av mulletant

Försöker skapa en ny tråd. Min andra. Den första skapade jag för knappt ett år sedan efter att ha skrivt i andras trådar ett tag. Ska kolla om jag lyckades:) / mt

mulletant
tis, 2012-05-22 - 18:19

Ja, hur går det för mig? Tack ganska bra... Långhelgen fylld av barnbarn, trädgård och en del arbete. Fin samvaro med mannen, många, långa samtal och trevlig utemat på söndagen.

Känner tydligt att jag är i en ny situation, Mm har gjort några stora erfarenheter och bygger ett nätverk - dit jag inte har (inre) tillträde, skriver jag efter en stunds eftertanke. Och det är som det ska vara.

Idag har jag träffat min coach (:D, ja herregud jag har en sån och inte vem som helst)Har gjort ett test och får veta något om vem jag visar mig vara. Stämmer bra med min självbild. Intressant. Alltid värt att tänka på.

Just nu ensam. Tycker, som vana, om att vara ensam. Läste min tråd i söndags och känner igen situationer. Min tråd har ett stort värde för mig. Likaså har ni andra långvariga stor betydelse för mig. Mitt liv nu är förändring och väntan. / mt

mulletant
tis, 2012-05-22 - 22:03

för mannen som nu har varit på sitt tredje AA-möte. Respekt och kärlek. Tänker på en dikt av Artur Lundqvist. Måste kanske söka upp den. / mt

mulletant
tis, 2012-05-22 - 22:02

Det oförutsedda är saven som stiger i trädet, ljudlöst och osynligt,
det är havsvågen som vänder och ögat som med ens befrias
från sin skymmande hinna,
det är hungern som bryter fram ur övermättnaden, det är snön
som faller och höljer den svarta marken,
det oförutsedda kan liknas vid grässtråna som välter en katedral
eller vattnet som spränger klippan,
det oförutsedda tränger igenom verklighetens dödkött
in till den levande kärnan av begär;
där det finns en önskan banas en väg, där det finns ett tryck
uppstår ett motstånd,
där det finns törst öppnar sig källor, där det finns en dröm
är ingenting ohjälpligt.

Ur Flykten och överlevandet, Artur Lundqvist

mulletant
ons, 2012-05-23 - 05:16

"vem" jag är utifrån den respons jag fick igår. Det är skönt att "känna igen mig" - få bekräftelse på att sån är jag. Inte så så vanlig - en del är mer unika än andra fast på olika sätt:) Få bekräftelse på att jag antagligen är lite av en främmande fågel i den samarbetsgrupp jag tillhör. Känner igen mig i min mamma och i min morfar - har många gånger tänkt på honom som var knuten, nästan fjättrad vid till ett litet jordbruk, det kan inte ha varit lätt. På den tiden fanns inga val - men han valde en handlingskraftig kvinna, min älskade mormor.

Jag är hemma i den jag är och har ingen vilja att vara (mycket) annorlunda. Vet vilka sidor som är starka och vad som inte är min grej. Har ofta löst det genom medarbetare som ha en annan begåvning än jag:)

I mitt eget liv är jag tacksam att leva i en tid där det finns valmöjligheter. Det finns många "liv" där jag skulle ansetts värdelös, vantrivts och inte kunnat utveckla det jag är bra på. Att jag varit omgiven av människor, särskilt min mamma och min man, som gett mig utrymme att bli... Också att jag kan bortse från en del krav vi-människor-idag skapar - jag är tämligen tillfreds med mitt liv. Vilken gåva.

Att få se sig i en spegel (av god kvalitet) i tryggt sällskap är en lyx. Jag har prövat flera speglar - det ligger för mig - och bilden är densamma. Det ger mig ett lugn i mig själv. Det ger mig också möjligheten att se på andra med större tolerans. Omedelbar korrigering: Det har med tiden gett mig förmågan att se på andra med större tolerans. Mycket har jag övat på, om och om igen. Och fortsätter öva. Och lära.

