En arbetskamrat sa en gång till mig att jag verkar vara en livsnjutare. Den tanken gillade jag och använde många gånger som ursäkt när jag hällde upp.
Sen blev ju tyvärr effekten att jag inte kunde njuta av någonting utan vinet längre och till sist kunde jag inte njuta av det heller.

Jag tog vita perioder, men blev besviken. Vart tog lyckokänslorna vägen? Piggheten? Jag lyckades med mina perioder, men började dricka igen. Jag ringlade mig fram på min krokiga väg mot frihet, analyserade och samlade på mig erfarenheter. Till slut konstaterade jag att det var sämre. Mycket sämre med än utan.

Senaste (och sista?) gången tänkte jag "Nu börjar andra halvlek av mitt liv! ". Jag var inte fylld av energi och pepp på att sluta eller så, men jag visste säkert - Alkohol gör allt sämre på så många plan. Nu 496 dagar nykter.
Jag är fri! Och jag njuter!

Men. Mitt beteende kvarstår delvis fast med godis istället. Jag kan trösta mig på jobbet med att tänka att jag ska hem och äta choklad sen, jag har alltså kvar samma tanke som tidigare men bytt ut vin mot choklad. Jag sitter i samma soffhörn och trycker i mig godis som jag sörplade vin i. Blir så tydligt hur svårt det är att ändra vanor och tankemönster. På måndag planerar jag att ta tag i detta. Lite rädd att jag ska få sug efter alkohol då istället! Jag klarar ju mig fint nu.

Hej @Ja må jag leva, stort grattis till dina nyktra dagar! Vad fint att du skriver här och delar med dig av hur det är och har varit för dig. Jag tror många kan känna igen sig i att byta alkoholen mot något annat. Du märker att beteendet finns kvar, men i en annan form. Förstår din oro kring att utmana stabiliteten som du hittat fram till, samtidigt som det är väldigt starkt av dig att vilja ändra på den här vanan i grunden. Hur har det gått för dig?