Fredag nummer två i nyktert tillstånd, nio dagar. Det känns bra, lyssnar på musik, kaffe på g, tonårsdottern hemma med kompisar. Känns skönt att vara vuxen och reko, inget fylletrams. Annat trams istället… :)

Jag har i en tidigare tråd nämnt att jag har en lista, människor som jag vill berätta för att jag lägger om min livsstil och blir nykter på heltid. 10:e personen var min svärmor, hon ställde sig direkt upp och gav mig en riktig kram. Vi har haft många fina vinstunder ihop (städade) men vi ska fortsätta med fina kaffestunder istället.

Det är spännande att se hur folk reagerar, en kollega som jag brukar ha aw med blev eftertänksam länge när jag berättade för honom, först tänkte jag att det inte blev bra men mot slutet sa han bara tack, tack för förtroendet och att du berättar.

Ingen hittills har dock blivit förvånad, utan säger att de har anat att jag inte mått bra de senaste åren.

Mitt bästa samtal hittills var med med min yngre bror, vi kom varandra närmare. Det sämsta var med min äldre bror. Han var mer besviken och ifrågasättande. Vi har samma gen, behöver kanske inte förklara mer för er i detta forumet. Han behöver starta sin egen resa.

Just nu spelas en låt med Simon and Garfunkel, musik är min räddare och min värsta fiende. Musiken väcker starka känslor i mig, har alltid gjort. Med alkohol blir den känslan bedövad framåt kvällen allt eftersom berusningen tilltar. Ännu en bieffekt, känslomässig avtrubbning…

Ikväll tänker jag vara närvarande i musiken, njuta av den, kanske tar jag upp pianospelandet också.

Jag flyttade hemifrån strax innan jag fyllde 16. Vi var ett gäng kompisar på den tiden, vår gemensamma nämnare var att vi hade föräldrar med alkoholproblem. Med en lägenhet fri från vuxna 24/7 började här min resa mot ett mer destruktivt leverne.

Sedan dess och fram till den 27 april 2025 har alkoholen varit en självklar del av mitt liv. I min hjärna kretsar dagarna alltid kring att få öppna en flaska.

Det senaste året har konsekvenserna gjort sig mer tydliga, både för mig men också nära och kära.

Jag vet ännu inte vad jag vill med den här tråden, kanske sätta ord på mina utmaningar, framgångar, misslyckanden. Det får väl tiden visa.

Nu spelas Bella White (smalspårigt men ett tips!)

Avrundar, hoppas ni andra där ute som kämpar hittar energin i att fortsätta.

Dagarna som passerar är livet, som titeln på denna tråd påminner en om (ref. Stig Johansson). Lev dem, är nu mitt motto.

@Jonas82 Fortsätt skriv, det är otroligt fint för oss att följa din resa 🤩 Du har så mycket att se fram emot. Starka känslor är en sådan sak. I början är man ovan och vet inte hur man ska hantera dem, men allt man övar på blir man bättre på.

Själv har jag idag varit nykter i 1.881 dagar, och det tillhör de bästa beslut jag har tagit i livet ❤️ Jag håller räkningen med hjälp av en app som heter Nomo.

Trevlighelgkram 🐘

PS. Jag skapade en speciell nykter låtlista på Spotify som jag spelade mycket det första året. På den finns tex ”Så gott att må gott igen” med Peter le Marc, ”Livet börjar nu” med Albin Johnsén, och ”Det bästa kanske inte hänt än” med Molly Sandén.

@Jonas82
Åh vad fint du skriver! Tänk vad skönt att kunna vara närvarande hemma med sitt tonårsbarn och dess kompisar. Det är så mycket ändå i livet som gör att man inte alltid är närvarande för sina barn. Jag har funderat lite här hemma ikväll efter att lillan somnat. Att inte dricka alkohol måste vara ungefär som att bryta en toxisk relation. Bäst att gå ”no contact” och blocka, om man är nära ett återfall ställa sig frågan ”vad skulle ha förändrats?” Och komma ihåg ”väggen”, hur blev det sist? hur ser det ut efteråt? Hur mår du dagen därpå? Det är nog det enda raka.
Ta bort alkohol får bli en del i den personliga resan helt enkelt, likväl som att träna, meditera, äta bra och sova. En dag ska allt bli bra.