av unicornsarebeautiful

unicornsarebeautiful
sön, 2025-02-02 - 00:07

Min mamma dricker. Varje dag. Kvittar om hon är ensam, hemma med min pappa, om vi barn och barnbarn är där. Om hon ska hjälpa till och passa barn eller hundar eller något annat.. Otaliga gånger har vi försökt prata med henne. Försökt få henne att förstå.. Mitt hjärta går sönder av allt det här. Hon som alltid varit en sån fantastisk människa, hjälpt mig och min syster med barnen, med hemmet, vi har umgåtts, gjort roliga saker; åkt iväg ihop osv. Men iaf de senaste 10-12 åren, är de mer alkohol. Oftast dagligen. Flera glas vin. Flera öl. Ibland på högtider, sprit, drinkar osv…

Hur ska vi få henne att förstå. Hon ”borde” veta. Min morfar var alkoholist. Och dog pågrund av sjukdomen. Vi hann återfå kontakten i min vuxna ålder för att min mamma och pappa tog helt avstånd från honom när jag var ett litet barn pågrund av alkoholen.. Vad ska jag göra? Jag vet att hon inte ser eller förstår sin sjukdom själv, de är okej. Jag jobbar inom sjukvården och har gjort senaste 15åren. Bland annat med drog och missbruksproblem. Men när de är min egen mamma. Jag kan inte se de på samma sätt. Hon som tog bort den biten av min barndom, vi slutade umgås med morfar och hans fru som drack kolossala mängder, slogs och bråkade. Framför oss barn.

Nu är vi där själva. Absolut inte så illa. Aldrig utåtagerande. Men de har funnits gånger hon ramlat, slagit sig blå och blodet runnit. Jag har burit in henne. Duschat henne.. Plåstrat om. Tagit hand om. De har hänt framför barnen, därav får dem aldrig vara där ensamma.. Jag vågar inte lämna ut hennes nummer som anhörig till skola eller dagis. För jag vet att hon ändå inte kan köra dit om dem inte skulle få tag på mig eller mina barns pappa..

Min syster; ser allt detta som jag ser. Men hon dricker själv ibland tillsammans med vår mamma. Jag gör inte det. Jag slutade dricka i tidig ålder pågrund av att jag inte kunde hantera det. Jag vill rädda min mamma från den här hemska sjukdomen, jag vill att hon ska vara den glada fina människan som vill leka med sina barnbarn. Inte säga elaka saker till oss, skrika, gapa, säga dumheter till min pappa..

Vart fan börjar man. Hur gör man för att ta sig framåt? Kapa kontakten? Vägra låta henne träffa barnen? Jag känner mig ensam; maktlös, och allting känns hopplöst..

unicornsarebeautiful
sön, 2025-02-02 - 00:25

Vet egentligen inte ens varför jag sitter och skriver här. Eftersom jag varit att de säkert inte är någon som kommer läsa. Kanske gör det ingenting, kanske hjälper de att bara få de ur sig.
Kanske är de de som behövs för att jag ska ta mig loss från den här hemska känslan som byggt bo inom mig.

Ångest, oro. Hon har fått sämre minne. Mycket sämre. Hon vill väl och är så fin och go när hon är nykter. Men sen då. Resterande tid.. Kan man åka och tömma hela huset på sprit vin och öl när dem jobbar.. Fylla badrumsskåpet med antabus. Jag vägrar låta mina barn vistas i en sådan miljö. Negativa kommentarer, elaka kommenterar. Hon ser de inte själv. Hon märker inte av de. Kommer nog inte ens ihåg det. I vuxen ålder har vi bråkat som galningar, för att hon dricker och varit så elak och arg och, fy. Jag har ändå tagit hand om henne i slutändan.. Pappa ser, men gör inget. Han dricker gärna ett par öl efter jobbet osv. Även om han ser hur hon beter sig och även säger till henne ibland. Ingen långvarig förändring. Känns som de enda som kommer hjälpa är att jag säger till henne att jag inte kommer låta dem träffa barnen om dem fortsätter dricka. Samtidigt vill jag ju hon ska förstå sin sjukdom, veta att den finns där. Att utpressa någon hjälper ju aldrig. En miljon tankar i huvudet samtidigt. Alla pratar emot varandra.. Blit tokig. Är ledsen, har ångest.. Och känner mig rådvill..

Kristoffer
ons, 2025-02-05 - 16:10

Hej! Vill bara säga att även om det kan ta lite tid att få svar här så vet vi att det är långt fler som läser och känner igen sig än som faktiskt tar steget att skriva. Att du så öppet och ärligt beskriver din situation och dina känslor av frustration och villrådighet gentemot din mammas situation är garanterat hjälpsamt för andra som befinner sig i liknande situationer som dig.

