@Himmelellerhelvette Jag tänker att det handlar om punkt 3 i Annie Graces framgångsrecept. Identifiera dig som en person som inte dricker alkohol (eller äter socker). Tanken ”svep” är inte farlig, tankar kan inte lyfta glaset. Det är vår vd i pannloben som tar besluten. ”Jag dricker inte alkohol eftersom det inte är hälsosamt för mig”. Jag äter inte socker eftersom det inte är hälsosamt för mig”.

Hade socker introducerats idag är det tveksamt om det tillåtits, samma sak med alkohol. Just av hälsoskäl och benägenheten att utveckla missbruk för vissa individer.

Och du och jag ska vara svinglada och stolta över att vi kunde äta det som bjöds som efterrätt och stoppa där. Just påsken erbjuder ju ett överflöd av sötsaker annars. Räddningen för mig var att jag tog med mig dadelbollar och smaksatta dadlar (och alkoholfri öl). Då visste jag att det fanns något jag kunde äta när de andra moffade godis.

26 helt sockerfria dagar uppnådde jag innan påskhelgen, som gav ett ytterst sparsamt intag. Börjar om på dag 1 idag igen, jag noterar på min väggalmanacka. Mest för att att synliggöra, åt båda hållen. Med tiden känns kanske socker lika big nono som alkohol för mig, för det är verkligen en ickefråga för mig sen flera år tillbaka.

Kram 🐘

@Andrahalvlek och @himmelellerhelvette
Tittade in en sväng o kände att jag ville ge min syn också. Jag tror att beroenden övervinns/ att vägen till att bli frisk handlar om att få sinnet och nervsystemet i jämvikt. Att arbeta på grundnivå med orsakerna till beroendet. Lära sig att balansera sitt nervsystem, och därmed jämna ut behovet att ta till yttre medel för att få ro. Det handlar inte om quick fixes på något sätt, utan ett hållbart sätt att ta sig an livet.
För min del har det blivit väldigt tydligt detta senaste året att det fungerar så för mig. Jag har behövt hjälp utifrån, gå i terapi. Våga känna o uppleva det som sker inom mig. Förstå på en psykisk och kroppslig nivå vad det handlar om. Ta hand om det på det djupare planet. Låter flummigare än det är. 🌸🌸🌸🌸

@Himmelellerhelvette En sak till. Att suget var så starkt för dig beror nog på att sammanhanget var stressande för dig. För mycket folk, för många timmar, kanske lite tjafs osv. Sen kan jag nästan inte låta bli att skratta åt din beroendehjärna som öste på med sug på allt som kom i dess väg typ 🤣 Och det är en taktik, att skratta åt det. Och sitta på händerna när det känns jobbigt, eller kanske till och med avvika från sammanhanget, skylla på huvudvärk. Anledningen till att vi mår dåligt i olika lägen är att vår kropp signalerar på alla sätt den kan att man ska få till en förändring. En dag med släkten är kanske tillräckligt, eller en halvdag. Vita lögner är okej.

Min mamma tex är lagom att umgås med i entimmesportioner. Jag har inte dåligt samvete för att jag känner så, men jag talar förstår inte om det för henne. Vill inte såra henne. Hon är gråtmild så det räcker, det räcker att jag skärper tonen pyttelite så börjar hon nästan gråta, ”men varför är du arg på mig?” Min psykolog sa senast att det bästa jag kan göra är att behålla lugnet. Bita mig i tungan, svara lugnt på samma fråga 17 gånger. Bara behålla lugnet. Pust.

Kram 🐘

@Sattva Jag håller med. Suget och dåligt mående är symtom, det är grundorsaken man behöver åtgärda. Men vissa saker, som att umgås med släkt i flera dagar på bortaplan, är stressande hur man än bär sig åt. Då får man gilla läget, tänka att syftet är gott, och att det dåliga måendet kommer att gå över när man får en ledig dag hemma osv.

Jag har älskat att vara hemma hos äldsta dottern fredag-måndag. Men mina rutiner rubbades, jag hade folk omkring mig snudd på 24/7. Min hund fick skällanfall på natten så fort någon annan i huset gick på toan osv. Det var svinjobbigt, men också jättemysigt. Och vi slet som djur i trädgården och min kropp kvider fortfarande. Det var värt jobbet, för det blev så fint och dottern blev så nöjd. Men jag behöver min lediga tisdag för att landa lite, och handla och laga matlådor så att resten av jobbveckan passerar smooth.

Kram 🐘

@Andrahalvlek Absolut, för de flesta av oss är det nog så. För mig också. Vad jag menar är att det inte behöver vara så. Tror jag.
Jag tror att det går att hitta ett lugn som innebär just lugn, oavsett att ens cirklar rubbas. Att kunna vara i en miljö som inte är optimal och ändå behålla jämvikten. Kanske en utopi, men jag tror inte det!