av Janice

Janice
ons, 2025-01-08 - 23:02

Jag lever sedan två år tillsammans med en man som dricker regelbundet. Han sköter arbete mån-fred utan problem men är i stort sett onykter från fredag kväll till söndag kväll varje helg. Han har haft en hög alkoholkonsumtion redan så vi träffades men jag upplever det som det var mindre i början än nu, jag tror han ökat på allt eftersom relationen blev allvarligare. Han är medveten om sitt drickande och säger att det gör att han mår bra onykter. Senaste året har han dock börjat bli dum emot mig när han är full och det blir tjafs varje helg. Jag ogillar konflikter medans han går igång på det. Nu känner jag att jag inte kan eller vill leva ett sånt här liv längre. Vi pratar om att gå isär men alltid när han är onykter och då blir samtalen inte värst konstruktiva. Han säger tydligt att han är som han är och inte kommer att sluta dricka. Nykter är han jättebra och jag trivs med honom, då. Men oroar mig alltid inför helg då allt ” dåligt” jag gjort under veckan ska diskuteras. Jag är så trött på att hålla en fasad gentemot omgivningen och vill lämna men det är så svårt…

Carisie
tors, 2025-01-09 - 06:07

@Janice God morgon ☀️ Alkoholism är en progressiv sjukdom dessvärre och det finns inte mycket som talar för att det blir bättre. Jag har varit där du är också 😓 Mannen som är nykter är även mannen som är full. Du kan bara ansvara för dig och ditt liv. Jag upprepade sinnesrobönen många gånger då had blev anklagad för saker och då jag aktivt konfronterade och bag honom sluta dricka.

Gud, ge mig sinnesro att acceptera
det jag inte kan förändra,
mod att förändra det jag kan,
och förstånd att inse skillnaden.

Med eller utan "gud" så har den substans och det blir lättare att ta in vad jag själv kan ändra. Jag hoppas du finner råd 🙏🏼🩵