hade väl hoppats att man vid det här laget skulle ha varit redo för att skriva under rubriken - Det vidare livet, men tror att det faktiskt är lite för tidigt än. Men kör då alkoholfritt vidare även denna dag.

Ha det gott mina vänner!

Amanda L
ons, 2024-11-27 - 11:22

@Flarran Fint att du kämpar vidare Flarran.
Hoppas du klarar denna svacka och hittar något att fylla livet med (ja, inte alkohol då…🥹)
Kram och hoppas du mår bättre snarast!❤️🙏🏻🙏🏻

Flarran
ons, 2024-11-27 - 11:42

Sicken svårmodig jäkel man är sade mig en känsla när jag läste runt på lite mer positiva sidor här på forumet och började att tänka negativt om mig själv som vanligt. Tänkte på vilket värdelöst liv man har haft om man jämför med andra som verkar ha haft det så mycket roligare. Har själv aldrig sett så värst mycket av världens solsken och upplevt sånt som ska vara så himla kul och sånt där.

Men vet ju att det samtidigt bara är ett feltänk och hjärnspöken. För vad som är kul och sedan meningsfullt är ju rätt relativt. Den enes fest är ju den andres pest. Men som grubblande dystymiker så blir det som oftast inte så himla kul alltså. Mest bara nån kort glimt av det som kanske är lyckan. Fasen sicket intetsägande liv man har haft alltså säger mig nu deppighetskänslan och sen tröstar man sig med att inget är för evigt.

När man mest bara har suttit på samma ställe och inte gjort ett vettigt dugg på år och dar och känner det som att man bara mest sitter och väntar på bättre tider. Då tänker man... Men så, när kommer då dessa bättre tider... Sen vad är egentligen bättre tider... Finns det sådana, eller har de redan varit utan att man ens märkte det... Började nyss som så ofta att sakta sjunka i humöret och hade det inte varit för att Rock n Roll med en en gammal upptempolåt gått på repeat i hörlurarna i en timme för att skingra deppiga tankar som bara som oftast mal på och går runt i skallen som de gör hos denne trötte dystemiker. Så hade det bara varit taxiresa ned på stan och in till bolaget som hade gällt.

Men nu är man då tack och lov allt för trött och dessutom för snål för att att mata bolaget med en massa stålar för alkohol. Sen vet man ju hur det blir. Ja, pengar sen... Dessa kan man väl logiskt sett använda till bättre grejer. När man man ändå har kvar lite intresse för världens leksaker i form av teknik och prylar inom ljud och bild. Kanske ett besök i nån lämplig butik... Borde ju inte bara sitta still i ett kök hela dan och skriva en massa tok.

Nog borde man åtminstone klara av att gå ett varv runt huset och få lite frisk luft och lite omsättning av blodet i ådrorna så att man väl inte får en blodpropp eller nåt sånt där. Det är så mycket man skulle göra om man bara hade ork. Men nu finns det ingen motivation eller lust till att göra nåt alls. Var nyss in på nån webbsida och läste om motivationshöjande åtgärder, men blev mest bara trött och tänkte att den skribenten har då inte haft samma slags förutsättningar som en själv. Bara en massa gnäll och gny presterar man nu, vilket är ljusår från Rock n Roll.

Borde väl lägga ned tankeverksamheten och inte förpesta detta forum med negativ energi i form av onödigt skriveri. Man har inte roligare än man gör sig sade min gamla mormor. Mycket klarsynsynt. Men det krävs energi också för att orka ha roligt, och sedan ska man ju helst kunna bestämma sig för åt vilket jäkla håll man ska gå också. Vilket inte heller har varit, eller är det lättaste som väl även detta hör till det trista psykologiska arvet man har begåvats med.

Men att sitta fint och still på samma plats. Den konsten är man då kunnig i numera. Klockan där på väggen slipper man då höra ticka i öronen när musiken går runt. Den säger förresten att det inte är så värst många timmar kvar tills det är det helt mörkt ute igen. Nej, nu får det väl vara nog alltså. Måste göra nåt annat, men orkar ingenting... Dessa ostkrokar och julmust är i alla fall gott. Kanske dags att åka en sväng till nån matbutik och handla lite godsaker... Förresten @Amanda L, det var trevligt att du tittade in här kompis.

Ha det fint!

Andrahalvlek
ons, 2024-11-27 - 13:05

@Flarran Det är bara du som kan förändra ditt tänk - och förändra ditt liv och tillföra mer roligheter. Stekta sparvar landar inte i knät på oss när vi blir nyktra - vi måste göra jobbet!

Din envishet är din styrka och din förbannelse, när envisheten tvingar dig att stanna kvar i ditt negativa tänk. När du skriver dissar du alla ”tråkiga” vanor gällande tex sömn och aktivitet, samtidigt som du faktiskt visar åtminstone spår av positivt tänk varje gång du faktiskt har tagit dig ut på en cykelrunda tex. Läs tillbaka i din tråd och se mönstret!

Kram 🐘

Flarran
ons, 2024-11-27 - 15:31

Hejsan! @Andrahalvlek, Tack för att du tittade in en sväng här och skrev några ord denna rätt jobbiga och trista onsdag. Hade verkligen viljan att försöka att rycka upp mig och ta mig i kragen och vara duktig idag. Men har mått så himla dåligt att jag inte ens orkat ringa till nån vårdcentral fast mitt blodtryck är ovanligt högt för att vara jag alltså. Men det är ju så himla många saker, både högt och lågt som jag har att brottas med så det är väl ett mindre mirakel att man sitter här och kan stå emot alkoholsuget mitt i alltihop. Med tanke på det usla grundmåendet psykiatriskt som ingen läkare i världen kunde göra något åt. Så har du då rätt i att det inte liksom trillar ned några sparvar i knäet för att man som jag i mitt fall kämpar på dag för dag som alkoholfri. Men har då försökt och varit envis så att det väl räcker och blir över. Det kan då ingen ta i från en. Har väl kanske varit lite väl barnslig och trott att det skulle vända så småningom och bli bättre som nykter. Men så funkar det tydligen inte. Men nu får det vara slut på det dystra skrivandet. Så tackar för mig tills vidare och ser hur pass bra man mår i morgon. Hur som helst så är jag då nykter och alkoholfri även i denna besvärliga stund vad det nu ska tjäna till kan man då verkligen undra.

Ha det så gott mina vänner!

Ros
tors, 2024-11-28 - 00:22

@Flarran Vill skicka dig en STOR varm KRAM. Du kämpar så hårt med ditt dåliga mående. Så starkt av dig att skriva och dela med dig. Vi fortsätter tillsammans utan A. Ta hand om dig.