av Sattva

Hej alla!
Nyinflyttad idag från "att förändra sitt drickande". Helnykter sedan 1 jan i år, och så kommer det förbli!
Har valt att behålla mitt trådnamn "Det är aldrig försent". Det står för att utveckling i och av livet aldrig tar slut, man blir aldrig "klar". Men det är aldrig försent att hitta nytt, både inom och utom sig!
Ser fram emot att lära känna er härinne, som dem ni är i denna del av forumet!

Sattva
lör, 2024-11-23 - 10:04

God morgon!
Livet rullar på. Tack
@Varafrisk @Andrahalvlek @vår2022 för era inlägg!❤️

Det är så konstigt, hur samma läge/ situation kan uppfattas/ kännas på så olika sätt av samma person. Till det yttre är ju läget precis som för ett par månader sedan. I mitt inre något helt annat. Sorgen o hopplösheten är borta. Ilskan är också borta, iaf just nu. I nuläget känner jag just ingenting. Ett lugn. Jag vet att jag inte vill fortsätta ha ett distansförhållande med maken. Sedan hur det brytet ska te sig är jag inte på det klara med än.
Den senaste gången vi sågs, förra helgen, insåg jag att det kostar för mycket på alla plan. Jag försökte bla prata med honom om oss, om hans flytt etc. Han spårade direkt in på att det är min dotters fel allt. Han kommer verkligen inte vidare, och jag tror inte han kommer göra det heller. Ohållbart. Utöver detta, som egentligen är fullt tillräckligt, har vi typ inget att prata om utom väder o vind. Fast vi inte setts på en månad.

Jag var hos min nya terapeut nu i veckan, andra besöket. Får precis den hjälp jag behöver. Vi pratar om detta m maken/dottern, men härleder även mina känslor o beteenden bak i tiden. Använder övningar för att gå från att förstå teoretiskt (det är jag bra på) till att läka såren (KÄNNA känslornas härkomst o bearbeta dem). Otroligt befriande.
🌸🌸🌸

vår2022
lör, 2024-11-23 - 15:43

@Sattva Det är verkligen häftigt med utvecklingen/processen som sker hos dig. När saker faller på plats och lugnet sprids inombords. Att faran som man kan uppleva inte längre är en fara i den bemärkelsen att det ger påslag i kroppen. Sen tänker jag att det kan skifta upp och ned från ena dagen, veckan till den andra i påslag, men inte med samma intensitet som i början och att tankarna, känslorna kring det förändras. Härligt att du känner att du får precis den hjälp du behöver hos terapeuten.

Ha det gott!❤️

Andrahalvlek
lör, 2024-11-23 - 16:47

@Sattva Det måste vara en typiskt manlig åkomma, att fastna i bitterfällan. Livet blev som det blev på grund av andras fel och brister, för själv är man felfri. Betoning på man. Ser och upplever att barnens pappa lider av samma åkomma, han är 60+ och jag är bara så tacksam över att det är 11 år sedan vi separerade. Vi umgås en stund, ihop med resten av familjen, och jag undviker noga att beröra vissa samtalsämnen, och sen åker jag hem till mitt hem ❤️ Bara mitt.

Kram 🐘

Sattva
sön, 2024-12-01 - 08:52

Hemkommen sent igår efter en jättefin vecka på min yogafördjupning. Detta var fjärde och sista utbildningstillfället. Vi har setts totalt fyra gånger fördelat på drygt ett år. Denna omgången var som att kliva in i en varm trygg famn. Vi känner varandra väl nu. Vi är trygga med varandra. Vi trivs ihop.
Det var lite spänt i början mellan tjejen jag delade lägenhet med sist, men det släppte fort. Och denna gången bodde vi båda var för sig, man behöver det.
Något jag lade märke till hos mig själv som kändes väldigt skönt o fridfullt, var att jag kände mig lugn, grundlugn. Vi får ju feedback av olika slag på de delar som rör yogalärarrollen. De andra gångerna har jag lagt stor vikt vid den feedbacken jag fått. Denna gången tog jag emit allt med jämnmod. Både bra o mindre bra feedback. Det var så skön känsla!

