av fossingen

fossingen
sön, 2025-03-02 - 16:23

Den 17/2 drack jag för sista gången. I alla fall sista gången på väldigt lång tid om jag någonsin igen kommer att dricka alkohol. Jag tror inte det faktiskt…
Sedan dess har jag börjat ta tag i hälsan vad det gäller vikten och kosten också och nu börjar jag faktiskt känna att jag mår lite bättre, inte bara fysiskt utan jag börjar få tillbaka skärpa och initiativförmåga och känner mig inte lika patetisk och sorglig och trött längre. Det är många kilo kvar innan jag är tillbaka där jag var innan vin blev min vardagsdryck, och det är nog många veckor och månader kvar innan jag lyckats bryta den där vanemässiga ”jag tar ett glas vin- impulsen”, men jag känner faktiskt inget sug alls.
Det är nog nyhetens behag och hög motivation jag rider på såhär i början. Men jag har ändå kommit en bit på vägen nu. Såhär länge har jag inte varit nykter på flera år. Sorgligt att det skulle ta så lång tid att sätta ner foten.
Förra hösten blev jag medlem här. Då var också tanken att jag skulle lägga av, men maken (som också är alkoholist) bokade hotellrum en långhelg på vår bröllopsdag och övertalade mig att dricka för att fira och bla bla bla. Då hade jag varit nykter en dryg vecka och tänkte fortsätta vara nykter när vi kom hem, men det höll inte. Såklart.
Maken har druckit sitt vin som vanligt varje dag, och jag vet inte om det kommer hålla att leva nykter tillsammans med honom i längden men det är nästa problem. Först ska jag bli stadig i min nykterhet, sen får framtiden utvisa om vi ska leva ihop eller om jag lämnar honom med hans vinboxar eller om han lyckas dra ner på sitt drickande tillräckligt mycket för att det ska kännas meningsfullt att fortsätta i äktenskapet.
Som det är nu känns det som jag påbörjat ett viktigt och nödvändigt arbete med mitt eget liv. Jag önskar såklart han vill gå med mig, men jag har bestämt mig för att bryta med alkoholen även om det kostar mig min relation på sikt.
Jag har köpt en plånbok som jag tittat på i ett halvår men inte känt att jag kunde kosta på mig förrän nu.
Planen är att jag varje månad nu i ett år ska ta ut kontanter motsvarande vad jag lagt på alkohol varje månad och lägga i plånboken.
När det gått ett år kommer jag ha 18000 kr i kontanter att titta och känna på. Då kommer jag också ta det slutgiltiga beslutet om jag någonsin kommer våga dricka ett glas vin igen eller om jag har lagt av helt. Men ett år ska jag avstå helt i alla fall. Sen ska jag shoppa upp de där pengarna på exakt vilka onödiga grejer som helst. Kläder, prylar, frisör, fjällvandring, inte vet jag, men de ska vara bara till mig och jag ska inte ha dåligt samvete över att jag sätter sprätt på dem.
Håll gärna tummarna för mig att jag kan behålla beslutsamheten och tron på mig själv framöver. Jag vill så himla gärna bli fri från att dricka mig dimmig och frånvarande medan livet bara går och går utan att jag lever det på riktigt.

Blidenjagvillvara77
sön, 2025-03-02 - 19:29

Välkommen! Så bra att sätta upp mål! Klokt att du tänker att du måste göra detta för din skull i första hand. Först ta tag i att bli alkoholfri och ta hand om sig själv för att må bättre. Sen får det andra komma. Lycka till! 💛

Gräsänkan
sön, 2025-03-02 - 22:19

Bra kämpat av dig! Och en bra plan låter det som! Otroligt starkt känner jag också om du avstår trots att din man dricker. Den styrkan vet jag inte om jag hade hittat. Inte just nu i alla fall.

