@B.Å Hahaha tack för ett gott skratt i allvaret, din självdistans fick mig att skratta högt.

Hur tänker du att du ska ta tag i den relationen? Jag har själv rätt nyligen tagit avstånd från en vän där vår relation baseras i destruktivitet och karatefyllor som standard-häng. Denna process startade visserligen för mig redan för ett år sedan när jag började se hur vi inte var bra influenser för varandra och till viss del egentligen inte var särskilt nära varandra (i närvaro) fastän vi någonstans trott oss vara det. Jag skulle visserligen uppskatta att kunna ha en relation med närvaro men jag har tänkt att det är omöjligt sålänge någon av oss missbrukar (delvis eftersom alkholism innebär en hel del egoism och självcentrering och fyllor mellan oss resulterar i en del dränerande tjaffs och bråk). Hur ser du på det?

Vad fint att höra att du hittat gemenskap här, det känns som ett väldigt stöttande forum, men även det att man skriver av sig och har möjlighet att gå tillbaka till det man skrivit när möjligtvis kommit en bit på vägen och ser sin egna resa med andra ögon.

Har du arbetat något med ditt medberoende eller har planer på det?

Tack för fin komplimang! Jag är imponerad över dig som kämpat på och trott på dig själv dag för dag. Det är inspirerande :)

@Havre Vilken härlig upplevelse! Det är magiskt med att bli nykter, allt kan hända😂. Jag tror att saker händer när vi vill göra stora förändringar på något sätt.

@vår2022 Tack för att du delar med dig av din erfarenheter. Nyfiket närmande låter som en trevlig väg att gå, lite som avancerade meditationsövningar där man inte endast ska landa i kroppen utan även se sig själv utifrån. Var det svårt att nå dit i början?

Jag har nu insett att det verkar gå att göra en 'inre spärr' via Mindler vilket innebär att andra vårdenheter inte får ta del av den biten utav jorunalen utan min tillåtelse. Det känns lite lugnande och gör mig automatiskt mer redo att vara mer öppen inför nästa möte. :) Sen kanske jag kan tabort spärren som en sorts ritual när jag känner att jag kan äga det bättre.

Tack för råd! Ta hand om dig med :)

@vår2022 Jag tror det med, saker och ting är rätt sammankopplat. Ibland glömmer man bort det tills ett mindre tecken uppenbarar sig om att man är på rätt väg. Det är vackert!

@Carisie Tack så mycket! Det känns skönt att äntligen prata om det på riktigt och se andras berättelser och historier. Vad uppfriskande att du helt enkelt tappade lusten till alkohol och råkade bli nykter. Jag hoppas det blir så för mig med, det låter skönt och avslappnat.

Poddtipset är köat i min lista nu! Alkoholkalendern har jag börjat fylla i, men jag har nog missat att det fanns självhjälpsprogram. Jag ska kolla upp det nu!

Tack för din berättelse och tips. Jag uppskattar det!

@Havre tack för fina ord ❤️

Jag har tänkt att jag ska bara dyka upp hos min vän, en solig dag blir det och då kommer jag tacka nej till öl eller bubbel. Sen kommer jag berätta att jag mår väldigt mycket bättre sen jag slutade dricka alkohol och vänta på respons. I min vildaste fantasi kommer min vän bli glad för min skull och även inspireras, men jag är mer förberedd på att behöva hålla ett försvarstal och det är precis det jag inte riktigt orkar med.

Jag tycker du gör helt rätt som bryter med din vän, så är det ibland….man glider isär och skaffar nya vänner och intressen. Ni kanske kommer mötas igen lite senare i livet och då antingen ta upp tråden igen eller fortsätta på varsitt håll…livet är liksom många kapitel – vissa kapitel läser man bara en gång och andra kapitel läser man om igen. Så har det varit för mig, har så många gamla bekanta som jag knappt kommer ihåg att jag känt och andra som kommit och gått men ändå alltid finns kvar.

