av K003

K003
lör, 2024-12-07 - 16:25

Varför fortsätter han att ljuga?
Min man har alltid druckit för mycket på fest och även hemma i bland på helger. Vi har varit tillsammans i 15 år och festdrickandet har varit ett problem i vårt förhållande under senare halvan av vår tid. Det har bidragit till att jag inte längre alls tycker om honom så fort han dricker. Jag måste antingen se till att jag själv blir onykter före honom på fest eller så går jag hem så fort jag börjar störa mig på honom. Hans psykiska mående har de senaste året blivit allt sämre. (han har alltid haft svårt att prata och haft dåligt självförtroende som nykter). Han fick en rejäl hjärnskakning för ett år sedan och från i våras har jag varit så oerhört orolig för honom. Han blev väldigt trött på kvällarna och började visade personlighetsförändring som jag trodde kunde komma från hjärnskakningen. När han blev trött på kvällarna (kan vara redan vid 17.00) uppvisade (i diffusa nivåer) alla de olika små sakerna som stört mig på genom de senaste åren när han har druckit så som rörelsemönster, sluddra, avtrubbad, tjurig osv. Jag trodde att tröttheten påverkade hans hjärna ungefär på samma sätt som alkohol gjorde och bad honom om och om igen att kolla upp om det var sviter från hjärnskakningen. MIN JÄVLA KORKADE IDIOT! Jag trodde på allvar att han var sjuk tills jag i början av september tog honom på bar gärning med att dricka även på vardagarna. Han ljög mig såklart rätt upp i ansiktet först men erkände senare. Jag blev så chockad. Han har alltid druckit för mycket på fest men alltid skött veckorna och jobbet felfritt ( vad jag vet). Jag känner mig så oerhört sviken att han hellre lät mig tro att han hade allvarlig sviter efter hjärnskakning än att erkänna att han börjat? dricka i smyg under veckorna.

Det har nu gått några månader sen allt uppdagades. Jag har hunnit flytta ut och tillbaka igen. Han har sökt och fått medicin för sitt psykiska mående. Han säger att han självmedicinerade med alkohol under sommaren och att om han börjar må bättre nu så behöver han inte dricka på veckorna. Jag har litat på honom och han har ljugit igen. Jag har om och om igen förklarat att det viktigaste för mig är att han inte ljuger för mig utan att han i stället talar om för mig när suget kommer så att jag förstår i vilken omfattning det kommer. Vi har satt upp gemensamma ramar och mål och jag börjar hoppas att detta kan nog lösa sig. Han sköter sig en tid? men sen upptäcker jag att han druckit igen under helgen och ljuger om det ljuger igen! Varför kan han inte förstå att det som är värst är att han ljuger? Om han får återfall och dricker det kan jag hantera, men inte lögnerna. Jag vet inte hur jag ska nå fram till honom och jag vet inte längre hur många gånger jag orkar börja hoppas för att senare rasa igen. Han säger att han skäm för att han inte klarar av att inte dricka på helgen men han borde ju förstå nu att det är mer att skämmas för att han gör det i smyg och blir påkommen? Jag ser på honom direkt nu så fort han tagit en klunk eftersom jag nu vet att jag kan lita på vad jag ser/känner är alkoholpåverkan och inte sviter efter hjärnskakningen. Han är duktig och dricker i mycket mindre omfattning men varför fortsätter han att ljuga? Det betyder ju att jag egentligen inte har en aning om hur ofta han dricker.

Jag ber om ursäkt om detta blev långt och osammanhängande men jag har nyss kraschlandat efter senaste åkte i bergochdalbaneåket här hemma. Efter en bra nykter? vecka och en mysig fredagkväll och lördagmorgon ljög han mig rakt upp i ansiktet igen.
Nyktra dagar och förtroendet börjar därför återigen om att räkna från noll. Vad gör man? Hur får jag honom att sluta ljuga?

Carisie
lör, 2024-12-07 - 17:10

@K003 Hej 👋🏼 Trist! Ännu tristare: mitt svar.
Du kan inte ansvara för vad han gör eller vad han säger. Att du tycker att han är duktig som dricker i mindre omfattning tycker jag är alarmerande- eftersom jag kommer från den andra sidan. Han manipulerar dig. Han kör sitt race och hoppas att det ska funka. Du har säkert flyttat gränser för att passa in eller för att hans standard ska bli mer godtagbar.

En gång i tiden befann jag mig där du gör - att bli full före så man slapp det jobbiga. På sikt har det (kanske) lett till var jag befinner mig idag. Jag vill också passa på att säga att det blev skilsmässa från min sida! Men tyvärr hamnade jag på den här kanten istället. Dricka-för-mycket-kanten. Den jag nu håller på att reda upp sedan 10 månader.

Mitt råd: sluta dricka med honom. Sluta försvara honom och hans beteende. Han kan inte dricka "lagom". Ställ krav och stå fast vid dem. Att han lät dig tro att han var sjuk efter hjärnskakning talar för hur långt han är villig att gå för att skydda sitt drickande. Vad som helst för att få behålla sin snuttefilt.