Idag är det bara att landa ner härhemma. Tvätta, städa, adventpynt, handla etc.
🌸🌸🌸🌸🌸🌸

vår2022
sön, 2024-12-01 - 09:02

@Sattva Låter verkligen som en härlig utvecklingsprocess i självkännedom och i öppenhet i att ta emot. Att kunna göra det utan att försvaret släpper ner ett galler och skapa en distans till det som sägs. Häftigt! Då kan man utvecklas och bli självmedveten, jobba med bitar som behöver förändras eller förstås och även lära sig känna självmedkänsla.

Ha en fin första advent!🕯️❤️

Andrahalvlek
sön, 2024-12-01 - 09:26

@Sattva Wow 🤩 Att lägga stor vikt vid den feedback man får triggar den ”duktiga flickan” inom oss. Vi ställer större krav på oss själva än vi ställer på andra. Känner igen det från mitt eget yrkesliv. Är jag en minut sen till ett möte ramlar himlen nästan ner i min värld, medan andra kan komma både fem och tio minuter för sent - de har ju så fullt upp med jobbet.

I min nya roll är jag för första gången på väldigt många år (typ 25 år) inte chef/arbetsledare. Jag är en i gänget, och sist in i gänget dessutom. Kan inte alla oskrivna regler. Den första tiden fick jag några få tillsägelser från arbetsledande chefer, på ett vänligt sätt, och shit vad det fick mig att bli både lite kränkt och skamsen som sjutton. Som chef kan man tillåta sig en hel del frihet under ansvar, men inom kollektivet måste man hålla sig till ”reglerna”.

Sen tänkte jag på alla de gånger jag själv gett någon medarbetare tillsägelser. Hur jag uppskattat om de tagit emot det jag framfört med öppet sinne, utan att reagera genom att gå i försvar, och hur de sedan visat att de följer våra gemensamma regler genom att inte göra om samma misstag. Sådan vill jag ju vara också. Jag vill leva som jag lär.

På ytan visade jag nog jämnmod innan, men nu känner jag det inombords också. Jag ber om ursäkt, tar in tillsägelsen, och gör rätt nästa gång. Det definierar mig inte ett dugg som människa vad en chef/arbetsledare har för specifika önskemål om mitt sätt att jobba. Jag rättar in mig i det kollektiva ledet, jag har ju själv valt att släppa chefsrollen.

Kram 🐘

Sattva
sön, 2024-12-01 - 09:28

@vår2022 Ja, det var en ovan känsla för mig. Att verkligen inte ta det som sades personligt eller att det hade något med mitt värde som människa att göra. Det var bara helt lugnt i mig. Jag blev själv förvånad! Och tacksam❤️

Sattva
lör, 2024-12-07 - 10:41

Är hos maken denna helgen, kom sent igår. Femte helgen i rad som jag åker iväg någonstans. Tredje helgen i rad med tågresor. Orkar inte flänga så här mycket.

Är i grunden arg att det är jag som har huvudansvaret att förflytra mig, när det är han som valt att flytta så långt bort. Vi sågs senast för 3 veckor sedan. Har ärligt inte känt någon längtan alls dessa veckor. Är helt avflackad känslomässigt, utöver ilskan när jag tänker på ansvarsfördelningen. Inget av detta kommunicerar jag dock. Nu när jag väl tagit mig hit till honom får jag göra det bästa av det. Vi ses nästa gång på nyår. Då jag åker till honom igen o stannar några dagar. Jul firar jag med min mamma, mina syskon o mina barn. Känns fint. Förra julen var inte så kul. Stämningen mellan maken o dottern var helt ohållbar, jag hade en klump i magen hela tiden.

Jag behöver komma till ett beslut, ett beslut jag eg redan tagit. Ska till min terapeut nästa vecka, skönt. Ska ta upp varför jag drar ut så på ett beslut jag redan vet vad jag vill kring.
🌸🌸🌸

Andrahalvlek
lör, 2024-12-07 - 12:06

@Sattva Mina två senaste relationer var på distans. Förvisso bara 1-1,5 timme med bil, men det var illa nog. Jag vantrivdes med att ”vara på väg” även på helgerna. Jag behöver landa i mitt eget hem, göra nytta eller bara slappa beroende på vad jag behöver för stunden.