Kanske jag låter självgod nu men jag är tacksam. Nöjd och tacksam. / mt

mulletant
tors, 2012-05-24 - 04:29

renodlat glad! Och omtumlad. Vilken enorm resa han gjort mannen. Jag förstår något av kraften i AA - kan känna den på håll:) Nu rör vi oss i utkanten av ett helt nytt område på livskartan. / mt

Lelas
tors, 2012-05-24 - 20:35

Mt - det är så härligt att läsa om hur det har lossnat för er!

Adde - <3

Ni är söta, båda två. :-)

/H.

mulletant
fre, 2012-05-25 - 04:58

sa Bull tveksamt - ska det vara kanske framför? Är lossnat det rätta ordet?
Jag kan inte bestämma mig för det men det är oväsentligt.

Allt är ännu för nära och måste ses i backspegeln.

Transportsträckan april, bråddjupet valborg, skakig uppfärd och rörelse i ny terräng parallellt med en oförändrad vardag.

Livet ingrep med varsam hand.
Nu är allt lika och helt nytt.
Som efter ett oväder, kanske... men utan åska.

Den tid som är behöver den tid som varit har jag läst nånstans. Ibland är det så. Ibland inte.

Adde: jag gör inget (nytt) just nu. Bara är. I välbekant och helt ny tillvaro.

http://www.youtube.com/watch?v=9txwha2cvRk

/ mt

mulletant
sön, 2012-05-27 - 06:51

efter en överraskningsresa fredag-lördag. Mm och sonen hade ordnat och vi hade en fin dag tillsammans igår.

Jag har (ännu) inga ord som kan beskriva erfarenheten av ett önskat tomrum, befriad från eller avtagen ansvar och kontroll... men jag är övertygad om att det är ett mycket viktigt inre skeende. Nu bara är jag... på vardagarna i den välbekanta arbetsvärlden som effektivt håller det privata på avstånd och kvällar och helger i hemmavärlden där jag tacksamt, förundrat och förvirrat upplever en förändrad .... nej, där jag måste hitta en annan balanspunkt. I det yttre är allt sig likt som det varit det senaste året (ungefär) men ändå helt annorlunda.

Jag ser också att vi är en hel familj (många) som ska förhålla oss till en annan verklighet där olika personer är på olika hållplatser. Vilken resa. Verkligen mitt nya år... där månaden maj är en månad där jag hittills saknar egna ord. / mt

mulletant
sön, 2012-05-27 - 13:04

Den enda trygghet du kan uppnå
är att sätta din tillit
till det värnlöst växande livet
Att vila med livets hela tyngd
ytterst på ett grässtrå
är din enda möjlighet.
Där
i det yttersta av det skyddslöst mjuka
finns din trygghet
din berggrund.

Peter Curman

mulletant
sön, 2012-05-27 - 15:12

Tillit

Tro inte
att du kan bygga ditt liv på berggrunden
Den brister som ett äggskal
vid minsta seismiska förändring
Ditt liv
omslutet av dödens fosterhinnor
kan du inte värna
De kan brista varje sekund
Den enda trygghet du kan uppnå
är att sätta din tillit
till det värnlöst växande livet
Att vila med livets hela tyngd
ytterst på ett grässtrå
är din enda möjlighet
Där
i det yttersta av det skyddlöst mjuka
finns din trygghet
din berggrund

Peter Curman

mulletant
tis, 2012-05-29 - 03:57

tanken, den värmer och gör gott. Har fogat mig och varit till doktorn och fått medicin för den långa förkylning jag dragits med hela våren. Har sovit massor. Vilar i filosofiska rummet ibland med en kopp te, skön stämning här på forumet nu.

Livet är uppdelat, det intensiva välbekanta på arbetet och det nya landskapet hemma - även om det är omöjligt att definiera vad som egentligen är nytt. Inre erfarenheter som saknar ord.

