Hej! Såhär. Min sambo, har druckit alldeles för mycket alldeles för länge, fick tillslut honom att söka hjälp. Börjar på omnibus men blev avstängd ett flertal gånger då han inte klarade det. Nu sista gången så har han gått på antabus och "klarat" 12 stegs programmet. Däremot har har nu slutat med antabusen då han mådde så illa av dom. Nu har jag ett flertal gånger kommit på honom med att dricka och gömma/ljuga om det. Till slut så sa jag att okej du får dricka ibland, så länge du är öppen och ärlig och visar vad du dricker. Jag vet att jag är naiv som tror på att det ska funka, men jag var tvungen att prova en ny strategi. Men uppenbarligen så funkar inte det heller... han dricker absolut inte så mycket som han gjorde innan han sökte hjälp och det hade inte gjort mig något om han drack lite, då och då. Men det jag inte klarar av är lögnerna och hur han smyger med det....... jag blir så ledsen och sårad varje gång. Och det är så fruktansvärt dåliga ursäkter eller undanflykter så det är pinsamt, men vägrar att erkänna. Jag trodde verkligen ett tag att han hade allt under kontroll och att det skulle bli bra, så tyvärr måste jag säga så köpte vi hus. Nu har vi inflyttning om en månad men jag känner mig mer låst är glad. Såklart jag vill flytta till eget hus och ha vårat familjeliv med våra 4 barn, yngsta på 5 månader.. men fyfan för att ha ett liv som är såhär, när man inte kan lita på den man ska lita mest på i hela världen.. jag vet inte vad jag ska göra

Hej! Såhär. Min sambo, har druckit alldeles för mycket alldeles för länge, fick tillslut honom att söka hjälp. Börjar på omnibus men blev avstängd ett flertal gånger då han inte klarade det. Nu sista gången så har han gått på antabus och "klarat" 12 stegs programmet. Däremot har har nu slutat med antabusen då han mådde så illa av dom. Nu har jag ett flertal gånger kommit på honom med att dricka och gömma/ljuga om det. Till slut så sa jag att okej du får dricka ibland, så länge du är öppen och ärlig och visar vad du dricker. Jag vet att jag är naiv som tror på att det ska funka, men jag var tvungen att prova en ny strategi. Men uppenbarligen så funkar inte det heller... han dricker absolut inte så mycket som han gjorde innan han sökte hjälp och det hade inte gjort mig något om han drack lite, då och då. Men det jag inte klarar av är lögnerna och hur han smyger med det....... jag blir så ledsen och sårad varje gång. Och det är så fruktansvärt dåliga ursäkter eller undanflykter så det är pinsamt, men vägrar att erkänna. Jag trodde verkligen ett tag att han hade allt under kontroll och att det skulle bli bra, så tyvärr måste jag säga så köpte vi hus. Nu har vi inflyttning om en månad men jag känner mig mer låst är glad. Såklart jag vill flytta till eget hus och ha vårat familjeliv med våra 4 barn, yngsta på 5 månader.. men fyfan för att ha ett liv som är såhär, när man inte kan lita på den man ska lita mest på i hela världen.. jag vet inte vad jag ska göra