Hej är anhörig men vi höra åsikter från den här tråden. Mitt ex och jag separerade för 7 månader sedan pga hans alkoholberoende som varit problematiskt under hela vårt äktenskap. Vi har två barn tillsammans. Hans dryckesvanor har inte varit varje dag utan snarare en gång i veckan då han kunde dricka ensam till tidig morgon och sen vara utslagen hela nästa dag. Nu när vi har barnen turvis dricker han en gång varannan vecka (han säger själv att han minskat på mängden/ går tidigare och sova men vet inte eftersom vi inte bor ihop). Han verkar må bra, han tränar, jobbar och sköter barnen bra. Vi har nu träffats intimt ett par gånger och han vill ha mig tillbaka, men jag kan inte vara med honom så länge alkholen finns med i bilden, har haft för många svek. Men är det ens möjligt att bli måttlig? Eller är den här nya livsstilen han har bara ett uppsving han har just nu då han fått massa insikter och vill ha mig tillbaka? Vad kan jag lite på?

@majsan förstår att det är angeläget för dig att försöka få vägledning i hur du ska gå vidare här. Vi vet utifrån både forskning och erfarenhet att det finns väldigt många som lyckas gå från ett problematiskt till ett kontrollerat drickande. Problemet är bara att det inte går att säga på individnivå vem som kommer att lyckas eller inte, och att det inte är självklart vad det betyder att lyckas.

Oavsett om en persons mål är att aldrig mer dricka eller att dricka kontrollerat finns det alltid risk för återfall. Säg att någon går från att dricka flera gånger i veckan med stora negativa konsekvenser till att dricka vid enstaka tillfällen, men får ett par återfall på ett år. För den personen är det sannolikt ett jättelyckat resultat med massvis med positiva konsekvenser. För personens partner, däremot, kan det kännas helt misslyckat eftersom tillit och förtroende tar så mycket skada, särskilt om personens drickande har orsakat mycket lidande tidigare.

Nu blev det lite av en utläggning här, vad tänker du själv om det jag skriver? Oavsett om det finns de som klarar måttlighet eller inte, vad tror du om just din situation och vad du behöver?

Tack för ditt svar Kristoffer. Det är väl just det som är problemet. För honom har han gjort stora framsteg, och som han säger själv är det hans kamp. För mig kämpar jag med gränser och veta när de blir överkörda. Därför handlar också nolltolerans om min gräns, vad jag klarar av efter alla svek. Jag sa också att jag aldrig kan vara fullt tillsammans med honom så länge han dricker även om det är 2ggr i månaden. Men nu kämpar jag mest med om jag borde träffa honom överhuvudtaget när jag vet svaret på den frågan. Kan jag vara med honom ibland liksom, bara som att förgylla vår vardag. Jag behöver ju inte då se allt det smutsiga. Men känns också förljuget på nåt vis.