Jag har inte varit duktig på att jobba med mitt beroende och har alltid haft svårt att be om hjälp. Men jag har en plan nu som innebär att år 2025 kommer bli mitt bästa på länge 💪

@Havre Ja, mindfulness/meditationsövningar har hjälpt mig en hel del att nyfiket närma mig och utforska dels hur det känns i kroppen men även att känna medkänsla med mig själv. Mestadels genom appen, mindfulness appen. I psykologsamtalen har jag både under samtalet och efteråt reflekterar över hur det känns inom mig. Sedan har jag kunnat ta upp det vid nästa samtal för att få hjälp i att undersöka det mer.

Har även delat upp en händelse i 4 delar. 1. Observation, vad jag ser rumsligt, t.ex. köket 2. Fakta, vad finns det för fakta, tex vi bråkade 3. känslor, vad kände jag, tex ledsen, sårad 4. Tankar, mina tankar, jag vill fly. Då kan jag bättre sortera, vad som är vad och på så sätt få fatt i mina känslor och tankar och reflektera/analysera. Jag kan också se det i ett mer utifrån perspektiv. Vad var det som gjorde mig sårad i det som sades? Känner jag igen känslan/situationen sedan tidigare, vad hände då? Varför ville jag fly? Är det ett mönster? Ja, typ så för att nyfiket närma mig med öppet sinne och inte vara rädd för det. För det är ju bara mig själv jag möter.

Jag använder mig av ACT uttrycket ”min värderade riktning” som min inre kompass och innebär att jag försöker att gå mot de värden inom mina olika livsområden som är värdefulla och viktiga för mig. Bland annat att om jag är sann mot mig själv så kommer min värderade riktning att leda mig rätt. Det kan innebära motstånd och hinder som ska gås igenom men då följer jag min inre kompass och det kommer att även medföra lättnad och en kontakt med mig själv.

Du låter motiverad och nyfiken, det kommer att leda dig rätt😁

@Havre Just det avslappning. Jag har blivit vän med Yoga Nidra som inte är kissande hunden i norrsken eller nåt sånt - man ligger bara avslappnat som det passar en och blir ledd in i avslappning. Finns för sömn och energiboost också. På Spotify eller YouTube tex. 🧘🏼‍♀️

@B.Å Jag hoppas din väns respons är sund och att vad du förmedlar ses som information och mottas med nyfikenhet.

Alkoholens makt är bra intressant, det är/var en så självklar del av Svensk kultur. Jag hade en nykter vän från USA på besök som poängterade att han aldrig sett så mycket alkoholreklam som i Sverige. 🙃

Skönt att de yngre generationerna börjar tycka alkohol är ocoolt, likväl som oss på forumet som avstår. Det känns som att normer är lite i förändring med tanke på det stora utbudet av goda alkoholfria alternativ som nu finns. 😊

Det här med att folk tycker att man ska behöva försvara sitt val är också rätt löjligt när man bryter ner det och tarbort all symbolism och associationer som är förknippat till alkohol. Varför ska man ha en maktkamp med en person gällande det indviduella valet gällande brukandet av en substans? 😂 Alkoholen blir fascinerande när man lyfter den ur kontext.

Tack för ditt råd om min vän. Jag har tänkt liknande men det känns skönt att höra från en främling. Den lilla jokern i huvudet har en tendens att skruvas upp ibland när man är obalanserad och man behöver lyssna till all ambivalens kring valet i bakhuvudet även fast beslutet var väl övervägt.

Vad roligt att 2025 är året! Har du skrivit upp din plan? Har du något slagord? 😊

På nyårsdagen satt jag och fyllde i en årskompass (https://yearcompass.com) och det var givande. Den ger både introspektion från 2024, och motiverar en att materialisera sina förhoppningar och planer inför 2025.

