@Blidenjagvillvara77 Fint att du kan vara öppen med din man, din närmsta. Allt som oftast är verkligheten överskattad och då får man sätta tilliten till hoppet som är en viktig ingrediens på resan vi kallar för livet. Ta hand om dig och fortsätt vara öppen💥

@zalkin tack för dina kloka ord och du har så rätt. Öppenhet och ärlighet är två viktiga ingredienser i en relation. Mitt problem är min konflikträdsla och vetskapen att jag ofta backar i diskussioner, ger liksom med mig för att undvika långdraget tjafs. Detta är ju inte alls bra för min självkänsla och detta är något jag behöver hjälp att ta tag i och utforska vidare. Att undvika konflikter har också lett till att jag inte varit ärlig så det ena har liksom gett det andra. Men jag har en tid för ett första samtal bokat så jag hoppas att det ska ge mig nåt. Detta är främst något jag måste göra för mig själv. Ha en fin dag 💛

@Blidenjagvillvara77 god morgon! Vad skönt att du ändå är en liten bit på väg med alltsammans. Och så strongt av dej att inte ta till vinet.
Jag hejar på dej och håller tummar och tår att det ska fortsätta gå åt rätt håll. Längre och ljusare dagar och vårens ankomst såsmåningom kanske också hjälper till. Sköt om dej, allt kommer helt säkert att lösa sej och så kommer du ut starkare på andra sidan🩵

@Detblirbättre tack för pepp! Ja med ljuset kommer också energin tillbaka. Ska bara bli fri från denna extremt hemska förkylning. Ser fram emot att ta tag i allt igen, kost, träning, framtidsplaner… känns lättare att sätta upp nya mål nu när jag ”dödat” elefanten i rummet. Känns skönt att inte dras med massa ångest inombords även om jag kommer få dras med en del ågren. Men från nu kan allt bara bli bättre tänker jag, oavsett utgång. Ser också fram emot att hitta mig själv hur det nu ska gå till, men jag tror att det blir lättare att vara sann och snäll mot sig själv när man är grundad och trygg i vem man är. Hur går det för dig? Kram 💛

@Blidenjagvillvara77 det låter så bra! Att elefanten är död och att det vara finns en riktning nu.
Hoppas förkylningen släpper nu också!
Med mej är det sådär. Har inte riktigt kunnat hålla mitt nykterhetslöfte men det har heller inte varit nån katastrof.
Tänk att det ska vara så SVÅRT.
Men men - bara att ta nya tag. Blir lite trött på mej själv nog.

@Detblirbättre tack! Den här förkylningen skojar man inte bort! Minns inte att jag varit så här risig men det går åt rätt håll 🙏 allt ska man tampas med samtidigt 😅

Förstår att det är svårt det där med nykterheten. Det ÄR svårt! Så mycket enklare att ta det där glaset än att låta bli. Men för varje gång vi säger nej och tänker på morgondagen så växer vårt pannben sig lite tjockare. Med tiden kommer det bli enkelt och rentav självklart att avstå, det är i alla fall min förhoppning. Att komma till den punkten att jag inte VILL dricka. Till den där känslan av frihet. Dit vill jag 😊 kämpa på! Jag hejar på dig! Kram 💛

@Blidenjagvillvara77 ja varje dag växer pannbenet lite. Det är en jättebra påminnelse.
Sen måste jag bara tillägga att du ju är otroligt strong som inte har druckit a alls under denhär svåra tiden. Det ska du ju verkligen ha alla tiders credd för. Du är ju super-stark, kom ihåg det!
En dag i taget. Eller ”this too shall pass”. Ett så bra uttryck tycker jag!

@Detblirbättre tack snälla! Jag försöker tänka positivt och att karma ska göra sitt sitt. Det har varit och är tufft just nu men jag sätter min förhoppning att det ska vända till det bättre framöver. Oavsett vad som händer så kan vi slå fast att alkohol inte gör något bättre eller lättare. Ha en fin söndag 💛

