Det får bli en liten kvällsavstämning också, för jag mår inte alls bra. Vill påminna mig själv i framtiden hur det känns när man har druckit och varför jag borde avstå. Dagarna efter så blir jag som förlamad, eftersom ångesten tränger sig in i varje liten vrå av min kropp, det känns som om jag knappt kan röra mig. Jobb och andra planer blir lidande, jag tappar kontrollen över livet. Man känner sig hudlös och det enda som lugnar lite är närheten från en annan kropp. Jag har ångestmedicin, både starka tabletter och lite snällare - enda gången jag behöver dom är egentligen vid bakfylla, för att överhuvudtaget överleva känns det som. Jag är samtidigt så ledsen på mig själv att jag utsätter mig för det här, när jag vet hur det blir. Alla risker jag tar, hur jag framställer mig själv. Jag vet att ångesten kommer att gå över, det gör det väl alltid någon, men jag har blivit rädd för mig själv. Så här gränslös har jag aldrig tidigare blivit när jag druckit - vad är det som händer egentligen?

Godnatt 🩷

@fliten Jag är ledsen att höra att du går igenom samma sak, det är verkligen ett helvete. Du är absolut ingen dålig människa, tänk inte så 🩷 Ja tiden, visst vill man att den ska gå snabbare, men den går ju alltid framåt ändå. Jag försöker ta mig igenom varje timma, sedan nästa och nästa. Det man kan lova sig själv är ju att inte utsätta sig för detta igen, aldrig mer.

@Memmy God morgon Memmy & jag hoppas att den värsta känslan lägger sig snart 🙏🏼 Jag tror det är bra/viktigt att bära den "mörka sidan" nära sig i minnet men inte att vältra sig i den utan för att snabbt kunna ta fram känslan och använda den som sköld när "det verkar passligt/bra/mysigt att ta ett glas. Skriv ner konsekvenser drickandet ger dig stort som smått. Önskar dig en fin dag 🩵

@Memmy Att berätta för iaf några av de närmaste kan vara bra. Då kan man få stöd, man slipper ljuga och smussla. På så sätt kan det kännas befriande.
Men det är också ett tydligt sätt att stänga dörren till alkoholen, det blir svårare att då plötsligt dricka och låtsas som ingenting.
Jag hade svårt att berätta ens för mina närmaste och jag tror att det också handlade om att jag fortfarande ville ha dörren på glänt till alkoholen. Jag inbillade mig att jag skulle kunna dricka ”normalt”.
När jag verkligen insett att jag aldrig skulle göra det kändes det bra att berätta. För några få. Nu är det väl fler som vet och jag bryr mig inte så mycket om ifall folk vet eller ej.
Och faktiskt få som undrar. Jag är bara hon som inte dricker alkohol.😊

@Memmy godmorgon 🕯️. Hoppas att du fick sova inatt och att ångesten släpper lite till idag. Det är verkligen hemskt när livet pausar och ångesten tar all tid.
Jag har berättat för ”alla” om mitt missbruk och fått ett otroligt fint stöd. Kanske har du någon du kan anförtro dig åt?
Önskar dig och alla andra här en fin dag ☀️

@Amanda L
Hej,
Mina närmaste vet, där har jag varit öppen och ärlig. Tänkte mer allmänt. Dock har det varit svårt för min man att förstå att jag helt enkelt inte kan hantera alkohol. Han tycker att det borde vara självklart att känna att man håller på att gå över en gräns. Men jag tror att poletten har trillat ner nu, att det faktiskt är en sjukdom och att jag aldrig kommer kunna dricka normalt. Jag har bett om stöttning när det blir jobbigt och svårt, så det känns bra.

