Dag 1, mår inte det bästa. Kväll som totalt urartade. Jag har varit nykter i perioder på år och ibland månader.
Svårigheten är att behålla den nyktra livsstilen. Faller tillbaka och får hela tiden börja om.

@Nila
Hej, jag skrev nyss mitt första inlägg på Alkoholhjälpen i tråden ”Nu får det vara nog”. Om jag inte misstolkar så känns du och jag ganska lika i vårat drickande.
Vill du berätta mer? Var det igår som det urartade?

@Nila
Hej.
Känner igen mig i din beskrivning.
Har också fallit tillbaka flera gånger efter månader som nykter.
Det känns ju bra ett par timmar när man dricker sedan blir det så himla tungt.
Ta hand om dig🙏

@Nila Har du berättat för någon, förutom här, att du har ett problem och vill sluta?
Jag tänker att det ska vara mitt första steg denna gång, att inte hålla det för mig själv. På så vis, tror jag, att jag måste ta tag i problemet.
En tanke som bara jag har viftar jag så enkelt undan.
Känner du igen dig i det?

@Nila Ja jag tror att jag måste det. Mitt drickande är inte så att det syns för folk, det har hänt så många gånger att jag bestämt mig i hemlighet för att ändra mitt liv.
Ingen annan har kunnat följa upp mitt löfte förutom jag själv, sen går några veckor eller månader och jag trillar dit igen.
Du får gärna prata av dig med mig om du vill, jag har ingen att prata med just nu så vore skönt med ett aktivt forum.
Om du inte vill så gör det inget givetvis, ha det bra oavsett och ta hand om dig.

@Nyvaken_11 Ja tiden behöver att gå, tankar kring förändring och hur det ska gå till. Känsla av att göra om och göra rätt. O, ja! Bakfylle ångest är en mycket bekant känsla. Som värst brukar den vara kl.03 -05 på morgonen.
Så tröttsamt och som en jäkla karusell. Har du kunnat prata något om det idag?

@Nila Min bakfylleångest går upp och ner i vanliga fall, brukar försöka reda ut saker jag eventuellt sagt eller gjort per telefon för att lugna samvetet. Sen är det rätt tungt framåt kvällen.
Den här gången är det tyngre, jag har varit hemma hela dagen, ingen att prata med om det här. Min sambo behöver tid för att få va ledsen, jag hoppas hon repar sig snart. Sen får jag se hur hon vill gå vidare.
Det är så jävla jobbigt nu men också väldigt skönt att skriva av sig. Tack för hjälpen.

@Nyvaken_11 Att vara själv med sina tankar är riktigt tufft. Jag har ägnat fm åt att be om ursäkt till min sambo som jag hävde ur mig riktigt elaka saker till. Minns bara delar av det. Hur kan alkohol göra en personlighetsförändrad?

@Nila Ja jag vet inte, funderar på samma sak. Min sambo har sagt åt mig flera gånger att jag borde dricka mindre. För jag blir gapig och dryg, inte jämt men det kommer med något halvårs mellanrum.
Känner samma som dig, personlighetsförändring. Skulle aldrig va elak mot henne i nyktert tillstånd, man kan va osams om saker men det slutar aldrig såhär.
Hon vet om det också, men har egentligen tröttnat sedan länge på mina vanor.
På något sjukt sätt, som något självskadebeteende, hade det varit enklare om hon hatade mig nu och kastade ut mig.

@Nyvaken_11 Att vända detta och ta hjälp är ett steg i rätt riktning. Alkohol är riktigt förrädiskt.
För mig så håller ofta mitt löfte i ca2-4 veckor sedan tänker jag att bara ett glas bubbel i solen.. som i går slutade med att jag tappade räkningen..

@Nila Ja det där fina man målar upp om alkohol kan ju sådana som vi inte leva med.
Vi kan inte ta ett glas bubbel eller en kall öl i solen och sedan en till maten.
För mig blir det väldigt ofta det dubbla. Då menar jag inte två öl på en kväll istället för en. Utan jag menar istället för en öl till matlagningen så tar jag två, istället för en öl till maten så dricker jag två, ett glas vin på kvällen blir två. Jag tror jag har dricker i lugnt temp med motta men i själva verket har jag redan tappat kontrollen efter första ölen.
Jag förstår inte varför jag aldrig erkänt det så här öppet förut. Det hade kunnat spara mycket vånda, för fler än mig.

@Nila Det är just det alkoholen gör. Den förvränger, förstorar eller förminskar tankar och verklighet. Det är ett gift.
Har man kommit dithön att den inte går att kontrollera ( ett glas blir fem eller sex) är det kanske lika bra att inse att det kommer att fortsätta så.
Visst kan man klara att hålla sig till ett eller två glas någon enstaka gång ( med full koncentration och vita knogar) men så händer det igen och igen…
Ofta tilltar också den kemiska ångesten.
På slutet hade jag ångest även efter de gånger jag bara druckit måttligt och bara varit trevlig.
När man väl hamnat där så brukar det oftast eskalera.
Jag hamnade där, men backade från kanten efter många års försök att dricka måttligt.
Min beroende hjärna försökte såklart då och då intala mig att livet skulle bli urtråkigt utan, tja egentligen utan fyllor, bakfyllor ångest och minnesluckor. Om man ska vara ärlig. Men beroendet är ju inte det. Det är guldkant och mys och avstressande…
Men jag anar att du inte känner så nu?
Jag la av för drygt två år sen. Bästa jag gjort. Har tid och ork att göra en massa roliga och utvecklande saker. Och slipper alla alkoholens baksidor. Så skönt!
Det är en process och man får ha en del tålamod, men det är så värt att göra det.♥️