@vår2022 Vilket uppvaknande för mig att man såklart kommunicerar känslor och tankar inom sig med en psykolog. 😂
När jag reflekterade över mitt senaste samtal med min psykolog så kände jag mig lite dömd av en kommentar han sa. Av någon skum anledning har jag inte ens tänkt på alternativet att fråga honom om det nästa gång. 🙃 Det är så självklart när jag läser det, hur ska man annars bygga tillit och trygghet? Min logik var att antingen låta det förgå eller omvandla det själv mentalt, eller möjligtvis byta psykolog i värsta fall.

Metoden att dela upp i fyra delar har jag nog sett förut, jag tror min vän med ADHD visade mig den övning. Den är bra att ha som verktyg och jag ska skriva upp den och använda mig av den när något triggar mig. Jag kanske redan nu ska öva på den utifrån händelsen med psykologen 🤔 Tack för tipset!

Det påminner lite om att fånga upp sina sensoriska sinnen för att lugna ner sig när hjärnan är kaos. Men i detta fall handlar det mer om att fånga upp en känsla i kaoset (?), omvandla/avgränsa den till en händelse och sedan bryta ner den, eller synliggöra, om jag förstår rätt?

Hur vet du din inre kompass? Är det något du arbetar på att finna och sedab grundar dig i?

Tack, jag är rätt motiverad (lite jobbigt och tungt med allting nytt till en början). Jag vet däremot hur jag fungerar till viss del, och får jag inte saker i rullning nu i tidigt skede medan jag har blodtand så kommer jag börja dricka i februari. Jag förlitar mig helt enkelt på att en framtida rutin och pliktrogenhet finns på plats när jag i ett senare skede troligtvis börjar svikta i min övertygelse om nykterhet.

Jo det är bra att lägga rälsen så gott det går, då får man bättre fart framåt och som du säger- visst kommer tider av tvekan och svikt.
Jag har tänkt oändligt mkt på detta med tråkighet- den frågan hänger fortfarande med. Numera är jag inte det minsta rädd för att uppfattas som tråkig, än mindre har jag det tråkigt.
Men det är ett tema som för många av oss ”kuldrickare” känner igen. Förutom att baksidan var som en gyttjig sjö att vada genom.
Det hjälper inte så mycket att råda om att ”annat blir kul” eller ”kul blir ett bredare begrepp” för det låter så… tråkigt?
Man när man fastnar i tankarna kring när man ”egentligen ska ha kul som nykterist” kan man lägga de där spåren som snabbt tar en till insikten om vilken sorts drickare man faktiskt är.
Det vill säga en sån som går överstyr då och då eller ofta. Och det är en åkomma som i de flesta fall accelererar, och vars ändstation man ej kan förutse.

Det är lite som det här med nötallergi- man får då och då anta den matter och factiga inställningen: det är farligt för just mig att dricka/äta nötter. Allt annat (kul, tråkigt, härligt eller ohärligt liv) kommer efter det.
De allra flesta dagar behöver man inte de där vassa knivarna och andra vapen, de allra flesta nyktra dagarna präglas av tacksamhet över att slippa, glädje över att finnas till i världen precis som den är istället för den tjatiga tanken att allt ska förhöjas eller förmildras medelst vin.
Heja dig! 🤗

@Havre Du ställer många intressanta frågor och mina svar blir rätt långa, hoppas det är ok. Jag har många nära vänner som är psykologer som säkert bidragit till att jag ser på en psykolog som en kunnig och spännande part att bolla känslor och tankar med och som en lyx😁.

Minns en gång när mitt barn var litet, väldigt aktiv och jag ville prata om det med en barnpsykolog. Hon sade något jag fortfarande minns så tydligt ”du verkar vara mamman som aldrig blir nöjd”😂 Det provocerade mig rejält och jag blev lite sårad. Jag blev tyst och frågade inte mer. Önskar att jag stannat upp och nyfiket frågat mer, men betedde mig i gamla invanda mönster, blev tyst.

