@Maskot82 Jag är också uppväxt med alkoholism och mycket bråk. Min pappa, och hela hans sida av släkten, söp sig till döds. Minns också ljuden: Dörrar i köket som öppnades försiktigt, ljudet när korken skruvades av, deras röster förändrades när de drack osv. Min mamma drack nog mest för att stå ut. Hon var väldigt medberoende och levde i sin egen bubbla, och såg inte mina behov alls. Jag är ensambarn. Jag minns ett mantra som jag hade tidigt i barndomen: ”Bara jag blir vuxen så jag får leva mitt eget liv.”

Genom att minnas det där barnet påminns vi om att inte låta den negativa spiralen fortsätta nedåt. Vi sätter stopp nu. För mig är det 4,5 år som nykter - och det är det bästa beslut jag har tagit. Jag är mer förnöjsam, mer glad, mer positiv, mer självsnäll osv.

Kram 🐘

PS. Prata öppet med din son om ditt drickande, på hans nivå. Att pappa blir så dum och bråkig när han dricker, så det bästa är att inte dricka alls. Berätta också att det är ärftligt, att både din mamma och pappa blev dumma och bråkiga av alkohol. Lite i taget. Så att han vet. Min äldsta dotter är 27 år och har aldrig druckit, just därför att det är ärftligt och hon vill inte riskera att bli beroende. Hon har aldrig druckit alkohol, mer än något enstaka glas möjligen på en stor fest.

@Andrahalvlek Tack för dina kommentarer!

Ja jag har pratat en del med honom tidigare om min uppväxt och att min sida är känslig för alkohol. Pratade faktiskt lite mer med honom i bastun idag efter att ha läst det du skrev 😊

Som tur är så är det få gånger han sett mig full. Har mest förlagt det till då han varit hos sin mamma. Men jag vill ju vara den människan som han tror att jag är. Den personen som jag är med honom. Det är ju mitt riktiga jag.

Även om vi alla såklart har fler sidor som vi inte visar våra barn så är mitt fulla jag en person som jag inte vill ska ha en plats i mitt liv.

Så skönt att läsa om din dotter! Det ger mig hopp om min son 😊

@Andrahalvlek Tack för dina kommentarer!

Ja jag har pratat en del med honom tidigare om min uppväxt och att min sida är känslig för alkohol. Pratade faktiskt lite mer med honom i bastun idag efter att ha läst det du skrev 😊

Som tur är så är det få gånger han sett mig full. Har mest förlagt det till då han varit hos sin mamma. Men jag vill ju vara den människan som han tror att jag är. Den personen som jag är med honom. Det är ju mitt riktiga jag.

Även om vi alla såklart har fler sidor som vi inte visar våra barn så är mitt fulla jag en person som jag inte vill ska ha en plats i mitt liv.

Så skönt att läsa om din dotter! Det ger mig hopp om min son 😊

En vecka har gått nu men har fortfarande ångest och det vänder sig i magen när jag tänker på alkohol.

Den brutala sanningen som jag egentligen vetat om länge är att jag kommer förstöra mitt liv och förlora det jag har om jag fortsätter dricka. Vet ju aldrig när den gången då jag klappar igenom och gör något dumt eller klantigt sker.
Skulle jag ställa mig på en höjd och hoppa om jag visste att det kanske skulle bli så att jag dog eller blev förlamad? Bara för det fria fallets kittel liksom…

Men med alkoholen så är riskbedömningen sämre.

Har så otroligt mycket att vara tacksam och glad för och ännu så har jag kvar allt det viktiga i mitt liv.

En vecka har gått nu men har fortfarande ångest och det vänder sig i magen när jag tänker på alkohol.

Den brutala sanningen som jag egentligen vetat om länge är att jag kommer förstöra mitt liv och förlora det jag har om jag fortsätter dricka. Vet ju aldrig när den gången då jag klappar igenom och gör något dumt eller klantigt sker.
Skulle jag ställa mig på en höjd och hoppa om jag visste att det kanske skulle bli så att jag dog eller blev förlamad? Bara för det fria fallets kittel liksom…

Men med alkoholen så är riskbedömningen sämre.

Har så otroligt mycket att vara tacksam och glad för och ännu så har jag kvar allt det viktiga i mitt liv.

@Maskot82 Klok reflektion. Många av oss här på forumet brukar likna det vid att vi backat från stupets kant. Vi vet att det kan sluta på ravinens botten. Vi vet för andra har gått den vägen före oss. I mitt fall min pappa, som dog med söndertrasad lever vid 63 års ålder. Han nådde botten för oss båda. När jag märkte att mitt drickande levlat upp ett snäpp - ökad tolerans, ökat antal minnesluckor och ökat illamående dagen efter - så valde jag att backa från stupets kant. Jag såg min framtid på botten, jag ville inte dit.

Kram 🐘

@Andrahalvlek Tack för din kommentar!

Nej så är det ju. Jag behöver inte heller titta långt bort för att se de negativa konsekvenserna av drickandet.

Bara det borde ju få mig att skippa alkoholen.

Brottas just nu mycket med mitt samvete. En massa dumheter som jag gjort och råkat utför under årens lopp.

Jag ska inte förneka att jag haft mycket kul när jag druckit men alltför många gånger så har eftersmaken varit rejält sur.

