av heltslut76

heltslut76
fre, 2024-12-27 - 22:42

Hej…
Jag har snart gett upp helt. Min sambo sticker ut varje helg på bar eller på klubb, vi båda är lite över 20 och har en son.

Jag fattar ju såklart att det kan vara roligt att sticka ut och va med sina kompisar ibland men det är varje helg. Under dom senaste 4 månaderna har han nog bara varit hemma 3 gånger under kvällarna med mig och vår son… jag vet inte vad jag ska göra längre..

Har försökt prata med honom för att berätta att jag inte klarar detta då det blir väldigt påtagligt för mig och jag blir väldigt sårad av alla lögner om att han inte ska gå ut den helgen och ändå gör det. Flertalet gånger har han bara sagt ”Jag går bara ut idag, lovar nästa helg är jag hemma med er” och när nästa helg kommer sticker han ut igen. Han förstår inte att det är sårande när han inte lyssnar…

Han menar även på att hans kompisar sticker ju ut så varför skulle inte han kunna men det som är annorlunda är ju att dom inte har någon tjej eller barn så dom är helt ”fri”, jag blir så ledsen och gråter varje helg efter han har stuckit.. Inland ligger jag i flera timmar och bara gråter efter sonen har somnat för min sambo kommer ändå inte hem förens 7-8 på morgonen…

Jag behöver hjälp och jag vet inte vad jag ska göra längre, hela mitt hjärta känns som det har krossats och blivit stampat på. Mitt huvud orkar inte längre och min kropp är helt slut, det tar så mycket att försöka gång på gång och ändå vara stark för vår lilla son så att inte han ska behöva trösta sin egen mamma…

Carisie
fre, 2024-12-27 - 23:32

@heltslut76 Hej 👋🏼 Du har visserligen hela livet framför dig men livet är för kort att levas på någon annans villkor. Det kan låta hårt men jag är förmodligen lika gammal som din mormor eller nåt 😉 Så länge du har ett vuxet barn i form av sambon som uppenbarligen kommer och går som han vill..varför ska du sitta & vänta på honom? Han verkar inte vara vuxen nog att vara just vuxen medan du "tvingas" till det eftersom ni har barn ihop. Mitt mormors-råd till dig är: var vuxen för er båda och kicka ut honom så kan han springa på krogen bäst han vill och du kan skapa en lugn och trygg miljö för dig och din son. ❤️

LAO
fre, 2024-12-27 - 23:41

@heltslut76 och jag är gammal nog att vara din mamma! Lämna honom. Nu. Gör livet tryggt och mysigt och härligt för dig och barnet. Lägg din energi på att läsa, lägga pussel, vara ute, fjällvandra och vad tusan du vill men lägg den inte på en kille som beter sig illa. Har du någon du kan vara hos ett tag, eller kan din kille vara hemma hos en av de där fria kompisarna?
Du kommer klara det❤️

fröken_fri
lör, 2024-12-28 - 09:33

@heltslut76
Hej kära vän ❤️ Jag är mycket äldre än dig, men när jag var i din ålder så levde jag i samma situation som du gör nu. Jag stannade kvar i 7 år i hopp om att allt skulle bli bättre, men det blev värre och värre. Jag krossades totalt. Mitt egenvärde och självförtroende var på botten, som förstagångsmamma är man känslig och behöver trygghet. Detta som du nu går igenom är en form av psykisk kvinnomisshandel, sådant sätter djupa spår, och även din lille son känner av din förtvivlan. Jag skulle vilja ge dig rådet att lämna denne oansvarige killen omedelbart. Jag önskar så att jag hade gjort det med en gång när min son föddes för många år sedan. Jag förlorade flera år pågrund av att jag blev kvar. I backspegeln ser jag hur bra allt kunde ha blivit om jag hade tagit mitt barn med mig och ordnat med en trevlig bostad åt oss två. Jag önskar att du ska ha kraft och hjälp av någon att ta dig ur detta tillsammans med din son. Jag kommer att följa dig här, och jag finns som bollplank och stöttepelare om du vill.
Önskar dig och din son det allra bästa inför framtiden ❤️

