Ny här, varit med i ett halvår, men då tittade jag bara in, och sedan inte aktiv.
Tänker att jag egentligen är en klok, trevlig, snäll och kompetent människa, men hur korkad är jag inte? Mycket alkohol under julledigheten, generellt 11/2-2 flaskor vin per gång, sover uselt, oro, olust, självhat och ja, usch, jag mår så rysligt illa i mig. Vill inte dricka, men gör det ändå... min partner vill dricka, jag försöker säga nej, men misslyckas gång efter annan. Medberoende? Eller beroende? Höll upp många år när barnen var små, inga problem. Hur ska jag ta mig tillbaka till ett alkoholfritg liv? Vet att det går illa om jag fortsätter. Känns som jag står och ser vägen framför mig, kantad med oro, skam, förluster av olika slag, sjukdom, olust och ingen ork. Så vill jag inte ha det, men jo, jo, jag går rakt in på den vägen ändå, fastän jag vet att det blir så fel.
Nu har jag skrivit det... Hjälp mig!

@Matten välkommen 🤗. Det låter som om du fått nog nu, och det är ju ett bra läge för förändring. Jag drack som dig under lediga perioder och något mindre vanliga vardagar. Nu har jag varit alkoholfri i 34 dagar och livet känns så mycket bättre. Här inne kommer du få massor av hjälp och stöd och såååååå mycket kloka kommentarer. Jag sökte hjälp på beroendemottagningen i min hemkommun via 1177, och det har varit magiskt! Andra gör programmet här inne, och en del bara slutar, man får göra det som passar. Vi är många här inne som är helt vanliga, kloka människor som gör många andra bra val i livet men som har problem med alkohol.
Modigt av dig att skriva, fortsätt med det🤗

@Matten hej och välkommen till oss!

Du är inte alls korkad utan det är din hjärna som spökar just nu, den har blivit beroende.

Så bra att du hittade hit, vi är så många som mått precis som du gör nu och här kommer du hitta inspiration och få pepp och råd på vägen. Det viktigaste nu är att låta bli ”det första glaset” så att du får återhämta dig och börja tillfriskna. Det går, tro mig….vi behöver stå ut i början och lura hjärnan som har blivit van vid alkoholkickar. Ta en dag i taget bara, läs mycket här och skriv av dig. Vi har varandras ryggar och snart kommer du börja märka små små grejer som gör att du får en blodad tand 💪

Att få vakna obakis och utan fylleångest är det bästa som finns, håll ut nu, jag tror på dig ❤️

@LAO @B.Å 34 dagar och att vakna utan ångest... fantastiskt! Jag vill också dit! Idag kommer det gå! Imorgon också... gruvar för nästa fredag, men ska göra en plan. Sen är jag i stort sett ensam resten av helgen, och då går det bra (tror jag, har bara druckit i min ensamhet en handfull gånger)
Tack igen!

Jättebra att du är här! En grej som jag tyckte hjälpte i början var att ha förkortningen HALT (hungrig, arg, ledsen, trött) i bakhuvudet. Ofta så är det något av dem som triggar alkoholsug, så om suget slår yill kan det vara bra att äta något litet, eller vila en stund. Och mot arg/ledsen kan till exempel en promenad hjälpa. För mig var det också bra att ha goda alkoholfria alternativ till hands, och att se till att ha ett sådant i glaset innan någon ens hann fråga om man ville ha något annat. Sen hjälper det ofta att tänka framåt- hur blir det om jag väljer att dricka, hur kommer jag må imorgon, hur VILL jag må imorgon? Styrka till dig, du klarar det här!

@Matten att göra planer var till superstor hjälp för mig i början.

Hade alltid en plan och försökte alltid ligga steget före min hjärna som med jämna mellanrum tyckte att ”nu blir det ett glas va”. Tror stenhårt på att vi behöver skapa ni vanor - tar man alltid ett glas efter jobbet på fredagar, åk inte direkt hem på fredagar då…så tänkte jag och åkte och gjorde något annat för att distrahera alkoholdjävulen och ändra mina rutiner. Kommer ihåg hur skönt det var när jag plötsligt upptäckte att jag inte alls saknade mina glas utan var helt nöjd med min syrliga läsk (en billig sort som jag aldrig köpt innan jag blev nykter) med massa is fast det var en hemmafredag och solen sken.

Jag blev alltid så glad för det lilla, alla små segrar och belöningar…som tex att vakna tidigt och inte bakis, det gör mig fortfarande glad och tacksam varje dag 💃😄

Tre dagar nu... En här i huset är onykter och det är inte jag! Heja mig! Men jag känner att jag blir otrevlig under kvällen, ju mer det sippas rom el whisey eller vin... Dryg och "stickig" och .... gillar inte mig själv då heller. Jag vill ju också se på tv el sitta framför brasan, jag kan ju inte gå in i ett annat rum hela tiden och bara undvika...
Men jag kommer må strålande imorgon😄

@Matten God morgon ☺️ Hoppas du sovit gott. Jag vet att det kan vara känsligt när andra dricker även om jag bara upplevt det som medberoende. Men jag tänker på vad Nemo Hedén och Jesper Lagergren pratar om i En beroendepodd - Jesper pratar om hur han var nykter i ett par år men att det inte var någon bra nykterhet. Lite som på vita knogar. Lyssna vetja. Finns på Spotify avsnitt 46. Det är bara en del av samtalet men tänkvärt. 🩵

@Carisie jag menar inte att vara burdus, eller ofin, men jag har undrat över detta med medberoende. Men jag upplever det som att min partner är "den som börjar" oftast, men det är jag som är "bottenlös", skäms och mår dåligt...
Men det spelar ju inte så stor roll, jag kan ju inte hantera alkohol, så det får väl kanske kallas vad som...
Tack igen för lyssningtips!

