Hua; skrev här för ca: 2 år sen då jag sökte hjälp. Och fick det. T.o.m så mycket att jag klarade 2 vita månader, vilket måste varit rekord iaf i vuxen ålder. Var så stolt, efter att ha haft en uppsjö av vita månader tidigare i livet, var det nu något annat och större. Jag var fri. Men sedan hände något. Svårt att beskriva, men jag ville tillbaka till mitt gamla jag. Minns att jag hade svarat svävande när folk försiktigt frågade mig om jag slutat dricka. Istället för att erkänna att jag försökte och att målet var just det. Så drog jag till med påståenden om viktminskning, återupptaget jakt&fiske, högt blodtryck är farligt och annat som inte ens nuddade kärnan i mina problem. Önskar så att jag bara sagt som det var, att efter 30 års av mer eller mindre dagligt drickande, var den dörren nu stängd. Borde gjort det till en fråga om ödmjukhet och stolthet. OM jag gjort det, då tror jag att principen hindrat mig från att börja igen. När kunde jag utan vidare återgå i tjänst hos kung Flaska. Jag hade varit duktig, mådde utmärkt och hade ju verkligen inte lovat någon att bli nykterist. Fnys. Återbesöket i min gamla verklighet var bara ett misslyckande i mitt inre. Inte ett misslyckande inför andra. Nästa gång ska jag göra det på riktigt. Inbillar mig att jag nu samlar mod, men egentligen är jag nog inte mogen. Eller bara lat. Och rädd. Har försiktigt och i lite skrattande ton pratat om hur skönt det ska bli när vi klarat av helgerna och den klassiska "efter trettonhelg späkningen”, är här igen, en bit in på nya året. Ber till gud att jag denna gången har mod att verkligen kapitulera och göra det till en fråga om skam och litenhet om jag inte klarar av det inför familj och företag. I natt när jag log vaken i lite halvabstinens tyckte jag mig förnimma doften från psykiatrimottagningen, där jag för snart två år sen anmälde mig till beroendeakuten. Och fick fantastisk hjälp. Må jag överleva fram till en ny chans. Vet att det kommer bli en lång månad tills dess. Nu t.ex ska jag snart gå iväg på tidig lunch. Hetsdricka tre Old Ox och en sexa gammal dansk, peta i maten, för att mildra doften inför min comeback på kontoret runt 13.00. Sen blir det några öl och två glas vin till maten ikväll. Jag menar, vem dricker stark en onsdag? Inte värdigt. Ja, nu själva, så här kan man inte ha det.

Nåväl; Tack för att jag fick skriva av mig. Det är ett så ensamt universum här i flaskans tjänst. Min värld är befolkad av ungefär bara mig själv känns det som ibland…..

@PhillyJ Hej 👋🏼 Kung flaska..😂 Jag tänkte direkt på Robin Hood där de hånar Prins John...så jag sjöng lite får mig själv "Prins John - en låssaskuuuung av eeeeengland" och tänkte att kung Flaska är en tvättäkta låtsaskung. En som håller synen lite suddig så vi inte riktigt kan se gränserna. En som håller vårt medvetande i ett gränsland där vi inte fattar vettiga beslut. Han håller också våra själar gisslan och får oss att länge tro att alkoholen är lösningen. Det ÄR lösningen också på våra problem men vi tillåts inte att rikta vår energi mot vad våra problem springer ur. Så istället går vi lydigt i hamsterhjulet i kung Flaskas ledband.

Kasta om bokstäverna i FLASKA så får du FALSKA. Falska löften, välmående, vänskaper etc etc Jag tycker du ska ta den hjälp du fick förra gången. Stäng alla dörrar. Var ärlig mot dig själv. Jag menar: inte en kotte BRYR sig om du inte dricker. Tro mig. Eller jo om man bara har suparkompisar men de brukar skingras rätt snabbt när man slutar dricka.

Vi är många här som har olika historier och olika vägar men en sak gemensamt - vi vill inte dricka längre. Ditt mål kan vara du sätta och vi kan bara stötta dig här.. Ja du vet.

Over and out.
🩵
(....en låtsaskung av Eeeeeeengland.. 🎶 )

Tack för uppmuntran. Och fakta om kung Flaska som ett lustslott. Bra ord. Och jag vet att allt är sant. Vet inte vad det är som är så svårt. Tänker på min far, nu bortgången, han var också dagligdrickare sen iaf sin 40'e födelsedag. Om viktreglering, sade han stöddigt alltid att han hade löst hela den gåtan. "Ät mindre, rör dig mer" var hans stridsrop! Som alltid gjorde mina systrar och mamma på lite dåligt humör. Tänker nu att han kanske var så frank, p.g.a att han visste att sådant inte var så lätt. Önskar att jag kunde fråga hans ande om det var så enkelt och ärligt rörande hans alkoholism, som han aldrig hycklade med. Men smög han också omkring, likt mig , och drack i hemlighet för att hålla upp fasaden av en fungerande alkoholist? Det är så botten, med ena handen är du helt ärlig och nästan stolt, men den andra älskar du sänka 3 7,2'or på lördagsförmiddagens hundpromenad. Och söndagspromenad. Minns knappt när jag egentligen värdesatte alkohol som något annat än min diesel för drift. I min värld är jag normal och produktiv nu, när jag varit på "lunch". Inte normal var när jag skrev inlägget här i förmiddags. Så sjukt. Nåväl och igen, tack för att kjag får skriva av mig.