Det känns som att jag är i en känslomässig berg-och-dalbana. Min man dricker i perioder. Han har psykisk ohälsa som han medicinerar för. I perioder är det bättre andra sämre och då dricker han mer. Han säger själv att han dricker för att det i stunden känns bättre. Varje period slutar med att han lovar olika saker och det ska bli bättre. Det blir bättre ett tag sen är vi där igen. Allt det här blir ett känslomässigt kaos för mig. Jag blir ledsen, arg, får ångest, stänger av mina känslor för honom. Samtidigt som min man vill ha stöd, omtanke och omvårdnad. Jag vet inte hur jag ska hantera det? Jag vill hjälpa honom men samtidigt går jag sönder inombords av det känslomässiga kaoset. Hur hjälper jag mig själv att orka stötta honom?

@hockeymamma90
Hej. 💜
Så jobbig situation du befinner dig i.

Så bra att du skriver här. Att få känslorna skrivna och samtal med andra.
Jag vet inte hur mycket kunskap du har kring beroende, hur det funkar?

Jag tänker som så att förhoppningsvis hoppas jag att det kan få dig framåt är insikt i hur beroende funkar.

Att insuga kunskap genom olika kanaler hjälpte mig att komma vidare, och hoppas det också kan hjälpa dig på vägen.

Kram.
🌺🌺

Jag tror man ska tänka som på flygplan vid ett tryckfall: sätt på din egen syrgasmask först innan du hjälper någon annan.
Att vara anhörig och medberoende är otroligt tufft. Om han ska klara sig ur detta behöver han professionell hjälp, men det kanske även du behöver. Kan ni prata med någon, var och en för sig? Och kanske även tillsammans.