@Matten Hej ❤️ Det var inte en burdus fråga men jag känner att jag verkligen vill ge ett ordentligt svar. Det känner jag att telefonens små "tangenter" inte duger till så jag ska ta fram datorn 👩🏼‍💻 idag och skriva till dig.

@Matten Nu så har jag väckt MAC:en från de döda. Medberoende är ju inget som kommer över en natt. Jag träffade det exet i fråga när jag var skör efter ett uppbrott och jag tyckte det var roligt att träffa en kille som kunde ta ett par glas och prata skit eller festa natten lång vilket ingen kille någonsin gjort förr med mig. Vi gjorde galna och roliga saker tillsammans och det var vår-sommar och de flesta kanske tenderar att dricka lite mer då?

Jag tyckte inte då att hans drickande var nåt problem vi hade ju hur trevligt som helst. Det var långt senare mitt i vintern när jag dessutom dragit ner på drickandet och noterade att han liksom fortsatte "sommardrickandet". Dessutom blev han av med jobbet (pga fylla på arbetstid som jag inte visste då) och eftersom han flyttat in hos mig så fick jag ju lov att försörja honom. Han hade inga pengar till mat eller att bidra till hyran MEN magiskt nog träffade han alltid polare på lokalpubarna som BJÖD honom på öl så han övergick till att vara full varenda dag medan jag gick och jobbade. Så här fortgick det i flera år. Jobbade några månader då han var full varannan kväll och sedan bakis varannan dag så jag var tillslut inte tillsammans med killen jag föll för utan någon blek kopia helt utan känslor eller omtanke för andra utan det var alkoholen som styrde helt kan jag se nu i efterhand.

Man blir ju liksom inte medberoende över en natt - precis som man inte blir alkoholist över en natt. Nu åter till din fråga: för det första var det jag som möjliggjorde hans drickande. Jag köpte hem "rimliga mängder" men fick alltid fylla på eftersom han hade druckit allt. Jag började tom gömma alkohol för att kunna ta fram när JAG ville. En stor del hittade han och drack upp men en del kunde jag ta fram. I de perioder han jobbade så köpte han hem ofta - varannan dag skulle jag säga och som medberoende så kunde jag initiera drickande om han verkade irriterad eller "törstig". Ibland drack jag med honom för att stå ut med honom för mot slutet blev han alltid elak och grälsjuk på fyllan. Ibland när han krökat för hårt så hade han vita perioder. Som vi alla vet är sjukdomen progressiv så efter varje vit period så eskalerade drickandet.

I vår relation var det alltid han som gick över gränsen - som blev måttlös. Men jag skulle nog säga att det i 90% av fallen var det han som började. Han som gick över gräns efter gräns och jag liksom fogade in mig. Nu blev det här en lång historia och du fick på en enkel fråga men jag kände att jag ville ge en klarare bild av medberoendet och hur lätt man kan halka in i det. Jag märkte det knappt. Men jag kan berätta att det är en fruktansvärd känsla att stå utanför sin dörr efter ett arbetspass och tveka till att sätta nyckeln i låset till sitt eget hem för att man inte vet vad som väntar en innanför. Är han arg/ledsen/glad, nykter/full/aspackad. Är det fest eller ska han sitta och röka inomhus och lyssna på musik och sjunga med och grina? Jag hade svårt för att öppna min egen ytterdörr i år efter att jag kastat ut honom - för det var vad jag gjorde tillslut.

Jag har tackat min lyckliga stjärna många gånger för att jag gjorde mig av med honom! Det var ett lån han ansökt om i mitt namn då han hittat min bankdosa som fick bägaren att rinna över. I efterhand har jag fått veta att han var portad på varenda lokal pub pga obetalda notor. Han hade tagit otaliga springnotor lite överallt.

Jag kan inte förstå att jag hamnade där jag gjorde - jag borde hata alkohol! Nu har jag iofs ett väldigt trevlig förhållande med alkohol som nykter men helt utan vita knogar - jag har upptäckt att livet är mycket glammigare och roligare utan alkohol. Slutligen vill jag också berätta att mitt ex söp ihjäl sig innan han hann fylla 40 och det är så fruktansvärt sorgligt att en så ung människa förstör sitt liv och han var fullt medveten om det men han skulle överskriva varje gräns först. Jag brukar tänka på det här med beroendepersonlighet och vad Robert Bohman säger om att nå sin botten. Hans beroendepersonlighet har ingen botten och varför ska man nå botten innan man börjar sparka sig uppåt? Det är lättare att komma upp om man inte sjunkit så långt ner.

Jag ber om ursäkt för det långa inlägget men jag skyller på att jag har dator och kan skriva hur mycket som helst nu 😀 Jag önskar dig en fin kväll/natt själv ska jag dra på mig operationskläder och vaka in natten på hospitalet. Må bäst!
🩵

@Matten Bra att du tog det så. Jag kände att jag kanske förbrukat mina ord på AH nu 😂
Skönt att du ska sova utan oro men varför gråta? Och du...ser man andra så blir man sedd.
Stor kram!❤️