Det finns nog inte många som vet att jag har problem med alkoholen.
Jag sköter mig så bra på jobbet, aldrig sjukskriven, tränar, äter nyttigt, pratar om hälsa.
Men jag har alkoholismen i blodet.
Mitt beteende är inte normalt även om jag aldrig upplevt abstinens, aldrig tagit en återställare eller förlorat något signifikant på grund av alkoholen.
Jag har druckit alkohol sedan jag var 15 år. De senaste 10-15 åren har jag druckit varje fredag och lördag, ibland söndag om det blivit över. Under pandemin blev det plötsligt mer, då kunde onsdag också vara en festdag och varför inte torsdag?
Måttfullhet har aldrig varit min grej. Ett enda glas, vad är det? Minst två vill jag ha, helst tre och fyra.
Min man är ytterst måttlig, han mår inte bra av att dricka och måste därför vara försiktigt och håller alltid ett öga på mitt glas och vad jag gör.
I smyg när min man går ut ur rummet häller jag snabbt i mig några klunkar från hans glas.
I smyg smyger jag förbi vinflaskan i köket och fyller på.
I smyg går jag förbi barskåpet och sveper en klunk gin direkt ur flaskan.
Sedan november förra året bor min man på annan ort för att arbeta. Behöver jag säga att mitt drickande har eskalerat?
Det är nästan komiskt hur jag beter som en tonåring som trotsar sina föräldrar, som en råtta som dansar på bordet bara för att katten borta.
En dag slog det mig efter jobbet att ingen såg mig och att jag ”var fri” att göra vad jag ville. Så jag nallade helt sonika en vinflaska ur vår vinkyl och drack upp den själv i tevesoffan.
Stora klunkar, snabbt. Sådär som jag egentligen gillar att dricka men som jag aldrig får eftersom jag har ett vakande öga på mig - intensivdrickandet som ger en snabb berusning. Aldrig mer än en flaska, ok, max 1,5.
Jag snattade kanske totalt fyra flaskor innan det började se lite väl urholkat ut i förrådet och då kom jag på att jag kunde dricka matlagningsvinet.
Därefter kom idén att tulla på spritflaskorna.
Gjorde starka cosmopolitans, men det blev så många kalorier så jag gick över till att sippa ren sprit.
Här börjar det bli ordentligt knas och jag blir rädd för mig själv på riktigt.
Jag dricker snabbt och mycket och kan vakna med i soffan. Minns inte hur mycket det blev, men behöver köpa igen Absolut citron (eller var det två, jag ska inte ljuga, jag minns inte) för att det fattas för mycket i barskåpet.
Att vakna trött och sliten, masa sig till jobbet.
Att smussla med flaskor.
Oroa sig för minnesluckor.
Oroa sig för att bli avslöjad.
Skammen. Den bittra skammen blandat med rädslan om vart jag är på väg.
Jag känner mig som min mamma som var alkoholist under tio år innan hon blev nykter. Hon gjorde en raketkarriär från nykterist till alkoholist.
Är jag som du, mamma?
Var det så här du kände?
Sen går jag på en jobbfest och blir bjuden på bag-in-box-vin. Alla andra tar ett glas. Jag smyger förbi boxen och tar ett glas till. Vill egentligen ha mer, men bland kollegor dricker jag inte mycket utan där och då föds idén att köpa en en egen bag-in-box till dagen efter.
När den tog slut köper jag en till.
Att dricka är inte kul längre.
Jag blir inte salongs längre utan går direkt från nykterhet till fylla, svårt att artikulera, kan inte svara i telefonen för då hörs det att jag druckit. Skammen bränner.
Avstår träningen för att sitta hemma själv och dricka.
På riktigt! Vad är det här för liv?
Tankarna kommer allt ofta - är jag beroende? Är detta också alkoholism? Jag borde bryta!
Så tänker jag på morgonen, men framåt eftermiddagen kommer suget. Det skjuter genom huvudet som en tanke först, att nog vore det väl gott ändå, bara idag, idag svänger jag förbi Systemet på vägen hem - och innan jag vet ordet av har tanken blivit en handling.
Men nej! Nu har jag bestämt mig. Jag bromsar nu innan det går ännu längre.
Jag vill veta vilken skatt som döljer sig bakom nykterheten.
90 helnyktra dagar. Sen får vi se.
En dag i taget.