fossingen
mån, 2025-03-03 - 09:10

@Maud Tack! Jag håller på att försöka lista ut hur forumet fungerar just nu. Men jag tänker att jag ska stanna den här gången. Jag tror jag behöver det här sammanhanget att läsa och skriva med andra för det är inte många jag kan prata med ute i det riktiga livet. Det är bara mina vuxna barn jag varit hyfsat öppen mot om hur mycket jag druckit den senaste tiden. ”Alla andra” tror nog att jag är och alltid har varit en välfungerande vuxen…

fossingen
mån, 2025-03-03 - 09:12

@Blidenjagvillvara77 Tack. 🌷Det kommer att bli en känslomässig berg-och-dalbana, men om jag är nykter först och främst så kommer det finnas bättre chanser att ta tag i resten sen förhoppningsvis

fossingen
mån, 2025-03-03 - 09:23

@Gräsänkan Tack! 🌷 än är det faktiskt inga problem att avstå trots att han sitter där med sitt glas i soffan varje kväll. Jag har bett honom dra ner. Ber honom hålla sig till att dricka bara någon eller några gånger i veckan, men hittills har han druckit varje dag utom en sedan jag slutade. Just nu känns det bara ledsamt och ensamt att han inte ens vill försöka hjälpa mig, men samtidigt blir jag mer motiverad och nästan trotsig av hans nonchalanta attityd till vad jag försöker göra. Det är som att jag aldrig ens varit viktig, att vår relation och hälsa och gemensamma liv inte spelar så stor roll utan det är vinet han värderar högst.
Det gör ont, men jag ska ta mig ur det oavsett om jag tillslut måste lämna honom också.

Carisie
mån, 2025-03-03 - 11:31

@fossingen Hej 👋 Jag har befunnit mig precis där du är och gått igenom hela känsloregistret. Allt från att det var så bra innan, han är ju en fin människa egentligen etc etc Jag tror att mycket av det motstvånd och den nonchalans du möter är rädslan"för vem är du om ni inte dricker ihop"? Det är en sida av dig han inte känner. Man jag tycker du gör helt rätt. Vi kan bara välja åt oss själva och om du valt att avstå så kommer det att få konsekvenser. Det kommer att få goda konsekvenser för dig som du själv önskat medan din partner får oönskade konsekvenser som kommer att uppfattas som negativa eftersom han sitter på ett annat tåg än du. Fortsätt slåss för dig själv och det som är rätt för dig. Jag har din rygg ❤️

fossingen
tis, 2025-03-04 - 09:10

@Carisie Tack 🌷 det är riktigt ledsamt just nu 💔

Igår kom jag hem från jobbet vid strax efter 20.00 och redan i hallen innan jag hängt av mig jackan hörde jag på makens sätt att ropa hej att han var full. Jag kommer in i vardagsrummet och ser honom med en öppnad burk öl och ser på hela hans uppenbarelse att han är packad, inte bara berusad. Han hävdar att den halvdunkla ölen är allt han har druckit och jag ber honom hämta sin alkomätare och blåsa. Han blåste 1,26 men fortsatte hävda att han blivit så full av en halv öl.
Jag gick och la mig i gästrummet och har inte pratat med honom alls. Nu är jag på jobbet igen och jag tänker ge honom chansen i eftermiddag att berätta för mig att han ljög igår, men om han fortsätter hävda att han inte drack i smyg igår innan jag kom hem så kan det vara spiken i kistan för vårt äktenskap. Jag är så trött på hans drickande och ljugande och så himla himla ledsen att han inte ens kan stå för vad han gör. När man inte kan vara ärlig längre så finns det liksom inget kvar att försöka bygga på eller reparera…

Carisie
tis, 2025-03-04 - 11:48

@fossingen Hej! Kram! Jag får rysningar för jag kan relatera till känslan att trött och redo att kliva in i sitt eget hem så står jag där den nyckeln mot låskolven och tvekar. Vad väntar innanför dörren?! Det finns ju flera scenarier 😢 Att inte vara trygg i mitt eget hem var en fruktansvärd upplevelse.