Senare kunde jag se det på ett helt annat sätt, hon hade ju rätt! Jag ville vara den perfekta mamman med den perfekta dottern, men det finns ju inte! Jag hade orimliga krav på både mig och dottern om hur vi skulle vara. Jag hade inte kontakt med mitt inre och följde invanda mönster från min mamma. Den var min mamma som aldrig var nöjd och som jag tagit efter. Att få syn på detta mönster och ”bryta” det har varit så avgörande viktigt. Det ledde mig till att söka efter mig själv och vem jag är, min sanning, min berättelse om mig själv. Inte någon annans berättelse om mig. Hur var det för mig som barn? Vad kände jag? Hur påverkade det mig? Vilka mönster ser jag? Jag fick ta ned, framförallt min mamma, från sin pedistal där jag placerat henne, till en jämlik nivå.

De 4 punkterna tänker jag är bra för att lugna ned sig när det känns kaotiskt. Att man sorterar och försöker skilja på vad som är vad. Det är så lätt att man automatiskt går i försvar och kommer ifrån själva ”kärnan” till sina reaktioner. Att tankar bara är tankar, men i situationen kanske inte riktigt kopplade till fakta om vad som hände. Och tankarna ger i stunden känslor som kanske inte hör hemma till det som hände. Att man triggades från något tidigare. Tex att man börjar ordväxla med varandra, tankarna och känslorna som kommer, leder till ännu mer försvar och övergår i bråk. Man kanske bråkar och fastnar i sakfrågor, i offerkofta. Om man stannar upp och sorterar upp händelsen kan man försöka komma åt sin äkta känslor bakom försvaret och se sina projektioner och triggers. Det är det som är det svåra och man är självblind. Men genom samtal kan man bolla och få hjälp att komma i kontakt med sina äkta känslor mm.

Kopplat till din fråga om min inre kompass så är det något jag jobbat med mycket och har hittat min grund att stå på. När jag stöter på motstånd så behöver jag stanna upp och fråga mig själv om jag går i rätt riktning eller behöver navigera om. När jag sover på saken brukar riktningen och vilken väg jag ska gå bli tydlig. Den inre kompassen sitter också mycket i magkänslan.

Inom ACT finns begreppet ”värderad riktning”. Det innebär att utforska och tydliggöra vad som är viktigt för en i livet och se om det finns skillnader mellan just det och hur man faktiskt lever sitt liv. Att tydliggöra sina värderingar för sig själv och att knyta an till dem är viktiga steg på vägen mot ett meningsfullt liv. En värdering är något man kan leva efter till skillnad från mål som är något man kan uppnå när man går mot det man värderar som värdefullt. Värderad riktning syftar till att handla utifrån sina grundläggande värderingar.

Värderingar fungerar som en slags inbyggd kompass som avgör hur du väljer, vad du tycker att är viktigt och värdefullt, rätt eller fel och vad du uppskattar i livet. De påverkar dina val, dina attityder och ditt beteende, ofta omedvetet. Dina värderingar ger dig riktlinjer i livet och motiverar dig att åstadkomma viktiga förändringar i livet. Att leva efter sina värderingar är att leva i värderad riktning.

För att få fatt på dina värderingar kan du ställa dig själv följande frågor:

Vad är viktigt för mig innerst inne?

Vilken sorts människa vill jag vara?

Vilka slags relationer vill jag bygga upp?

Om jag inte kämpade mot eller undvek det som skrämmer mig, vad skulle jag ägna min tid och energi åt?

Värderingar handlar om vad du vill göra och hur du vill göra det – inte om hur du vill känna.

