av Molnet

Molnet
mån, 2025-04-21 - 18:32

Kvällsavstämning:Fick sova hyfsat gott i natt åxå.Gråväder & lite kyligt ute.God frukost.Lite småplock & en film.Kände mig plötsligt lite låg & trött & känsla av meningslöshet & tristess gjorde sig påmind.Nej sa jag till min partner.Det här duger inte.Jag behöver yttre stimulans & komma ut från väggarna.Han nappade och vi begav oss ut på vägarna med besök på konstutställning,lite hantverk & loppis.En liten promenad i naturen & en god fika på café’ fick avsluta roadtrippen.Nu känns allt bättre igen & vi ska avnjuta en middag med lax,potatis,grönsaker & romsås.Tror jag lyxar till med 1 glas kombucha i fint glas.En av utmaningarna med att lära sig att leva nykter är just att ersätta vinpimplande med andra mer konstruktiva saker.Tristess är min fiende nr.2Ha en skön kväll!

Molnet
ons, 2025-04-23 - 12:12

Det är många problem man slipper eller som minskar när man skippar A.Man slipper vara bakfull & / abstinent.Vakna av hjärtklappning .Man slipper att halka efter med / ställa in åtaganden.Man slipper gå igenom SMS man skrivit på fyllan.Man slipper fyllerelaterad ångest & skam.Men man slipper inte alla problem & krämpor bara för att man blir nykter.Nej det kan ju faktiskt vara så att man bedövat dem med A & använt den som kurering.I mitt fall har jag bedövat kronisk smärta & obefintlig sömn med A.För att för en stund få slippa undan.Dv.s ett flyktbettende. Som nykter gäller det att hitta nya strategier för att bemästra detta samt även metoder för att minska dessa problem .Det gäller att vässa pannbenen.Göra en handlingsplan för & sedan vara disciplinerad nog att utföra dessa varje dag/ enligt plan.Krävs mycket jävlar anamma & pannben till det.Annars halkar jag nog tbx i upprepande återfall & det vill jag ju inte.Testar olika saker & är på väg mot en handlingsplan som ska hålla i längden.

osprey44
ons, 2025-04-23 - 14:53

@Molnet Jag känner igen mig i det du skriver. Jag vill sluta dricka för gott, det enda som fungerat är antabus.
Men efter någon månad känner jag mig sorgsen, litet dyster, tom och vad som jag känt meningsfullt att göra är inte meningsfullt längre.
Då tar jag ett återfall, det känns nästan som den enda utvägen.
Och efter tre fyra dar är förrådet slut och jag är så opasslig att jag inte kan skaffa mer.
Helvetet med abstinensen.
Så här fortsätter det.

osprey44
ons, 2025-04-23 - 16:05

@vår2022En stor del av livet har jag kämpat med det här. Jag var 43 när jag insåg att jag hade problem.
Sen dess har det varit avgiftning på avgiftning, psykolog och psykiater, behandlingshem sex månader.
Inget hjälpte tills min läkare på vårdcentralen sa att det enda att göra är antabus under överinseende av min sambo.
Jag var helt fri från a under tio års tid, men så dog min fru efter 50 år tillsammans och alla skyddsvallar brast.
Nu har jag lyckats under flera månader med antabus, men så kommer tankarna och känslorna som du beskrev.
Det tokiga är ju att jag vet vad som kommer att hända, ändå gör jag det med berått mod.
Överleva för stunden? Protest?
När jag varit nykter en längre tid mår jag bra men så kommer tomheten och smyger sig på, och tar överhanden.

osprey44
ons, 2025-04-23 - 16:31

Det går ingen nöd på mig. Barn och barnbarn och bor på landet.Relationerna är bra. Ändå går det så här. Det är självdestruktivt, jag tycker det går igen i fleras berättelser.
Är vi en samling överkänsliga människor?
Det verkar så. Hur sänker man sin känslighet?