Jag vill också bli hon som inte dricker 😇

@Carisie
Fortfarande ångest som river i bröstet. Men jag håller med, det är nog bra om man minns känslan för det brukar ju vara det som senare är bekymret - att den bleknar och förminskas. En lista låter bra, det ska jag göra, tack för tipset 🩷

@LAO
Hej,
Ångesten är tyvärr på samma nivå, men jag har iaf fått sova. Ska försöka sysselsätta mig med något idag, försöka styra fokus till andra saker en stund. Annars brukar sömnen vara min utväg, sova, sova, sova. Men det är väl att skjuta upp problemet kanske, ångesten måste man ju genomlida ändå.

Jag har några som jag anförtror mig åt. Dock upplever jag att det är svårt för dom att förstå, eftersom dom inte har samma problem. Det är därför forumet är så bra, här finns en hel bunt som förstår och inte dömer 🩷
Hoppas att du får en fin dag 🩷

Dag 3.

Idag har jag så smått börjat våga ta tag i att be om ursäkt till folk och forska i vad som egentligen hände i lördags. Egentligen vill jag inte veta, jag vill bara gå vidare. Men jag känner att jag måste, jag måste få veta hur illa det är.

Jag ska sen tvinga mig själv att fokusera på annat. Har två deadlines idag, så det jobbet måste jag få färdigt hur dåligt jag än mår, vilket kanske bara är bra. Alla första adventsplaner gick ju i stöpet, så här är det fortfarande tomt i fönsterna utan några stjärnor eller annat pynt, adventsljusstaken första ljus står utbrunnet. Ångest för det också. Känner mig totalt värdelös just nu.

Men, jag ska rycka upp mig och sluta älta och tycka synd om mig själv. På 5e dagen mår jag vanligtvis så pass bra att jag kan ta itu med vardagens sysslor och göromål och börja fokusera igen. Om nu inte konsekvenserna från helgen dyker upp vill säga, då förlängs den tiden. Men först ska jag ta mig igenom dag 3 och 4.

@Memmy så modigt att ta tag i det och våga kontakta folk. Jag har ofta slätat över, garvat och gjort mig själv löjlig. Forumet här är verkligen bra och alla är så fina och kloka. Du med, och dina erfarenheter kommer hjälpa någon annan. Skönt att du vet att ångesten släpper, kan du försöka vara lite snäll mot dig?

Kanske tänder du adventsljuset en stund idag?

@LAO Jag vet inte om det är så modigt, snarare ett försök att ta tillbaka någon slags kontroll av situationen tror jag. Jag ska försöka bli lite snällare och har faktiskt tänt ljuset nu 🩷 Hur går det för dig? Kram

@Memmy Å, du är snart där! Även om några månader kan kännas långt är det ju ändå rätt kort om man jämför med hela livet.
Häng i bara! Du grejar det och du kommer antagligen att lära dig väldigt mycket om dig själv! Verkar som processen för många här på AH också funkar som terapi och personlighetsutveckling. ❤️😊

@Memmy bra där! Att piska sig själv är ju sällan bra i längden. Hur har din dag gått idag?

Jag använder forumet här som en riktig snuttetrasa, och längtar efter att kunna gå in och se vad som skrivits och kolla hur ni alla mår. Som en egen snäll kompisgrupp full med klokskap!

@Memmy Usch , känner din ångest 😔Den kemiska ångesten vid bakfylla är det absolut värsta, värsta…. men som du vet och skriver, den går över trots att det känns som man skall dö när man är mitt i. Tur att du har riktiga läkemedel. Nu kan det bara bli bättre och du kommer ur det här både starkare, klokare och väldigt övertygad om att A inte är något du vill ha i ditt liv längre. Starkt som tusan att ta tag i situationen, ta reda på vad som hänt och be om ursäkt , skitjobbigt men så himla bra för ditt mående framgent💪 På vilket eller vilka sätt har du blivit mer gränslös ? Du behöver givetvis inte svara men tänkte att det kan kanske ligga något där som oxå kan hjälpa dig att förstå dig själv och ditt handlande när du är påverkad av A lite bättre 🤔Imorgon är det dag 3 och snart kommer du att må mycket bättre , sköt om dig nu💕kram