Något som tilltalar och hjälpt mig är att ACT syftar till att hitta ett förhållningssätt till tankar och känslor för att kunna skapa ett rikt och värdefullt liv. Det handlar inte om att förändra tankar och känslor utan om att förändra förhållningssättet till de tankar, känslor och minnen man har. Det handlar om acceptans för att stå ut med livet. Det handlar om att lägga om sitt perspektiv, att acceptera inre obehag och smärta för att kunna förändra och gå framåt i livet. Man ska inte bara acceptera att man mår dåligt och leva med det. Det handlar om att lära sig att förhålla sig till det som inte går att förändra, då kan du skapa energi och utrymme att göra något åt det som går att förändra. Här tänker jag tex att det som inte går att förändra är att man fått ett alkoholberoende, men man kan förändra sitt beteende/handlande genom att avstå från att dricka, det som går att förändra.

Visst är det spännande och intressant! Ha en fin söndag!🌞

@Se klart Tack för ditt svar. Det var tänkvärt och fick mig att börja reflektera.

Jag har egentligen inte funderat särskilt mycket på min 'typ' tidigare. I min värld var jag "en chill typ" på alkohol som kunde slappna av/släppa loss och vara i "nuet". (Så paradoxalt egentligen 😂)

Men som du belyser, det är främst det som är mitt problem, jag har svårt för att sätta stopp för mig själv och får en karatefylla lite här och där. Jag tycker såklart även att jag behöver mer alkohol för att ha ännu roligare eller bli piggare.

Vad finns det för fler 'typer' än kuldrickare skulle du säga?
Eller iofs, aggressivitet, sorg, inbundenhet och andra känslor är iofs inte heller särskilt ovanligt att se att de förhöjs ibland. Jekyll&Hyde är väl en 'typ' också skulle jag säga.

Förförra året var när jag började öppna upp för tanken att jag har ett problem. Efter rådfrågan fick jag svaret "du är defintivt inte alkholist, men du kanske kan gränsa till riskbruk", nu förstår jag såklart att jag har haft ett riskbruk länge. Jag är även öppen för idéen att jag kan ha, eller kommer utveckla, ett beroende om jag inte tar mitt drickande på allvar (framförallt med tanke på mina gener).

Igår när jag läste runt i detta forum blev jag även påmind om att alkohlism är en progressiv sjukdom - vilket är en läskig tanke.

Jag funderar lite om jag kanske förväxlar trygghet med tråkigt i viss mån. Det vore faktiskt rätt skönt att ha möten i mer närvaro istället för att behöva förhöja/förmildra, eller överhuhuvudtaget förändra, vad som 'är'. 😊 Kanske inga dopamin/endorfin-kickar i samma utsträckning men förmodligen mer serotonin och oxytocin.

@vår2022 Vilken fin berättelse, tack för att du delar med dig!

Just det där att se ens föräldrar som felbara människor likt oss andra är en så otroligt skön insikt att nå. Även den enormt knepiga känslan att förlika sig med att man blivit som sina föräldrar. 😂 Jag förstår att det var enormt värdefullt att börja finna/söka efter dig själv. Även vilken fin gåva att ge dina barn att du väljer en ny väg med eftertänksamhet. ❤️

Är det något i stil med 'det är skillnad på person och handling'? Men vart kommer kompassen in? Är det ett sätt för att navigera sina egna värden, exempelvis 'jag tycker om att få folk att må bra' eller 'jag tycker om rak kommunikation' osv?

Förhoppningsvis kommer min psykolog ta det i bruk, han verkade arbeta med det, men han sa något i stil med att ångest är lättare att behandla än impulser när vi pratade om behandlingsmetoder. Jag har för mig det var ACT han pratade om?

Han sa något om att vid ångest vill man bort från något (och kan därav utsätta sig för obehag för att behandla ett problem) medan vid impulser är man dragen mot något, och samma metod hjälper inte lika bra (han menade att jag inte led av ångestproblematik, utan snarare impulskontroll).
Dessvärre drog jag ett dåligt skämt om att det lät onödigt att utsätta någon för alkohol när den dras till det - Stämningen dog självfallet eftersom det inte är uppskattat att man skyddar sig bakom humor.