Självomhändertagande
sön, 2024-12-29 - 11:12

@heltslut76
Kära du. Jag läser din oro. Och ledsamhet.
Vad vill du?
Jag skaffade aldrig barn med mitt ex då jag hann upptäcka i tid att han inte var någon lämplig pappa.
Jag levde i ett helvete under 12 år. I efterhand förstod jag att jag behövde den erfarenheten.
Jag behövde lära mig allt det som jag lärde mig under den tiden. Kortfattat. Så behövde jag observera omgivningen. Lära mig hur samhället funkar. Han var rik när vi möttes. Och han blev fattig. Gick i personlig konkurs. Jag var hjälpsam och gav honom pengar. Stort misstag! För hans alkoholism. Att jag gjorde slut på ett trevligt sparat kapital stör mig inte idag.
Jag fick se verkligheten.
Och jag behövde se verkligheten.
Hur hans familj gjorde och inte gjorde.
Nu fick han mat och husrum hos mig i många år, då jag inte hade mage att göra honom hemlös.
Men han började se ut som en hemlös. Jag köpte nya skor och kläder till honom.
Men de möttes ut. Han kissade ner sig. Bajsade ner sig.
Det gick långt.
Jag satte gränser med hjälp från psykolog.
Han flyttade.
Och jag kunde börja leva mitt liv.
Det var inte lätt.
Jag var så medberoende.
Vem skulle jag nu hjälpa?
Jo, mig själv.
Jag bad om hjälp på olika sätt.
Fick hjälp.
Fick jobb som jag inte kunde ha tidigare, då livet var i total kaos med honom.
Nu lever jag ett bra liv.
Sparkontot är trevligt igen.
Men dessvärre blev jag aldrig en mamma. Det kanske är för sent.
Du är en mamma.
Det måste vara det största som finns.
Tror jag.
Allt är upp till dig.
Det finns fin hjälp att få i vårt samhälle.
Vårdcentralen har kuratorer. Jag är inte troende , men har ändå pratat med en präst regelbundet.
Kommunen kan hjälpa till med stöd.
Börja med det som känns bra för dig.
Det är en process.
Livet är så vackert.
Allt blir bra!
Ett steg i taget.
Ta hand om dig!
Och ditt barn!
Kram 🤗

cupcake9
mån, 2025-01-06 - 12:49

Jag känner så med dig. Jag är i en liknande situation själv och i samma ålder som dig. Jag känner så igen mig i alla lovord om att han ska vara hemma nästa helg o nästa och nästa… och så sticker han ut endå
Jag ifrågasätter ofta mig själv om det är fel på mig, om jag saknar något. För varför skulle man vela klubba konstant när man är i ett förhållande? Jag får konstant stå ut med att han kommer hem dyngrak och det slutar med att jag går och lägger mig i soffan hela tiden.

Det som hjälpt mig är att prata med andra som är i samma situation. Man behöver inte alltid säga allt men ibland kan det vara skönt att få höra att man själv inte är dum i huvudet , och liksom få bekräftat från utomstående att han gör fel. Jag vill och försöka tro att detta är en fas , och att han kommer att bli bättre i framtiden. Men samtidigt så är jag rädd att detta kommer att försegå

Nu har jag inget barn , men känner så igen mig i dig. Alla sömnlösa nätter , och man själv håller sig vaken tills 7-8 på morgonen då han kommer hem för att veta att han kommer hem säkert. Tyvärr så påverkas man ju av sin omgivning och om polarna är ute och festar så varför ska inte jag få göra det då? Brukar det låta
Problemet är inte att han dricker , utan det är hans beteende och att han alltid kommer hem alldeles för sent och inte tänker på att han har en flickvän som VÄNTAR på honom.
Jag vet inte vad jag ville få fram med detta, men jag vill att du ska veta att du inte är ensam. Och det gör så ont i mig att läsa att du (och garanterat många fler) lever i samma situation som jag. För jag skulle aldrig önskat mitt värsta fiende gå igenom dethär helvetet, för som du säger så bryts man ner så mycket att tillslut orkar man inte ta sig upp igen. Jag har pendlat mellan olika sömnpiller utskrivet från läkare pga just detta, ingen sömn. Och ibland har jag bara bestämt mig för att ta ett piller och stänga av telefonen på flygplansläge och sova tills han kommer hem. Men det är så svårt!! Jag ligger konstant med telefonen på magen för att höra ifall jag får ett samtal eller meddelande , vilket gör att man inte sover ett piss.

Jag finns alltid här för dig , och om du vill skriva av dig så finns jag här. Jag vill bara ge dig en stor kram, och säga att det kommer att bli bra. Bra vet jag inte , för jag själv lever i hoppet om att allt ska bli bra. Men tyvärr så lever man med falska förhoppningar konstant

Ta hand om dig!!