av Varafrisk

Varafrisk
lör, 2025-04-19 - 12:30

@Himmelellerhelvette @Sattva Tack för att ni tittar in, det värmer mitt hjärta❤️

I tisdags var min dotter med mig och tränade. På onsdagen följde hon med t den stad där jag träffar min terapeut, vi åt thaimat. Det var stora framsteg eftersom min dotter inte har velat vara med där det är många människor. När jag var h terapeuten så gick hon på stan efteråt tog vi en fika. Mysiga stunder❤️ Det var länge sedan min dotter var sitt vanliga jag, och jag undrar om hon kommer komma tillbaka till den person hon var innan hon blev manisk. Det har gått så lång tid nu men jag hoppas för hennes skull🙏🏻Skillnaden jag ser är att hon är mer långsam i sina rörelser och har svårare att ta initiativ. Jag tänker att det är därför som jag har velat vara med vid möten, vårdbesök för att andra människor vet inte vem hon är och jag vill att de ska hennes förmågor som hon har. Fast jag accepterar mer och mer att jag ska inte vara med på hennes möten med olika myndigheter och vårdgivare. Det är lätt att vi hamnar i våra roller där jag pratar mer och hon mindre. Hon behöver själv göra sin röst hörd för annars gör jag henne en björntjänst. Det är inte enkelt när man alltid har varit en mamma som har drivit saker för att barnen ska få
vad de har rätt till. Men jag kan stå vid sidan om pusha henne, stötta henne så hon orkar/vågar driva saker. Nu när hon är mycket samarbetsvillig och vill ha stöd, om det då tar för lång tid innan hon får de utredningar man har pratat om och även behandling kommer jag kontakta Patientnämnden. Nu är jag ändå hyfsat lugn🙏🏻

Min terapeut är så himla bra! Hon skyndar inte på utan hon låter mig landa i det jag ovan har beskrivit, att låta mina känslor landa i mig. Hon är den som förstår på riktigt hur det är att vara mamma t min dotter, allt vad jag har varit med om vilket är oerhört skönt. Jag känner även att hon förstår hur det är att vara en kvinna i min ålder med min uppväxt. Själv är hon kanske mellan 65 och 70, sjuksköterska i grunden vilket gör att hon även kan förklara medicinska saker för mig. Om hur kropp och själ hör ihop. Jag landar även i att känna in vad jag vill och orkar med. Jag har vänner som jag inte vill bli av med men där det ändå behöver finnas ett ömsesidigt behov att vilja träffas, att det är inte bara jag som får följa den andra. Att inte göra saker mot min vilja pga rädslan över att bli ensam/lämnad. Jag ser på riktigt hur vänner försvinner bort när jag/vi inte orkar bjuda hem. Människor tröttnar när man inte orkar fullfölja det som bestämts utan avbokar pga att jag är så trött eller ont i magen. Men jag har inte riktigt men nästan landat i känslan det här vill jag…det andra får lösa sig sedan. En väldigt befriande känsla!

Jag vet inte om jag har motivationen till fullo men min tanke är att jag behöver ta bort livsmedel ur min kost för att se hur min mage funkar. Tror att man i appen ”Belly balance” kallar det för elimineringsfasen. Min tanke är att äta laktosfritt och glutenfritt samt ta bort vissa livsmedel som finns i denna app/böcker som jag läst. Och efter ett antal veckor ska man lägga till ett livsmedel i taget för att se hur magen/tarmen tål det. Det är ju en stor förändring i mitt liv men jag behöver göra ngt för just nu är det inte särskilt bra. Vc har börjat utreda för att därefter ev bli remitterad t mag-och tarm.

Nu idag sitter jag ensam på Påskafton tills ikväll. Ett val som jag själv har gjort och som känns bra. Skulle följt m min man och dotter på fotboll ca 20 mil hemifrån. De brukar ha det som sin grej men brukar åka t en annan stad. Jag tänkte att det är inte kul att sitta ensam hemma på påskafton så jag följer med. Men, eftersom magen inte är stabil, jag är trött samt att vädret inte är kul (regn och kallt) så bestämde jag mig för att vara ensam med vår hund. Det känns väldigt bra! Jag ska först bada hunden därefter ska jag bada själv. Ev sticka, läsa eller se en serie …jag får se. För några år sedan hade jag följt med ändå pga att jag inte ville vara ensam på påskafton i synnerhet när alla berättade om sina aktiviteter med massa folk som skulle ses då. Nu bryr jag mig faktiskt inte så mycket om det. Imorgon kommer barn och svärdotter på lite mat och mys ❤️

Till er alla, du som kämpar, du som är stabil och till dig som varit nykter en längre tid, till alla er önskar jag en Glad Påsk 🐣🐔🧹🔥

Kramar ❤️

vår2022
lör, 2025-04-19 - 13:18

@Varafrisk Fint att få ta del av hur du har det❤️. Jag upplever dig som att det finns en ro även om det är en hel del runt om dig. Det liksom känns i dina resonemang och reflektioner kring saker och att du stannar hemma idag och att faktiskt känns ok.