2 månader idag! Som tidigare skrivet fokuserar jag inte så mkt på antal dagar. Förra gången blev det att jag automatiskt tänkte på alkohol varje dag just därför. Både i positiv och negativ bemärkelse. Men jag håller lite koll och tittar ibland i min app för att påminna mig hur långt jag ändå kommit, trots att livet varit allt annat än enkelt senaste veckorna. Sakerna börjar reda upp sig vilket jag är så tacksam över (ni som vill veta mer får skrolla tillbaka i tråden). Jag och min man har pratat mycket, många samtal och har kommit fram till att vi har mycket kvar att kämpa för. Trots mitt ”snedsteg” är han helt på det klara med att han vill försätta vandra längs vägen med mig. Jag har verkligen lyft på alla stenar och berättar alla tankar, tveksamheter, grubblande och rädslor jag gått omkring med och han sa då att han inte haft en aning om
Hur dåligt jag faktiskt mått och vilken stress jag gått omkring med inombords. Han accepterar mig för den jag är vilket ju är helt fantastiskt om man tänker efter. Han är inte heller perfekt och jag har också påtalat att vi båda bär orsaker till att vårt förhållande hamnat där det är idag. Nåväl… nog ordat om det. Jag har för egen del bokat in ett samtal med psykolog. Jag behöver hjälp att reda i mitt inre kaos. Vad är hönan och ägget? Varför hanterar jag mina känslor/komflikträdsla som jag gör? Är min oro som förälder befogad? Varför kan jag inte slappna av och bara vara? Hur får jag stopp på allt tjatter i huvudet osv…var ska jag adressera allt? Vad är min del och vad är andras? Ja ni hör… mycket att ta tag i men jag hoppas det i slutändan ska hjälpa mig och att jag kommer få det där inre lugnet. 🙏
Jag har en del av hjärnan som resonerar klokt och har mycket självinsikt. Som vet vad som behöver göras och jag har en enorm förmåga att analysera mig själv och se vilka mina problem är, samtidigt som den där a-djävulen finns i bakgrunden och lurar. Igår var han framme och ”förhandlade”. Inte så att jag var sugen men han har nog börjat försöka planera till återfall. Jag behöver analysera vad det beror på? Själv är jag inne på att lättnaden jag känner just nu kan vara en orsak? Lite som att ”oj, nu är det äntligen över och jag kan slappna av” och då tycker djävulen att man är värd vin och bubbel. Nu är faran över liksom. Men nej, jag vet ju att jag inte har nåt intresse av att ta ett glas, jag vill ha fler. Så jag måste hålla garden uppe som många skriver om. Spela filmen och använda min kloka del av hjärnan.

Har vaknat med huvudvärk flera dagar och vet inte om det beror på förkylningen eller att jag ändock har en inre stress som ökar på blodtrycket? Eller om jag spänner käkarna när jag sover. Otroligt störande att vakna med huvudvärk som påminner om baksmälla från flera glas vin kvällen innan trots att jag inte druckit en droppe! Om det inte går över får jag väl kolla upp det.

Önskar er alla forumvänner en underbar dag! Vad gjorde jag utan er och detta forum! Kram! 💛💛

@Blidenjagvillvara77 Så häftigt att läsa din berättelse, det är ju som att det lika gärna hade kunnat vara jag som skrivit den. Copy paste. Alkohol är en lurig jäkel, listig och slug.

@nasann så sant! Alkohol är lurigt, listigt, insmickrande och förgörande! Förstör så mycket men tillför så lite. Med tanke på hur normen ser ut i samhället och de fakto att de flesta faktiskt dricker utan att de egentligen har något bra argument till varför så förstår man ju vilken dragningskraft alkoholen har. Vi som nu vandrar på den nyktra vägen har genomskådat det galna i att dricka. Så tänker i alla fall jag. Vi som går mot normen med bättre vetande är både smarta och modiga! Hoppas du haft en skön och nykter helg 💛

@Blidenjagvillvara77 Jag har haft en nykter helg och stoltserar nu med sju nyktra dagar på raken. Bra formulerat - förstör så mycket men tillför så lite. Det är helt galet att dricka ett nervgift. För vissa går det dock bra, de tar ett glas och sen är det bra. För mig har det aldrig varit så, har aldrig varit måttlig. Så nu vill jag bli smart och modig och helnykter, som du. 💕