Läser Jörgens berättelse om "utanförskap" och viktorias bekräftelse. Känner igen och ser att det kommer att komma fler steg. I söndags, när jag några timmar kände mig på utmattningens gräns, talade jag med mannen om hur jag idag kan känna att jag ljugit för mig själv i mitt förhållningssätt till fester och snapsvisor. Öste ur mig allt möjligt och omöjligt.

Var under helgen i ett sammanhang där jag såg några mycket berusade personer som förlorat all kontroll och var i ett vanmäktigt tillstånd. Så sorgligt.

Nu ska jag sova igen. / mt

mulletant
tis, 2012-05-29 - 04:41

"Jag blir otroligt tärd nu för tiden av att vistas bland för fulla människor. Jag blir bara förvirrad och fysiskt utmattad av den atmosfären." Så helt och fullt jag känner igen mig. / mt

fjärilenimagen
tis, 2012-05-29 - 09:09

Det smärtar även mig att se de bilder vi alla
skapar av varandra. Se hur fel det kan slå men
även hur det på något märkvärdigt sätt skapas
nya vägar, kanske mycket likt den" goda kris"
som kan uppstå i ett liv.

Att se vilka ringar som skapades på vattnet
av mitt svar till en kvinna, som jag upplevde delade
en del av mitt forna jag, har skapat tankar i
olika riktningar. De frågor som ställdes av dompa,

så kloka. Vad fint att de ställdes på de sätt han
gjorde.

Mt: Mitt brev var riktat till en kvinna där livets
stigar inte ser ut likt dina. Din livsväg, din man,
utgör en lång kärleksfull väv. Av allt det som utgör
en grund att hålla sig i, för att kunna stå som
en slags grund inför ett realistiskt intresse för och
kanske en slags nödvändig förutsättning till att
leva kvar i detta liv, med delvis nya förändrade
förhållningssätt.

Jag riktade som du nog anade inte mitt brev
till dig som enskilt exempel och som människa.
Du som för mig står som ett vackert exempel
för när medberoendets väg kan vara värt att
ge dess långdragna processer både tid och utrymme.

Jag och den kvinna jag riktade mitt brev till
hoppas jag kan få stå för sig själv.

Vi har inget missbruk i vår uppväxtmiljö. Men
livets tomrum har kanske av andra skäl bidragit
till de slags medberoendemönster som kan
bidra till att hålla det kvar.

Jag hoppas innerligt att det vi växer i. De som
väljer sina vägar olika, kan slippa bli indragna
i det vi benämner som det mer eller mindre
dumma.

Vad är en skugga? Har vi inte alla en sådan.

För egen del handlade min om att våga se att
jag behövde lämna medberoendet genom att
lämna den människa som blev symtomet på den.

De inre processerna lever kvar. De kommer
vi inte undan. När gränsen tydliggjordes
för egen del, blev svaret så tydligt. I mitt liv.
Jag talar inte om andras.

Medberoendet kan diskuterad ur en mängd
perspektiv. För en del feminister existerar den
inte, få den inte ens existerar. De talar om att
den utgör de sätt vi kvinnor är kvinnor i de
rådande strukturer vi är knutna till. Att göra den
till en sjukdom vore därmed som att göra oss
sjuka i ett samhälle som bidrar till det.

Det kan göra ont att stå på diverse sidor av den
gräns vi benämner medberoende. I ett avgörande
ögonblick var min slags avgörande brytpunkt
nödvändig. Jag tror att den gränsen kan handla
om hur långt man vandrat, och ens förutsättningar
att realistiskt kunna bygga ett liv helt utan
alkoholism. Där ser allas våra liv olika ut.

Kanske är det lite så att vi så långt det är möjligt
behöver ställa oss de svåra frågorna och
hjälpa varandra lite mer att se vilka de kan
vara. Varför är jag som jag är? Vad finns bakom
mina dagliga aktiviteter,

Jag önskar dig all välgång på färden. Våra bägge
liv så välsignade, på olika sidor av de gränser
andra benämner medberoende. Den gräns
jag ifrågasätter och istället vill se som beroende
av egna styrkor, familjebakgrund och många många
andra faktorer. Att inte ha haft eget missbruk
i sin ursprungsmiljö ger andra typer av möjligheter.

