Lever med någon som inte går en dag utan att drick. Allt från 1 öl till flera. Eller 1 glas vin till flera. Och finns inget av det så kan man alltid blanda sig en drink.

Han dricker på det viset att han kommer hem från jobbet. Öppnar en öl å när den är slut öppnar han en till på direkten.

När han dricker sprit är det värst. Han kan bli väldigt dryg å elak. Påpekat detta de två år vi träffats men han ser det inte. Även flera som sagt men han upplever det inte så.

En av hans föräldrar är alkoholist.

Han själv har fått en vuxen diagnos på ADHD för ca 3 år sen å går på Elevanse med mer.

Sagt att jag tycker han dricker för mkt. Men han slår bara ifrån sig. ”Jag tycker att en öl när jag jobbat inte är fel”
När jag säger att det är ju fler går han in i försvarsställning. Nått jag ändå anser han gör för att han någonstans är medveten om att nått av det jag säger ligger ett uns sanning i. Eller så är det bara önsketänkande från mig.

Sprit får han inte dricka för mig, och jag säger när vi är bland vänner att ”nej, ingen sprit för dig.”
För jag orkar inte få skit eller bli missuppfattad på grund av hans spritintag.

Värsta är som nu när han försöker få in alkoholen ”snyggt” genom att föreslå en Irisch Coffie. Nått jag skulle kunna tänka mig men säger nej bara för att. Men han ska ha en ändå. När sprutgrädden i kylen var tom så måste han vispa själv. Vilket han inte orkar så säger att man kan lägga grädden i en burk å skaka. Tar ett tag men funkar. Han ger upp å frustar. Varpå jag inte kan låta bli å slänga ur mig ”jaaa ska man dricka sprit får man kämpa lite”.

Kanske onödigt.
Antagligen.
För han säger att han blir så trött på mig. Och jag blir ledsen och sitter nu inne på toa å grinar å skriver av mig.

Tips?

@Kaya
Hej,
Väldigt ledsam, sorglig och tråkig läsning och ditt liv ska inte vara att du sitter och gråter på en toalett en påskafton för att din sambo är elak.
Jag kämpar för att hålla mig nykter och kan med 100% säkerhet att du kan inte påverka honom ett dugg. Endast din sambo kan besluta om han vill försöka bli nykter eller fortsätta sin bana mot fördärvet. Vill han sluta så kan du vara ett jättebra stöd till honom men det stannar där. Ansvaret är hans till 100%.
Mitt råd är att planera för en exit (dvs lämna), tala med socialen/kommunen eller annan organisation för hur du ska göra typ med boende.
Om detta fortsätter så kommer den du älskade och flyttade ihop med försvinna mer och mer och den elaka sidan bli större eftersom alkoholism är degenerativ och blir värre och värre över tid.
Du är värd mer än så här.

Håller med ovan. Sätt dig själv främst. Ingen annan kommer göra det åt dig. Alkoholmissbruk är en progressiv sjukdom och det kommer bara bli värre. Lämna medan du fortfarande orkar, både mentalt och fysiskt. Så där ska du inte behöva ha det.