Torsdagsfunderingar
Lite mer än två månader in i det alkoholfria livet har jag insett att jag behöver förändra mitt sociala umgänge. Som tidigare skrivet har den gemensamma nämnaren med vårt (min och makens) umgänge med vännerna (ett fåtal nära) varit alkoholen. Det har liksom gått ut på att dricka alkohol under ”finare” former. Det har handlat om ”när är klockan så pass mycket att man får poppa bubblet”. Så är det fortfarande med skillnaden att jag ”avviker” från vårt normala. Jag har märkt att de andra (inte alla) blir lite obekväma av att jag inte dricker. Vet inte om det beror på att jag inte orkar vara så där svamlig som de andra, att jag blir mer allvarlig och lugn, eller om det handlar om att de andra blir så medvetna om sitt eget drickande? Vad tror ni? Jag har i alla fall insett att jag varken vill eller orkar vara den de vill/förväntar sig att jag ska vara. Varför ska jag det? Det får mig också att bli så medveten om att vi har väldigt lite gemensamt och vi är dessutom i helt olika faser i livet. När det kommer till egna vänner (tjejkompisar) har jag egentligen ingen i min närhet som jag klickar med så pass att jag kan vara öppen och ”berätta allt”. Jag har nämligen inte så mkt för ytliga bekantskaper utan värdesätter vänner jag kan prata på djupet med, vara mig själv osv. Upplever att livet inte är
I helt balans när det kommer till att fylla det behovet, att kunna träffa en vän på egen hand för att få egen påfyllning om ni förstår?
Jag funderar också på om allt detta egentligen beror på mig? Mina svårigheter att knyta an, våga vara öppen och sårbar, kanske handlar om att jag inte kan släppa garden, släppa fasaden? Vad beror detta på? Att verkligen blotta mina svagheter, sämre sidor, jobbiga tankar är för mig kopplat till skam, och varför är det så? Jag har svårt att släppa in människor, vad beror det på? Och detta hindrar ju mig från att verkligen vara nära någon, på riktigt.
Har upptäckt att jag börjar vara ganska less och irriterad på vännerna som BARA vill umgås när alkohol är närvarande. Självklart har tanken slagit mig att de också har problem. Jag märker ju att de få gånger vi ses (oftast i förbifarten) känns det liksom konstigt. De kan liksom inte slappna av och att faktiskt UMGÅS utan alkohol är inte ett alternativ . Det kanske är dags för mig att gå vidare? Problemet är ju att min man inte ser det på samma sätt som mig även om han håller med om att det blir för mycket fokus på alkohol. Även om de är världens snällaste och finaste människor som även våra barn älskar så ska jag med handen på hjärtat säga att det inte ger mig något att umgås med dem. Jag gör det för deras skull, för makens skull och för barnens skull. Låter allt detta konstigt? Hur hanterar ni andra liknade omständigheter?

@Blidenjagvillvara77 lycka till nu med nya alkoholfria året!! Jag känner igen mig i allt du skriver. Jag blir lurad av alkoholdjävulen gång på gång så jävla trött på det. Men denna gången ska jag fan lyckas! Det gäller att inte tappa garden för en sekund. Det går så snabbt att låta sig luras. Men nu ska jag lyckas!

Efter 67 dagar från alkohol har nu energin kommit tillbaka med full kraft! Har under denna tid hunnit med lite kaos på det privata planet och en envis (troligen influensan) förkylning som varade i 2 veckor. Men idag kände jag verkligen skillnaden i min energinivå! Har hunnit med en lång promenad på fm, fikat hos min bror, sett skidor på tv, tvättat, städat badrummet, lagat matlådor, fiskat med sonen, gräddat våfflor, en promenad med gubbe och hund och övervägde en liten kort löprunda så här på kvällskvisten. Men där fick jag hejda mig själv. Jag vet sen förut att jag är”bra” på att köra på men det kanske inte är det bästa i längden. Detta behöver jag jobba med, kanske rent utan hjälp med- att kunna ta det lugnt, njuta i stunden utan att bli rastlös. Jag har väldigt svårt att koppla av. Mina promenader är ju en form av avkoppling. Likaså när jag lägger mig på kvällen och lyssnar på ljudbok. Men jag måste kunna bara vara utan att känna en stress, bli rastlös. Detta är också en stor riskfaktor på mig- hög energi kombinerat med att inte kunna slappna av riktigt.

Vet inte riktigt vad jag ville ha sagt med detta men nya insikter kommer till mig hela tiden. Läser mycket här inne och det skrivs så mycket klokt! Önskar er alla en fin kväll 💛
P.s kom på mig själv över att känna tacksamhet och stolthet över att inte vara vinpåverkad kl 18 en söndag. Det var rätt vanligt förut. 😊