Jag ville skriva om rädsla för ensamhet, om
att våga livet. Om att våga vara kvinna i ett
samhälle där kvinnans roller kväver oss utan
att vi behöver ha svar i enskilda fall. De är ju
så ytterst beroende av verkligheten och vad
vi annars kan bygga upp ett nytt liv av.

En lång kärlek som din är en nåd. Att kämpa för
och vara i så som du gör.

Med varma hälsningar fjärilen,

mulletant
tis, 2012-05-29 - 21:27

jag tror vi är ganska eniga i det stora hela... Vet inte precis vilket inlägg du syftar på men det spelar mindre roll. Jag förstår att du vill klargöra att något du skrivit inte handlat om mig "som enskilt exempel och som människa." Det är bra, ibland har jag känt det så i relation till olika inlägg och svarat som jag känt det. Allt gott till dig och varm kram tillbaka / mt

mulletant
tis, 2012-05-29 - 21:43

i min tråd och påminns om hur mycket jag skulle ha glömt om jag inte skrivit här. Jag är tacksam över att ha min berättelse samlad sedan den faktiska vägen mot ett nyktert liv tog sin början. En resa, en livsresa, med olika etapper och rastplatser. Jag ska hämta min ramsa igen, vill inte vara utan den 24+53+15+173+60+179(---)+29 idag - och där i mitten av 29 ungefär har kanske det mest avgörande hänt. Men ändå... visst har alla de föregående nyktra dagarna haft sin avgörande betydelse. / mt

mulletant
ons, 2012-05-30 - 16:36

orfattigdomstillstånd - ordet kom nyss när jag skrev en rad till vännen V som befinner sig i livets centrum nära död, liv och växande.

Den är verklighet nu, en av mina drömmar som jag aldrig tänkt kunde bli sanning - mannen går till AA och upplever god gemenskap. Och jag är nästan mer glad över gemenskapen än att den är på AA - men så är det inte heller. Det mesta av gemenskap här i näromgivningarna är förknippat med alkohol. Att det finns en god gemenskap och att den dessutom är nykter är nästan för mycket.

Annars är livet sig likt till det yttre. Men det är kanske det enda som är sig likt...

Idag har varit en fin dag på jobbet. Också. Goda mänskliga möten, tillit, delat ansvar, skratt.
Nån dag hittar jag väl tillbaka till orden. Ska bli intressant att se vad tangenterna berättar då:)

Nu ska jag plantera luktärter och indiankrasse.

Allt gott till er mina forumvänner / mt

mulletant
tors, 2012-05-31 - 05:23

beslut. Litet men ändå ett tydligt val där jag inser och gör verklighet av att jag har rätt att välja bort saker som kommer att fungera som de ska utan min närvaro.

Det är "rätten att välja bort" som är det centrala.
Rätten att välja mig själv och min hälsa. Rätten att välja hem och familj.

* * * * * * * * *

Jag har för första gången fått bli delaktig i mannens inre-värld-i-relation-till-alkoholen. Inom mig växer en insikt om våra helt olika perspektiv när vi ser samma händelse - exemplvis på en restaurang eller i en tax free.

Ingen av oss försöker (längre) övertyga den andre om "det rätta".
Ingen av oss förnekar (längre) den andres upplevelse.

Mänskan måste göra sina egna val. Fatta sin egna beslut.

Jag fattade mitt beslut den 5 december 2010 ungefär klockan nio på kvällen.

Under snart ett och ett halvt år har han valt en påtvingad nykterhet för att leva med mig.
Jag har varit involverad och utanför.

Nu är han på en självväld väg mot något som är en annan slags nykterhet.
Jag är utanför men delaktig.

Det är hisnande
Och det är gott att vara.

/ mt