Jag hoppas att du inte tycker att jag är hård, elak & kantig. Varje ord jag skrivit kommer från hjärtat med omtanke av dig. 🩵

K003
lör, 2024-12-07 - 17:21

Tycker absolut inte att du är för hård utan är bara tacksam för svar. Du säger inget som jag själv inte redan tänkt. Jag är den som håller de mål vi satt upp och dricker inte längre något med honom över huvudtaget. Jag är istället polis i mitt eget hem vilket jag inte vill vara.

Tack för ditt svar och fortsatt lycka till med din situation ❤️

Carisie
lör, 2024-12-07 - 17:28

@K003 Tack ❤️ Min situation går alldeles utmärkt. Självklart vill man inte vara polis i sitt eget hem: jag fick erfara hur lätt det var all halka över på "fel" sida (om det nu finns en rätt sida).

Hoppas din sambo kan ta tag i bitarna för det går inte att leva med någon som prioriterar alkoholen framför allt. Mitt ex krökade så småningom ihjäl sig utan att fyllt 40 ens. Jag drack i princip inte alls när vi träffades.. saker kan förändras. Med hopp om julefrid i kropp & knopp ❤️

Åsa M
lör, 2024-12-07 - 19:32

Du kan inte få honom att sluta ljuga. Det du däremot kan kontrollera är hur du reagerar på ljugandet och konsekvenserna av det.
Om du inte litar på den du har en relation med, vad är relationen värd för dig? Hur värderar du dig själv i detta? Mitt ex ljög ständigt om sin konsumtion. I hans hall stod alltid en kasse med tomburkar och glas när jag kom hem till honom. Varje gång sa han: den där har stått där ett tag jag orkar inte ta ut den. Dum som jag var trodde jag på honom ett tag. Det var självklart en ny kasse varje gång. Han klämde i sig enorma mängder öl och vin. Betedde sig som skit kvällar och nätter. Ljög och bortförklarade, slätade över. Man tror på det så länge man vill bli lurad att allt egentligen är lite bättre, men sen går det inte längre.
Lita på din magkänsla och stå upp för dig själv. Ingen annan kommer göra det i den här situationen. Han behöver hjälp. Man kan inte älska någon frisk och man kan inte prata dem friska heller. Tyvärr. De måste vilja själva.

K003
sön, 2024-12-15 - 19:54

Here we go again..

Vardagarna denna vecka gick återigen jättebra. Han har varit helt alkoholfr så även fre och lör. Men så idag köpte han en? 3,5a öl och drack i smyg. Visst det är ”bara” en folköl denna gång men dealen är NOLL alkohol. för att se om han KAN vara helt utan. Att han gör det i smyg är samma sak som att ljuga för för mig.

Varför är det så jävla svårt att säga, nu kommer suget?? det är ju det enda jag egentligen bett om. Att han ska vara ärlig och säga till när han känner att suget kommer för att även jag ska få bilda mig en uppfattning av hur läget är och för att kunna lita på honom.

Ibland känner jag att jag kanske är löjlig som kräver nolltolerans en tid för att se att det går. Jag kan ändå vara helt lurad eftersom han fortsätter att ljuga om och om igen. Även om jag bet honom blåsa i alkomätaren med oregelbundna mellanrum (polis här hemma 🙋‍♀️) Vet att jag om och om igen tillåter att vi börjar om och räkna dag ett. Flyttar fram gränsen mao.

Jag VILL VILL VILL leva med den nyktra versionen av honom och den som inte ljuger men jag vet att jag borde inse att han inte kan vara den personen just nu.

Det har ju faktiskt gått framåt eftersom han gått från whiskey till folköl iaf men jag vet att jag också lever i förnekelse för har man inte ett beroende är det inga problem att låta bli helt och man behöver inte heller LJUGA för sin fru.

Orkar inte lämna, tänk om det finns en chans att det inte är så illa.

Bergochdalbana fortsätter 😔

Åsa M
sön, 2024-12-15 - 20:40

Han kommer fortsätta ljuga, för han behöver alkoholen mer än vad han behöver något annat. Det är så missbruk fungerar. Ditt fokus är relationen, hans är alkoholen.

Jag skulle gissa att han helt enkelt alltid har ett sug. Det är det sjukdomen går ut på. Han behöver alkohol på samma sätt som du behöver syre. Att kräva nolltolerans i ett sånt läge är som att slåss mot väderkvarnar. Det du däremot borde kräva är att han söker hjälp. Troligtvis har han inte en chans att klara av nolltolerans på egen hand. Fixar han inte att söka hjälp heller får du fundera på vad det innebär för dig.

K003
sön, 2024-12-15 - 22:19

Problemen är att han har sökt och fått hjälp, men ”endast” med sitt mående. Jag var på läkarbesöket (eftersom min man bad mig) och jag förskönade inte hans drickande. Läkaren fokuserade ändå på hans mående (han är inte suicidal). Han grubblade mkt och hade ångest vilket gjorde att han självmedicinerade med alkohol även på veckodagar. Möjligen är det pga de medicinerna som gör att han inte längre dricker på veckorna. Men han fortsätter ju att sätta upp mål (tillsammans med mig) med nolltolerans och sen ljuger han när han inte fixar det på helgen. Det enda jag har krävt är att han ska släppa in mig och vara ärlig.

Men du har rätt, han måste vilja själv och se till att han även får hjälp med att vara utan alkoholen på helgerna.

Tack för att du svarar. Det hjälper att ”prata” med någon och man får höra andra perspektiv på saker