Ett tag kan det funka med distansförhållande, men aldrig i längden. Det är min erfarenhet. Med barnens pappa levde vi de första två åren med distansförhållande. Men då var jag 20 år och galet förälskad. Nu är jag 55 år och har fyra sjukskrivningar för utmattningsdepression i bagaget. Jag behöver lugna helger, eller roliga helger med umgänge på nära håll.

Kram 🐘

Sattva
lör, 2024-12-14 - 09:46

Lördag igen! Sitter med frukost o kaffe, tända ljus. Jag njuter av att ha en hel helg att bara vara hemma. Inga tider att passa. Mycket som behöver göras, ja, men inga måsten så sett. Städa, tvätta, tvätta bilen, återvinningen, fixa med yogauppgifter, slå in julklappar. Jag tar det i min takt, och bara detta att inte ha några åtaganden, hur roliga de än är, känns lyxigt.

Var på terapi i veckan. Det var så himla bra för mig. Jag fick ett helt nytt perspektiv på detta att ta hand om mig. Att skydda mig. Att värna om MIG.
Vi pratade om att jag vet att jag vill skiljas. Men att det känns skrämmande o svårt att säga det till maken. Att jag är orolig över situationen, eftersom jag då kommer att vara hos honom. Eftersom jag förutser att han antingen kommer att bemöta mig med iskyla, vägra prata, stänga av (vilket är tortyr, som terapeuten sa). Eller bli arg, och jag tvingas höra en massa elakheter (vilket är psykisk misshandel). Båda scenarior är mycket sannolika. Att han skulle bemöta mig vuxet o sansat är osannolikt. Jag kommer känna mig mycket utsatt och övergiven, uppriven, kanske rädd. Och är 40 mil hemifrån. Iallafall, vi pratade kring detta o att i min värld är det "så man gör", dvs tar det ansikte mot ansikte. För att det är det rakryggade att göra. Det justa mot honom att göra. Trots att jag vet vilken smärta o tortyr jag sätter mig själv i. Jag minns inte hur ordväxlingrn var, men plötsligt var ett annat scenario på bordet; för att skydda mig själv, värna om mig själv, kan jag ta det på telefon. Man FÅR göra så. Sätta sitt eget mående främst. Jag processar detta fortfarande. Att jag inte behöver utsätta mig för hans reaktioner i ett läge där jag är så utsatt. Som hon sa, han kommer inte värna om mig i det läget. Han kommer inte möta mig som vuxen. Och som hon också sa, jag vet hur man tar smällar. Hur man biter ihop, hur man står ut. Jag kan det. Men att jag kan nu göra på ett annat sätt. Wow. Som sagt, jag vänder o vrider djupt i grunden på detta. Detta är ett viktigt skifte i mitt inre.

LAO
lör, 2024-12-14 - 10:05

@Sattva jag tycker att du verkar ha en väldigt bra psykolog. Jag lämnade mitt äktenskap genom att packa det viktigaste och säga att jag skulle bo hos en kompis över helgen. När söndagen kom ringde jag och sa att jag stannar lite till. Sen skrek och härjade han i 5 år. Det var då såååååå skönt att kunna lägga på och stänga av ljudet. Då och då kunde vi prata normalt men jag var alltid beredd att bryta. Barnen bodde med mig under första året för han var för arg. Nu har det gått 5 år till och vi har en ganska fin kontakt.
Du behöver inte ansvara för hans reaktion, han är vuxen och borde klara det själv.
Försök också vara stolt över att du orkar ta ett beslut❤️

Varafrisk
lör, 2024-12-14 - 10:49

@Sattva ❤️Tänker att det var väldigt klokt vad din psykolog/terapeut sa att inte behöva utsätta dig fysiskt för din mans reaktion. Jag tänker att du har det inom dig…att man ska vara stark…göra det rätt…och då ger man inte ett svårt besked i telefon utan fysiskt. Men, jag säger sätt dig själv först! Du har tagit så mycket hänsyn t din man din dotter (även om hon är ditt var) försökt att lösa deras konflikter men nu är det din tur att ta hand om dig själv! Att vara snäll mot dig själv! Du behöver inte utsätta dig för det värsta! Ta telefonen till din hjälp. Klok som du är så kommer du göra så det blir bra för dig❤️

Önskar dig en fin helg⭐️Kramar ❤️

Andrahalvlek
lör, 2024-12-14 - 13:20

@Sattva Låter som ett klokt omtänk. Om han undrar varför du tar det på telefon kan du säga som det är - att du är orolig för hans reaktion, och då vill du inte vara 40 mil från din egen trygghet. Så tänk du vidare på detta, en dag känns det bara rätt att riva av plåstret. Min ringa erfarenhet av att bryta upp från relationer är att när man väl vågar tänka tanken fullt ut, så är det bara en tidsfråga.