Jag tror din man är uppe i sån skam och förnekelse att han inte kan erkänna el ta emot hjälp nu. Du kan bara ansvara för dig ❤️

fossingen
sön, 2025-03-09 - 15:28

Jag håller mig nykter. Jag har också i ett långt SMS till min man berättat att för mig finns alternativet att lämna honom som en lösning som kommer närmare och närmare och det är faktiskt en dörr som jag ställt på glänt för länge sen men inte riktigt velat titta på innan.
Han höll sig från att dricka i tre dagar efter det, men nu är han igång igen men med något mindre volymer än så länge.
Jag tänker att jag inte ska bry mig så mycket eller försöka begränsa honom, för han är en vuxen man som vet mycket väl var jag står och vad jag vill, men att sluta dricka kan inte ske för någon annans skull så om jag tar hans drickande personligt för egen del kommer det bara göra mig arg och kränkt. Det jag kan göra för att slippa hans val är att lämna när dagen kommer att jag inte pallar leva bredvid en aktiv alkoholist längre och när jag tillslut har släppt det sista naiva hoppet om att han ska kunna dricka ”lite då och då”utan att fortsätta rulla ner för sin backe som en växande snöboll. Det är inte min sak att påverka när han ev lägger av. Jag kan bara välja åt mig själv.
Och jag känner mig ensam och rädd just nu. Rädd att vara den enda nyktra jag känner i resten av mitt liv… Jag har aktat mig noga för att skaffa vänner eller släppa någon nära just för att jag lever med en alkis och själv blivit en. Skammen ni vet… Den har gjort mig fruktansvärt ensam.
Så ikväll ska jag på darrande ben gå på ett AA-möte för första gången i mitt liv.
Jag vill inte och vågar inte göra den här resan utan att ha någon fysisk människa av kött och blod att kunna prata med när det känns tungt. Och om det är någonstans det finns nyktra människor som inte dömer mig så är det väl på såna möten antar jag…

Carisie
sön, 2025-03-09 - 16:46

@fossingen Hej 👋🏼 Så starkt skrivet och beskrivet. Jag har varit där du är för många år sedan och vet allt om skammen, skulden och skyddandet av ens partner. Avskärmning och att inte släppa in nya människor. Hoppas AA-mötet går fint. Du är värd ditt bästa jag. Kram! 🩵

fossingen
mån, 2025-03-10 - 22:59

@Carisie Tack 🙏 Det betyder jättemycket att du läser och svarar och delar med dig av vad du upplevt. Varje liten kommentar och varje ord av stöttning och uppmuntran sjunker in som vatten i torr jord och jag vill bara säga att jag ser hur du svarar och bryr dig till många av oss här på forumet ❤️ Det gör skillnad och det får mig att känna mig en aning mindre ensam i det jag har framför mig just nu.
Mötet gick bra… Ja kände mig lite bortkommen och skör, men blev varmt mottagen och inte avskräckt på något sätt i alla fall. Jag kommer nog behöva gå på fler innan jag kan utvärdera vad det ger, men jag tror det kan vara värdefullt för mig att hänga där ganska regelbundet nu ett tag framöver…
Och igen. Tack! Inte bara för kommentarer till mig utan för att du bryr dig om alla oss nya vilsna här 🌷

fossingen
tis, 2025-03-11 - 11:30

@LAO Tack snälla 🌷❤️
Jag ska gå dit igen ikväll. Det tar emot och känns lite jobbigt, men jag tror jag behöver gemenskapen för att lyckas hitta vägar att gå. Jag tar rygg på någon som vet var stigen finns för jag har ingen aning hur man lever längre

LAO
tis, 2025-03-11 - 14:14

@fossingen åh, lycka till ikväll och skriv här sen hur det gått. Det är en smart strategi att följa i någons spår, det här är en resa som är möjlig.
🧡

Carisie
tis, 2025-03-11 - 14:17

@fossingen Ge inte upp ... det kan vara lätt att kasta in handduken eller omfamna flaskan är ingen långsiktig lösning så håll ut, håll i och håll ihop. Ögonen på målet. Jag lovar att det kommer att vara värt det i slutändan. Jag är alltid här - lite mindre frekvent nu när jag ligger på sjukhus men du kan alltid skriva här 🩵