Det verkar som att du har flera olika tankar och alternativ kring hur du ska hantera situationen. Det finns inget facit, men det låter klokt att du följer spåret du är inne på som handlar att sätta gränser för vad du och dina barn ska vara med om. Ibland är det lättare att vrida och vända på en sådan här situation och bolla alternativ i telefon. Om du vill kan du göra det med oss anonymt genom att ringa 020-84 44 48.

Du är såklart också välkommen att fortsätta skriva och berätta hur det går och hur du mår, här på forumet. Ibland kan det behövas att man skriver flera gånger för att tråden ska ta fart och att andra användare ser och svarar.

LAO
ons, 2025-02-05 - 18:13

@unicornsarebeautiful hej! Jag vill bara säga att du inte är ensam, det hade kunnat vara jag som skrev ditt inlägg.
Jag har bestämt mig för att inte dricka med min mamma, och att vi alltid träffar henne där vi kan åka hem. När barnen var mindre ställde vi krav på nykterhet vid träffar men det höll aldrig. Vid ett tillfälle fick hon vara barnvakt över natten, då ramlade hon i trappan och bröt armen och hennes man körde henne till sjukhuset. Mina barn lämnades alltså ensamma mitt i natten…
Nu vet mina barn att hon är alkoholist, även om hon absolut inte tycker det. Hon och jag pratar inte om ämnet alls.

LAO
ons, 2025-02-05 - 18:13

@unicornsarebeautiful hej! Jag vill bara säga att du inte är ensam, det hade kunnat vara jag som skrev ditt inlägg.
Jag har bestämt mig för att inte dricka med min mamma, och att vi alltid träffar henne där vi kan åka hem. När barnen var mindre ställde vi krav på nykterhet vid träffar men det höll aldrig. Vid ett tillfälle fick hon vara barnvakt över natten, då ramlade hon i trappan och bröt armen och hennes man körde henne till sjukhuset. Mina barn lämnades alltså ensamma mitt i natten…
Nu vet mina barn att hon är alkoholist, även om hon absolut inte tycker det. Hon och jag pratar inte om ämnet alls.

unicornsarebeautiful
mån, 2025-02-17 - 00:58

@Kristoffer
Vad tacksam och glad jag blev över din kommentar! Känns på något sätt skönt att få bekräftelse på sina egna tankar och känslor även om kanske inte folk kan hjälpa en.. Man känner sig ganska maktlös och hjälplös när man heller inte kan påverka situationen.. Jag vet ärligt talat inte om jag hade vågat ringa.. De känns som att allting blir så mycket mer verkligt när man verkligen ” tar tag i det” .. Men de kanske är det som behövs. Kanske behöver man få lov att sörja sina egna känslor och sättet man uppfattar saker på för att kunna ta sig vidare.. Jag uppskattar verkligen din kommentar och din omtanke ❤️

unicornsarebeautiful
mån, 2025-02-17 - 01:03

@LAO Tack snälla för ditt svar! Tycker absolut du har rätt idéer om att man ska umgås där man kan åka hem, och inte låta barnen utsättas för vissa saker.. Jag har inte vågat låta min yngsta son sova där en enda gång.. Sen är de väl också kanske för att min mamma säger ” han får iallafall inte sova här förrän han är äldre för de orkar jag inte med ”… ( han är faktiskt inte jobbig för att han är 3år, han är bara en busig och rolig liten busunge som gör allt han inte får och mer därtill.. men totalt ljuvlig och underbar ändå! Äldsta sonen är snart 14 och väljer lite själv när han vill åka dit.. Dock har jag begränsat de i perioder när hon inte undviker att dricka när jag sagt ifrån.. Förr i tiden undvek jag att ens prata med henne pågrund av drickandet, sa tillfälligt upp kontakten. Tog nog 2-3 månader, sen ringde pappa och böna och bad att vi skulle komma hem och umgås. Då höll hon sig nykter ett bra tag. Jag var betydligt yngre då och trodde såklart att mina tvång och utpressningsmetoder skulle hålla längre. Men efter ett tag var de klippt igen. Jag är ledsen att du behöver gå igenom detta, de är absolut ingenting kul att behöva gå igenom. Är också ledsen att dina barn behöver gå igenom.. Men ändå skönt att dem kanske förstår en del. Vet inte hur gamla dem är. Jag hoppas att de blir bättre och enklare för er ❤️

LAO
tors, 2025-02-20 - 07:19

@unicornsarebeautiful hej! Jag hade helt missat ditt svar.
Treåringar är inte jobbiga, dom är precis som dom ska! Mina barn är 18 och 21, och nu vet vi ju att hon dricker och så får det vara så. Jag har druckit med henne i perioder, men nu vet jag att hon dricker ännu mer då så nu är det alkoholfritt för mig när vi umgås.
Jag har haft värdens finaste morföräldrar och kan sörja lite att mina barn inte fick det (min pappa dricker också), men jag har andra bra vuxna i livet som känner mina barn.
Att jag slutat dricka nu tror jag kommer hjälpa mig att bli en bra mormor i framtiden, och det längtar jag efter.

Hur mår du? Hur går det för dig?