@nasann Som du själv skriver:citat:” Men nej! Nu har jag bestämt mig. Jag bromsar nu innan det går ännu längre.Du har börjat känna efterdyningar av din alkoholkonsumtion & sätt att dricka.Att det eskalerat.Klokt att dra i handbromsen.Testa 3 mån i nykterhet.Kan ju inte skada.Välkommen hit & lycka till.

@nasann känner igen mig själv i mycket av det du beskriver med att bara ”välfungerande” med jobb, träning och kost. Och att inte vilja, eller kunna dricka måttligt. Vad är vitsen med ett glas liksom. Bra att du hittat hit! Vi är
Många som kämpar på olika
Sätt! Vi hjälps åt genom att skriva och läsa här. Genom vetskapen att man inte är ensam eller ”onormal” och genom att få mycket tips, vägledning och stöttning från de som är i samma sits, eller de som gått före och kan visa vägen. Kram 💛

@nasann känner igen mig själv i mycket av det du beskriver med att bara ”välfungerande” med jobb, träning och kost. Och att inte vilja, eller kunna dricka måttligt. Vad är vitsen med ett glas liksom. Bra att du hittat hit! Vi är
Många som kämpar på olika
Sätt! Vi hjälps åt genom att skriva och läsa här. Genom vetskapen att man inte är ensam eller ”onormal” och genom att få mycket tips, vägledning och stöttning från de som är i samma sits, eller de som gått före och kan visa vägen. Kram 💛

@Molnet Tack Molnet för pepp och välkomsthälsning. Jag får styrka av alla er andra, i både medgångar och motgångar. Spännande att se att det går och att suget avtar. Alkohol är en lurig drog, listig och slug.

@Blidenjagvillvara77 Tack för pepp och välkomsthälsning, ja, det är sannerligen en tröst att inte känna sig ensam och att våga säga sanningen i sin fulla fulhet. Det är en enorm lättnad bara det. Att berätta allt det där jag berättade. Och att ni inte dömer eller hatar mig, kanske till och med kan känna igen sig. Det är wow, så tack!

@nasann
När jag läser det du skrivit så ser jag att det är exakt så mitt liv har sett ut.
Min sambo dricker måttligt, jag smyger i garaget och häver i mig öl, klunkar ur öppnade spritflaskor och spär på med vatten i flaskorna för att hon inte ska märka, osv, osv.....

Det vi måste lära oss är att vi kan inte inte dricka bara ett glas, för det ger oss ingenting, vi måste ha allt fort och på en gång.
Den beska sanningen är den att vi måste avstå helt.
Tillsamman kan vi klara det.

@nasann välkommen säger jag också! Just sådär är vi många som har hållit på. Först är det trevligt och mysigt att dricka tills det inte är det längre.
Kolla in självhjälpsprogrammet här på forumet! Jag tycker det är bra och hjälpsamt.
En dag i taget, eller en timme i taget, är också en bra princip.
Här på forumet får du stöd och hjälp!

@Vinny Tack för att du delar, det tröstar mig oändligt att jag inte är ensam! Den beska sanningen är att vi måste avstå helt, så bra formulerat! Tillsammans kan vi klara det1

@Detblirbättre Tack, det tröstar mig mycket att känna att jag inte är ensam. Jag har ju vetat det förstås, att vi är många, men att KÄNNA det, gör skillnad. Jag jobbar med självhjälpsprogrammet och håller med, det är hjälpsamt. Jag tror jag ska gå på AA-möte också, men känner att jag blir alldeles darrig och svag bara av att tänka tanke. Går du på såna?

@Detblirbättre Då är vi lika på den punkten. Jag drar mig, sannolikt för att jag inte vill sälla mig till kategorin alkoholist (jag tar ju inte återställare, jag gör inte si, jag gör inte så och så vidare i alla evighet), men tror verkligen att det skulle vara hjälpsamt. Bara nyfiken och intresserad.

@Detblirbättre
@nasann
Då ansluter jag mig till klubben...
Är också intresserad av AA men drar mig också för att gå dit.
Jag känner att jag vill försöka och pröva allt innan den dagen kommer.