Den första bekantskapen med min nya bästa vän var nyårsafton 2015. Jag skålade i bubbel, och kände ”fasen, det här var ju gott!”
Från att ”lyxa till det” med ett glas lite då och då så eskalerade det under dryga året tills att jag svepte 1-2 flaskor varje dag.

I lördags hade jag varit alkoholfri i en månad. Efter en trevlig och helt vanlig julfest hos bekanta, satt jag två vinflaskor senare nere på den lokala pizzerian och skrek och gapade.

Jag vill skriva min historia. Både för min egen skull, för att jag ska se svart på vitt hur ohälsosamt mitt beteende har varit, men även för att andra ska få vältra sig och känna igen sig i mina bottenhål. Jag kommer berätta om när jag var full på dotterns kalas, ramlade in i midsommarstången kl 13, slog av en tand och skrapade upp ansiktet när jag snubblade på en sten, eller när jag somnade i snön.
Jag kommer skriva om skammen jag kände när jag blåste 2,8 och fick be om skjuts till jobbet och hoppades att ingen skulle känna lukten. Jag vill berätta om hur jag väckte sonen på hans artonårsdag med en flaska champagne. För det var det enda som fanns kvar att docka efter två veckors dygnet-runt-supande första veckorna av semestern.
Alla minnesluckor, elakheter jag sagt och gjort och dumma beslut jag tagit.
Men inte idag. Idag ska jag tänka glada tankar.

Idag är det dag sex.
Jag har hela veckan varit sugen på fredagsbubbel, efter förra helgens kalasfylla. Jag har försökt tänka att jag egentligen bara vill åt smaken, och kan dricka halva flaskan. Fast jag vet att jag vill svepa hela. Gå och lägga mig och smyga i mig en halv bib jag har gömt i tvättstugan. Halvslumra, beställa saker på internet och röka smakar ju extra gott!

I morse var suget borta, och jag är stolt som återigen är på dag sex! Visst har det poppat upp lite på eftermiddagen. Jag skulle ev bli ensam hemma, och på jobbet nämnde någon ordet charkbricka, som är en riktig trigger.

@ElinMariaTherese Godmorgon och grattis till dina nyktra dagar. Dag 7 nu då! Härligt😀
Känner igen mig mycket i det du skriver händer dig när du druckit. Jag är på dag 56 nu efter min senaste karatefylla och det går upp och ner men mår så mycket bättre nu. Suget blir inte alls lika starkt efter ett par veckor så håll ut. Tyckte det var peppande med poddar som En beroendepodd och Beroendepodden. Ser fram emot att följa dig. Vi kan väl peppa varandra 🙂

@Höst2024
Tack, och lycka till själv! Dag sju och 56, tänk vad viktiga dessa siffror är! Som att vinna värsta tävlingen varje dag, så känns det! Jag känner mig som att jag är både på dag 42 och 7, lite som en trappa uppåt, där det är lätt att halka ner lite ibland..

@Lonely Man, jag hittade forumet här för bara ett par dagar sen och det hjälper jättemycket att verkligen se att det finns fler som jag!

17-35 år:

Runt 18-årsåldern öppnade sig kroglivet, vilket paradis!
Vid den tiden hade jag plötsligt fått ett bra utseende, efter att ha varit en grå mus i de yngre tonåren. Helt plötsligt fick jag uppmärksamhet från killar, det bjöds på drinkar och flörtades hej vilt, mitt självförtroende sköt i höjden.

Jag fyller år tidigt på året, så mina jämnåriga vänner hängde inte riktigt med i denna cirkus.
Varje onsdag, fredag och lördag träffade jag alltid på någon i ett större gäng som umgicks i kommunens enda storstad. Idag kommer jag knappt ihåg vad dessa människor heter, ännu mindre vad de gör idag, men då var de hela min värld!

Jag blev den söta och lite tokiga tjejen. Jag kom på att vi skulle skjuta raketer på hemmafester, balansera på broräcken, provocera fram slagsmål. Det hände alltid något när jag var med!

Träffade så mycket ytliga bekanta under den här tiden, kramar och ”heeeeej, hur är det med dig” var uppmärksamhet som fick mig att må bra. Jag träffade alltid killar och sov nästan alltid över hos någon, ofta med frivilligt eller ofrivilligt sex.

Dagen efter var det dags igen, var det vardag så tog jag bussen hem, eller till skolan, otroligt nöjd med min kväll! Jag tyckte jag hade kommit på det ultimata sättet att dricka. Fem sex drinkar tills jag kräks, dricka vatten och sen ännu mer dricka.

Den här tiden skulle kunna tillhöra vem som helst, jag tänker att det här är ett vanligt ungdoms-drickat-senario. När den här perioden tog slut träffade jag pappan till mina barn och jag såg på den här tiden som förbi, lite som en dröm jag varit i. Under flera år drack jag sällan. Jag höll mig till öl och eventuellt en skvätt sprit. Alltid under normalkonsumtionen och hade väl kunnat fortsätta så hela livet.

Men tiden gick och när jag var runt 35 träffade jag Jocke. Han drack minst en platta öl och starksprit varje vecka, och det var med honom jag skålade in nyåret 2015 med..