Vad fan ska jag göra
Jag har vänt upp och ner på mig själv och försökt lappat ihop min pojkvän.

Försökt att se han för den han är och ibland behövt vara en kärring till flickvän för att styra han i rätt banor i livet. Han lovade så hårt på nyår att nu ska han bli en bra människa och inte behandla mig dåligt men vad hände i helgen? Jo han tog droger igen.
Jag fick reda på detta via annan person och han ljög för mig vart han var och vad han gjorde. Han kom aldrig hem vilket jag förstår att han ville dölja för mig vad han gjort. Jag orkar inte mer. Vad ska jag säga till han? Jag är så ledsen men vågar eller orkar inte ta upp det en gång till med han. Detta är inte första gången något sånt här sker och jag känner mig så ”van”. Men jag känner mig så sviken när ärligheten inte finns där och droger är inget jag supportar eller vill ha kring mig överhuvudtaget. Varenda gång lovar han att det aldrig mer ska ske.
Vad kan jag säga till honom som är bra och vettigt? Känns som att jag tjatar hela tiden men jag vill att han ska veta att dethär får mig att må pissdåligt. Jag vill inte låtsas som att jag inte vet om att han tagit droger , för då lär han göra det igen bakom ryggen på mig. Jag vill att han ska förstå hur jag mår i detta och att det inte är okej

Och varje gång han faller tillbaka till droger är när han druckit alkohol. Han har adhd och styrs mycket av impulsiviteten. Han är världens finaste kille nykter men så fort han dricker finns det inget stopp. Inte nog med att han har problem med alkoholen så händer det ibland att han dra en Lina eller tar något ännu allvarligare. Jag ligger ständigt med volymen på Max i telefonen ifall jag skulle få ett samtal att något händer.

Kommentarer om att jag borde lämna honom undanbes gärna, jag vet såklart om att jag förtjänar bättre. Men det är inte så lätt att kasta iväg någon man älskar. Det är så svårt att lämna när man väl är i en sån här situation, det är inget man bara gör sådär.

@cupcake9 Hej ❤️ Jag är säker på att du vet att den enda du kan välja åt eller rädda är dig själv. Tänk sinnesrobönen (med eller utan Gud)

"Gud, ge mig sinnesro att acceptera
det jag inte kan förändra;
mod att förändra det jag kan;
och förstånd att inse skillnaden."

Jag tycker inte det handlar om att kasta bort någon man älskar utan att kasta bort den enda människan man måste leva med resten av livet - sig själv. Jag har själv levt i medberoende som i mitt fall senare ledde till ett eget beroende. Jag kan fortfarande undra ibland varför mitt värde var lägre än min partners.

Mitt förslag blir: ställ krav, sätt ner foten & håll den kvar och invänta respons. Jag vet att bla @has har en annorlunda historia avseende medberoende. Stor kram 🩵