Ha ett riktigt skönt bad och en skön stund för dig själv och med hunden förstås😁. Mysigt med barn och svärdotter på besök imorgon. Kram och glad påsk!❤️🐣

Varafrisk
tors, 2025-04-24 - 23:15

@vår2022 Dina ord värmer❤️ Även om allt långtifrån flyter på så försöker jag jobba med mina tankar, mina gränser och lita på mina känslor….det här vill jag🙏🏻

@Himmelellerhelvette Tack för dina ord❤️Ja, det kändes gott att lyssna inåt och att det var helt ok att ligga i soffan, kolla Tv-serier ensam på en påsk. Min dotter och man kom hem sedan på kvällen m go’pizza👌🏼När det gäller tolvstegsprogrammet så arbetar jag inte alls aktivt med det men jag kom t steg åtta, nio. Jag vill gärna avsluta saker men det kändes på ngt vis ok att ha kommit så här långt. Känner att det var steg som var betydelsefulla för mig. Kanske gör jag resten av stegen ngn gång. När jag har varit på NA så är det många som säger att det är tack vare programmet som de är drogfria. Jag kan inte säga att det är tack vare 12-stegsprogrammet som jag är nykter eller tack vare forumet eller behandlingen utan det är en kombination av alla dessa tre faktorer. Allt som jag sa nej till först…under tidens gång så hamnade jag till slut där ändå. Tog antabus under en tid (jobbet visste inget då), sedan besluta mig för att gå på behandling och då ta bort ”lögnmasken” från ansiktet och istället vara ärlig rakt igenom. Men forumet, NA-möten och behandlingen har varit viktiga för mig när jag hade landat i mitt ”där”. Jag hade kommit fram. Fast forumet är fortfarande mkt viktigt för mig. Tycker om att skriva här och ni vet mer om mig än många andra. Å ni allihopa är så himla kloka äger så mycket kompetens inom många områden och framförallt livserfarenhet.

Jag tänkte på en sak när det gäller min dotter. Det handlar inte direkt om oro men jag vill att hon ska ha det bra, Jag brukar skicka med matlådor när hon är h oss. Jag säger t henne att hon måste säga till om det är tomt i kylen men hon gör väldigt ofta inte det. I förra veckan sa hon att hon klarade sig bra på ris. Att vara sjukskriven och ha få vänner innebär att dagarna blir långa så hon kommer ofta till hem t oss. Så hon finns mycket i mina tankar pga det. Jag skulle aldrig neka henne att komma hem såvida jag inte är uppbokat på annat.

Så är det redan fredag imorgon känns ändå skönt. Som tur är inga besök inbokade på fm så det blir att pricka av ”ringa-föräldrar-skolskjutshandläggare, LSS-handläggare mm”. På lördag blir det lunch m fd kollega på stan. Sedan handla mat, kanske vara i trädgården el ngt annat.

Om ni inte sover redan så God natt alla forumvänner samt en önskan om en fin fredag😴🌷🥰

Himmelellerhelvette
fre, 2025-04-25 - 06:38

Jag förstår @Varafrisk! Ibland när jag lyssnat mycket på poddar m.m. av de som fått hjälp av AA blir jag rädd att jag missat något som gör att jag kommer ta återfall bara för att jag inte kört programmet! Men Annie Grace är helt klar med att det går att leva ett ypperligt härligt liv utan AA, det viktiga tror jag är att man fortsätter jobba på sig själv och inte blir för självgod! Jag hamnar lätt i ”hur svårt kan det vara” när jag pratar om min omgivning som jag ser dricker för mycket! Då tycker jag inte om mig själv, då har jag glömt hur det var för mig och hur jag lovade mig själv varje natt och morgon att ”idag ska jag inte dricka” och så gjorde jag det ändå när kvällen kom! Jag har varit där! Kämpat med att bli måttlig i hur många år som helst ändå glömmer jag ibland och dömmer andra! Då måste jag läsa om böcker och hänga mycket på forumet! Komma ihåg vart jag varit och hur jag kämpat för att komma dit jag är idag! Jag tror det är grunden i AA, glöm inte! Men att gå på AA och hela tiden leva i det förflutna är inget för mig, orkar inte traggla det på veckobasis! Och jag säger som dig att några av er forumvänner vet mer om mig än jag någonsin hade känt mig bekväm med att se någon i ögonen och berätta! Sedan litar jag inte på att de på AA skulle fortsätta vara nyktra och inte berätta om mig för andra som känner mig privat om man råkar träffa en sån. Jag gillar anonymiteten på forumet! Folk ute i samhället är dömande och många älskar att prata om andras snedsteg, jag vill inte känna att folk pratar om sånt jag inte bearbetat färdigt ännu! Jag sprider gärna tankar om hur giftig alkohol är, hur det sabbar relationer m.m. Men jag är inte där att jag vill berätta för någon om hur illa det var för mig, ytterst få vet det om mig! Jag kan berätta för de som själva vill sluta dricka för dom kan jag hjälpa med min historia, de som inte vill sluta dricka kommer inte bli hjälpta av min historia, de kommer antagligen bara använda den till att motivera varför de själva inte är alkoholister, ”jag har aldrig tagit återställare, jag gör inte si, jag mår inte så ” Vi som vet, vi vet att man ljuger så bra för sig själv att man går på det år efter år och ingen som tränger sig på kommer igenom om vi själva inte är dom som bestämmer oss för att det får vara nog! Kram