Redan när jag var tonåring och började dricka så älskade jag känslan av frihet som jag fick när jag drack. Men samtidigt så blev det redan då ofta för mycket och jag däckade, spydde eller hamnade i farliga situationer.

Det har oftast gått bra för mig att dricka måttligt när jag varit med andra som druckit måttligt. Men är jag med folk som själva gärna fyller på så är kalasfylla ofta resultatet. Tror även att det där när jag dricker måttligt liksom retar mig till att få ett sug efter en riktig fylla när sen tillfälle väl ges.

Dag 3 nu och mår fortfarande skit både fysiskt och psykiskt efter enormt drickande under helgen.

Nu måste jag vända det här. Druckit typ varannan helg men då hela helgen under hösten.

Samtidigt så har jag läst väldigt mycket på forumet och lyssnat på poddar om missbruk.

Känns som att jag nått botten igen för vilken gång i ordningen…

Testat AA-online vid två tillfällen och tänker ge den lokala föreningen en chans nästa vecka då jag inte kan den här.

Nä nu vänder vi vänder vi det här!

Känner att just det här med skammen är så förrädisk när det kommer till missbruk. Det håller en tillbaka från att söka hjälp och vara öppen med sin problematik.

Det är ju en potentiellt dödlig åkomma så är ju egentligen livsviktigt att ta den hjälp som finns att få! Ändå så försöker man gång på gång lösa sina problem själv och för varje krasch så sjunker man djupare och tappar mer och mer av tron på att man ska klara det hela.

Bara att erkänna för sig själv att man är alkoholist är ett stort berg att bestiga men dit har jag iallafall kommit.

Lyssnade på ” en beroendepodd” och avsnittet med Robert Laul idag.

Blev så berörd och nästan golvad av hans berättelse. Hur han växte upp i ett missbrukarhem precis som jag och drack utan stopp med kontrollförlust och konsekvenser som resultat.

De pratade med om hur knäppt det är att tänka att det kommer nog gå bra den här gången när det har gått åt helvete tusen gånger tidigare. Och att det värsta är att beslutet att pröva en gång till tar man faktiskt när man är nykter.

Är så otroligt tacksam över alla dessa modiga människor som är öppna med sina resor. Detsamma gäller alla som skriver här och blottar de sidorna vi alltid försöker dölja för alla andra.

Dag 4 idag.

@Carisie Ja så är det ju verkligen! Inte för att jag önskar att någon annan skulle ha eller haft missbruksproblem eller andra svårigheter. Men vi människor gillar ju att spegla oss i varandra och det är viktigt.

Tycker även att det tar bort den värsta udden utav skammen som är en ständig följeslagare till det vi lider utav.

Tack för din kommentar!

@Carisie Ja så är det ju verkligen! Inte för att jag önskar att någon annan skulle ha eller haft missbruksproblem eller andra svårigheter. Men vi människor gillar ju att spegla oss i varandra och det är viktigt.

Tycker även att det tar bort den värsta udden utav skammen som är en ständig följeslagare till det vi lider utav.

Tack för din kommentar!

Hej vet inte om du han läsa min förvirrade kommentar hahaha. Jag trodde av någon anledning att denna tråden var ny.
Jag är iaf ny här och på dag 6. Liksom dig har jag social fobi och alkohol har jag gillat från första smak tills det blev min själmedicinering och fir-dryck, och avslappning, och hobby... osv. Men tyvärr, nu går det inte längre. Sånt är livet och det gäller att förstå hur man ska gå vidare bara antar jag.
Kämpa på och heja oss. Mvh blomblim

@blomblim Hej! Nej hann inte läsa 🙂
Ja det har ju liksom varit det värsta att det ibland har hjälpt mig så mycket och givit mig stunder av glädje. Men ärligt talat så är gångerna det stjälpt så många fler.

Sen är det ju så att det förvärrar ju den sociala fobin med, då man går och bär på en massa skam och skuld. Det är en tung ryggsäck man hänger upp på sin rygg. Bra mycket tyngre än vikten av alla flaskor och burkar man burit hem under åren… 🙃

Tack för din kommentar!

@blomblim Hej! Nej hann inte läsa 🙂
Ja det har ju liksom varit det värsta att det ibland har hjälpt mig så mycket och givit mig stunder av glädje. Men ärligt talat så är gångerna det stjälpt så många fler.

Sen är det ju så att det förvärrar ju den sociala fobin med, då man går och bär på en massa skam och skuld. Det är en tung ryggsäck man hänger upp på sin rygg. Bra mycket tyngre än vikten av alla flaskor och burkar man burit hem under åren… 🙃

Tack för din kommentar!

@Maskot82 Ja, även om det känns bra för studen (ibland) så blir det värre i längden. Det gör ju att man isolerar sig mer också och sätter sig själv i ännu ett (verkligt eller inbillat) utanförskap. Bättre att vara utan det!

@Maskot82 Självklart önskar man ingen olycka eller dåligt mående. Jag menar bara att det är lätt att ta på sig offerkoftan och självömka lite. Men så läser man nåt som sporrar en och är motiverar en att fortsätta utan skuld och skam. 🩵

@Carisie Ja jag förstod det och precis samma som jag själv menade. Är betydelsefullt att de som gått före berättar om sina tillfrisknanden. Just att man ser att det finns en väg framåt där man kan möta världen med rak rygg.