Tack för intressant svar, jag uppskattar att det är långa svar 😊 Ha en fin söndagskväll!

@Havre Tänker att din värderade riktning handlar om finna värden som är viktiga för dig Om man inte är riktigt är på det klara på vem man är så kan man försöka ta rätt på det, utforska det och tydliggöra det för sig själv. Se om man lever sitt liv idag enligt den man vill vara och det som är viktigt. Om det finns en stor skillnad i det kan man staka ut en riktning som går mot de värden som är viktiga för dig. Tex vara nykter, vara sund, vara vältränad, ha självkännedom, förstå mig själv, vara sann mot mig själv och min omgivning, vara självständig…man kanske har någon förebild som man kan inspireras av och vilja likna mm. Värderingar fungerar som en slags inbyggd kompass och ger dig riktlinjer i livet och motiverar dig att åstadkomma viktiga förändringar i livet. Om jag går emot mina värderingar så talar min inre kompass om det för mig, att det inte är rätt. Tex om jag skulle dricka ett glas vin, så vet jag att handlingen är fel för ett viktigt värde för mig är att vara nykter. Eller om jag inte berättar något som jag borde göra och undanhåller det, så mår jag dåligt för min inre kompass säger att det är fel handling för det är ett viktigt värde för mig är att vara sann.

Låter kanske lite mer som KBT, att man exponerar sig för saker/obehag? Kan mycket väl vara ACT också, att man inte ska fly känslor utan stanna kvar i dem för att inte skapa ett undvikande beteende. Jag tycker absolut att man ska kunna skämta och använda humor, det lättar upp och det sker inte på någon annans bekostnad. Jag kan skämta om svåra saker, det kan hjälpa. Kanske visste han inte riktigt om du skämtade eller så kanske han är så som person. Ibland behöver man lära känna varandra lite bättre först för att veta var man har varandra.

Dags att sova, sov gott!❤️

@havre! Lite sent omsider tillbaka-reflektion här. Med ”kul” tänker jag ju inte att jag drar vitsar eller gapskrattar- men alkoholen var för mig så himla tätt förknippat med, ja nästan alla känslor. Den känsla som varit svårast att i huvudet förlika sig med hädanefter ska ske och uppstå i nyktert tillstånd det är väl den där gränslösa? Uppe till 03 och babbla. Dansa i timmar. Det är nog vad jag tänkt på som kul. Ett utrymme att nå flykt och slippa oro.
Jag är inte uppe till 03 och babblar längre, men jag dansar gärna nykter, men fram till 01 sådär.
Dock drack jag också mest ensam mot ”slutet”.
En annan insikt är ju att den stress eller ångest som jag behandlade med ett par glas. Visade sig minska när jag slutade dricka. Det var liksom drickandet som låg bakom de tillstånd som jag behlabdlade medelst - drickande.
Tiden räcker till på ett annat sätt, för mig. De första månaderna vilade jag som en tokig. Den tiden fanns plötsligen. Tid att reflektera varför mitt liv var så uppskruvat och flängligt. Tid att fundera vad mina föräldrars drickande som inte särskilt ofta eskalerade fullt ut men som ändå låg där som låggradig terror. Vad det hade inneburit för mig och min förmåga att skapa lugn och ro inombords på egen hand?
Men det här förlikandet med tråkigt, det var något som följde mig länge, grus i skon. Idag tänker jag mest att det är den här jag är. Livet blir annorlunda och diverse signalsubstanser får lära sig nya stigar för att nå fram. Kanske växer jag mer lodrätt? Och troligen har det ju också med min ålder att göra. Vännerna som dansade till 03 går också och lägger sig tidigare men dricker iofs fortfarande- inte såna mängder men ett stadigt inflöde.
Min man som varit måttligheten personifierad dricker minimalt nuförtiden.
Så livets faser blandas ihop med nykterhetens faser, inte alltid enkelt att veta vad som är vad!