av Annastankar

Annastankar
ons, 2025-04-02 - 22:52

Hej,
Jag satt och googlade och hittade hit. Jag vill gärna bolla mina tankar då min pojkvän sen 9 månader är bra på att snacka och får mig att tvivla på min känsla kring att han dricker för mycket och ligger i farozonen.
Han dricker var och varannan dag när han är hemma hos sig.. Hos mig dricker vi aldrig för jag har ingen alkohol hemma.
Han dricker öl och starksprit. Jag försökte igår förklara att om han och jag i framtiden ska flytta ihop så måste drickandet i veckorna upphöra och helgdrickandet ska ske ansvarsfullt. Jag har två rätt små barn. Han har två barn som snart blir tonåringar. Han blir otrevlig när han dricker. Både mot mig och sina barn. Han har liksom ingen ömsint sida utan häver ur sig allt han kan komma på. Jag har sagt till honom och han skyller på alla världens orättvisor och att han behöver dricka för att slappna av och släppa ut all skit som har byggts upp inom honom. Han har ett förakt mot psykologer och vägrar gå och prata med någon. Han har en pappa och styvpappa som är alkoholister, misstänker även att hans syster är det. Men han förnekar bestämt att han har problem utan har allt under kontroll.
Igår försökte jag sätta ner foten en gång för alla kring drickandet. Han behöver inte vara nykterist men skärp dig och sluta dricka i veckorna. Då undrade han vad som skulle hände om han skulle ta ett glas vin medan han lagade mat tex. Alltså hela tiden försvarar han drickandet och försöker hitta öppningar. Borde inte raponsen ha varit ”du är viktigaste för mig så om du vill det är det inget problem för mig att sluta”? Han verkar inte vilja förstå, han säger att han vill ge sina barn en liberal syn på alkohol och de får de genom att se honom dricka när som helst. Jag håller inte med! Jag är rädd för att jag måste lämna den här relationen. Men jag kanske tänker fel. Vad har ni för tankar?

gros19
tors, 2025-04-03 - 09:15

Du tänker absolut inte fel och din pojkvän försvarar hela tiden. Tvivlen på sig själv är klassiska om du läser lite här. Inte så konstigt kanske att man tvivlar och inte vill se verkligheten som den är. Självfallet vill man det ska vara bra. Han inte bara missbrukar alkohol utan han är dessutom elak när han dricker. Alkohol handlar inte om förnuft utan enbart känslor och dom är han uppenbarligen inte mogen att ta tag i. Du vet vad du ska göra och det förefaller inte finnas några tecken på förändring. Ord betyder inget endast handling. Ta hand om dig och dina barn. Lämna relationen så fort som möjligt är mitt råd. Det är mycket illa det du beskriver och som jag påpekat inga tecken på förändring.. Kanske ska du ställa dig frågan, varför ska jag inte lämna relationen?

Annastankar
tors, 2025-04-03 - 17:25

@gros19 Tack för din reflektion. Jag ska ställa frågan till mig själv. Jag slåss med tanken av hur han framställer sig själv och hur verkligheten är. Jag vill verkligen vara med den man jag trodde att han var. Jag måste på något vis inse och acceptera att han inte är den utan att det bara var en fantasi skapad av mig. Jäklar va jobbigt detta är. Att han inte bara kan inse vad han kommer förlora. Varför kan han inte se mitt värde?

gros19
fre, 2025-04-04 - 21:22

Tvivla inte på vad du upplever förrän du får bevis om motsatsen, vilket du inte kommer att få.

Missbruket handlar inte om dig överhuvudtaget. Vad du betyder för honom kanske han eventuellt upptäcker den dag du inte finns där. Tror att det är lätt att tvivla på sitt värde när man lever under de omständigheter du beskriver. Du får själv inse ditt värde och skapa dig en tillvaro som är hälsosam för dig utifrån dina behov.

Tröttiz
fre, 2025-04-04 - 22:07

@Annastankar
Så jobbigt detta. Min erfarenhet är att komma från att vara arg till någon slags förståelse, gällande missbruk så kan man liksom inte prata till förnuftet att det ska gå in. Det måste komma från den som missbrukar för en förändring. Missbruk är starka krafter.
Och - det du upplever är inte fel, det finns inom dig.
Kram. 🌺

Åsa M
sön, 2025-04-06 - 20:41

Jag håller helt med ovan!

Hans brister säger inget om *ditt* värde!

Det som är viktigt nu är att du tänker på dig själv främst och på dina barn. Det är inget bra liv att ha en relation med en missbrukare och både du och framför allt dina barn kan ta enorm skada av det. Är det verkligen värt det? Hur värderar du din egen sinnesro och livskvalitet? Det låter som att du har prioriterat ner det, men varför? Han är sjuk och det kan du inte påverka. Men du är i relationen helt frivilligt, hoppas jag, och kan därför helt självständigt fatta ditt eget beslut om vad du vill göra, oavsett vad han gör och säger eller inte.
Prioritera dig själv och dina barn först, ingen annan kommer göra det åt dig i den här situationen tyvärr. Har du övervägt samtalskontakt eller annat sätt att prata av dig med någon neutral part?

Tröttiz
mån, 2025-04-07 - 18:27

@Annastankar
Hej.
De tankar jag har är att man inte kan hjälpa någon i att sluta dricka, ja, man kan stöda men jobbet liksom måste den andra göra själv. Det är min spontana tanke. Jag har själv varit där - att vilja hjälpa, att stå bredvid, att göra allt för att få någon på rätt "köl".

Det man kan göra tänker jag, är att tänka på vad man själv behöver. Och förutom dig själv, har du barn att tänka på. Vad behöver de? Finns det något att ändra? Utifrån vad du skriver upplever jag situationen att han inte har förmågan att se till vad de behöver, utan att det är du som kommer in här. Att så att säga ta befälet över båten och styra den till lugnare vatten för att ta en metafor ...

En till sak är att "ditt värde" inte har att göra med hans drickande, låter kanske hårt, men efter att ha levt med en person med beroende har jag börjat se saker på speciella sätt. Beroende är starkt, och jag kom sakta att inse att beroende var starkare än hans förmåga att hålla sig ifrån alkohol, och att "kunna se" mitt värde. Den jag var, och ännu är hade ingenting med hans drickande att göra. Alkoholen kom i vägen för en sund relation med tillit, förtroende, trygghet, att känna sig betydelsefull . . ja det grundläggande egentligen.

Tro på dig själv. Vad behöver du? och barnen - och agera enligt det.
Kram!