Kram 🐘

Sattva
sön, 2024-12-15 - 10:36

Tack @Varafrisk och @Andrahalvlek❤️
Ja, jag har levt med fokus på makens o dotterns relation/ konflikt alldeles för länge. Och fortfarande är ju jättemycket tankar kring detta, eller snarare en längtan att bli fri. Och det kommer jag bli.

Kom förresten på en sak jag hade tänkt skriva igår, men glömde. Jag fick en påminnelse förra veckan om mitt gamla, alkoholliv.
Jag hade ett nybesök. Kände vagt igen namnet. Kollar journalen. Jodå, 2018 träffade jag patienten. Minns vårt avslutande besök. En tidig morgon. Jag var bakfull. Kunde knappt samla tankarna, hade huvudvärk o yrsel, var illamående. Ville bara avsluta besöket så snabbt jag kunde.

Fy farao vilket liv jag levde! Vilken usel arbetsinsats jag många gånger gjorde. Den 1 jan har jag varit nykter 4 år. Bra att få perspektiv. Hur trött jag kanske än må vara på ett tidigt besök idag, är jag fullt påkopplad, närvarande, intresserad. Jag gör ett bra jobb o känner det också.

En annan sak som inte är klok egentligen: Vi ska ha julfrukost på jobbet nästa vecka. Chefen (tror jag) har köpt lite glögg redan. På två flaskor står det 2,2 procent. På en tredje flaska står det "lättvinsglögg". I hennes värld är säkert alla tre "alkoholfria". Jag dricker bara glögg som det faktiskt står alkoholfri på. Så för mig kommer det bli te eller kaffe. Vid något väl valt tillfälle kommer jag ta upp detta med henne, att det ju bör finnas helt alkoholfria alternativ. Alla på jobbet vet att jag inte dricker alkohol, så jag tror detta bara är okunskap från hennes sida.
🌸🌸🌸

Andrahalvlek
sön, 2024-12-15 - 11:18

@Sattva Jag letade efter glögg i fjol i en vanlig mataffär. Hittade ingen helt alkoholfri, dvs under 0,5 procent. En gång på en restaurang fick jag lättöl istället för alkoholfri öl. Jag gick tillbaka och bytte mot cola. Tanten bakom disken bara glodde på mig. Okunskap som sagt.

Kram 🐘

Se klart
sön, 2024-12-15 - 13:55

@sattva jag tror din terapeut är inne på något väldigt viktigt och bra. Allt det som vi stret-nissar hållit på med hela livet: bara GÖRA, ta ansvar (för andra), hålla ut och hålla i.
Vad skulle hända om vi vände blicken inåt eller framförallt- testade strategier som satt oss själva i första rummet? Mycket bra att se de inte först givna möjligheterna till hur vi gör, agerar.
Låter som en mysig helg, även här är det sysslor men inga direkta tvång. Sovmorgon och 60 lussebullar. Lite städ ska väl också hinnas med.
Ha en fin söndag, kram 🤗

Himmelellerhelvette
tis, 2024-12-17 - 19:36

@Sattva jag tycker det låter klokt att ta det per telefon, det var han som valde att flytta så långt bort. Hade han bott kvar nära så hade du såklart tagit det öga mot öga men i denna situation är det verkligen inte bra att göra det på det viset utan avståndet får bestämma att det får bli per telefon. Du är det viktigaste i ditt liv och när du mår bra kan du sprida goda vibrationer till din omgivning, är du urholkad på energi efter ett sådant scenario som du beskriver med att åka dit kommer du behöva massa återhämtning efteråt, är det verkligen värt det?
Kram❤️